Haf tack, hr redaktör, för att ni så varmt intresserar eder för en fråga, hvarpå hela norra Gotlands framtida utveckling i så rikt mått beror. Ins. instämmer till fullo i hvad som yttrades i förra fredagsnumret af Gotlands Allehanda rörande betydelsen af en jernvägaförbindelse mellan Visby och de norra socknarne och önskar lifligt, att allt, som för den frågans lyckliga lösning kan göras, måtte snarast möjligt blifva gjordt.
Ing, vill denna gång blott bemöta ett yttrande, som han anser tanklöst. Jag har hört påstås, att befolkningen norrut vore så fattig, att den icke skall förmå deltaga i kostnaden för en jernväg. Detta är bara prat.
Se dig med eftertänksamt öga omkring, Ligga icke tusentals tunnland af den yppersta jordmån för fäfot och ge snart sagdt ingen inkomst? Hvad ger Gotlands största och rikaste myrtrakt annat än ett magert starrfoder till de huagriga djuren? Huru stor vinst lemna de stora skogssträckorna, när deras trä. massa skall med dragare fraktas flera mil?
Detta allt tyder på tillgångar och tillgångar är detsamma som rikedom, blott de kunna tillvaratagas, och endast en jernväg kan göra detta möjligt.
Vi ha råd attbygga dyrbara skolpalatser för att värdigt uppfostra sonen för Amerika. Vi ha råd vid bäradsrätten utbetala stora summor i tvister om bagateller. Ja, vi ha råd till så mycket, som icke ger oss något igen, men vi förklara oss utfattiga, när ortens lifsfrågor komma på tal.
Vi ha råd uppsätta präktiga ladugårdar, men vi ha icke råd gifva djuren mera föda än att behålla dem vid lif. Deras afkestning bry vi oss föga om.
Vi ha råd plöja och bearbeta våra åkrar och lägga utsädet ner, men vi ha icke råd skaffa växten mera näring än den nödtorftigaste.
Vankelmod och misströstan höfves icke denna ort, ty den är rikare än de flesta, Det gäller blott att icke öda ut sin kraft för onyttiga ändamål, uten med enig och stark hand drifva ett vinstgifvande företag till fullbordan.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Januari 1894
N:r 14