Dag: 24 november 2024

(Forts )
Man har åtskilliga anledningar till den förmodan att gätarne kommit till Gotland öster, söder eller sydost ifrån, troligaat från Bernhstéoskusten (Ost Preussen) samt att de efter ankomsten bit först bosatt sig på östra kusten af vår ö, der, oaktadt alla de fornlemvingar som plogen förstört, ännu en ofantlig massa forngrafvar antyda urgammal, stärkt befolkad bygd och på hvars midt det höga Torsburg med sina ofantliga och storartade fästningsmurar lyfter sig högt öfver akogar och fält. På samma östra kust fianes, eller bar Åtminstone i början af vått århundrade funnits, i Anga socken en fornlemning, som jämte Torsburg tyckes vara den betydligaste och uräldsta af allt hvad de djerfve och arbetsamme gutarne efterlemnat från den tid de först bosatte sig på guotalandet; det är det högst märkliga: »Trullhals» (trollens sal), som fornforskaren Hilfeling såg och beakref å 1801. Beskrifoingen är intagen uti »Gotlands Land och Folk» af A. T. Snöbohm, hvarför den ej behöfver införas här. Att här varit en stor och urgammal både tingsplats, begrafningsplats för ansedda personer och offerplats tyckas de märkliga stensättningarna och högarna be visa, liksom att: här varit en af gutarnes äldsta hufvudbygder, hvarifrån de utbredd sig både mot vester, söder och norr. Norrlanda heter den socken, som ligger närmast Anga i norr. Namnet ekallförmodligen häntyda på att trakten utgjorde nordliga delea af det stora bygdelag, hvars belgedom var Trullballs, som nog af folktron ansågs som ett ställe der de begrafnas och de offrade menniskornas andar uppehöllo sig under nattens timmar, eller skall namnet Norrlanda kanske uppstått deraf att de första nybyggarve kommit söder ifrån.
Sannolikt tar Trullhalls varit Gotlands äldsta tings- och blotställe innan gutarne ännu utbredt sig öfver hela ön. Hvar alla. de många tingsplatserna legat är väl omöjligt att bestämma, men genom att aktgifva på våra gamla märkliga bygdenamn kan man få anledning förmoda kvar några funnits. Sockennamnet Tingstäde visar tydligen att här varit ett tingsställe, troligtvis Norra tredingeus, Ringumme (hemmet vid »Ringen», tingskretsen,) hbeter en gård i Alfya i gränsen mot Hemse, belägen i midten af Södra tredingen, Här var kanske samma trediogs tiogsplats, ty stället der domrarne sutto, ederna aflades och domar afkunnades (Gutalagen stadgar i 3 kap. att domar ej få fällas och ed afläggas sedan sol gått ner) var inneslutet af en ring, domringen, deraf uttrycket »till tings och rings» att beteckna tiögsresor. Denna ring bildades förmodligen på äldsta tiden af i märken nedsatta stenar, men sedan af i marken nedsatta stockar »tingsstockar», Dessa sammanhäftadés med vidjor, eller snören, hvilka kallades »Vebönd», heliga band. Om våld begicks-p& denva stängsel, när ting hölls, afstanvade tiogsförhandlingarna genast och våldsverkaren blef »biltog» (landsflyktig). Ha fornsaga berättar om en isländare, skalden och vikingen Egil Skalagrims son, som på Guletinget i Norge gjorde anspråk på arf för sin buetru, men att den falska drottning Gunhild förmådde sin broder Alf och några andra att afhugga vebönderne och nedbryta tingestockarna. Tinget slutade då genast och Egil kunde ej få sin rätt, hvarför han, innan han drog från Norge, reste nidståog mot kungen och drottningen. Ännu på 1500-talet förekommer i danska dombref uttrycket »inden fire tingsstokker» för att beteckna att saken eller målet afgjorts på tinget.
I Mästerby socken är gården Bander. Tisget heter Banda Ting. Det består efter nya indelningen af sockgarna Eskelhem, Tofta, Sanda, Mästerby och Vestergarn, men efter gamla indelniogen af de 3 sistnämda samt Hogrän, Björke och Åtlingbo. Bander gård låg då i tingets midt. Säkert hafva både gårdens och tingets namn kommit af bönd, vebönd, de band, hvarmed tingsstockarne voro sammanbundna. Namnet låter förmoda att tingets domställe varit här i närheten af gården Bander och den i dess grannzkap liggande gården Ringumme. Socknen heter Mästerby, men en bokstaf, r, tyckes blifvit insmugglad i namnet genom. slarfvigt utal, ty I det register öfver Gotlands kyrkor, som för Lisköpingabiskopens visitationer : uppgjorts i katolska tiden, skrifvés namnet Meystabye, som betyder stöttaby, hufvudbygd. Förmodligen bäntyder namnet på att bär var tiogets hafvudbygd.
På samma tätt torde ett r blifvit insmygladt i namnet Mästermyr, som södra Gotlands största myr heter. Namnet har nog ursprungligen varit Mäste (störste) myr. Bönda har en gård i Lau hetat (den lär on vara obebygd och brukas under andra hemman). Detta namn torde ock kommit af vebönd, hvaremot gårdsoamhet Bandelunda i Bargs snarare torde böra härledas från det »band» (fredskrets) en dråpare fick uppdraga till sin skyddsort medan han var fred!ös (se 13 kap. Gutalagen »Af Mandrapi»), ty Bandelunda lig: ger afsides ner mot sjön i socknens sydligaste kant. Likeom i Mästerby två nära hvarandra liggande gårdars, Binder och Riogumme, nama tyckas kunna härledas från tiogsplatsen, så ligga ock i Hablingbo ett par gårdar vära intill hvarandra, hvilkas pamn torde hafva ett likadant ursprung.
Dessa gårdar heta Mälstäde och Simes. Fornnordiska ordet Simi (—a, —ar), im, betyder band, tåg, svöre — Gör-simi eller Ger-simi ett smycke, en utarbetad kedja, Mälstäde tyckes vara sammansatt af verbet mäla, tala, omtala, förmäla och städ stad, ställe, således ett ställe der man framför sin talan, ett tingsställe och Smes torde beteckaa de band eller tåg, hvarmed tingsstockarna sammanbundos. Med en gård i Klinte är det besunerliga förhållandet att den har två namn. Det officiella namnet är Ganne. Så kallag gården i jordboken och äfven i revi sionsboken 1654, detta måtte råledes vara det rätta namnet; men af-allmogen kallas den aldrig Ganne utan Bönders och uti offentliga handlingar (fastebret) från 1600-talet Bönnerby och Bönderby, hvilket således också är ett gammalt namn. Hvad kan vara anledningen till så olika namn på samma gård? Kanske den att hemmanet heter Ganne, men Bbygnaden, (byn), tått namnet Bönnerby eller Bönderby för att beteckna att den låg invid en tingsplats, liksom gården Biöder.
Åbygnaden på ifrågavarande Klintegård, ou mera jämte gårdstomt och trädgård afsöndrad från hemmanet, ligger tätt ped under det höga Klinteberget, som här böjer af mot öster, och invid stora landsvägen, som midt för gården delar sig i tvänne af hvilka den eva viker af åt öster upp för backen, som benämnes Böndersbacke (backen vid Bönders), den anåra fortsätter åt söder fram till Klinte kyrka och derifrån åt vester till Klinte hamn. Manbygsaden är ett högt smalt tvåvånings stenhus med hvälfd källare, som är täckt med tuonhvalf samt har sischer i murarna med spetsig betäckniog — således ett ganska gammalt, eburn moderniseradt hus. På gården stod äfven ett gammalt, vu för några år sedan nedrifvet stenhus med ett ganska fast hvalf. När ladugården ombyggdes på 1880-talet påträffades i jorden, der gruvdval gräfdes, forngrafvar och ben efter jordade menniskor. Gården har således varit bebygd redan i bednatiden. Straxt öjter om gården mellan berget, som här bildar en båge, hvilken böjer sig mot söder, samt landsvägen är en liten slätt mellan Bönders gård och Böndersbacke. Här torde en gåog varit tingsplats för Hejde Ting, hvartill platsen tyckes varit lämplig och namnet Bönders uppkommit derat.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 December 1893
N:r 200