har i dessa dagar af skolrådet i Visby inlemnats till stadens magistrat, hvars hjelp rådet begär till öfvervakandet och stäfjandet at vissa sorgliga missförhållanden bland stadens ungdom, hvilka äro allt för väl kälsda och som ej kunanat annat än ingifva hvarja tänkande samhällsmedlem djupa bekymmer:
Skolrådet skrifver:
Allt tydligare och bestämdare förspörjeas i våra dagar en berättigad klagan öfver, hurusom vär tids ungdom, särskildt den manliga, i oroväckande grad allt mer lägger i dagen bristande vördnad för allt, som för den moralissa känslan i alla tidar varit heligt och respektbjulande, hurusom njutningsbegäret i mångfaldiga former tilltager, i samma mån som känslan af pligt och intresset för nyttigt, ansträngande arbete tro i aftagande. Gemenligen är detta fallet å orter med tätare befolkning. Den som förmår och verkligen vill betrakta detta sorgliga faktum fullt objektivt, måste med oro fråga, hurudant det samhälle skall blifva, som en gång som fullmyndige medlemmar skall upptaga denna ungdom.
Förhållandet i fråga har på skilda ställen i vårt land förarledt vederbörande att taga saken i öfvervägsnde för att dels undersöka dess orsaker, dels finna melel att bekämpa och, om möjligt, undanrödja det onda.
Att döma af de uttalanden som gjorts, synes man tämligen allmänt vara ense derom att djupaste grunden till ungdomens moraliska förslappning i våra dagar är att söka i den omständigheten att vid uppfostran i hemmet den för föräldramyndighetens utöfvande nödiga respekten numera i allmänhet ej får komma till sin rätt, Så nämner Ramsjö kommunalstämma om orsakerna till de rikabekanta våldsbragderna i Helsingland, bland annat: »slapphet och veklighet i barnauppfostran i hemmet, hvarigenom barnets pjelfsvåld och egensinne får fritt tillfälle att rota och utbilda sig» och »bristande samverkan mellan skola och hem, hvilket orsakar att ej heller skolan, trots allvarliga försök, förmår bryta sjelfsvåldet och egensinnet». Synnerligen träffande har i saken fängelsepredikanten i Malmö yttrat: »Såsom en orsak, bland andra, till de sorgliga förhållandena torde skäligen böra räknas den underliga uppfattniog rörande hemmets plikter mot baraen, sedan de inträdt i skolåldern, som hos många föräldrar är gängse. De anse sig nämligen, sedan barnen inskrifvits i skolan, likasom lösta från sina föräldraplikter och kasta hela uppfostringsbördan på skolan, låtande under ferier och fristunder barnen löpa hvart de vilja, medan de sedan gifva skolan skulden för hvad de sjelfva utsått. Den sjelfsvåldiga ande, som på detta sätt utbildar sig hos barnen, näres naturligtvis och stärkes sedan under uppväxten genom inflytandet från något äldre, på syndens väg längre komna ynglingar».
Om bland den vuxaa befolkningen oordningar af det slag, såsom fylleri, slagsmål m. m., som på många andra båll ganska ofta påkalla den allmänna ordningsmaktena ingripande, i vårt samhälle lyckligtvis ännu böra till andantagen, så lemnar deremot ordningen rörande en del af samhällets ungdom mycket öfrigt att önska, hvarför det utan öfvardrift kan sägas, att förhållandena, sådana de i anförda uttalanden fått offantlig het, i mångtoch mycket, tyvärr, äfven gälla vår stads ungdom. Upprepade gånger ha til skolans målsmän ingått klagomål, att såväl i skolåldern ännu varande barn, särskildt pojkar, som ock en del af dem, hvilka för något år sedan blifvit befriade från skolan, utan någon som helst tillsyn sysslolöst drifva omkring, ofta i större sällskap, på gator och i gränder och å andra allmänna platser, der de drifva sitt ofog, egnadt att som ett smygande gift undergräfva känslan af aktning och lylnad för gudomlig och mensklig ordning.
Ett bland de många ställen, der dylika vagabonder med förkärlek uppehålla sig, är den s. k. Österport, der de i omedelbar närhet befiatliga ölkrogarne måhända utgöra föroämsta lockbetet. Genom denna port måste under nuvarande förhållanden en stor del, för att ej säga allra största delen af folkskolans barn vid gåendet till och från skolan taga sin väg, der ej blott, särskildt om aftnarus, passagen försvåras genom trafikerande landtbor utan, hvad betänkligare är, en del ynglingar, som för ett eller annat år sedan sjelfva stått under skolans tuktande inflytands, fattat posto cch på hvarjshanda sätt gifva uttryck åt ett inneboende sjelfsvåld och en sedlig förslappning, hvilket allt dessa barn, understundom i närvaro af sina samma väg gående lärare, som af lätt insedda skäl ej kunna med önskad framgång ingripa, måste bevittna och såmedelst i moraliskt afssende taga betänklig skada. Att under sådana förhållanden skolans fostrande verksamhet skall i hög grad undermineras, ligger för öppen dag.
Synnerligast med fäst afseende på sist nämda omständighet, har skolrådet funnit sig föranlåtet att egna saken särskild uppmärksamhet, och då, såsom rådet ofvan framhållit, från en del föräldrahem ingen eller blott ringa utsigt till hjelp mot ett socialt ondt af ganska betänklig art är att förvänta, har rådet ansett lämpligt att hänvända sig till magistraten såsom stadens myndighet, som det trott äga be fogenhet att på något sätt här hjelpande ingripa.
Skolrådet anhåller, att magistraten ville taga denna fråga i övervägande samt vidtaga åtgärder, som för en bättre sakernas ordning i detta hänseende må befinnas lämpliga och möjliga.
För egen del vill Gotlands Allehanda tillägga såsom sin öfvertygelse, att magistraten ej skall underlåta, att hvad på den ankommer, söka råda bot på de missförhållanden, skolrådet här framlagt. En hvar kan ötvertyga sig om, att skolrådet ej målat med för starka färger. Men saken är iogalunda lätt att taga itu med. Ensamt polismyndighet torde ej vara tillfyllest, om den än kan i någon yttre mån stäfja ett ofog, som verkligen är olidligt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Februari 1894
N:r 17
