Etikett: Alva

Alva är en socken på Gotland.

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Faststält har högsta domstolen det hofrättens utslag, hvarigenom hustru Sara Ulrika Pettersson i Eskelhem dömdes för mordbrand till straffarbete i 2 år. Södra häradsrätten Sod som bekant till blott 8 måuaders straffarbete.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 5—6 Maj).
För vägran att utlemna en vagn hade kronolänsman A. M. Eneman instämt arrendatorn J. A. Gustafsson, Smiss. Som emellertid mot svarandens nekande ej styrkts, att han nekat utlemna vagnen, frikändes han från ansvar i denna del, men ålades att vid vite af 25 kronor genast lemna vagnen ifrån sig.

För åverkan hade, såsom nämts, husbonden J. Eliasson, Petarfve, instämt arrendatorn Johan Nyman, Bomungs. Då det ej vore OR att svaranden olofligt huggit en tall och en björk, frikändes han, men ett parti ved dömdes han att ersätta käranden med 6 kronor.

I målet mellan länsman Lindström, åklagare, Johan Bokström, kärande, och Johan Olsson, Ringome i Alfra, svarande rörande olofligt tillgrepp af en revers, inne hos bröderna Bokström ogillade häradsrätten bevel om ansvar för hemfridsbrott såsom obestyrkt.
Men då svaranden erkänt, att han under påstående att han betalat sin skuld egenmäktigt tillegnat sig ifrågavarande revers, dömdes han härför att böta 10 kronor.

För misshandel å allmän väg, deraf ingen skada skett, å målsägaren arbetaren Karl Johansson såmt hemfridsbrott dömdes bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik att böta hvardera 75 kronor samt Karl Darling ensamt för våld mot kusken Söderberg att böta 10 kronor.

För oloflig vinutskänkning första resan dömdes handlanden Anton Jakobsson i Fardhem att böta 25 kronor.

Värjemålsed rörande ett förut omnämdt hästköp aflade vid tredje sammanträdet T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo. I en vid detta sammanträde till häradsrätten ingifven skrift återtog Berggren sin ed. Uppskof till nästa sammanträde.

Faststält har k. m:t det häradsrättens och hofrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse dömts att med ed fria sig från honom påbördadt faderskap, och utsattes för edgången första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

Om äktenskapsskilnad hade Johan Engström, Sigvalds, instämt sin hustru Katarina Johansdotter, enär hon i Juni 1888 afrest till Amerika utan att sedan låta höra af sig.
Uppskof.

Om barnuppfostringshjelp hade pigan Hanna Lindstedt, Hablingbo, instämt drängen Reinhold Johansson, Krasse i Guldrupe, såsom fader till ett af henne födt gossebarn.
Svaranden nekade, Två vittnen hördes. Utslag nästa sammanträde.
— Ogifta Maria Eriksson, Mästerby, hade med liknande yrkande instämt P. J. Danielsson, Långmöra på Öland. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes att utgifva förrotet vite med 25 kronor samt förständigades att vid 50 kronors vite inställa sig andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För oloflig släketägt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes i Sundre, instämt husbonden Per Cederlund dersammastädes. Parterna äga, käranden 1/4:del och svaranden 3/16:delar af samma hemman med gemensam släkedye. Svaranden skulle nu utan öfriga delägares hörande ha bortfört 125 parlass släke, hvarför yrkades ansvar samt dessutom ersättning med 25 öre för lass.
Svaranden genmälde, att då han haft rätt att taga eläke ur dyen och dessutom underrättat käranden om att han ämnade göra det, men denne ej velat följa med, han ansåg sig ej tagit något utan lof. Han hade ej heller tagit mer än han skulle ha, ty minst tusen lass funnos qvar.
Svaranden hörde två vittnen: arbetaren Karl Olsson, Tomase, intygade att svaranden underrättat kärandens son om den tillämnade släketägten samt bedt om delning och att svaranden icke tagit mer än högst fjerdedelen af hvad han hade rätt till. Hemmansägaren Hans Larsson, Tomase, hade etter tägten varit med om att dela upp dyan och ansåg att svaranden tagit blott fjerdedelen af hvad honom tillkom. Käranden bestred det första vittnesmålet och vidhöll sina yrkandep. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag vid slutsammanträdet.

För utspridande af rykte att Emelie Palm från Ejsta hade fördrifvit och dödat foster hade denna instämt skomakaren N. Svensson från Ejsta. Han nekade, och käranden erhöll uppskof för vittnens hörande till första rättegångsdagens nästa sammanträde.

För djurplågeri hade länsman Lindström å anmälan af T. Berggren instämt Olof Nikas Ronqvist, Olofs i Öja. Svaranden skulle enligt stämningen i Juli månad i fjor till körsel ha användt en selbruten häst. Han nekade att hästen varit bruten, då han satte för hästen, men det vore möjligt att han fått någon liten skavank under körningen, men dock ej selbrott. Såsom vittnen på åklagarens sida hördes 4. P. Norman, Hallbjens i Sundre, och drängen Herman Viderström. Den förstnämde hade ej vid det omstämda tillfället sett hästen, men ett par dagar efteråt hade han vid besök bos angifvaren iakttagit att djuret å ena sidan hade ett rödt märke utan hårborttdnad. Viderström vittnade detsamma. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar. Utslag vid tingets afslutning.
— För samma förseelse var på anmälan af skomakaren Karl Johansson instämd f. handlanden Johan Bokström, enär han under hela sommaren 1889 kört med selbruten häst. Svaranden nekade; han hade vid denna tid icke ägt, mycket mindre kört någon bäst.
Drängen Oskar Larsson vittnade, att han sommaren 1889 för Bokströms räkning och på hans befallning kört med en häst, som lätt blef selbruten, då lokar användes; men då bade genast bringsele anlagts. Han bestred dock ej att hästen kanske någon gång varit selbruten under lokarne. Bokström invände, att hästen körts för hans borgenärers räkning.
Arbetaren Nils Björkander hade likaledes flere gånger iakttagit att hästen i fråga varit selbruten, men ändå användts.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren fick uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för vidare bevisning.
— Hemmansägaren Johan Jakobsson, Butjerfve i Alfva var instömd för djurplågeri, fylleri och oljud. Han hade sietlidne torgdag i Hemse under ganska sträng köld låtit ett par oxar stå utan mat och täcken i 3 1/2 timme utanför Mihrers värdshus och derefter skränat på landsvägen, Han erkände. Utslag vid tingets afslutning.

För utskänkning af vin och maltdrycker ria vad tid var inetämd värdshusidkaren Louis Mührer i Hemse, Svaranden nekade att ha utskänkt annat än till mat. Som vittne hördes eldaren Johan Hägg, som 15 Februari vid 8-tiden på aftonen i en kammare hos sva: randen sett 5—6 personer sitta och dricka öl vid ett bord. På ett annat bord stod en brödkorg med bröd. Två personer hade fått öl utan mat. Svaranden nekade. Uppskof för ytterligare vittnen.

Klubbekriget i Hemse. Till fortsatt behandling förelåg äfven det af allmänna åklagaren kronolänsman Lindström instämda målet mot f. handlanden Johan Bokström för våld och hemfridsbrott hos skräddaren N. Persson, i Hemse mot hvilken Bokström å sin sida förde talan för våld.
Till en början ville Bokström ha den frågan framstäld till målsägaren, om denne hade mer än en klubba i sitt hus, hvilket t. f. domaren ej ansåg höra till saken. Vidare framstälde B. den anmärkningen mot protokollet, att deri ej stod intaget nämdeman O. R. Petterssons yttrande, efter att ha sett Bokström i hufvudet, att han der hade ett stort sår.
Som vittne å svarandens sida hördes först arbetaren Oskar Nilsson, Hafdhem, hvilken iakttagit, att Bokström, då han vid omstående tillfället gått nedåt stationen, ej iakttugit att han var blodig om munnen, hvilket han varit då han gick derifrån, men kunde ej säga om blodvitet uppstått efter det slag Persson tilldelat Bokström med handen.
Vittnet hade ej hört målsägaren säga att han skulle slå B. Bokström hade först slagit Persson med en käpp öfver venstra axeln.
Arbetaren Nils Johansson som bor midt emot målsägaren hade vid tillfället ifråga varit hemma och ätit middag, då Perssons hustru kommit springande in till vittnet och ropat: äre gen er menniskor, Janne Bokström håller på att mörda Perssom. Då vittnet kom ut, kom Bokström bakvägen ut från Perssons- samt sade då: >Det var skada att du inte kom förr; jag har fått stryk af Persson>, Blod rann då bakom högra örat, men om Bokström slagit sig sjelf eller fått stryk, det visste vittnet ej.

Vittnet Karl Stenqvist, Hemse, hade sett Bokström gå åt det håll, der Persson bor, han var då ej blodig, hvilket han varit, då han kom tillbaka. Vittnet visste ej om Bokström varit hos Persson, men då B. kom tillbaka hade han burit på några stycken rockfoder.
Åklagaren öfverlemnade målet; målstgaren begärde 50 kronor för sveda och värk. Svaranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för att förebringa slutbevisning.

För olaga vinutskänkning var af t. f. länsman Emil Eneman instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Han nekade. Uppskof för vittnen.

För slagsmål å allmän väg hade t. f. länsman Eneman instämt arbetarne Aron och Johan Pettersson, Ganne i Burs. De skulle enligt stämningen ha 11 April på allmänna vägen utanför Ganne öfverfallit, slagit och med knif hotat målsägaren drängen Karl Eriksson. Johan Pettersson hade ej med stämning anträffats, och som det blifvit upplyst att det var han som hotat med knif, afstod åklagaren i denna del från åtalet å Aron Pettersson. Denna bade emellertid kastat omkull målsägaren i ett dike, slagit honom med knytnäfvarne samt sparkat honom. Svaranden erkände, och målsägaren återkallade allt ansvarsyrkande mot honom, hvilket dock vidhölls af åklagaren. Utslag vid slutsammanträdet.

Dyrbar tingsresa. Skomakaren Adolf Johansson, Burgsvik, hade vid tioget infunnit sig för att lösa ett Pappor, Han tog sig dervid för mycket till bästa samt uppträdde berusad i tingssalen. Tre gånger utfördes han af tingstjenaren, men kom åter in, Allmänna åklagaren yrkade då ansvar & Johansson för fylleri vid rätten, och då Johansson på t.f. domarens tillsägelse fördes upp till dombordet, uppförde han sig så oanständigt, att äfven härför yrkades ansvar. Han skrek och föll domaren i talet, svarade på hans tillsägelse att nästa dag infinna sig för att stå till svars, att »det gjorde han inte» m, m.
Han infann sig ej heller och dömdes då att utge försutet vite med 25 kronor samt ålades vid 50 kronors vite att infinna sig vid nästa sammanträde.

I målet mellan Nils Jakobsson, Bara, och arrendatorerna K. Bomqvist och A. V. Fransson rörande den förut omnämda olofliga vedoch timmerhuggningen, hördes denna gång tre vittnen.
Lars Nygren berättade, att svarandena under år 1888 vid Etelhems ångsåg fått 7—8 stockar af omkring en kronas värde hvar och en försågade. De hade sålts till handlanden Jakobsson i Etelhem och vittnet hade uppburit penningar. Han visste dock ej hvar de voro tagna. Om de låtit försåga stockar under 1889, såsom käranden påstod, visste vittnet ej, erinrade sig ej heller, på fråga, att svarandena bedt vittnet verkställa sågningen i sitt namn, ej heller hur mycket han uppburit i betalning.
Johan Pettersson, Tenglings, hade sett svaranden Fransson en dag på vintern köra fyra foror med 8 stockar på hvarje. Han hade kommit från kärandens skog, och äfven sagt till vittnet att han huggit virket der. Fransson bestred detta.
Båtsman Olof Box hade sett Fransson köra timmer från kärandens skog och lassa af det på 3 stockhög upplagd på gårdsmannens mark.
Fransson och Bomqvist påstodo att de ej huggit mera än kontraktet gaf rätt till, eller 8 kastar ved och timmer till nödiga reparationer. Kärandens påstående, att på 2 år minst 29 kastar huggits bestreds. Målet öfverlemnades och afkunnas utslag vid tingets slut.

»Lyktmålet», d. v. s. rörande Johan Bokströms talan mot Os: Nilsson, Ringome i Alfva för att ha slagit målsägaren med en lykta, förevar ånyo. Målsägarens vittne lumpsamlaren Böklund hade ej infannit sig, hvarför han dömdes att böta 1 kr. 50 öre samt ålades inställelse vid höstetingets första sammanträde, andra dagen.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri hade länsman Smedberg instämt Karl Jansson, Audungs i Bunge. Han dömdes att böta 15 kronor för det han 26 sistlidne Januari under yrväder och köld låtit ett par oxar stå ute i flere timmar utan tillsyn.
För oljud och förargelseväckande beteende, skrål på allmän väg söndagen 23 Mars och Maria bebådelsedag 25 Mars, hade samme åklagare instämt drängarne Emil Hasselgren, Busarfve, August Edvall, Qviende, Öskar Engström öck Karl Törner, File, alla i Othem.
De dömdes hvar och en att böta 10 kronor, 5 kr. för hvardera förseelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Maj 1890
N:r 69

Publicerat

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62

Publicerat

Gotlands folkhögskola och landtmannaskola

i Hemse afslutade i går sitt läsår med examen för landtmannaskolans elever. Af skolans i staden boende styrelseledamöter hade infunnit sig landshöfdingen och öfverstelöjtnant Carlstedt, hvarjämte såsom examensvittnen voro inbjudnna landtbrukarne M. Larsson, Skäggs, O. Pettersson, Hallute i När, O. Pettersson, Odvalls i Linde samt handlanden R. Vittberg,, hvilka alla, utom den sistnämde, tillstädeskommit. Dessutom hade ett rätt stort antal åhörare infunnit sig från både närmare och fjärmare trakter.
Examen tog sin början kl. 1/2 11 med afsjungandet af en psalm, hvarefter skolans föreståndare dr Sätervall examinerade i matematik (yt- och rymdberäkning) samt botanik (frökontroll). Jägmästare Schoug examinerade sedan i skogshusbållningslära, andra läraren H. Lundgren i modersmålet och länsmejeristen af Vetterstedt i landthushållnisgslära.
Härmed var förmiddagen gången till ända och uppehåll gjordes från 1/2 2 till klockan 4.
Som vanligt begagnade man en del af denna tid för att taga del af lärjungarnes skriftliga arbeten, svenska uppsatser, rättskrifningsöfniogar, enkel och dubbel bokföriog. Högby, den fingerade kommunen, äger fortfarande bestånd. Prof funnos äfven på af lärjangarne i landtmannaskolan utförda smidesarbeten. Äfven hade af eleverna verkstälts 8 fröprof, öfver hvilka de förda protokollen fonnos att se.
I år hade landtmannaskolans elever fött författa en kort skriftlig uppsats öfver något ämne rörande landthushållningen. Landtbruksstyrelsen hade nämligen i skrifvelse af 8 April anmodat föreståndaren att låta lärjungarne skrifva öfver något af de samma skrifvelse åtföljande ämnena, för att derigenom utröna måttet af elevernas kunskaper i detta det vigtigaste af deras ämnen. Uppsatserna skola sedan öfversändas till landtbruksstyrslsen.
De detta år afgifna ämnena voro:
1.) Hvilka äro ändamålen med åkerjordens trädning?
2.) Kan trädens omfång i förhållande till den öfriga brukade jorden minskas, och under hvilka förhållanden kan detta ske?
3.) För hvilka ändamål användas Kent flerskäriga plogar, och hvilka äro fördelarne af sådana redskaps begagnande?
4.) Kort uppsats om tomasfosfat och dess ????? enbart eller jämte andra gödslingsmedel.
5.) Hvilka menliga följder för kulturväxterna medföra ogräsen på och i närheten af de odlade fälten?
6.) Huru behandlas lämpligast den till utsäde afsedda delen af skörden och hurudant bör ett fullgodt utsäde vara beskaffadt?
7.) Hvilka fordringar böra ställas då en för ortens behof lämplig arbetshäst inom det mindre jordbruket och huru bör utfordringen till en sådan (ej beskällare) vid olika användningasätt anordnas?
8.) Hvilka äro i allmänna drag grundreglerna för qvigans uppfödande och behandling före kalfningen ?
Lärjungarnes uppsatser öfver flere af dessa ämnen ådagalade, att undervisningen varit god och fruktbärande.
Efter intagen gemensam middag fortsattes examen kl. 4 af agronomen af Wetterstedt med landthushållningslära, hvarpå veterinär Boman examinerade i veterinärkunskap.
Examen var härmed slut och landshöfding Poignant uttalade till lärjungarne sin tillfredsställelse öfver de kunskapsprof de afgifvit samt önskade landtmannaskolans elever, af hvilka 4 gå till Skåne, lycka under deras fortsättningsutbildning samt folkhögskolans lärjungar ett välkomna åter. Till sist uttalades ett tack till skolans föreståndare och lärare samt till dem, som af intresse för saken öfvervarit examen. Dagen afslatades med nedkallande af Herrens välsignelse och afsjungandet af en psalmvers.
Härefter aftågade lärjungarne till kyrkan, der under skollärare Fredins ledning några fosterländska sånger afsjöngos.
De lärjungar som nu lemnade folkhögskolan, voro följande, hvarvid inom parentes angifves storleken af det understöd som tilldelades hvar och en af de dertill anslagna statsmeålen:
Johan Vilhelm Cristiansson, Klinte; Jakob Otto Jakobsson, Levide (70 kr.); Karl Fritiof Cederlund, Hafdhem (40); Karl Alfred Gustafsson, Hemse (40); Karl Johan Levander, Hafdhem (40); Jokob Johan Jakobsson, Viklau (40); Axel Teodor Hellström, Klinte (70); Lars Gunnar Bodin, Lokrume; Karl Hjalmar Enequist, Roma (40); Johan Leonard Gottberg, Ejsta (70); Aron Timoteus Mattson, Näs (25); Karl Viktor Rudolf Hansson, Alfva (40); Petter Teodor Gardell, Lokrume (25); Johannes Petter Karlsson, Tofta (70); Tomas Herman Viktor Båtelsson, Näs; (40); Karl Viktor Palmqvist, Alfva (40); Tor Arvid Pettersson, Stånga (40); Johan Petter Båtelsson, Silte (25); Karl Petter Pettersson, Hafdhem (25) och Petter Georg Leonard Levander, d:o 40.
Från landtmannaskolan afgingo Gustaf Alfred Hellgren, Ganthem; Olof Johan Adolf Lindgren, Halla; Johan Niklas Vahlgren, Vänge; Karl Ljuagberg, Visby: Jonan Konrad Ehinger Vesternorrland, (frånvarande på grund af sjukdom), Karl Teodor Edvard Ludvig Aunschitz, Martebo och Felix A. M. A. von Corsvant, Barlingbo.
Af dessa begifva sig i nästa vecka de 4 förstnämde med understöd af hushållningssällskapet för vidare praktisk utbildning till Skåne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 April 1890
N:r 57

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Stöld af minderåriga. Af allmävna åklagaren voro på angifvelse af smeden Almqvist instämda gossarne Hugo Jakob Klasson och Gustaf Emanuel Smitterlöf samt deras föräldrar arbetarne J. F. Klaseon och G. Smitterlöf; för den senare instälde sig hustrun. Gossarne hade enligt bekännelse inför stadsfiskalen 3 sistl. Januari i Almqvists smecja vid Skeppsbron tillgripit diverse jeroskrot hvilket de sedan sålt till handl, Åx. Sjöström för 70 öre; pengarpe hade de sedan gemensamt förskingrat. I smedjan hade de inkommit på så sätt att Klasson genom ett förut söndrigt fönster inkrupit och derefter öppnat för den andre. Det stulna som af Alaq vet förut värderats till 2 kr., nu till 1:50, hade han sedermera återfått och handl. Sjöströn skulle också ha fått utjs se 70 öre.
Klasson är född 1876 och förut dömd till aga i hemmet. Smitterlöf är född 1878. Åklagaren yrkade att Klasson måtte intagas å vårdanstalt och Smitterlöf agas i hemmet.
Gossarne dömdes att med aga i hemmet rättas.

J. A. Malmborg mot P. A. Johansson, I går gälde det att tvänne förut hörda vittnen Teresia Kahlqvist och Anna Lindqvist skulle vidare höras, men då de förklarade att de ej hade något mera att tillägga eller annorledes kunde afgifva sina vittnesmål än som förut skett yrkade Malmborg att de måtte med ed stadfästa sina vittnesmål. Vittnena hade som bekant af religiösa betänkligheter ej velat gå edev. Etter öfverläggning beslöt rätten att då målsäganden förut efterskänkt eden för vittnena, de ej nu kunde ådömas dertill, Malmborg anmälde missnöje mot detta beslut.

Utslag afkunnades i går i det långvariga målet J. A. Malmborg kontra P. A. Johansson.
I målet mot Johansson, der Malmborg angifvit denna för att ha slagit hans hustru dömdes Malmborg att plikta 10 kronor för falsk angifvelse samt att ersätta Johansson med 15 kronor för inställelse jämte lösen af protokoll samt i målet mot Johansson om våld dömdes Malmborg att böta 5 kr.för falsk angifvelse. I Jobanssons mål emot Malmborg om ersättning m, m. samt för att ha skjutit en Johansson tillhörig katt kunde, då Malmborg tfriat sig med ed kär. ej ådömas ansvar.

Till förmyndare för aflidne arbetaren N. P. Johanssons minderåriga barn förordnades hemmansägaren N. Johansson, Odvals i Linde.

Till god man för timmermannen Adolf Bäckström och hans hustra hvilka vistas i Amerika utsågs skomakaren Karl Eklund.

Södra häradsrätten. (8 April).
Angående barnaföda hade Johanna Eskelin instämt båtsmannen Zackarias Hallström.
Svaranden nekade gerom ombud till faderskapet åt kärandens barn. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden skall iakttaga personlig inställelse.

För oloflig jagt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes, instämt J. O. Lindström, Vamlingbo. Svaranden nekade att ha skjutit harar å ärandens mark, och påstod föröfrigt käranden obehörig föra talan i målet, då han utarrenderat sin jagträtt. Detta bestred käranden och målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Det skogsruss, som kapten Hj. Bolin å Suderbys köpt af Oskar Bokström var i går åter föremål för häradsrättens behandling. Svaranden, nu personligen tillstädes, uppgaf, att då han köpte hästen af Bokström, denne visserligen ej uttryckligen sagt, att baggen var inkörd, men yttrat, att svaranden genast och utan vidare kunde köra från Hemse till Suderbys med hästen, hvilket svaranden ansåg vara detsamma som den vore inkörd. Vore den det, skulle 65 kronor betalas, annars 50.
Käranden bestred allt detta. Några 50 kronor hade ej varit tal om, och dessutom kunde kapten Bolin mycket väl sjelf ha förstört hästen efter köpet.
Svaranden anhöll att som vittnen få höra landtbrukaren O. Knudsen, Myrungs i Linde, samt arrendatorerna J. Å. Karlsson och J. Nilsson. Något jäf hade käranden ej mot dessa, men han ansåg det alldeles obehöfligt att höra några vittnen, ty enligt hans förmenande var saken fullt utredd.
De hördes emellertid. Hr Knudsen berättade, att han varit närvarande då köpet gjordes upp på bröderna Bokströms kontor, 65 kronor skulle hästen kosta och O. Bokström hade sagt att den genast kunde köras; han sade sig ha sjelf kört den många gånger. På fråga, om Knudsen hört aftalet om 50 kronor, i fall hästen ej vore inkörd, svarade vittnet, att det visserligen föresväfvade honom något dylikt, menu han kunde ej ta det på sin ed.
Han hade ej så mycket fäst sig vid hvad hr Bokström sagt, enär han funnit, under de många år han handlat med Bokströmarne, att de alltid ljugit för honom, men sedan de krånglat vanligen blifvit medgörliga.

Alfred Karlsson tog på sin ed att hästen var omöjlig att köra. Den vore istadig, gick ej framåt mer än omkring 100 fot omsänder, Om man, då den stannat, åter vill ha den i gång, får man stiga ur och leda den, då den åter går en bit. Vittnet hade en natt väckts af kapten Bolin, som då kom åkaude från staden. Kaptenen var då alldeles uttröttad efter arbetet med hästen och vittnet fick taga vid. Man hade behöft 3 timmar att köra vägen från Vible backe till Suderbys.
Vittnet Karlsson ansåg hästen oinkörd. Den gick ganska bra framåt, då man ledde den i hufvudet; annars gick den baklänges.
Efter vittnenas hörande föreslog käranden Bokström förlikning på vilkor att sjelf betala sina rättegångskostnader, om svaranden gaf 65 kronor för hästen, hvarpå svaranden ingick,

I ärekränkningsmålet mot landtbrukaren T. Hellerström dömdes postmästaren A. Lövgren å Klintehamn att med ed fria sig från åtalet för att ha kallat käranden hästskojare, och hänvisades Lövgren till själasörjaren för att erhålla nödig undervisning om edens vigt och betydelse.

För hotelser mot fjerdipgsmannen V. Vahlberg under tjensteutöfning dömdes J. Jakobsson, Butrejfs i Alfva att böta 40 kronor.

För olaga utskänkning af vin dömdes O. Bokström att böta 25 kronor.

Att med ed fria sig från faderskapet till Olivia Olssons barn dömdes drängen Edvard Lindgren, När.

Norra häradsrätten. (8 April).
I tre ärekränkningsmål meddelades utslag :

Alfred Hellströms hustru Lisa Hellström, Helge i Stenkyrka dömdes att böta 100 kronor för det bon yttrat mot hemmansägaren i Stenström, att denne stulit saltadt hästkött.

— Arbetaren Teodor Hellgren, Utbunge i Bunge, dömdes att böta 50 kronor derför att han utspridt ett rykte att skräddaren Johan Ekelöf, Fårösund, öfvat otukt med 60-åriga svagsinta Katarina Barkander från Fårö.

— Drängen Oskar Olsson, Råby i Hejdeby, dömdes att med ed fria sig från att ej ha framkastat beskyllning, att pigan Anna Sandbom, Suderbys i Bro, olofligen tillegnat sig skinn från Karl Holmberg, Ytlinga i Bro.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53

Publicerat

Vid mönstringen

i går för avfagning vid flottans värfvade stam antogos Johan Olof Eskelund från Klinte och Karl Johan Reinhold Vestergren från Alfva.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Mars 1890
N:r 45

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Skärpt straff för mordbrännerska. — På yrkande af länsmannen M. E. Svallingsson dömde, som bekant, Gotlands södra häradsrätt husmannen Niklas Petterssons hustru Lara Ulrika till 8 månaders straffarbete och ständig vanfräjd, för det hon 26 Aug. förlidet år anlagt mordbrand i sin mågs, hemmansägaren A. Nilsson Fettings gård.
Hofrätten har nu höjt straffarbetet för hustru Pettersson till 2 år.

Södra häradsrätten. För ärekränkning hade förre husbonden Frans Johansson, Ringome i Mästerby, instämt husbonden Karl Johansson, Sandäskes. Enär Frans Jobansson brustit åt den honom förelagda eden, hvarigenom han skulle värja sig för att icke ha kallat käranden en tjuf, men det finge anses, att yttrandet fälts allenast af obetänksamhet, dömdes svaranden att böta 25 kronor. Kärandens yrkande om att Karl Johansson skulle förpliktas införa utslaget i tidningarne liksom om skadeersättning, bifölls icke, Beträffande Frans Johanssons ansvarsyrkande mot Karl Johansson att denne skulle undanhållit honom åtskilliga hans lösören, kunde heller icke såsom obestyrkt och mot svarandens bestridande bifallas.

För hemfridsbrott och våld hade kronolänsman Eneman å tjenstens vägnar, efter anmälan af bandlanden Anton Jakobsson i Fardhem instämt arbetaren Johan Larsson, å Ejmunds grund i Gerum.
Häradsrätten ålade svaranden att med ed fria sig från anklagelsen att natten mellan 24 och 25 Nov. 1888 ha inne i målsägarens. bostad tilldelat honom ett slag för bröstet.

För våld hade kronolänsman Svallingsson instämt arbetaren Johan Olof Karlsson.
Häradsrätten fann svaranden lagligen öfvertygad att ha 7 Oktober 1889 i Per August Petterssons bostad i Klintehamn sparkat Pettersson å hufvudet och andra delar af kroppen och dömde svaranden att härför böta 50 kronor.

Olaga jagt. Hemmansägaren Lindvall i Fardhem hade stämt arbetaren Hallgren angående ansvar för oloflig jagt. Hallgren hade nämligen skjutit en hare på kärandens ägor och för öfrigt »midt för hans näsa», enär vid tillfället just Lindvall kommit tillstädes och bedt att tå köpa haren för 75 öre, hvilket ej af svaranden beviljats. Som Hallgren tyckte det endast varit en tillfällighet, enär han trodde sig äga lof, eftersom några hemmansägare ingått s. k. »jagtförbund» och ett par af dessa lemnat honom sitt tillstånd, upplyste käranden gevom kommissarien Eneman att väl »50 harar skjutits, ty svaranden vore kanske häradets bästa skytt». Dömdes emellertid till 10 kr. böter.

Rätt till jord. Arb. Rohnström, Löjsta, mot hemmansägaren A. P. Lundberg, Hemse angående bättre rätt till jord å Löjsta hed. Lundberg, som företräddes af sin son, inlemnade en skrifvelse, hvarefter rätten bestämde häradssyn å stältet.

Hästköp. Med ed befriade sig T. Berggren från att ha sålt en häst, som veterligen vore med fel behäftad.

Krångel med en vagn. Kommissarien A. M. Eneman yrkade ansvar och ersättning eller ock att återbekomma en vagn, som arrendator J. A. Gustafson tsgit ur en lada å Smiss i Hemse, Vagnen hade der lemnats i M. Pettorsons vård och ej i Gustafsons, Dock hada denne honom i sin ägo, och då kärandens drängar ville återhämta den, lät det sig ej göra, emedan den var inlåst. Svaranden bestred att den var inlåst utan att han ej för tillfället var bemma och hang hustru kunde ej utlemna den. Svaranden begärde 50 kr, för det han haft vård om vagnen i två år. Utslag nästa sammanträde.

Skadestånd fordrade M. P. Cederlund af L. Hansson, Otes i Sundre. Tvänne vittnen försedda med urklipta märken, som framvisadea inför rätten, nämligen »uddrist, glugga och nygg», som 10 får burit, hvilka 7 Febr. anträffats på itrågavarande åker, intygade att rågfältet såg »uppätet ut och ingen skörd synnerligen att vänta». För företeende af »märkebok» uppsköts målet till femte sammanträdet.

N. Larsson, Autsarfve mot L. J. Jacobson angående fordran. Svaranden hade eburu sökt 3 gånger på två dagar ej kunnat med stämning anträffas, hvadan den uppspikats på hans dörr. Nämdeman Jacobson upplyste att personen i fråga alltid vore svår att stämma, emedan han troligen hbölle sig undan. Almänna åklagaren yrkade ansvar. Ålades att vid 25 kr. vite komma tillstädes nästa sammanträde.

För störande af andligt föredrag, som pastor Youngberg hållit i Klinte kyrka, var af kommissarien Svallingson Aug. Viberg instämd. Kyrkorådsprotokoll utvisade ock att svaranden, jämte 2 andra personer, fört oljud, kallat pastor Youngberg en »satans prest» och mere dylikt, som åstadkommit föredragets afbrytande. Som svaranden erkände, afkuvnas utslag nästa sammanträde.

Våld. Handl. Johan Bokström, Hemse, hade instämt K. Jabobson derstädes under yrkande om ansvar för våld. Svaranden skulle nämligen framför Melius bod hafva öfverfallit käranden med hugg och slag på rygg och axlar och det mest synliga märket deraf var en >»svnullen läpp». Svaranden, som nekade, ålades att vid 25 kr, vite inställa sig på nästa sammanträde, då vidare bevis skulle företes.

Klubbekrig. Skräddaren N. Person hade hos kronolänsman Lindström till åtal anmält handl. J. Bokström, Hemse, förstörd hemfrid och hr Bokström hade tagit gevstämning för orätt använd sockerklubba, hvilken han kallade köttklubba och som skulle efter hans utsago väga 4 skålpund. Käranden hade emellertid i vittnens närvaro vägt klubban, som vägde 52 ort. Den 10 Febr. kl. 10 f.m. hade B. inkommit i Persons bostad och bjudits att stiga in, hvarpå följt ett grymt »vet hut» från hr B. Derpå bade uppstått krakel, hvarvid dörrarne slagits igen. Vittnet, skräddargesällen O. Nilsson, hade sett hr B. bearbeta hr P. med ea käpp på rygg, bröst och axlar hvarvid P. fått fatt i en klubba till sjelfförsvar. Persons hustru hade äfven hjelpt till att hålla ångan uppe och särskildt nämt ordet »skojare». Derpå hade reträtten tagits genom bakre dörren, der inga trappsteg funnog, och då hr B. gaf sig derutföre hade han fått ett par slag af klubbav. »Jag har ävnu ärr här i hufvodet som jag får be att visa».
— »Men är ej det sen förra gången ?» — »Nej!» — »Ett Iäkarebetyg hade varit bättra», — »Jag kan ingenting se». Orsaken angafs varit den att Person ansågs af Bokström konkursmässig, hvarför denne från väggen plockat ned sina kläder, som der voro under arbete, hvilket ej af P. tillåtits. Svaranden sade sig vara alldeles nedsölad i blod, men vittnet hade endast sett litet blod på läppen. Målet uppsköts på svarandens begäran till nästa sammanträde, då parterna vid 25 kr. vite skola ivställa sig.

Ölförsäljning. Kommissaren J. A, Lindström hade instämt handl. Osk. Bokström ang.
ansvar för olaga ölförsäljning. Som svaranden genom sin broder handl. J. Bokström erkände meddelar rätten utslag i eaken på nästa sammanträde.
— För samma förseelse var äfven värdshusidkaren Mirer instämd, Egentligen för att ha sålt på olaglig tid. Somsvaranden nekade uppsköts målet.

Djurplågeri. Länsman Lindström hade instämt O. Ronqvist för bsgagnandet af selbruten häst. Som svaranden ej var närvarande, uppsköts målet.
— Äfven handl. J. Bokström var för samma förseelse instämd. B. skulle under förra sommaren ägt en häst med ett stort aga sår i lokstaden. Svaranden nekade och målet uppsköts för vidare bevisning.

Hemmansägaren J. Jacobson, Butjerfve i Alfva, hade på torgdagen i Februari låtit sina oxar stå och svälta och frysa hela dagen, under det han själf förde vagabondlit på ölstustugorna. Som ombudet visserligen erkände men fullmakten ej var klar uppsköts målet.
Samme person var ock anklagad för mindre hyggligt (bugg och slag) uppförande vid samma tillfälle mot fjerdingsman Wahlberg. Utslag faller på första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 1 Mars.
Rone Mejeriakiebolag hade i dag sin ordinarie årstämma ledd af handlanden L. Cramér, Ronehamn, Bolagets verkställande direktör uppläste först styrelsens berättelse för det gångna verksamhetsåret, den visar Tillgångar:

Skulder:

För driftkostnaden:

Utgifterna för mejeribygnaden och inventatierna ha enligt sista bolagsstämmans beslut bestridts af föregående års vinstmedel och bar öfverskottet af samma års vinst kr. 104: ?7 öfverförts till reservfonden.
Uader bolagets andra arbetsår har uppköpts tillsammans 130,285,9 liter mjölk för kr.
8,594:67 öre deraf aktieägarne lemnat 114,273,7 liter för kronor 7,594:30, utgörande i medeltal 6,65 öre pr liter. Icke aktieägare hafva aflemnat 16,012,2 liter för kr. 1000:37, utgörande i medeltal 6,24 öre pr liter.
Tillsammans har tillverkats och försålts 5,274,55 kilo smör, som betingat ett värde af kr. 9,231:56, eller i medeltal 1:75 pr kilo.
Till Stockholm, Visby, Ronehamn och vid mejeriet har försålts 339,25 kilo smör för kr: 587:80 utgörande 1:73 öre för kilo.
Till aktieägarne vid mejeriet har aflemnats och försålts 96,552 liter skummjölk samt kernmjölk och vassla för kr. 1,640:24 öre utgörande i medeltal 1 7/10 öre liter.
Då under året uppköpts 130,285,9 liter mjölk och tillverkats 5,274,55 kilo smör, så har 247/10 liter mjölk erfordrats till hvarje kilo smör, motsvarande 4 kannor för skålpund.
Osttillverkningen har varit obetydlig, endast 230,40 kilo tillverkats för kr. 69:06 öre.
Det för 87 aktier af 51 st. delägare i sällskapet D. B. V:s sparbank på 10 års tid upptagna lån å kronor 4,850 har under året amorterets med ytterligare 10 procent och sålunda nedgått till kr. 3,480.
Bolagets fastighet och inventarier äro, enligt senaste bolagsstämmobeslut, nu försäkrade till 7,000 kronor i bolaget »Svea» och tilländalöper försäkringstiden 26 November detta år.
Rone, 24 Februari 1890.
Gustaf Cramér
N. O. Nilsson
Patrik Petterson
Olof Olofsson.
Sedan denna berättelse föredragits upplästes årets revisionsberättelse afgifven af hr V. Eneman och J. Rosendahl samt tillstyrkande ansvarsfrihet för styrelsen, hvilkenläfven af stämman beviljades. Särskildt uttalades ett tack a verkst. direktören för ospard möda utan ön.
De följande ärendena afgjordes derefter sålunda: Först biföll stämman att aktiebrefven n:r 2 och 89 finge öfverflyttas på andra ägare.
Så anslogs 25 kr. till planering at och någon trädplantering på tomten, som ansågs behöfligt. Några obegagnade afloppsrör bemyndigades styrelsen söka få sälja. Bestämdes, att den månatliga amorteringen för dem som deltagit i amorteringslånet tills vidare bör bibehållas vid samma belopp som förut och skilnaden reserveras för framtida behof; att åtskillig ej inbetald amortering skulle på laga väg indrifvas samt att årets vinst skulle afsättas till reseryfonden. Härefter påminde verkst. direkt. huru vigtigt och nödvändigt det vore att mera mjölk levererades, särskildt som omkostnaderna äro nästan desamma, om det är litet eller mycket mjölk vid mejeriet. Hvar och en borde derför vara angelägen bidraga med om än aldrig så litet dagligen, särskildt som det funnes delägar2 som tycktes vara l:kgiltiga för denna sak. Kunde mjölktillgången fördubblas vore mejeribolaget en ypperlig affär och det låge i aktieägarnes skön om det skulle försämras eller förbättras. Ville derför framhålla att hvar och en gjorda hvad göras kunde för att öka mjölkproduktionen. Sedan egnade han en tacksamhetsbetygelse åt på grund af sjukdom nu afgående ordföranden, konsul Broander, som gjort bolaget stora tjenster och till hans efterträdare valdes kommissarien A. M. Eneman.
Till v. ordf. valdes hr G. Cramér, som tilllika är verkställande direktör. De förutvarande styrelseledamöterna landtbr. P. Petterson, Eke, K. Rosendahl och Olof Olofsson, Rone, omvaldes. Suppleanter blefvo landtbr. N. O. Nilsson, Rone, P. Östergren, Öfveröstris, Alfva, och Karl Norrby, Eke. Till revisorer för granskning af Iopangs årets räkenskaper valdes landtbr. V. Eneman, Alfva, och Severin Ekström, Hallvede, Eke, och till deras suppleanter J. Rosendahl, Grötlingbo och K. Norrby, Eke. Härefter samtalades något om att bolaget skulle försöka ordna mjölkskjutsar på sådana trakter, hvarifrån ej mjölk 1evererades för att söka få leveransen i gång samt att styrelsen borde hålla möten för saken.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Mars 1890
N:r 34

Publicerat

Auktion i Hemse.

Lördagen den 8:de instundande Mars kl. 10: f.m., låter vederbörande sågägare i den s. k. myrhagen, lydade under Lingvide hemman i Hemse, i närheteten, af omförmälte gård genom offentlig auktion till den högstbjudande försälja omkring 300 toltter bräder af olika dimensioner från 9 tum och derunder, äfven fiones ett parti fina qvist: fria. okantade snickarebräder, 1 1/2 tums golfbräder, halftumsbräder, vrakbräder, passande till bördniong, utsågade 3 tums krämpor passande till verksbygnad, ett parti 3 tums vrakplank, tegelläkter, tunläkter och staketspjelor, omkring 1,000 varpar sågadt troder, omkriog 30 forlass granstör, omkring 150 kastar floved, samt ett större parti affallsved vid sågen, utmärkt god qvisteller grenved efter afverkad ståndekog å en areal af omkring 28 tunl. utbjudes perkvis till uppröjdning.
Avstånd med betalningen: lemnas åt godkände och vederhäftige spekulanter till den 1 September detta år, andra betala kontant eller vid anfordran.
Alfva & Kruse den 26 Februari 1890.
Efter aomodan,
K. A J. VESTBERG.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Mars 1890
N:r 34

Publicerat

Auktion i Hemse.

Lördagen den 8:de instundande Mars kl. 10 f.m., låter vederbörande sågägare i den s. k. myrhagen, lydade under Lingvide hemman i Hemse, i närheteten af omförmälte gård genom offentlig auktion till den högstbjudande försälja omkring 300 tolfter bräder af olika dimensioner från 9 tum och derunder, äfven finnes ott parti fina qvistfria okantade snickarebräder, 1 1/2 tums golfbräder, halttumsbräder, vrakbräder, passande till bördning, utsågade 3 tums krämpor passande till verksbygnad, ett parti 3 twas vrakplank, tegelläkter, tunläkter och staketspjelor, omkring 1,000 varpar sågadt troder, omkrivg 30 forlass granstör, omkring 150 kastar floved, samt ett större parti affallsved vid sågen, utmärkt god qvisteller grenved efter atverkad ståndskog å en areal al. omkring 28 tunl utbjudes perkvis till uppröjdning.
Anstånd med betalningen lemnas åt godkände och vederhälftige spekulanter till den 1 September detta år, andra betala kontant eller vid anfoidran.
Alfva & Kruse den 26 Februari 1890.
Efter anmodan,
K. A. J. VESTBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Februari 1890
N:r 32

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

För olofligt tillgrepp af ved från f. landtbrukaren Daase i huset ur 42 Klinterotens 4:e qvarter stodo tilltalade ogifta systrarne Emma samt Ida Augusta Rebn. De erkände att de vid tre tillfällen tillhopa tagit 6 trän furuved och ett ekvedsträ. De dömdes Ida till 25 kr.
böter och Emma till 3 mån. straffarbete för 2:dra resan stöld.

För en sup och en half öl hade artilleristen nor 49 Niklas Herman Eklund åtagit sig att å skomakeriarbetaren Siltbergs vägnar »klå» skomakaren Karl Johan Oskar Sjögren. Detta hade han också en afton vid 5-tiden utfört i Bergsgränd, då han, som vid tillfället varit i sällskap med Siltberg och artilleristen nr 100 Olsson, utan vidare gått emot Sjögren, som kom gående med en person i sällskap, och tilldelat S. två slag med knuten hand i ansigtet så att näsa och mun sprungit i blod samt S. nästan sanslös fallit till marken.
Eklund nekade först för våldet. Men efter ett vittues hörande erkände ban med fräckt leende, att ban slagit Sjögren, som han ej kände, på uppmaning af Siltberg, af hvilken han i ersättning fått hvad här ofvan nämdes.
Åklagaren yrkade det strängaste straff på Eklund som en samhällsvådlig person, hvilken förut varit dömd till 1 månads fängelse samt 80 kronors böter för våld: Sjögren begärde i ersättning för de lidna skadorna 25 kronor, Eklund dömdes till 1 mån. fängelse samt 25 kr. ersättning.

Till förmyndare för aflidne konsul John E. Stares omyndiga barn har rådhusrätten förordnat grosssbandl. Karl Molander, kronolänsman J. Smedberg och landtbrukaren Knut Stare, samt till förmyndare för aflidne f. handl. Georg Anton Bachérs barn häradsskrifvare Nordahl.

Visby rådhusrätt.
Torgaffärerna mellan hemmansägaren Olsson, i Ringome i Alfva, och hustrun Olivia Blom, hvars ombud inlemnade en skrift, hvari redogjordes för den del Olivia Blom haft i affärerna. Det framgick häraf, att hon låtit för att bespara mamsell Vessman besvär föra varornas hem till sig samt att hon tecknat sitt namn under hvad hon trodde vara en våglapp. Flerevittnen hördes, hvilka intygade dels att käranden flere gånger låtit kräfva mamsell Vessman, dels att Julia Andersson i Stockholm erkänt sin skuld ”till Olsson, hvilket hon ytterligare medgaf i ett nu inför rätten uppläst bref, deri hon också uppgaf, att det af Olsson levererade köttet varit så dåligt, att hon, befarande att »sundheten> skulle ta hand om det, genast måste realisera detsamma till underpris, hvarför hon ej ville betala det öfverenskomna priset. Svaranden begärde och erhöll uppskof för att styrka det Olsson af Julia Andersson erhållit formlig förbindelse å skulden. Ett kärandens yrkande att svaranden skulle ställa borgen för krafvet afslogs af rätten.

För misshandel var instämd f. artilleristen Edvard Johansson. Svaranden skulle ha utanför frälsningsarménus lokal öfverfallit åkaren Jakob Pettersson och slagit honom så att han sanslös förblifvit liggande och af andra personer måst föras till sitt bem. Johansson nekade. Det var i stället han som blifvit öfverfallen af Pettersson och denoes sällskap arbetaren Vesterberg. Uppskof för vittnen.

För försummad sotning tvänne gånger, hvarigenom skoretenseld uppstått dömdes brandmästaren F. V. Lundin att böta sammanlagdt 10 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Februari 1890
N:r 30