Något om Gotland.

En badgäst som för mer än tio år sedan vistades på Gotland och derunder var i tillfälle att göra åtskilliga iakttagelser, skrifver derom, bland annat, följande, som vi hoppas skall intressera våra läsare:
”Det är vackert”, säger han”, att från de norra, nu nästan jemnade, vallarne utanför Wisby, en vacker sommardag, se hafvet utbreda sig bakom staden, eller från de s. k. palissaderna betrakta den glimmande bro af eld, som solen en stund före sin nedgång lägger öiver det gungande blå, eller skåda klipporna, som stupa mot hafvet, och längst bort i söder se Högklint med en bred fot trampa i böljan: Intressanta äro de många kyrkruinerna, samt ett eller annat gammalt hus, som glömt sig qvar sedan fordna, rikare tider. Treflig är också den lilla staden, öfver hvars torg och platser man tyckte sig kunna klifva med ett enda steg. Man glömmer att gatorna äro trånga och illa stenlagda, emedan de äro snygga och rena. På sidorna af gatorna de för det mesta små husen med derbakom uppstickande fruktträd, ty äfven den minsta koja har sin lilla täppa med ett eller flera äpple-, päron- eller kyssebärsträd, och innanför den blanka fönsterrutan saknar man högst sällan en röd fuchsia eller en geranium eller en ”gyllen-lakan” (lackviol).
Beger man sig från staden ut på landet, skall man ej anse Gotland oförtjent af samma namn af Smaragdön, som man gitvit Irland för dess herrliga grönska; och är det söndag och man kommer till en kyrka, har man framför sig på ”körkvallen” en befolkning af raska och snyggt klädda karlar, trefliga gummor samt glada flickor med vackra och näpna ansigten, hvar och en med en ”kryddqvast” af lavendel och ”desmansknopp” till hälften instucken mellan den hopvikta näsduken, lagd öfver psalmboken. Mången glad och angenäm bild medförde förf. i sitt minne från sin lilla badresa, men han medförde äfven andra minnen i kroppslig form, nämligen en rik samling förstenade musslor, snäckor och koraller af alla slag. ”Slår man sönder en sådan mussla”, fortfar förf., ”finnes under skalet intet tomrum, ehuru man kunnat vänta sig, att det” fordna djuret, sedan det dött, blitvit upplöst och urtvättadt af vattnet; utan det hela är en enda kompakt kalkmassa. Huru har nu denna kalk kunnat inkomma inom de slutna skalen?
Kalkvatten, som man kan hemta från apoteket, är en fullkomlig klar vätska och är ingenting annat än s. k. släckt kalk, upplöst i rent vatten. Fyller man dermed ett glas till en tredjedel eller till och med hälften, och så tillsätter helt litet sodavatten, så uppkommer i den klara vätskan en grumling, som består at pulfverforinig kalk. Tillslår man nu mycket sodavatten, så blir vätskan klar igen. Får glaset nu stå, så lägger sig öfeer vätskan en tunn hinna, som efterhand blir allt tjockare och tyngre, så att den ej längre uppbäras af vattnet, utan ’nedfaller. En ny hinna bildas deref ter och nedfaller, och så går det alltjemt. Slutligen bildas ingen hinna mer. Nu ligger den kalk, som fanns i kalkvattnet, på bottnen af glaset. Ännu finnes likväl något litet qvar. Denna afsätter sig först när vattnet fullkomligt borttorkar. Nu till förklaringen kärat. Sodavattnet är ingenting annat, än rent vatten, uti hvilket man inpressat kolsyra. Ren eller s. k. släckt kalk låter till en ringa del upplösa sig i vatten, men kommer denna kalk i beröring med kolsyra, så uppstår en förening mellan båda, och denna, kolsyrad kalk, är så godt som absolut olöslig i rent vatten, men i kolsyrehaltigt vatten deremot upplöses den. Allt vatten innehåller kolsyra, stundom ganska mycket, stundom högst obetydligt, men alltid något. Hafsvattnet innehåller likaledes något kolsyrad kalk i upplöst tillstånd, desslikes äfven några andra kalkföreningar. Denna kalk tillegna sig, tillika med födan, de i hafvet lefvande skaldjuren, afsöndra den ur sin organism under lifvet och bilda deraf de skal, som orngifva dem. Den inre blöta kroppen måste således äfven innehålla något kalk, ehuru denna under djurets lif väl ej förefinnes såsom kolsyrad, utan troligtvis i någon organisk förening. Efter djurets död öfvergår denna kalk till kolsyrad, till följd af den förstörelseprocess, som försiggår uti de organiska delarne. Mera afsätter sig efterhand utur halsvattnet.
Den genom kalken och kalkbildningen föranledda försteningsprocessen har imellertid ej försiggått i ett ögonblick, utan under tider, om hvilkas längd vi ej kunna göra oss något begrepp.

Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Kungörelse.

För uppbärande af nästlidne års Kronoutskylder uti Wisby Stad och lösen för samma års tionde till presterskapet från Staden och Norra landsförsamlingen komma uppbördsstämmor att hållas på uppbördskontoret å Rådhuset nedanskrifne dagar innev. år, nemligen:
Februari den 2 med Strand-Rotan och Norder-Rotans 1:a qv.,
Februari den 3 med återstoden af Norder-Rotan,
Februari den 4 med S:t Hans-Rotan och Klinte-Rotans 1:a och 2:a qv.,
Februari den 5 med sistnämnde Rotas 3:e och 4:e qv.
Februari den 6 med utom staden boende och öfrige dithörande personer.
Förrättningarne börja kl. 10 f. m.
De skattskyldige åligga, att på ofvannämnde tider sine utskylder oafkortade erlägga vid det äfventyr gällande författningar stadga; i sammanhang hvarmed tillkännagifves att, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 17 September 1869 Norska och Danska myntstycken vid uppbörd af statsmedel emottagas till följande pris, nemligen:
Norska hela specied. t. pris af 3 kr. 96 öre,
Norska halfva specied. t. pris af 1 kr. 98 öre,
Danska hela Rigsb:d. t. pris af 1 kr. 98 öre,
Danska halfva Rigsb:d. t. pris af 98 öre,
samt
Danska Speciedaler och dubbla Rigsbankdaler d:o 3 kr. 96 öre, allt för hvarje stycke.
Debetsedlarne å förberörda utskylder utdelas Måndagen den 18 dennes kl. 10-12 f. m. på Upphördskuntoret.
Wisby Rådhus den 7 Januari 1875.
Magistraten

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Kommunala ärenden.

Vår korrespondent i Mästerby meddelar, att vid i dec. förlidet år hållen ordinarie kommunalstämma komminister R. Uddin, Fjäle, valdes till ordförande i Mästerby fattigvårdsstyrelse. Till ordförande i kommunalnämnden återvaldes J. F. Sahlsten, Sallmunds och till ordförande i stämman utsågs husbonden J. H. Jacobsson Båtels.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Jemlikt stadgandet

i § 19 af den för Wisby Spritvaruförsäljnings-aktiebolag faststälda bolags-ordning kallas bolagets herrar aktie egare att thorsdagen den 11 nästkommande februari kl. 4 e. m. sammanträda till ordinarie bolagsstämma i källarmästar Borgs lokal här i staden (stads hotellet).
Wisby den 7 Januari 1875.
STYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Hög ålder.

Nere vid Klintehamn bor en gammal enka vid namn Ödin, hvilken den 5 dennes upplefde sin 95 födelsedag. Gumman Odin har i många år legat till sängs, men har ännu qvar, oförminskade, sina själkrafter och har ”reda på allt” som man säger. Hon torde vara den äldsta af öns invånare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Gillis Bildt.

Gotlands Allehanda. Bihang.
Gillis Bildt.

Vi meddela i dag i bild de på samma gång frimodiga och intelligenta dragen af en man, som utan tvifvel torde vara välbekant för hvarje gotländing, ehuru hans verknings tid här på ön blef ganska kort. Ehvad man än må i åtskilligt hafva att anmärka mot denna verksamhet, ett torde dock vara oomtvistligt, det att friherre Gillis Bildt både som landshöfding och militärbefälhaf vare öfver hufvud taget intog ett framstående rum och i alla sina handlingar leddes af begäret att gagna den isolerade del af vårt land, öfver hvilken han blifvit satt till styresman. Också tro vi, att frk Bildt under denna tid och icke minst bland allmogen lyckades tillvinna sig ett ganska omfattande förtroende, hvartill hans öppna, ridderliga karakter och angenäma väsende naturligtvis i väsentlig mån bidrogo.
Få personer, äfven af de förnämsta familjer, hafva lyckats så snabbt uppstiga till samhällets högre äreställen som Inb Bildt. Härstammande från en jutsk adlig slägt, hvilken i början af 1600-talet egde gods i Bohuslän, föddes Gillis Bildt i Göteborg den 16 oktober 1820. Hans fader var öfverstelöjtnanten i armen, kaptenen vid Göta artilleriregemente Daniel Fredrik Bildt, och redan vid 15 års ålder sändes sonen Gillis till krigsakademien vid Karlberg, der hans studier gingo så raskt, att han inom två år blef utnämnd till underlöjtnant vid Göta artilleri. År 1846 blef han befordrad till löjtnant och redan året derpå började han sin riksdagsbana, flitigt deltagande i ridderskapets och adelns arbeten.
Åt artillerivetenskapen egnade han derjemte allvarliga studier och blef 1849 invald till ledamot af krigsvetenskapsakademien. År 1851 blef han adjutant hos konung Oskar I, kapten i armén 1852, chef för artilleristaben. 1854 och major i artilleriet. Deremot blef han kapten på sitt eget och honom hade derunder ett varmt vänskapsband knutits. Då kronprinsen sedermera, 1857, öfvertog regeringen, följde frih. Bildts befordring ännu snabbare än förut. Sålunda blef han samma år major vid Svea artilleriregemente och öfverste i artilleriet. År 1858 utnämndes han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland och året derpå till generalmajor och konungens förste adjutant. Då konungen 1860 kröntes upphöjdes gen. B. till friherrlig värdighet och år 1862 blef han utnämnd till öfverståthållar Stockholm.
Under dessa år af idel framgångar hade naturligtvis frih. Bildts bröst blif vit prydt med en mängd ordnar. Sålunda erhöll han vid föreningsfesten 1864 stora korset af S:t Olafsorden och vid kung Oskars II:s kröning blef han Serafimer-riddare. Frih. B. är dessutom riddare af flera utländska ordnar.
Vid början af förlidet år erhöll frih. Bildt det vigtiga förtroendet att vid Tysklands kejsarhof bevaka Sveriges och Norges intressen. En dylik plats säges han halva länge önskat sig, och det torde icke heller lida något tvifvel, att han skall på det mest hedrande sätt fylla denna sin ansvarsfulla post.
Både före och efter representationsförändringen tog frih. Bildt kraftig del i riksdagsarbetena och särdeles i anslagsfrågor ifrade han för iakttagande af sparsamhet; ”man måste se till”, yttrade han en gång på riddarhuset, ”att inkomster och utgifter något så när gå tillsammans och ej blott oafbrutct bevilja det ena anslaget efter det
andra”. Den minnesvärda dag, den 4 dec. 1864, då representationsfrågans öde afgjordes, tillhörde Bildt dem, som talade för bifall och i många andra frågor ställde han sig på frisinnad ståndpunkt. Sålunda arbetade han varmt och med framgång för borttagande af grundlagsförbudet för andra svenskar än statskyrkans medlemmar att erhålla embeten och tjenster samt kunna väljas till riksdagsman, likasom han ock ifrade till förmån för den gifta gvinnans eganderätt, ett mål hvilket, som våra läsare redan känna, genom konungens nyligen lemnade bifall till riksdagens framställning om inskränkning i mannens målsmansrätt öfver hustrun, redan är till väsentlig del vunnet.

Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Wisby.

Födde, döde, vigde, genom döden upp lösta äktenskap samt in- och utflyttade i Wisby stads- och landsförsamlingar under loppet af 1874.

Födde:
i staden mankön 67, qvinkön 60 = 127, deraf 13 oäkta,
i landsförs. mankön 4, qvinkön 3 = 7, deraf 1 oäkta.
Summa f. mankön 71, qvinkön 63 = 133, deraf 14 oäkta.

Döde:
i staden mankön 49, qvinkön 56 = 105.
i landsförs. mankön 1, qvinkön 2 = 3.
Summa döde mankön 50, qvinkön 58 = 108.

Vigde:
37 par.

Genom döden upplösta äktenskap:
genom mannens död 22, genom hustruns död 6 = 28.

Inflyttade:
till staden mankön 269 qvinkön 321 = 590,
till landsförs. mankön 12 qvinkön 17 = 29.
Summa inflyt. mankön 281 qvinkön 338 = 619.

Utflyttade:
från staden mankön 217 qvinkön 260 = 477,
från landsförs. mankön 19 qvinkön 18 = 37.
Summa utflyt. mankön 236 qvinkön 278 = 514.

Folkmängden, som d. 1 Januari 1874 utgjorde mankön 2,848, qvinkön 3,604 = 6,452 personer, deraf i staden 6,180, utgör den 1 Januari 1875 mankön 2,914, qvinkön 3,666 = 6,583 personer, deraf i staden 6,315.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2


Eldsvåda i Burs.

En i största torftighet varande arbetarefamilj (fader, moder och 6 minderåriga barn, af hvilka det äldsta är 14 år) blefvo nysslidne nyårsdagsmorgon genom vådeld husvilla. Föräldrarne hade aftonen förut begifvit sig till någon i närgränsande socken boende slägtinge, och då om morgonen ert af de hemmavarande sex små barnen skulle lysa omkring i stugan efter något klädesplagg och med elden kommit nära vid en säng, antände densamma och derigenom hela stugan med sådan hastighet, att närboende grannar med möda hunno rädda de arma små mästadels ännu oklädda barnen. — Stugan är uti häradets brandstodsförening försäkrad, ehuru till högst ringa värde. Lösegendomen och det dyrbaraste deraf, fiskredskapen, var icke till försäkring upptagen.
I anledning af ofvanstående sorgliga händelse hvilken blifvit oss från fullt tillförlitligt håll meddelad, tillåta vi oss uttrycka det hopp, att någon i orten måtte sätta sig i spetsen för en insamling, afsedd att i någon mån lindra den sorg och nöd, som genom denna olyckshändelse drabbat en medellös familj på årets första dag. Skulle någon varmhjertad menniska vilja på denna tidnings byrå aflemna en, om än aldrig så ringa skärf till den olyckliga familjen, torde vi knappast behötva försäkra, att det skall blifva oss en sann glädje att sådana gåfvor mottaga och redovisa.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2