Till två års tvångsarbete dömdes i går af länsstyrelsen plåtslageriarbetaren Anders Johan Magnus Andersson, född i Veskinde 1858.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Juni 1891
N:r 89
Rättegångs- och polissaker.
För lösdrifveri har i dag till länsfängelset införpassats af stadsfiskalen Anders Johan Magnus Andersson (Plåt-Johan), född 10 Dec. 1858 i Veskinde. Den 12 Juli i fjor dömdes Andersson för lösdrifveri till 6 månaders tvångsarbete.
Södra häradsrätten.
(Skogs 8—9 Juni.) Svära skulle vid detta rättegångstillfälle skomakaren Karl Jakobsson på att han ej vid förut refereradt tillfälle slagit f. handlanden Johan Bokström med en käpp. Svaranden, som ej kom tillstädes, brast såIunda åt eden. Utslag vid tingets slut.
Med ed friade sig husbonden Olof Mårten Bodio, Hemmor i När, från beskyllningen att 18 Sept. 1890 ha öfvat våld mot sin hustra Anna Bodin. Utslag vid tingets slut.
För att utfå ersättning för ståndskog med kr. 116: 34 hade Alfred Löfqvist instämt Jakob Sandström, Ansarfve i Fröjel. Svaranden erkände. Utslag vid tingets slut.
Johan E. Johansson hade instämt godsägaren W. Wöhler med yrkande om utfående af kr. 22: 50 sågom resterande aflöning för 90 dagars arbete i Klintebys bränneri, Käranden påstod att han i bref från Klintebys blifvit lofvad 1 kr. 25 öre för dag, men ej erhållit mera än 1 kr. Hr Wöhler medgaf, att käranden från och med 29 Nov. 1890 icke fått mera än 1 kr. om dagen, men detta baroende derpå, att daglönen då, jämlikt tillkännagifvande, från denna dag nedsattes med 25 öre för alla bränneriarbetare, Käranden påstod sig icke ha hört något tillkännagifvande om en dylik nedsättning, utan hade trott att de minskade 25 örena af br W. innehållits såsom en sparpenning åt arbetarne.
För att styrka, att käranden mottagit underrättelse om lönenedsättningen erhöll svaranden uppskof till första sammanträdet af höstetinget.
För ärekränkning hade kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte instämt godsägaren W. Wöhler. Stämningen innehöll, att svaranden någon dag i Juli månad 1889 på kärandens expeditionsrum i Klinte yttrat, att kyrkoherden tvättade sitt smutsiga linne på predikstolen i Klinte kyrka, hvilket missfirmande yttrande afsett den dementi kyrkoherden från predikstolen gjort angående ryktet att han hade ett oäkta barn på fastlandet. Närvarande vid tillfället hade varit ingeniör Schyl och brännmästaren Axén. Käranden tillade, att då han gjort dessa personer uppmärksamma på hvad hr Wöhler sagt, hade denne återtagit yttrandet på predikstolen.
Svaranden erkände, hvad i stämningen lades honom till last. Med användandet af det omnämda och allmänt kända ordstäfvet, som plägade begsgnas om en person, som ville rentvå sig från ett ofördelaktigt rykte, hade svaranden just syftat på den af kyrkoherde Hulteman omnämda dementien, hvilken också varit föremål för domkapitlets behandling.
På grund häraf Yrkado hr Wöhler käromålets ogillande och ersättning med 20 kr. för sin inställelse jämte öfriga kostnader. Kyrkoherde Hulteman yrkade ansvar å hr Wöbhler enligt 16 kap. 11 8 strafflagen för missfirmelse (högst 200 kr. böter) och tillika ansvar för den ivsinuation, som dermed gafs att det lögnaktiga ryktet om det oäkta barnet skulle innehålla sanning, enligt lagrum, som häradsrätten ville bestämma, Tillika framstälde käranden till hr Wöhler, om han ville medgifva att han sagt orden på predikstolen, hvarvid svaranden genmälte, att, enligt hvad han ville minnas, han visrerligen yttrat dessa ord, men sjeltmant utan någons tillskyndelse ändrat sig och återtagit dem. Tillika bestred har, att han velat låta påskina att ifrågavarande rykte vore sant, hvilket deremot käranden ansåg vara tydligt genom svarandens användande af ordet smutsiga.
Målet öfverlemnades med ersättningsyrkande äfven från kärandesidan och utslag afkunnas vid tingets slut.
Klinte kalkbruksaktiebolag, bestående af hrr Wöhler, Smitterberg och Snöbohm, hade af allmänna åklagaren, efter anmälan till domänstyrelsen af kyrkoherde Hulteman, instämts för att stånda till ansvar, emedan kalk, säkerligen tusentals lass, brutits å prestgårdens grund, hvarigenom rågången mellan prestgårdens och socknens ägor rubbats.
Hr Wöhler anhöll att bli skild från målet på grund deraf att hr Snöbohm vore bolagets verkställande direktör, hvarjämte han anhöll få veta, hvilken tid åtalet afsåge, hvarpå åklag, genmälte att enligt de upplysningar han inhämtat det skulle röra sig om genast vintern 1887—88. Då åtalet möjligen kunde anses för sent väckt anhöll åklagaren om uppskof för vidare meddelanden med angifvaren, men bestred tills vidare hr Wöhlers skiljande från målet, Uppskof till första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.
För horsbrott hade hustru Lovisa Larsson, Davide i Rone, instämt sin man Oskar Larsson. Under det förhållande att svaranden för samma brott instämt käranden till Visby rådhusrätt, uppsköts målet till höstetingets andra sammanträde.
För oloflig rapphönsjagt var instämd Teodor Martell från Öja. Han nekade.
Anna Larsson, Unghanse i Öja, hade i December 1890 sett svaranden stå inne på en åker, tillhörig Unghanse, och skjuta på en flock rapphöns, hvarefter han tagit upp två ekjutna. — Svaranden bestred vittnesmålet. Uppskof till höstetingets första sammanträde för ytterligare bevisning.
Om barnuppfostringsbidrag hade Katerina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren, Som vittnen hördes Maria Vallin, Lina Johansson och Olivia Pettersson, hvilka icke hade att berätta någet om parternas förhållande under sådan tid att Cedergren kunde vara far till ifrågavarande barn. Målet öfverlemnades med yrkande från kärandesidan, att svaranden måtte åläggas edgång. Utslag vid tingets slut.
Djurplågerimålet mot landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, förevar ånyo vid detta sammanträde. Svaranden åberopade en mängd vittnen på att de ifrågavarande hästarne icke varit selbrutna eller annars illa medfarna.
Karl Rosendahl vitsordaade en förut ingitven attest, att ingen af avarandens hästar varit behäftad med sår utan samtliga så när gom på två vid tämligen godt draghull. Detta var 14 Mars. Huru förhållandet varit förut, visste ej vittnet. En mindre häst hade haft skafsår på ryggkammen förra årets vår. Hästen användes till körslor, men hade en säck för att skydda såret. Attesten edfästes äfven af Niklas Vablby, med samma tillägg som föregående vittne gjort.
Alfred Karlsson hade i början på Mars månad sett en pojke komma körande med en af Dusez hästar från Hemse. Såg inte att hästen hade något skafsår, men kunde inte ta på sin ed att han inte varit sårig eller blodig om fötterna. I våras hade han sett noggrannare på Duses hästar, men ej sett något fel på dem.
Kristian Dahlström hade iakttagit samma stora, nyklipta häst i början af Mars, men kunde ej, i likhet med förra vittnet, svära på att hästen ej var bruten,
Oskar Norrbom hade kort efter dea dag härom är fråga köpt den nämda hästen, som då oj alls var bruten och ej heller syntes märken härefter.
Anders Svensson edfäste att hästarne under detta år till 15 Mars ej varit brutna, utan vid godt draghull samt att Duse alltid visat sig öm mot djuren.
Karl Andersson-Styrman vittnade lika med föregående. Den 15 Mars syntes märken efter brott på stora hästen, men vittnet kunde ej säga från hvilken tid, men trodde ej att det varit i slutet af Februari. Hästen var kivkig att sko.
Niklas Olsson hade varit med och besigtigat hästen i fråga i Hemse på samma gång som fjerdingsman Vahlberg, Håret var då af på manken, men ej hål, såg ej efter om han var bruten eller om han hade blod på hofvarne, Vittnet ville ej se på hästen derför att den var mager, dock ej utmärglad.
Petter Simander hade besigtigat hästen då den kliptes i Februari; han var då mager, men kunde användas till arbete. Tog på sin ed, att hästen vid det tillfället ej var bruten, blott en mörk fläck i ena lokstaden med skinn öfver, Förra sommaren hade han sett att flere af svarandens hästar hade haft sår; en hade användts i arbete. Karl Adolf Karlström aflade samma vittnesmål.
Åklagaren, som utsträckte ansvarsyrkandet till hela förlidet år, öfverlemnade målet. Svaranden bestred åtalet. Ingen jordbrukare kunde undgå att få sin häst bruten, han måste då hem med den, Här ej ådagalagts att hästarne användts till körslor då de varit brutna; tvärtom framgick at ett par vittnesmål att de vid sådant förhållande genast försatts ur tjenstgöring, Hvad anginge den nyklippta hästen, hade vittnen vid detta tillfälle sagt, att han haft märken efter brott, hvilka möjligen under färden till Hemse skafts upp; men drängen måste ovilkorligen hem med hästen. Det hade ej bevisats, att samma häst sedan användts till körslor. Öfverlemnade målet, under anförande, att ingen uppenbar grymhet blifvit af Duse mot djuren bevisad. Yrkade att angifvaren Vahlberg måtte betala Duse hans kostnader, hvilket bestreds af Vablberg. Utslag vid tingets slut.
Följande utslag afkanuades:
— I målet mellan godsägaren Wöhler och statkarlen Anders Petter Jonsson, angående olofligt afvikande ur tjensten, dömdes svaranden att ersätta käranden för skada genom afvikelse med 34 kronor.
— Femton kronor i böter jämte rättegångskostnader 29 kr. fick auktionisten Petter Hneqvist, Bossarfve i Fröjel, betala för det han kallat Petter Sandström, Rofvide för »lus», »lushund» och »skojare». Käranden fick sjelf betala sina vittnen.
— Frikänd blef husbonden Johan Johansgon, Långgutes i Mästerby från beskyllning för ärekränkning, enär det ej mot hans nekande styrkts att han beskylt Emma Sabina Bandelin, Koparfve i Hejde, för tillgrepp af en penningsumma.
— Tjugufem kr. fick f. handl. Johan Bokström plikta för det han ej ställt sig rättens beslut i målet rörande »Kludvbekriget» till efterrättelse och för edgång besökt själasörjaren.
Ny edgångsdag utsattes, och ålades B. då vid 50 kr. vite follgöra rättens åläggande i afseende på själasörjaren.
— För sin promenad på jernvägsspiret vid Tjeogdarfve 26 sistlidne Mars dömdes Olof Hoffman, Tjengdarfve, att böta 150 kronor.
Norra häradsrätten.
F. hemmansägaren Thomas Blomberg, som brustit i ådömd edgång, dömdes i måndags af norra häradsrätten att böta 40 kr. för att han år 1890 deltagit i utläggning af nät öfver Gothemsåns hela bredd. Kärandeparternas yrkande om ersättning afslogs, enär grund för bedömande af skadan saknades. Yrkande om ansvar för samma förseelse under år 1889 ogillades.
För underlåtenhet att deltaga i snöskottningsarbete dömdes N. Pettersson Uggårds i Källunge att böta fem kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Juni 1891
N:r 88
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Sergeant J. P. Vikanders krafmål mot enkan Anna Gottberg, flere gånger förut behandladt, förevar i dag, hvarvid käranden företedde flere protokollsutdrag, styrkande att han utfört rättegångar för afl, kapt. Högström; i en inlemnad längre skrift yrkade han derjämte ansvar å svarandeombudet, sakför. Stenmark, för smädligt skrifsätt, och framstälde som sin åsigt att ombudet afsigtligt undanhöll en för sakens rätta bedömande vigtig anteckningsoch dagbok, förd af kapt. Högstföm. På kärandesidan hördes ett vittne, som ansåg, att Vikanders arbete som föreståndare för Oskarssalen den tid denna begagnades som teater vore värdt omkr. 1: 50 eller 2 kr. för spektakelafton. Svarandeombudet bestred yrkandena och vittnesmålet. Hade V. haft någonting att göra med Oskarssalen, så hade detta helt och hållet varit ett sjelftaget uppdrag, för hvilket vid de olika tillfällena nog lemnats betalning. Utslag afkunnas 15 Juni.
Stenmark versus Vikander. Detta mål, förut af oss flere gånger omnämdt, handlades äfven i dag. Käranden företedde den handling, enligt hvilken svaranden utfört inkasseringen af den omstämda reversen och å hvilken en afbetalning af 200 kronor, gjord af Vikander, var qvitterad, Svaranden anhöll, på grund af tjenst vid vapenöfaingarna, om uppskof till 13 Juli, för att kunna ingå i fullständigt svaromål. Käranden ville medgifva högst 14 dagar. Svarandens begäran bifölls af rätten.
För att erhålla äktenskapsskilnad hade snickaren O. O. Larsson instämt sin hustru Katarina Larsson, Tre vittnen hördes för att intyga att svaranden begått äktenskapsbrott.
Målet behandlades för slutna dörrar. Uppskof till 29 Juni.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Juni 1891
N:r 83
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
I det mål om ärekränkning, som J. P. Lindqvist anhängiggjort mot handl. O. J. Myhrström, frikändes i dag svaranden helt och hållet samt tillerkändes 10 kronor för sin inställelse vid rätten.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Maj 1891
N:r 79
Slagsmål
arrangerades i går afton vid 7-tiden å landsvägen, invid Visborgs slätt.
Bland de skjutsar, som under dagens lopp fraktade besökande till och från läg ret, kördes också en, tillhörig åkaren Fröberg, af arbetaren Rudolf Jacobsson. Denne hade emellertid så småningom tagit sig så myeket till bästa, att hvad han än dugde till, icke var det till körsven. Hästarne piskades fram i vildaste fart och vagnen slängde från ena vägkanten till den andra.
Af landtbrukaren T. Donner vänligen tillsagd att sköta sig och skjuts bättre, fattades Jacobsson af bärsärkaraseri, hvarför nämde hr Donner och en åkare Larsson sökte få hästarne från den oregerlige körsvennen. Detta misshagade honom dock i allra högsta grad och han började gå anfallsvis tillväga, dervid understödd af en sin själsfrände, förre båtsmannen Stenberg. Dessa båda i kompani tilltygade ganska illa med händer och naglar åkaren Larsson.
Stor folksamling uppstod och allt vidare bråk afstyrdes, men torde både Jacobsson och Stenberg få inför vederbörande domstol stå till svars för sin omotiverade vildsinthet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Maj 1891
N:r 79
Rättegångs- och polissaker.
För stora anspråk. Skepparen P. Pettersson å skonerten Karl Johan fick, som bekant en förbruten råglast efterskänkt äfvensom ådömda böter. Lastens ägare, handlanden V.
Westberg å Kappelshamn, begärde sedan hos tullstyrelsen att få restitution af tullen å lasten, men derpå har tullstyre!sen icke ingått.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Maj 1891
N:r 77
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Sergeant J. P. Vikanders kraftmål mot enkan Gottberg förevar i går, Käranden anhöll om ytterligare uppskof för att få fullständigt bevisa, att han verkligen utfört de två rättegångar för aflidne kapt. Högström, om ersättning för hvilken käromålet hufvudsakligen rör sig. Målet uppsköts på fjorton dagar.
Samme J. P. Vikander var af sakförare A. C. Stenmark instämd att afgifva redovisning för en revers å 475 kr., som han af hemmansäg. Levander, Sixarfve, mottagit till inkassering. Svaranden inlemnade en skrift, hvari han bestred käromålet. Båda parierna öfverlemnade målet, Rätten förklarade sig ej kunna till pröfning upptaga målet, enär öfverlåtelsehandlingen till Stenmark saknade vittnesunderskrifter.
För ärekränkning hade J. P. Lindqvist instämt handlanden O. J. Myhrström., Svaranden skulle ha upprepade gånger satt i omlopp förklenliga rykten om käranden. Fyra vittnen voro af käranden inkallade, men deras samstämmiga uppgifter gingo endast ut på, att svaranden visserligen till dem omnämt, att L. vore skyldig honom penningar, men deremot aldrig om L. kaft något yttrande, som kunde på ringaste sätt tagas för ärekränkande, Utslag annan dag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Maj 1891
N:r 76
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med f. artilleristen Gustat Reinhold Klasson Bergqvist från Hvalstads församling i Skaraborgs län, häktad för stöld.
Bergqvist hade hitkommit 14 April i år och tillträdt tjenst på labdet, men ej trifts dervid utan gått ur densamma lördagen 2 Maj. På väg intill Visby hade han då kommit till stället Gervide i Sjonhem, hvars arendator P. Pettersson stagit emot honom vänligt, låtit honom få logis samt lofvat försöka skåffi honom tjenst. Då detta emellertid icke lyckades, lånade Pettersson åt Bergqvist — mot säkérhet af en kappsäck som denne icke ville mista för 25 kr. — en femkrona för att han skulle kunna komma in till Visby, och. söka.plats hos någon slagtare: Bergqvist hade emöllertid icke-srest intill Visby, utan användt en del af lånet tills starka varor, hvarefter han på söndagsnatten gått tillbaha till Gervide, der han släppts in. Han hade då varit något rusig. Efter att ha sofvit några timmar hade han stigit upp och medan värdsfolket sof begifvit sig iväg, medtagande icke blott kappsäcken, utan äfven ett par resårskor samt några kragar och manschetter.
Derpå gick han till Barlingbo station, derifrån han reste in till Visby på måndagsmorgonen 4 Maj. På en ölkrog påträffade han här en arbetare Nilsson, med hvilken han kom i slang. Efter någon stund omtalade Bergqvist, att han, som ämnade sig till Stockholm, behöfde sälja ett par skor föratt få respengar, och erbjöd sig Nilsson att göra detta. Det var de stulna skorna. De såldes till en bryggeriarbetar. Frans Oskar Olsson för 4 kr. 50 öre.Då arrendator Pettersson på morgonen märkt att Bergqvist. gifvit sig i väg och dertill medtagit hvad som icke tillhörde honom, begaf han sig gående in till staden, dit han antog att Bergqvist begifvit sig. Sedan han af en bekant fått veta, att en person af det utseende Pettersson nämde, varit med på tåget in till staden, begaf sig Pettersson nu till vaktkontoret och gjorde anmälan om stölden. När han återvände från kronofogden, dit han begifvit sig med manimälan försatt få denna underskrifven, sem han uttryckte sig, hade polisen lyckats få tag i Bergqvist som, hörd, först förnekade stölden, men då skorna tillrättaskaffats bekände.
Vid ransakningen bekände han ock, men sade sig icke ha tillgripit mera än skorna. Af Nilsson, som sålt dem i hans närvara, hade han icke fått mera än 2 kr. Det andra hade Nilsson behållit. Denne som var närvarande och mot hvilken målsägaren förde ansvarstalan, förnekade detta. Bergqvist hade fått alla penningarne. Nilsson uppträdde inför rätten på ett sätt, som föranledde åklagaren att yrka ansvar å honom härför.
Sedan de stulna skorna värderats till 8 kr. och kappsäcken till 6 kr; samt målsägaren framstält sina ersättningspåståenden, öfverlemnades målet, hvarvid! åklagaren yrkade, att äfven Bergqvists tillegnande af dem pantsatta kappsäcken måste anses för stöld eller åtminstone ett olofligt skiljande från annan person af hans egendom, dömde häraderätten Bergqvist att för första resan snattari samt för att ha tillegnat sig kappsäcken hålles till fängelse i 1 månad och 4 dagar, hvarefter han frigafs. Yrkandet mot Nilsson åtortogs af åklagaren.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Maj 1891
N:r 75
Rättegångs- och polissaker.
Stenqvist frikänd. Arbetaren Stenqvist i Hemse blef, som bekant, såsom vittne i det mycket omskrifna Bokströmska menedsmålet, af södra häradsrätten för mened dömd till 8 års straffarbete och ständig vanfräjd.
I utslag af 18 dennes har emellertid hofrätten förklarat Stenqvist, enär han af det sätt, hvarpå hans vittnesberättelse är aflagd, icke är mot sitt enständiga nekande fulleligen öfvertygad om brottslighet, icke kunna åt den åtalade saken fällas.
Stenqvist, som suttit bäktad sedan 24 September i fjor — alltså nära 8 månader — har i dag på middagen frigifvits.
Besvärat sig har hustru Maria Olivia Högbom öfver Visby domkapitels beslut af 11 sistlidne Mars, hvarigenom resolverades att hennes ansökan om äktenskapsskilnad från dennes man arbetaren Karl Niklas Norman icke föranledde till någon åtgård.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Maj 1891
N:r 74
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
För ärekränkning hade arbetaren Karl Ekman å Klintebys instämt landtbrukaren R. Dassow med påstående att svaranden beskylt både käranden och hans hustru för tjuf. Svaranden nekade och käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.
Afvikit ur tjensten från godsägaren Wöhler å Klintebys hade statkarlen A. P. Jonason.
Efterlyst och hämtad till gården, hade han genast åter begifvit sig bort. Han var nu instämd af hr W., som å honom yrkade ansvar enligt lag. Svaranden medgaf att han, ehuru lagstadd, gått ur tjensten, men orsaken härtill angaf han vara, att käranden icke uppfylt sitt kontrakt emot honom, utan hade han fått både dålig bostad och dålig mat. Emellertid medgaf han att återgå i tjensten, vid hvilket förhållande käranden afstod från sitt yrkande om återbärande af lönen. Utslag afkunnas nästa sammanträde.
För oloflig rapphönsjagt hade kronolänsman Lindström instämt drängen Teodor Martell Unghanse i Öja. Han nekade. Uppskof för bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.
Om barnaföda hade pigan Kristina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren i Sproge, som nekade för faderskapet. Fyra vittnen hördeg, men hade iogenting attt upplysa om. Uppskof till andra rättegångsdagen nästa sammanträde för vidare bevisning.
Klubbekriget i Hemse. I detta mål gkulle vid detta ting f. handlanden Johan Bokströn gå värjemålsed. Genom ombud inlemnade han en skrift, hvari han förklarade, att han af omständigheterna tförbindrats att fullgöra häradsrättens föreläggande om besök hos själasörjaren, hvarför han begärde nytt beslut härpå. Åklagaren yrkade, att svaranden måtte dömas utgifva förelagdt vite. Beslut första rättegångsdagen nästa sammanträde.
För djurplågeri var vid detta sammanträde åter töre landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Det gälde att han under hela vintern till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de knapt kunnat tvingas fram med piskan, samt dessutom selbrutva. Då svaranden förut nekat härför, hade åklagaren till detta sammanträde inkallat vittnen.
Stationskarlen D. A. Sjöberg hade sett att mjölk körts till Hemse mejeri från Davide med en häst som varit selbruten i lokstaden.
Bokhållare Jacques Norrby hade 24 Februari utanför handlanden Wittbergs magasin i Hemse sett en svaranden tillhörig mjölkhäst, till ytterlighet utmagrad, selbruten i venstra lokstaden, samt blödande ur sår på högra bakfoten, antagligen härledande sig från dålig skoning. Dessutom var hästen nyklippt och väderleken var mycket kall.
Samma vittnesmål afgåfvo arbetarne Johan Österberg och O. P. Isenberg.
Då åklagaren ansåg åtalet tillfullo styrkt öfverlemnade han målet med ansvarsyrkande.
Men svarandeombudet, om bestred vittnesmålen, begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde för att bevisa att sagda häst icke varit selbruten någon enda dag under hela vintern och således icke heller vid det af vittnena härofvan omtalade tillfället.
För våld var åter före Ferdinand Jakobsson, Burgsvik. Då svaranden icke ville medgifva att af hans utdelade slag misshandlade Edlund erhållit blodvite, uppsköts målet för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde.
I det förskräckliga ärekränkningsmålet mellan Petter Sandström, Rofvide, Fröjel, kärande, och Petter Eneqvist, Busarfve, svarande, rörande de mindrö vackra tillmälen Eneqvist på en auktion gifvit Petter Sandström, erkände nu svaranden sin förseelse. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
I ett annat ärekränkningsmål, der A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde, hade yrkat ansvar å Nils Nilsson, Forsa, Hejde, för det denne beskylt konom för att ha stulit svaranden tillhörigt gärdselvirke, erkände likaledes svaranden hvad som lades honom till last. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
För att ha tagit penningar skulle Johan Johansson, Långgute i Mästerby, ha beskylt Karl Bandelins dotter Emma. Härför nekade Johansson. Han hade icke beskylt Emma Bandelin för stöld, han hade blott yttrat en misstanke, att hon möjligen kunde ha stulit de penningar, det här gälde.
Målet öfverlemnades och yrkade käranden att svaranden måtte ådömas edgång. Utslag första rättegårgsdagen af nästa sammanträde.
Ofredande af jernväg. På angifvelse af trafikschefen baron Cederström hade åklagagaren instämt busbonden Olof Hoffman, Tjengdarfve i Hemse. Denne hade vid ett tillfälle gått på banan och icke, trots upprepade signaler, gått ur vägen för tåget, som måst stanna, innan svaranden kunde förmås att afträda från spåret. Trafikschefen påvisade att genom Hoffmans beteende en olycka kunde ha ägt rum, ty lokomotivföraren hade, för att icke köra öfver svaranden, måst midt i farten slå maskinen back och insläppa ånga i cylindrarne, hvilket vore en ytterst riskabel åtgärd, ity att maskinen mycket lätt kunde taga skada och taget föröfrigt genom dethastiga stannandet riskerade att spåra ur. Då Hoffman flere gånger af betjeningen blifvit varnad för att beträda spåret, yrkade målsägaren att svaranden måtte ådömas strängt straff.
Hoffman erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd och då ingen skada skett af hans tilltag, anhöll han om så lindrigt straff som möjligt.
Utslag. Frikända i brist på bevisning blefvo slagtaren Löfqvist, muraren Berglund m. fl. från Visby, instämda för att en afton i somras ha med stenkastning ofredat lägervakten å Visborgs slätt.
— För att olofligt ha beträdt jernvägsspåret dömdes pigan Karolina Ytterberg från Alfva att böta 5 kronor.
— I ett mål rörande våld och hemfridsbrott mellan ofvannämde P. Sandström, Fröjel, kärande och P. Eneqvist der sammastädes svarande, frikändes den senare.
Norra häradsrätten.
För olaga fiske var hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gothem, instämd. Som emellertid svaranden gått föreskrifven värjemålsed, kunde kärandenas förda ansvars- och ersättningstalav icke bifallas.
För misshandel dömdes drängen Frans Othberg från Kappelshamn att böta 10 kronor.
Han hade vid en i metodistkapellet i Kappelshamn anordnad anktion vid ingången till kapellet knuffat målsäganden Gabrielsson för bröstet så att denne fallit baklänges mot kapelleta vägg.
Åt eden brast arbetaren Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Alltså dömdes han för det han 13 Juli 1890 å allmänna vägen genom Hörsne med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jakobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit, att böta 75 kronor samt att ersätta sveda och värk med 25 kronor.
Misshandel. Petter Nyberg vid Sandbryor hade den 20 Aug. 1890 efter en mellan Nyberg och angifvaren Hilda Maria Vestergren uppkommen ordväxling fattat Hilda Maria Vestergrea i ena armen och slängt henne åt sidan utan att någon skada deraf uppstått.
Svaranden Sven August Hägg från Skrubbstomt hade brustit åt honom förelagd ed i samma mål, hvadan det var lagligen styrkt, att han vid sämma tillfälle tilldelat Maria Vestergren ett slag i ansigtet, hvaraf ingen skada följt. Nyberg dömdes att böta 5 och Hägg 10 kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Maj 1891
N:r 73