Auktion å stadens auktionskammare.

Onsdagen den 6 December från kl. 10 f.m. låta sterbhusdelägarne efter framlidne styckjunkaren Carlsson genom offentlig auktion å stadens auktionskammare försälja: guld-, silfveroch nysilfver; finger- och öronringar; fickur, mat-, thé-, dessert-, förlägg-, toddyoch såsskedar, fruktkorgar; koppar-, jern- och blecksaker, af alla slag; en mängd glas och porslin; linnevaror och sängkläder; ett större parti hand- och borddnukar, servietter, lakan, örogåttsvar, täcken, filtar, tagelmadrasser, fjäderdycor och bolstrar. Möbler: 1. piano, 1 bättre förmaksmöbel af mahogny, enoch tvåmanssängar, utdragssoffor, bok-, klädes- och andra skåp, flöre by åer, mat-, spel-, divan-, nattduks- och sybord, gung-, län- och andra stolar, flere speglar, 2 bättre väggur, 1 lampkrona och diverse andra häng- och bordslampor, taflor, kommoder, 2 skärkar, 1 barometer; ett större parti goda golfmat tor, delvis nästan nya, gardiner; en mäogd laggkärl; diverse mans- och damgångkläder, öfverrockar, kavajer, västar, byxor, kappor, klädningar jämte mycket annat.
Kände, vederhältige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i November 1893.
Auktionskanmmaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Auktion i huset nr 11 Vismargränd.

Fredagen den 8 December från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter framlidne jordägaren Carl Ahnell genom offentlig auktion i huset nr 11, Vismargränd försälja: något möbler: 1 byrå, 1 toalettepegel, sängar, stolar, 1 väggur, bord; åker- och körredskap; mansgångkläder, vågot linne- och sängkläder; 1 mindre parti råghalm, 1 stallbygnad till aflyttning, diverse husgeråd jämte mycket annat. Kände, vederbäftige inropare erhålla 2 månaders betalningsanstånd — andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i Nov. 1893.
Auktionskanmmaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Danmarks sista affär på Gotland 1676—1679.

Några blad ur öns historia.
Af C. J. Bergman.
(Ur Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademiens handlingar).
I Danmark mottogs budskapet om Gotlands eröfring med stort jubel. I alla kyrkor sjöngs Te Deum, och från vallarna omkring Köpenhamn och kastellet gafs kanonsalut. En mycket stor medalj blef präglad, som å ena sidan framställer k. Krisstian V:s bröstbild, omgifven af krigiska sinnebilder, och å den andra Gotlands vapen, Segerlammet, med omskrift: »Ad dominum patriamque;redit» och der under: läses »D. 1-Maj 1676». Och Juel blef utnämnd till ståthållare i det landskap, han eröfrat, men med rätt, att fortsätta sin verksamhet vid flottan. Såsom gåfva af konungen erhöll han ett på Gotland Befintligt och svens karegeringen tillbörigt parti furutimmer.
På Gotland blef det en brytningens tid. I stället för de svenske eller svenskt sinnade tjenstemännen tillssttew darsko eller eljest pålitlige män. I stället för de svenska stadgarne och ordningarna skulle danska ordningar införas. — Man hade väl kunnat hoppas,att i landhöfdingeembetets och magistratens arkiv i Visby finna mångahanda upplysningar härom, men författaren af denna uppsats har der förgäfves sökt sådana, enär några brefböcker och protokoll för ifrågavarande hr icke kunnat påträffas. Tills vidare får man alltså nöja sig med de underrättelser om vidtagnä åtgärder för den nya styrelsens ordnande och betryggande, hvilka finnas i amiral Juels d. 16:e Maj till konungen afsända rapport.
I denna rapport meddelade Juel, att han den 14 Maj med flottan afseglat från Visby osäkra och obeqväma redd, och att han sedan vid Karls öarna uthärdat en svår storm. Den 18 i samma månad var bestämd till afläggande af invånarnes trohets:ed till Danmarks konung, hvilket skulle ske inför den på Visborg tillsatte kommendanten Bilenberg och den till »kommissarie» och landsdomare förordnade Thomas Valgenstes, hvilka ock skulle taga i förvar alla svenskar, som där fånnos qvar. När flottan nästa gång komme itill Gotland, kunde de afhemtas; och landet derigenom blifva »rödeligt». En af de förnämste bland borgerskapet, Nils Joness hade Juel förordnat till »Tolder» (tullförvaltare); denne man: var född på ön, var bemedlad och vederhäftig. Till köntrollör hade Henrik Klahre, som följt med på flottan,. blifvit utsedd. En dansk undersåte, som Juel funnit före sig, vid namn Anders Winterberg, gjordes till inspektör öfver strandridarne, och förordnades att upptaga »Landgjeldea». Vidare hade i de hamnar, der svenskarne hade deras mesta »korrespondens», pålitlige stramdridare blifvit tilluatte. På de andra ham: narna skulle bland infödiogarne till strand: ridare tagas de vederhäftigaste, och desse gladde vig mycket att få anställning, hvilket förut varit dem förmenadt, och därigenom skulle konungen viona landets »affection», enär svenskarne förut besatt alla platter med deras egna landsmän, som utgjort en »Haaben sulten og nögen Knechte», och som utsugit landet och lagt det öde, Landet befiones endast till halfparten bebygdt mot hyad det var, när svetskarne mottogo det 1645. De bästa gårdar ligga öde, »jorden grömskar af skog». Det bästa manskapet var utskrifvet från ön, hvarigenom och genom den omkttliga tull, som blifvit införd, de sökt ödelägga landet och afvändt all handel och all »negotia», så att att inbyggarne icke kunna sälja de rivga varor, som de förmått åvägabringa, ej heller få något till köps, som de nödtorftigt behöfde. Juel bad kungen, att för det fattiga folket minska tullen, i synnerhet på korn och salt, enär de icke kunde afla så mycket korn, som behöfdes till deras underhåll, och fiskeriet kunde de icke fortsätta af brist på salt. — Också omnoämndes i rapporten, att på landsbygden påträffats 15 »Stöcker», som man förstuckit i skogarna, deribland 6 af metall, som Juel befallt skulle föras till slottet, och att i stället »jernstöcker» skulle sättas på hamnarna. Körnsädet såg väl ot och fisket började tilltaga, hvilket både prester och bönder hade berättat. Sedan konungen låtit återtaga landet, fick man på åtta dagar mera fisk än tillförne på en måvad under svenska styrelsen, »så att deraf syntes, att.Guds band är med Eders Ms3jestäts vapen». — Guvernören och officerarne böra förses med proviant för tre månader, sedermera kunde de väl få af iandet hvad de behöfde. Vidare, anhöll Juel, att tå ett par ryttmästare och -behörige officerare till ett par kompanier till häst, eftersom det nog fanns manskap, men intet befäl. Hvad som mest behöfdes, vore råg, malt, humle och salt. Några Ostende kapare, som varit i Visby, hade lofvat, att dit föra sina priser, hvarigesom landet skulle blifva hulpet, och Juel hoppades, att Visby skulle blifva »ett Dünkircken för Östersjön». Slutligen innehöll rapporten, att den lilla gallioten Fortuna» blifvit lemnad till kommendant på Visborg, för att nyttjas till advisfartyg, på det att svenskarne icke måtte komma dem oförhappandes på halsen. —
Af förestående rapport finner man, bland annat, att den här ofvan omtalade Anders Winterberg, hvilken under vintern vistats såsom spion på ön, icke blef obelönad för sina gjorda tjenster.
Den 20 Maj samma år 1676 sände amiral Juel från flottan, liggande vid Ölands efödra udde, en ny. rapport till koouvger, deruti han omnämner »det Gewehr», som blifvit skickadt till Gotlands försvar och tillika tsckar för den råd, konungen bevisat honom genom utnämningen till guvernör på nämnda ö.
I bref af dens 22 Maj till Joel förklarar konungen sitt välbehag öfver de anorddingar, som Juel vidtagit: på Gotland, gifver honom fullmakt att nedsätta tullen, lofvar att skicka de. ryttmästare och officerare, som Juel begärt, och befaller slutligen, att de största spiror och mastträd, som finnas på ön, skola skickas till flottans behof.
I korthet må, efter danska uppgifter, här nämnas, att i Visborg förlades en besättning af 400 man från eskadern, jämte de därtill från Köpenhamn medförde 400 soldaterne, att befästningar anlades på de ställen, der landstigningar kande väntas, samt att mått och steg träffades för att beväpna och organisera befolkningen till landets försvar. Och öv försågs med lifsmedel och isynnerhet med salt.
Redan af amiral Juels nyss anförda rapport den 16 Maj synes det, att svenskt sinnade tjenstemän skulle »tagas i förvar» och ersättas med danskar eller danskt sinnade. Den nya styrelsen synes härvid hafva gått strängt och våldsamt tillväga. Flere svenske prester ach andra tjenstemän blefvo såsom fångar släpade ombord på flottan och förde till Köpenhamn, Samma öde drabbade ock den svenska superintendenten Johannes Brodinus, som vid anfallet på Visby befann sig i sitt prebendepastorat Lärbro (3 1/2 mil norr om staden), men blef af danske soldater derstädes gripen, med hustru och barn förd ombord på flottan och såsom krigsfånge bortförd. Brodinus, som år 1657 hade tillträdt embetet såsom gotländska stiftets styresman, hade ordnat Visby domkapitel efter svenska stadgar, och ifrat för återinförandet af det svenska språket och svenska sedvänjor samt tillsättande af prester och lärare som studerat vid svenska akademier. För allt detta hade han fått röna mycket motstånd och obehag af de mänga, som ännu på ön hyste danska sympatier. Följden blef också den, att ban af sina vedersakare angafs hos den nya danska styrelsen, och fick såsom krigsfånge tillbringa ett år uti fängelse i Köpenhamn.
I den bortförde Brodini atälle blef su en dansk prestmanv, som kommit till Gotland år 1631 och der blifvit. kyrkoherde i Källunge och sedan kontraktsprost, Hans Nilsson Enadislöv, af konung Kristian år 1676 uträmd till superintendent. Med bibehållande af sitt förra pastorat fick han dessatom När till prebende. Om honom har en af hans efterträdare, Jöran Vallin, antecknat I sina (1744) författade »Gotländska samlingar» (I. 193): »Det första, som Endislöv arbetade på, var att vrida domkapitlets form i led igen, efter gammal daosk yanlighet, sedermera att skaffa andra kyrkoherdar i en del Svenskars ställe, hvilka blifvit till Köpenhamn bortförda eller eljes undanstötte.» Sedan Danmark 1676 eröfrat Gotland, gjordes från svensk sida intet försök att återtaga ön förrän 1679 i April, då major Ankarstierna med 5 små krigsskepp utskickades för att hindra fienden att allt fortfarande få spela herre i Östersjön. Efter att hafva vid Bornholm träffat två mindre örlogsskepp och en fregatt, som han jagade, men som genom vindens förändring undkommo, styrde han till Gotland för att der göra landstigning. Men härifrån blef han hindrad genom kanonad från ett danskt örlogsskepp och en fregatt, understödda af batterier på kusten vid Klintehamno, hvarvid svenska fregat: ten »Fredrika Amalia» råkade på grund, men kom sedan lyckligen derifrån. Ssdan Svenskarne på Lilla Karlsö begrafvit sina i striden faline, och efter åtskilliga äfventyr med den danska flottan under Juels befäl, måste Anokarstieraas erkader söka skydd i Kalmar sund. Juel seglade den 8 Juli till Gotlapd för att förse sin flotta med dricksvatten och friska lifemedel, och lemnade ön den 16 i samma månad.
Efter de vidlyftiga och skickelsedigra krig, i hvilka Sverige genom sitt med Ludvig den 14:e år 1672 ingångna förbuod hade mot Frankrikes många fiender blifvet inveckladt, kommo på senare hälften af 1670-talet fredsunderhandlingar till stånd på olika ställen oeh. tider. Det visade sig emellertid vid dersa fredskongresser och isynnmerhet vid de af franske konungen den 23 Angusti 1679 i Fontalnebleau mellan. Frankrike och Sverige å ena och Danmark å andra sidan afslutade preliminärer att, hvad anginge stridigheterna mellaa Sverige och :Daomärk, Frankrikes mäktige -herskare satte sin ära I att, för sin svenske bundsförvant på allt sätt åstadkomma en »reputerlig fred och fallständig satisfaktion» på Danmarks bekostnad. Då Danskarne sistnämnda år af löpande rykten kunde förstå, att de snart skulle komma att, bland annat »qvittera» Gotland, ansåge de vigtigt, att när ön med sin fästning skulle komma att afträdas, denna fästning då måtte vara så värdelös som möjligt. Härom berättar den Palmsköldska handskriften följande:
»Dhe danske hade Slottet tilljka medh Landh och Stadh inne til åhr 1679:, då dhe märkiandes sjgh skohla quittera Provincien och Fästningen, någodt tillförende, men mäst efter slutet Stillestånd in Augusto, först begynte att nederbryta Slottet, men emedan murarne voro för faste, och med brytning skulle fordras ett oändeligt arbete, ty läto dhe genom en bössskyttare begynna att låtar flyga Slottet, doch som han fortfarandes skulla hafva förderfvat Stadh och hamn, ty blef omaijder anstält, af genom en Frantsösk Ingenlenr spränga Sottet och flyga des Murar, hvilket utj denne form öfver 268: in emoth .300: åhr Oötvervnnnit stådt hade. Och skulle alt detta oachtadt den stora reparation dhe danske i sin tidh derpå gjordt Hade, och at sedan dhe begynt på bryttningen, Borgmästare och Rådh i Staden afbedt ruin af Fästningen och den dem af Ammiralen Juuhl försäkrad blefyen, så och af denne skadan och fästningens ruin är skied efter Stilleståndet in Augusto, åhr 1679». —
Fredspreliminärerna i Fontaioedblean blefvo bekräftado genom freden i Lund, som efter flere veckors i domkyrkan hållna och mycket stridiga öfverläggningar slutligen afslöts I danske ambassadörernes bostad i nyssnämnda stad nattes mellan den 26 och 27 september 1679. Denna fred var en af de märkligaste, som Sverige någonsin ingått, och derigenom blef vårt land fullständigt återinsatt i den besittningsrätt, som vunnits genom fredssluten i Roeskilde och Köpenhamn. Freden i Lund bestämde, att Danmark skulle till Sverige afträda alla under kriget eröfrade länder, städer och fästningar, hvilka skulle återlemnas i det skick de voro, då freden undertecknades; hvad avgick Gotland, skulle detta landskap öfverlemnas inom fyra veckor, och för under tiden utgående skatter och kontributioner skulle Danmark, tills de blifvit inbetalta, behålla Wismar såsom pant. Från enhvar af fästningarna skulle Danmark äga att bortföra 10 kanoner.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Rättegångs- och polissaker.

Den efterlyste hemmansäg. Jakob Niklas Qviberg i Stånga har häktats härstädes vid återkomsten från Stockholm, dit han afrest.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets 4:de sammanträde vid Skogs i Levide 27—28 Nov. 1893).
Ansvar för olaga skuldfordran yrkade possessionaten O. V. Ålander, Hesselby i Linde, å K. Bergenström och not. B. O. Rudebeck i Stockholm; de skulle nämligen ha utkräft betalning för skuld, som de vetat redan gulden vara.
Käranden berättade, att i början af år 1833 hade bolaget Stockholms norra mejeri beslutit upptaga ett förlagslån å högst 15,000 kr. och utfärdat en förbindelse i enlighet härmed, å hvilken förbindelse Ålander tillsammans med flere andra personer tecknat sitt namn som borgen, Bergenström, då verkställande direktör i bolaget, försköt på denna handling 9,970 kronor, af hvilken summa han dock återtog 270 kronor, så att gälden blef 9,700 kr.
I Oktober 1883 stämde Bergenström borgesmännen, ej bolaget, till Stockholms rådhusrätt, med yrkande att uttå de 9,700 kr.
Samtlige borgesmän, utom Ålander, nekade betala, på den grund att B. ej visat, det han verkligen till bolaget förskotterat summan. Å. ensam medgaf riktigheten af krafvet och dömdes skyldig att betala, Sedermera utfärdade emellertid Bergenström en handling, deri han förband sig att ej utkräfva beloppet af Ålander, förrän de andra borgesmännen blifvit sökta och visat sig ej hafva tillgångar. I Januari 1889 meddelade Rudebeck, som under tiden kommit i besittning af Bergenströms rätt, Ålander, att han lyckats utfå af bolaget och borgesmännen hela samman med undantag af 2,062 kr. 13 öre, och stämde nu Ålander för detta belopp. Sedan hofrättens dom fallit betalade Å. till Rudebeck beloppet emot qvitto, hvilket nu företeddes inför rätten. — Trots detta har nu Bergenström lagsökt Å. för hela beloppet 9,700 kronor jämte ränta från 1883. Ålander fick utmätningen upphäfd och skyndade att anställa efterforskningar. Han fann då att bolaget i December 1885 utstält växlar till Rudebeck å tillsammans 6,000 kr., af hvilka växlar 26 Aug. 1886, vid bolagets konkurs, fannos enligt staten oguldna blott 2,000 kr. Dessutom hade till Bergenström i skilda poster under 1885 inbetalts för samma skuld tillsammans 6,293:37, hvilket styrktes genom utdrag ur bolagets böcker för nämda år. Sedermera hade Rudebeck af åtminstone en borgesman uppburit 500 kr. På grund af allt detta yrkade nu kär, att svarandena måtte fällas till ansvar för att de kräft det de vetat vara betaldt.
Svarandeva bestredo i inlemnad skrift åtalet och yrkade ansvar å käranden för falskt åtal.
Käranden anhöll om uppskof för att få tillfälle att som vittnen höra vid Stockholms rådhusrätt åtskilliga personer, som skulle kunna lemna upplysningar i saken.
Rätten afkunnar beslut vid tingets slut.
För utbekommande af födoräd instämde Jakon Larsson, Mårtens i Garda, sakförare A. C. Stenmark i Visby. Svaranden uteblef och dömdes att derför böta 5 kr. Målet upp sköts till andra dagen af vårtingets första sammanträde, då svaranden vid 25 kr:s vite skall vara tillstädes.

Hästköp. K. J. A. Vestberg, Kruse i Alfva, instämde Olof Niklas Kolmodin, Bjers, yrkande att utbekomma 157 kr., för hvilken summa han på en auktion 1892 köpt en häst. Svaranden ville betala blott 50 kronor, emedan hästen vid försäljandet uppgafs vara 16 år, ehurn ban i sjelfva verket var 26. — Målet uppsköts till vårtingets första smtr., andra dagen.

Olaga handel med elåfarliga oljor. Kronolänsman Svallingson åtalade handlanden Karl Hellgren i Eskelhem, för att han utan vederbörlig anmälan idkat handel med eldfarliga oljor i sin flial inom Tofta socken.
Hellgren erkände genom ombud sin förseelse. Utslag faller vid tingets slut.

För olaga utskänkning af maltdrycker 8:e gången yrkade kronolänsman Svallingson dt å hustru Josefina Österberg, Klintehamn.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren erhöll uppskof för bevisnings förebringande till vårtingets 1:a sammanträde.

För utfående af barnaföda instämde Matilda Norrbom hemmansäg. Joban Mårtensson, Lingvide i Burs.
Svaranden nekade. Uppskof till vårtingets första sammanträde, för bevisnings anskafande.

Lovisa Viberg, Klintehamp, hade att stå till svars emedan hon 29 Sept. skulle ha sålt mealtdrycker till förtäring på stället äfven åt icke spisande gäster. Svaranden nekade, Hon hade »gjort så nära som möjligt som kommissarien befalt, alltid baft mat på bordet».
Fjerdingsman Cedergren vittnade att han den omstämda dagen i sällskap med en hemsebo besökt Vibergs lokal, der de begärt 2 halfva öl och druckit dem utan att samtidigt intaga mat, — Svaranden nekade fortfarande, uppskof för vidare bevisniog till vårtiogets första sammanträde.

I stenkastningsmålet mot Emil Larsson, Norrqvie i Grötlingbo, förekom ingenting nytt. Målsägaren underlät att inkomma med läkarebetyg öfver de lidna skadorna. Saken uppsköts för afgörande till vårtingets 1 smtr.

Vilhelmina Söderström, Stenstu i Grötlingbo, och Karolina Hammarlund, Lunds i samma socken, voro i dag närvarande och erkände att de olofligen sålt kokadt kafte på torgdagen i Grötlingbo. De fäldes till 5 kr, böter hvardera.

I fotogénmålet mot firman A. Petersson & K:i i Oskarshamn uteblef svarandena äfven denna gång. Uppskof till vårtingets första emtr, då sv. skola vid 25 kr. vite infinna sig.

Ansvar för brott mot arrendekontrakt yrkade kronolänsman Svallingson å arrendatorn, af Vestergarnsholm, K. O. H. Karlsson, Svaranden ekulle under detta och förlidet år ha afyttrat bergningsrätten till 25 lass foder utan att i st. tillföra egendomen kreatursspillning till motsvarande värde; dessutom hade han försålt flere lass spillning.
Svaranden medgaf att han låtit sina arbetare få nämda foder, hvilket han ansåg sig enligt kontraktet ha rättighet till. Han hade delvis redan fått spillning tillbaka, resten erhålles när det omstämda höet hunnit blifva förvandladt till gödsel.
Hvad anginge den bortförda gödseln, så uppgaf svar., att det i stället för gödsel varit gödselblandad aska efter branden, som han köpt af brandstodsstyrelsen. För öfrigt hade den likväl kommit gården till godo i form af vederlag uti god kreatursspillning. Slutligen nämde hans arrandekontrakt ingenting om förbud att från gården bortföra gödsel.
Målet uppsköts på åklagarens begäran till andra dagen af vårtingets sammanträde.

I tvisten ang. skogshygge emellan Lars Munthe, Gardrungs i Stenkumla, och Nils Johansson, Homa i samma socken, hördes denna gång två vittnen, som uppskattade det afverkade till minst 100 kronors värde. Utslag i målet faller vid tingets slut.

Myrutdikningstvisten mellan kapten A. Ytterberg å ena sidan samt k. m:t och kronan, doktor O. Öfverberg i Stenkumla, rådman Tiberg i Visby, Hushållningssällskapet m. fl. intressenter i utdikningen af Handkse myr å andra sidan, har afgjorts af häradsrätten, Målet återförvisades till landtbruksingeniören och godemännen för förnyad handläggning.

Norra häradsrätten.
(Fjerde sammanträdet, 27 och 28 Nov.)
Ärekränkning. Målet mellan hemmansägaren Oskar Jakobsson, Haga i Gothem, och husbondesonen Olof Persson vid Båtare i samma socken, förevar åter. Kär:s ombud yrkade ansvar enligt 16 kap. 8 § straffi, för det svar. om kär. fortspridt rykte, att kär. stulit. Svar:s ombud bestred åtalet. Utslag vid slutsammanträdet.

Olofligt tillgrepp. Uti målet emellan hemmansägarne Lars Nordström vid Råby i Hejdeby, kär., och Oskar Nyström vid Hellviga i Fole, svar., angående ansvar för olofligt bortagande af en gärdesgård från af kär. å exekutiv auktion inköpta 1/4 mantel L:a Helvigs hördes såsom vittnen drävgarne J. Olsson och J. Karlqvist samt arbetaren J. Forsgren, af hvilka Olsson och Karlqvist sett svar. efter fastighetens utmätning köra gärdselvirke tilll densamma ifrån en svar. tillhörig annan fastighet vid St.:a Hellvigs samt Forsgren sett svar. några dagar före exekutiva auktionen upprycka den af nämda stängselvirke uppsatta gärdesgården samt låta den varligga å marken. Målet öfverlemnades.
Utelag å sluttinget.

Olofligt fiske, Målet emellan Mikael Ekström, kär., samt Kristoffer Godman och dennes son Mikael öfverlemnades till rätten, Utslag å sluttinget.

Djurplågerl. Uti målet emellan kronolänsmannen J. Smedberg, åklag., och Mikael Ekström å Fårö, svar., ang. ansvar för djurplågeri hördes såsom vittnen 5 från Fårö inkallade personer, hvilka samtliga intygade, att en svar. tillhörig häst blifvit, ehuru selbruten, begagnad i arbete af kär:s folk, hvarjämte vittnet Johan Eriksson särskildt omvittnade att äfven en annan af svar:s hästar än den af åklagaren afsedda vid samma tid varit selbruten men ändock användts i arbete, — Målet öfverlemnades. — Utslag å sluttinget.

Olofligt tillgrepp. Målet emellan t. f. kronolänsman A. Jakobsson, åklagare, och drängen J. A. Ringvall, angående ansvar för tillgrepp af silfverur, värdt 35 kr., förevar nu ånyo. Såsom vittnen hördes drängen Olof Bolin, arbetaren Karl Liljegren och husbonden J. Johansson, Den tilltalade hade för dem flere gänger erkänt, att han stulit klockan och äfven omtalat, hvar han gömt den, men tillika yttrat, att hellre än han lemnade igen klockan, sloge han den i en sten. — Målet öfverlemnades. — Utslag å sluttinget.

Barnuppfostringsbidrag. Uti målet emellan – Johanna Hallin och husbondesonen J. H. Henriksson från Norrbys i Ganthem hördes såsom vittne Anders Fred. Bolina från Båtels, hvilken emellertid ej hade något att berätta. — Målet öfverlemnades. — Utslag vid sluttinget.

Afvikande ur tjenst. Målet emellan O. V. Ålander å Rosendal, kär., och statdrängen C. F. Eriksson, svar., öfverlemnades nu till rätten. Ansvar yrkades för vägran att utföra anbefaldt arbete, för trots emot husbondens befallning, för oqvädiogsord, för vägran att efter tillsägelsen aflägsna sig från kär:s bostad samt för hot emot husbonde. — Utslag å sluttinget.

Falsk angifvelse. Målet emellan skolläraren Alfred Erik Östman i Norrlanda, kär., och hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i samma socken, ang. ansvar för falsk angifvelse, öfverlemnades nu utan någon vidare bandläggning till afgörande af rätten. — Utslag å sluttinget.

Skadeersättning, Uti målet emellan arrendatorn af Lummelunds qvarn, E. G. Olsson, kär., samt Martebo myrs utdikningsbolag, svar. angående ersättning för skada, vållad genom vattenuppdämning, hördes såsom vittnen af kär, hemmansägaren Oskar Svensson från Kams i Lummelunda och af svar. schaktmästaren Herman Larsson för att få utrönt under hvilka tider uppdämning ägt rum m. m, Vittnet Larsson ansåg emellertid att utdikningearbetet skulle kufinat hafva bedrifvits lika bra med mindre vattenuppdämning, men att arbetet bedrifvits med hufvudsaklig hävsyn till att få det fort och billigt verkstäldt.
Kär. erhöll uppskof för afgifvande af slutpåståeade. — Uppskotf till vårtingets första sammanträdet.

Misshandel. Till detta sammanträde hade Emma Nordström i Rute instämt f. båtsmannen Oskar Engström i samma socken med yrkande om ansvar för misshandel, Svar, bestred. Uppskof, för bevisning, till vårtingeta första sammanträde.

»Herrar Olsson & Gustafsson, Fårö.» Grossbandlaren J. Gillqvist i Stockholm hade till tinget instämt handl. O. A. Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Kristoffer Olsson vid Gåsemora derstädes med yrkande dels om betalving för varor, dels ock ansvar för bedrägeri, enär Gustafsson vid reqvisition af varorna uppgifvit ofvannämda firmabeteckning, hvilken i verkligheten ej finnes. Svar. Olsson bestred att han hade några affärer med kär. samt anhöll att bli skild från målet. Gustafsson hade enligt egen uppgif! alltid reqvirerat i sitt eget namn. Upikot till vårtingets 3:e sammanträde.

Fyllerl och oljud m. m. Med yrkande om ansvar för fylleri, oljud, slagsmål, förargelseväckande beteende och ofredande af åtskilliga personer hade t. f. kronolänsman Arvid Jakobsson till tinget instämt arbetaren Johan Kolmodin från Vallstena. Sv. erkände genom ombud, att han vid omstämda tillfället varit berusad; af hvad öfrigt förefallit hade han ej minne af något annat, än att han erhållit ordentligt med stryk, hvaraf han haft tydliga känningar ännu dagen efteråt; bestred dock att han ofredat någon.
Med frånträdande af åtalet i sistnämda hänseende öfverlemnade åklagaren målet.
Utslag å sluttinget.

Förskingring, skadegörelse och olofilgt tillgrepp. Med yrkande om ansvar för nämda brott hade Vilhem von Corswant å Stafva i Barlingbo instämt statkarlen Adolf Filip Caesar. Svar. hade emottagit af kär. en del nycklar, hvilka han vid sin afflyttning ej återlemnat och ej heller kunnat tillrättkskaffa; hade dessutom sönderhuggit en kär. tillhörig säng samt olofligen tillgripit en spatserkäpp. Svar. erkände, att han till ved huggit sönder två bräder i en gammal sängbotten, men bestred målet i öfrigt.
Uppskof för bevisning till vårtinget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Befrämjande af svensk varuexport.

Kommerskollegium har hos k. m:t föreslagit, att utaf dess af riksdagen för år 1894 beviljade anslag 20,000 kr. till beredande af afsättniog i främmande länder åt alster af svensk industri och svenska näringar må anvisas till upphållande af mejeriagentugen i Manchester 8,500 kr., till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kr. samt till Sveriges allmänna exportföreniog 6,500 kr. för att användas för utsändande till Sydameka, Centralamerika och Mexiko af lämpligt kommersielt ombud.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Medalj

af åttonde storleken för nit och redlighet i rikets tjenst har k. m:t tilldelat lotsförmannen vid Kyllejs loteplats J. P. Östergren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Landsman död i Amerika.

Den 15 dennes begrofs i staden Worcester, Massachusetts, en ung gotländing vid namn Persson, son till rättare Persson Furubjers i Tingstäde. Den unge mannen hade ej varit i Amerika längre än 4 månader, då döden plötsligt ryckte bort honom.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Extra kyrkostämma

har i dag kl. 12 middagen hållits med anledning af en remiss från domkapitlet, som ville inhämta församlingarnas yttrande öfver skolrådets ansökan om stadfästelse af åtskilliga ändringar rörande undervisningstiden inom Visby folkskoledistrikt.
Det gälde först lästiderna ismåskolans första klass. Den är nu dagligen 5 timmar — utom lördagarna. Men skolrådet hade funnit, att denna dagliga undervisningstid för de små barnen vore alldeles för lång, hvadan rådet föreslagit en afkortning till 4 timmar under veckans fem första dagar.
Stämman godkände skolrådets förslag i detta afseende.
Vidarg gälde det terminvindelningen vid småskolan å Hästnäs, som af skolrådet föreslagits till 20 Jan.—20 Juni och 1 Sept. —1 December. Såsom vi förat omtalat hade folkskoliaspektören, med hänsyn till den blifvande sockerbetsodlingen föreslagit att vårterminen skulle räcka från 2 Jan. —1 Juni och från 1 Sept.— 20 Dec. med 20 dagars lof i Oktober för att barnen måtte kunna deltaga i arbetet med sockerbetorna.
Skolrådet byste i detta fall en annan uppfattning. Dels ansbg rådet, att frågan om sockerbetsodlingen ännu ej vore så långt avancerad att den borde tagasi beräkning vid terminsindelningen i små skolan vid Hästnäs, dels anfördes, att när sockerbetodlingen komme igång, skulle densamma kunna blifva ett mottiv för ändring af lästiden äfven i stadens skolor.
Häri instämde pastor Söderberg, som ej varit närvarande vid det skolrådssammanträde, då man yttrat sig öfver inspektörens förslag. Hr Hällgren, Katrinelund, yrkade likaledes afslag å inspektörens hemställan och bifall till skolrådets ursprungliga förslag till terminsindelning vid småskolan å Hästnäs, och stämmans beslut blef ock i enlighet härmed.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186