Dag: 12 januari 2025

Burgsvik, 22 April.
Fårslagt. Ett par rapphönshundar härifrån hade i går lyckats narra sig ut ur hundgården och begagnade den sålunda erhållna friheten till att göra en utflygt åt marken. I en hage i Walarne påträffades en skock får, hvilken genast anfölls med den vildaste hetsjagt. Fåren sökte väl värja sig genom en skydsam flykt, men det båtade dem föga, ty de blefvo snart ett efter annat upphunna. Ägaren till fåren, som lyckligtvis med dräng nästan samtidigt ankom till stället, sökte allt hvad de förmådde afvärja förödelsen, men förgäfves. Närboende personer, som dels lockats dit af. skallet och dels kallades på annat vis, hade all möda att skilja de mordgiriga bestarne från deras stackars offer. En med bössa beväpnad person sökte komma hundarne på skapligt afstånd att få skjuta dem, men i den hage, der fåren voro, lyckades det aldrig, men å nästgränsande marker, som ägdes af en annan person, hade han mången gång »bra håll» men vågade ej der skjuta, emedan han ej trodde sig äga rättighet dertill,. Efter mycket besvär lyckades man fasttaga den ena hunden och snart lockades den andre åt det håll denne fördes.
Det var en ömklig syn, som mötte, då man hopsamlade de anfallna fåren. Två stycken voro döda och med hufvudet öfver det ena döda låg ett annat, visserligen ännu vid svagt lif, men med halsen så genombiten att man kunde köra handen igenom. Dessutom var hela kroppen alldeles sönderbiten. Några alnar ifrån låg ett lika illa skadadt. Ytterligare sex stycken hittades i buskarne. Af dessa torde dock något genom omsorgsfull vård kunna räddas. Det blef ett helt lass af döda och sårade, som hemforslades.
Hundägaren, som underrättades om det timade, sköt genast den ena hunden, men den andra kunde han ej förmås att döda. Ägaren till de döda och döende fåren erbjöd honom då att om han blott ville skjuta den andra hunden med, så att han ej behötde frukta för vidare skadegörelse af denne, ville han åtnöja gig med en jämförelsevis efter skadansstorlek blygsam summa, till hvilket dock hundägaren nekade, Vederbörande kronolänsman med vittnen tillkallades då att besigtiga djuren och värdera skadegörelsen för en kommande rättegång om saken.

En djerf lotsbragd. Trots den hvinande stormen utgingo i dag på förmiddagen härifrån lotsförmannen Valtrid Vigsten och mästerlotsen Vigsten för att om möjligt i hamnen införa en skonert som hade lotsflagg hissad. Sjön vräkte och sprutade väldigt och såg afskräckande ut, men de raske lotsarne — förat utmärkte genom hjeltedater i nom yrket, deribland en för några år sedan, för hvilken de af lotsstyrelsen belönades med etthundra kronor — lyckades efter mycket besvär nå fartyget och komma ombord. Knapt voro de dock komna ombord, förr än deras i släptåg följande båt slogs i spillror mot fartyget och sjönk, så att den måste släppas från fartyget. En lycka var att ej nu, som de annars brukat göra ibland, den ene blifvit kvar i båten, ty den hade då säkerligen varit räddningslöst förlorad. Då de ej vid tillfället begagnade den inregisterade lotsbåten, som är assurerad, drabbas de af förlust, såvida ej lotsverket ersätter dem skadan, hvilket väl vore välförtjent. Det inlotsade fartyget är skonerten »David» från Hanö som härstädes skall inlasta sandsten på Norge.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 April 1894
N:r 62