Mathias Klintbergs griftefärd.

En gripande högtidlighet i går.
En gripande gravsättningsakt ägde i går eftermiddag rum härstädes, då stoftet efter lektorn Mathias Klintberg sänktes till griftero på Norra kyrkogården. Sedan processionen, i vilken märktes landshövdingeparet, konsul Carl E. Ekman med fru, läroverkets förutvarande och nuvarande rektorer, rektor R. Steffen och H. Jörlander, samt en mängd vänner och forna lärjungar till den hänsovne, anlänt kyrkogården bars urnan av en infanteriofficer till graven under det att begravninggästerna följde efter i procession, och vid ankomsten till griften sänktes urnan i mullen och de församlade stämde upp psalmen: »Jag lyfter mina händer…»
Därpå framträdde landshövding Rodhe till gravens rand och yttrade ungefär följande:
Mathias Klintberg har gått bort och med honom har Gotland förlorat en av sina söner, som hade en sällsynt stor och varm kärlek till sin fosterö. MathiasKlintberg var en forskare, och genom den stora hängivenhet och det intresse han ägnade åt Gotlands gamla kultur och språk har han gjort vetenskapen tjänster, som icke kunna överskattas. Genom de samlingar han sainmanbragte och de uppteckningar han gjort har han skapat sig ett Minnesmärke, som kommer att bestå i generationer och genom Sällskapet för gotländsk forskning, som han grundat, har möt hggjorts att hans forskning kan föras vidare. Under många år var han föreståndare för Gotlands fornsal och dass samlingar och nedlade ett stort arbete där; Sällskapet för gotländsk forskning och den svoiländska forsktinwn överhuvud taget hyllar nu Mathias Klintberg för vad han uträttat, och jag vill personlwn, sade laAdshövdingen, bringa Massa Klintberg ett tack. Han var en tillgiven gotlandsson, SOM älskade sin hembygd med en rik och varm kärlek, och han, kan i tietta hänseende vara en föresyn för oss andra. I vördnad och tacksamhet nedläggerjag en kraus frän Sällskapet för gotländsk forskning och en krans från Gotlands fornvänner.
Rektor Steffen och rektor Jörlander framträdde därefter, och den förstaände yttrade i huvudsak följande:
Vid lektor Mathias Klintbergs grift bringar Visby högre allmänna läroverk en gärd av hågkomst och erkännsamhet. Av den lärarepersonal, som var verksam i kollegiet samtidigt med Mathias Klintberg återstår en, och läroverkets lärare och rektor ha därföre medgivit och önskat att detta tack till Mathias Klintberg borde utbringas av den som sist såg honom i verksamhet och med honom delade många års arbete.
Lärarens gärning är av den natur, att den lätt kan komma att ställas i skuggan, då det är fråga om en person, vilken liksom Mathias Klintberg gjort en stor insats i det allmänna kulturarbetet. Men i data fall är detta oberättigat, ty Mathias Klintbergs hvs arbete var framför allt bundet till hans läraregärning, och många generationer av gotländska studerande minnas honom främst såsom sådan. Det är därför åt läraren jag vill bringa vårt tack.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Juni 1932
N:r 147

Lektor Mathias Klintbergs jordfästning.

En högtidlig sorgeakt ägde på lördagen rum i Krematoriet på Norra begravningsplatsen i Stockholm, då stoftet efter förre lektorn i Visby, fil. d:r Mathias Klintberg vigdes till gravens ro. Vid jordfästningen var Gotlands nation i Uppsala representerad med fana, och Wall samt en stor skara gotlänningar i huvudstaden och forna lärjungar vid läroverket i Visby.
Akten inleddes med Chopins mollpreludium, varpå direktör Friedrich Mailer till violin utförde Händels Larghetto. Därefter sjöng fru Valborg Beer Ave Verum av Mozart, och därefter följde ps. 33: 1-3. Jordfästningen förrättades så av hovpredikanten teol. dr Joh:s Norrby, vilken därvid höll en betraktelse över orden i Ps. 116: 7: »Vänd åter till din ro min själ». Därvid yttrade han bl. a.:
Här vid denna bår skulle intet ordande om, den bortgångne förekomma. Vi kände honom. Och respekten sitter kvar, Ett enkelt tack får dock uttalas och kan icke återhållas. Det är läriungarnas tack till den siste av den gamla gutastammens lärare vid Visby läroverk. Gripna i vårt innersta se vi med dig ett tidevarv stiga i graven.
Vågar iag ock uttala fäderneöns tack till den genuinaste av Kutar: Tack för din forskaremöda, tack för ditt levande intresse. Tack framför allt för din kärlek till hembygden. Störst är kärleken. Därför skall du räknas till de stora. ej blott i minnenas tempelgård, men ock i Gotlands levande historia.
Efter den ritualenliga delen av jordfästningsakten sjöngs ps. 484: 1-4, varefter den högtidliga akten avslutades med Händels Largo, utförd av fru Beer till obligat violin av dir. Mehler. Under tiden sänktes kistan till eldbegängelse.
Vid båren nedlades en krans från Gotlands nation. i Uppsala. Bland de många kransarna märktes förövrigt sådan, från Gotlands gille i Stockholm, Historievitterhets- och antiikvitetsakademien, från 1903 års studenter, från ,landsmålsarkivet m. fl.
Urnan med stoftet kommer, som förut meddelats, att gravsättas å Norra begravningsplatsen härstädes i morgon kl. 8,30 e. m.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 juli 1932
N:r 145

Lektor Mathias Klintbergs stoft

fördes i går afton med ång. Drotten till Stockholm, där jordfästningen skall äga rum på lördagen i Norra krematoriet. Densamma komme att förrättas av hovpredikanten Joh:s Norrby och sedan stoftet undergått eldbegängelse skall detsamma återföras till Visby, dit det åter anländer på tisdagen.
Innan kistan i går fördes till hamnen hade omkring båren i sorgehuset samlats en del anhöriga och personliga vänner till den bortgångne, däribland konsul Ekman med fru, prafessorerna Munthe och Lithberg, raktor Steffen m. fl. I sorgehuset hade anordnats en tilltalande minnesstund, i det att fru Valborg Beer sjöng en del sånger, däribland Largo av Händel, Hemlängtan m. fl., medan direktör Friedrich Mehler till violin utförde musik. Komminister Nils Öberg höll också en kart betraktelse och den bortgångnes systerson, prof. Henrik Munthe, framförde några avskedsord. Kistan fördes därefter under klockringning till hamnen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 juni 1932.
N:r 142

Landsbygden. Gerum.

GERUM, 13 juni.
En gripande sorgeakt ägde i går rum härstädes då stoftet efter hermmansägaresonen Nils Johansson, Mickelbys, vigdes till griftero å härvarande kyrkogård. Efter sorgetågets enkomst till kyrkan dit kistan inbars av den avlidnes jämnåriga under tonerna av en sorgmarsch, följde en genemsamt sjungen psalmvers, varefter kyrkoherde F. Muckenhirn talade på ett trösterikt och varmhjärtat sätt med text från Dav. 39 ps. och utförde jordfästningen enl. rituell ordning. Tvenne av en grupp flickor, från orgelläktaren utförda sånger förhöjda aktens allvarsbetonade stämmng. Under tonerna av Beethovens sorgmarsch utbars så kistan till graven, där åter sjöngs en geniensam psalm och en mångfald av kransar från nära och kära samt kamrater vid Karlsborgs artilleriregemente, nedlades beledsagade av kortare avskadsard. Kransar hade sålunda sänkts såväl från regementet i dess nelhet som från befäl- och manskap vid dess olika specie lvapen, sammanlagt fyra stycken försedda med blå och gula band med ett sista tack och farväl.
Dödsfallet, som väckt djup och allmän förstlitinning å trakten, kom lika hastigt som oväntat, blott efter några få dagars sjukdom därborta på KarLsborg, dit han för något över en månad sedan anlänt för tullgörandet av sin värnplikt, och ert liv, som oss i så många avseenden syntes löf??? är skördat i blomman av sin kraft. Det är givet, att sorgen är stor i hans omgivning, kamratkretsen är en länk borta, om vilkens betydelse ett brottstycke ur en vid graven låst dikt lämnar vittnesbörd den — som tänkte ljusast, ville mest. I de kransar, som stints till båren, samt vid graven talat och outtalat lyste dock en fast förhoppning han ett återseende och återförening i en ljusare värld, där livet nått sin fullkomning och alla smärtfyllda varför fått sitt svar. Vila i frid, Nils! Frid över ditt Minnu!
J…f.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 juni 1932
N:r 135

Till gravens frid

vigdes i går stoftet efter avlidna änkeprostinnan Emerentia Kalström härstädes. Under tonerna area sorgmarsch inbars kistan i domkyrkans kapell, vars altare var rikt smyckat med blommor och levande ljus. Sedan de sörjande tagit plats, sjöngs ps. 492: 1-3, varefter domkyrkovicekommlinister Th. Åberg höll en anslående dödsbetraktslse med utgångspunkt från Hebr. 4: 9-11 och förrättade jordfästningen ritualenligt. Som avslutning sjöngs ps. 275: 5-9, och under orgelns toner bars kistan uti till dea väntande likvagnen för att föras till sitt sista vilorum på .den narra kyrkogården. Ute vid graven talade ea av diin avlidnas vänner, f. folkskolläraren Otto Nordström, När, och nedlade en krans. Den avlidnas son, folksklollärare G. Kalström, Mästerby, framförde ett tack till alla, som hedrat den bortgångnas minne. En vacker blomstergärd hade sänts till båren.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 juni 1932
N:r 134

Prostinnan Kalströms

Jordfästning äger rum i Domkyrkans gravkapell, Visby, söndagen den 12 Juni kl. 2 e. m.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 juni 1932
N:r 130

Fru Malin Söderbergs jordfästning

äger rum i Visby Domkyrka torsdagen den 9 juni kl. 2 e. m. För dem, som önska medfölja till Norra begravningsplatsen, finnas bilar vid domkyrkan.
Eventuella blommor kunna sändas till kyrkan samma dag.

jordfästning

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 juni 1932
N:r 128

Landsbygden. Hall.

HALL, 24 febr.
Till den sista vilan fördes i går stoftet av hem.-äg. W. Kylander, Norrbys i Hall, som för några dagar sedan avled. 77 år gammal. Jordfltstnangen ägde rum i Halls kyrka och förrättades av kyrkoherde Gyberg, vilken med text ur P. 30: femte vers höll en gripande dödsbetraktelse. Kyrkoherden sjöng också begravningsmässan, varefter stoftet under sorgemusik utbars och sänktes i grevens gömma. En talrik skara släktingar och vänner följde denn bortgångne på den sista färden, och en vacker blomsterskörd hade ägnats hans minne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 februari 1932
N:r 45

En gripande sorgehögtid i Sanda.

En gripande sorgeakt försiggick i går i Sanda kyrka, då stoften efter de båda så hastigt avlidna makarna Magda och John Sandell vigdes till den sista vilan. Till sorgeakten hade infunnit sig ett stort antal gäster och andra deltagande. Samlingen ägde rum i kyrkan kl. 3 och de båda kistorna voro på förhand placerade i koret.
Sedan kyrkoklockorna tystnat, utfördes sorgemusik på orgeln av folkskollärare Hj. Gadd. Därefter följde psalmen »Jag går mot döden», unisont sjungen. Kyrkoherde Henric Carlson som förrättade jordfäsningen, höll ett varmt minnestal över de bortgångna med ledningen av bibelordet: »Herre, till vem skola vi gå? Du har det eviga livets ord». Sedan den ritualenliga jordfästningen ägt rum och ps. 651 sjungits, trädde officianten för altaret, där levande ljus brunno och utförde begravningsmässan. Den högtidliga akten, under vilken många ögon tårades, avslutades därefter med ps. 598.
Under orgelns toner buros därefter kistorna ut ur kyrkan och sänktes en gemensam grav på kyrkogården, varefter kyrkoherde Carlson med några ord lyste frid över giften. Ett stort antal kransar hade sänts till de så hastigt bortryckta makarnas bår.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1932
N:r 43