Etikett: Hejnum

hade i måndags afton sin sedvanliga årssammankomst, hvilken var besökt af omkring ett 30-tal ledamöter. Förhandlingarne leddes at jägmästare Sylvan.
Till att börja med upplästes den af sekreteraren sammanfattade årsberättelsen, hvilken i hufvudsak innehöll: Af styrelseledamöterna har under året i följd af afflyttning från orten afgått majoren H. Hedenblad, som under en tid af nära 18 år tillhört styrelsen, i hvars göromål han alltid med lifligt intresse deltagit.
Enligt gillets vid senaste årssammankomst fattade beslut har styrelsen till stadsfullmäktige ingått med anhållan om rättighet för gillet att kostnadsfritt få begagna skjutbanan, hvilken anhållan af stadsfullmäktige bifallits. Likaledes hafva jagttabeller, upptagande fridlysnings- och jagttiderna för här inom provinsen förekommande villebråd samt korta meddelanden ur jagtstadgan, blifvit tryckta och i flere exemplar sända till kommunalnämdens ordförande i hvarje kommun med anhållan, att tabellerna måtte anslås å lämpliga platser inom socknen, hvarjämte ett icke obetydligt antal exemplar af dessa tabeller till enskilda personer utdelats.
Då af samtliga under äret täflande skyttar smeden A. Bäckström kommit centrum närmast är han sålunda enligt stadgarne gillets skyttemästare för året och berättigad till erhållande af v. Hohenhausens minnespris.
Gillets genom konungens befallningshafvande gjorda framställning till landstinget om anslag till skottpengar för säl har bifallits, i det landstinget för en tid af tre år anslagit 300 kr. årligen att för sådant ändamål användas; och har styrelsen ansett sig böra föreslå gillet, att skottpenning för säl måtte bestämmas till 3 kr., och att sökande af dylik premie skall förete af kommunalordföranden utfärdadt intyg om, att framfötterna af den dödade sälen i friskt tillstånd blifvit afskurne i kommunalordförandens eller tvänne andra trovärdiga personers närvaro, och skall för utbekommande af premien sagda intyg jämte framfötterne, hvilka böra befinna sig i fullt torkadt tillstånd, hos utbetalaren af premierna företes. Sälen bör vara skjuten inom tiden 1 Maj till årets slut.
För ändamålsenlig rapphönsvård hafva belöningar utdelats åt följande personer:
Arbetaren Johan Stenberg, Odvalls i Linde 10 kr., arb. Ludv. Österberg, Sojdebys i Fole 10 kr., arb. Aud. Lundin, Etelbos i Lummelunda 7 kr., landtbr. Oskar Nilsson, Malgårds i Hejnum 7 kr., husbonden Oskar Pettersson, Kaungs i Veskinde 7 kr. Samma 41 kronor hvartill gillet och Visby jagtsällskap hafva bidragit med hälften hvardera.
Af landstingsmedlen hafva under året utbetalts:

I fråga om årets villebrådstillgång kan sägas, att den å hare i allmänhet varit under medelmåttan och mycket ojämn, i det hare på vissa trakter förekommit någorlunda talrikt men på andra mycket sparsamt; å gräsand mycket ringa; å beckasin medelmåttig, dock något bättre än under de näst föregående åren, å orre ringa och å rapphöns rätt god. Vid jagttidens slut fans öfverallt inom provinsen en mycket stark rapphönsstam qvar, som, om förhållandena under vintern blefve någorlunda gynsamma,lkunde ingifva grundade förhoppningar att innevarande år skulle komma att erbjuda en särdeles rik tillgång.
Tyvärr hafva dessa förhoppningar redan i betänklig grad blifvit rubbade såväl derigenom att väderleksförhållandena visat sig mycket ogynsamma som ock derigenom att skytte under förbjuden tid i tämligen vidsträckt skala blifvit bedrifvet. Genom vidtagandet af ändamålsenliga åtgärder kan det menliga inflytandet af agynsamma väderleksförhållanden, om icke förebyggas så dock i någon mån minskas, deremot är tjufskyttet ett så djupt inrotadt ondt, att alla yttre åtgärder, som vidtagas att förhindra detsamma, synas vara i det närmaste fruktlösa? Att en person som kämpar mot fattigdom och brist, hvilket väl ofta är förhållandet med tjufskytten, söker att genom ett i hans ögon tämligen oskyldigt lagbrott skaffa sig sitt uppebälle eller åtminstone ett icke ovigtigt bidrag dertill är, om icke förlåtligt, så åtminstone mera naturliga och mindre egnadt att väcka förtrytelse och harm, än att personer i en samhällsställning, som förutsätter ett klarare begrepp om rätt och orätt, med vett och vilja och endast för att tillfredsställa gommens njutningar vilja göra icke blott sig sjelfve till lagöfverträdare utan ock förleda andra dertill, hvilket blir så mycket lumpnare som straffet i de allra flesta fall icke drabbar brottets upphofsman, utan verktygat för dess utförande — den stackars tjufskytten, hvilken i detta spel vågar en insats, som är tio, ja hundrade gånger större än den vinst som han påräknar. Skärpta lagbestämmelser och noggrannare kontroll kunna nog i betydlig mån försvåra tjufskyttet och sålunda bidraga till dess förminskande, mer det verksammaste medlet härvidlag är utan tvifvel öfvertygelsen om, att jagtstadgan liksom hvarje annat lagbud måste respekteras och hållas i helgd, öfvertygelsen och medvetandet om att den, som förleder en annan till öfverträdande af dess bud, sjelf begår ett lika stort ja ofta större fel än den som utför brottet. Blir denna öfvertygelse fallt lefvande hos alimänheten, är man i hvarje hushåll medveten om det orätta och förnedrande i all handel med tjufgods, ty så kan verkligen handeln med förbjudet wvildt kallas, då kommer ock tjufskyttet att upphöra af sig sjelft, och vi skola för framtiden slippa att blitva vittne till sådana skamligheter, som helt nyligen timat, och hvilka med harm och förtrytelse upptylt hvarje fättänkande menniskas sinne.
Sedan ansvarsfrihet beviljats styrelsen för 1890 års förvaltning, beslöt sällskapet att till trycket låta befordra den historik öfver gillets verksamhet från dess uppkomst, som af dr Kolmodin föredrogs vid femtioårsfesten 1886.
Styrelsen, som nu fungerat i 3 år, var i tar att afgå. Till ordförande återvaldes enhälligt för nästa treårsperiod jägmästare Sylvan, till v. ordförande landssekreterare Hembreus samt till sekreterare dr Kolmodin. Skattmästare efter kapten Aspegrev, som afsagt sig förtroendet, blef kamrer Bergenstjerna och rustmästare fortfarande kapten Lindström.
Till ledamöter i styrelsen utsågos dr O. Klintberg, godsägare Wöhler, fanjunkare Visselgren, löjtnant Engström och handl. Schenholm, de två sistnämde nyvalde efter kamrer Bergenstjerna och major Hedenblad.
Revisorer blefvo trafikschefen Cederström och jägmästare Nyman med underlöjtnant Ström till ersättare.
Skottpenningarne för dödade rofdjur beslöt gillet i år skola utgå med enahanda belopp som i fjor, eller kr. 2:50 för räf, 2 kr. för örn, 1 kr. för dufhök, 50 öre för sparfhök och 6 öre för kråka, hvarjämte nu tillkommer 3 kr. för säl, skjuten efter 1 Maj och till Brets slut.
Skulle det af landstinget beviljade anslaget till sälpremier, 300 kr., icke åtgå, fick styrelsen bemyndigande att använda återstoden till särskilda belöningar åt säldödare.
Till belöningar för vård af rapphöns samt angifvelse för oloflig jagt anslog gillet 75 kr.
Täflingsskjutningarne skulle under året äga rum efter samma plan som i fjor.
Likaledes beslöt gillet, att deltaga i täflingen om Göteborgs skyttegilles vandringspokal, och på förslag af löjtnant Sellergren och dr Klintberg, anslogos 3 kronor till öfningsammunition åt hvarjo i denna täfling deltagande skytt.
Styrelsen fick i uppdrag att, derest omständigheterna det påkallade, söka ny fridlysningstid under 5 år för de hit importerade rådjuren, af hvilka, ursprungligen 8, nu 2 återstodo.
Till ceremonimästare för året utsåg ordföranden literatör Sandberg.
Förhandlingarne voro härmed afslutade och gillesledamöterne samlades kring glasen, der skålar utbragtes för gillet, för ordföranden, för styrelsen till årets segerskytte o. s. v. Till major Hedenblad afsände gillet ett helsningstelegram.
Festen fortgick under angenäm stämning till midnatt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Januari 1891
N:r 16