har af kyrkoherde Berglund i Östergarn gjorts till domkapitlet derom, att ett lik olaga — d. v. s. utan prest — jordats i Gammalgarns kyrkogård.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Maj 1891
N:r 74
Att klockarne i Östergarn
skulle vara i stånd att skaka på statsrådstaburetter, hade väl ingen trott. Emellertid har, som bekant, deras besvär öfver ålagd brefbäringsskyldighet gifvit konstitationsutskottet anledning att för riksdagen anmäla ecklesiastikministern för hans åtgärd att underkänna besvären. Utskottet motiverar denna framställning sålunda:
»Ifrågavarande af domkapitlet i Visby meddelade beslut, i hvilket kongl. meaj:t ej funnit skäl göra ändring, synes grunda sig på den uppfattningen af lagen 21 September 1888, angående upphörande af klockares brefbäringsskyldighet, att denna afsett att upphäfva allenast den i kap. 24 § 82 kyrkolagen omnämda skyldigheten för klockare att »bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när de honom tillhandakomma, till nästa klockare», men att samma lag deremot ej afsåge den skyldighet för klockare att bära expeditioner och embetsskrifvelser mellan pastor och komminister inom samma pastorat, som kunde vara klockare ålagd i särskild af domkapitlet utfärdad stadga.
I kap, 24 § 82 kyrkolagen, som innehåller bestämmelser om klockares åligganden, stadgas i sista punkten: »i det öfriga bvad hans embete angår, så rättar han sig efter den förordning, som biskopen och konsistorium honom föreskrifva», Härigenom är således befogenhet gifven domkapitlet att meddela närmare föreskrifter om klockares skyldigheter. Dessa föreskrifter skola dock endast röra »hvad hans embete angår», och stadgandet innebär ej någon rätt för domkapitlet att genom utfärdad stadga utvidga området för de plikter, som åligga klockare, och derigenom pålägga klockare någon för lagen främmande skyldighet.
Det enda stadgande, som pålade klockare brefbäringsskyldighet, innehölls i kap. 24 § 32 kyrkolagen, och då detta numera genom lagen 21 September 1888 upphört att gälla, finnes ej längre i lag någon föreskrift om dylikt åliggande för klockare. Vid sådant förhållande kan emellertid ifrågavarande skyldighet ej vidare anses angå klockares »embete», och för den skull kan ej heller, enligt utskottets åsigt, någon som helst brefbäringsskyldighet åläggas klockare genom af domkapitlet utfärdad stadga eller förordning.
Att med lagen 21 September 1888 verkligen afsetts att befria klockare från all brefbäringsskyldighet framgår äfven af den förberedande behandlingen af densamma. Derunder förekom nämligen intet, som, enligt utskottets åsigt, gifver den minsta anledning att antaga, att efter borttagande af merberörda stadgande i kap. 24 § 32 någon brefbärirgsskyldighet derefter skulle kunna åläggas klockare. Alla de skäl, som finuas anförda till förmån för den genom lagen 24 September 1888 vidtagna ändringen, synas till sin falla kraft gälla äfven ett befordrande af bref och embetsskrifvelser inom en visa församling.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då en sådan tillämpning af lagen 21 September 1888 angående upphörande af klockares brefbäringsskyldighet, som ofvan berörda resolution angifver, enligt utskottets åsigt, till väsentlig del skulle förhindra uppnåendet af det med nyssnämda lag afsedda ändamål, har utskottet ansett sig böra för riksdagen anmäla ifrågavarande ärende.»
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 April 1891
N:r 60
Intet yttrande
af domkapitlet har föranledts kyrkoherde Berglund i Östergarn hemställan, huru han skulls förfara med begrafningen af drunknade garfvaren Gustafsson derstädes. Ty då, såsom vi omtalat, länsstyrelsen, icke funnit några omständigheter tyda på att han sjelf tagit sig af daga fans intet skäl att vägra kristlig begrafning af liket.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 April 1891
N:r 50
Föreskrift af domkapitlet
har kyrkoherde Berglund i Östergarn begärt, hurn han skall förfara med begrafningen af liket efter för några månader sedan drunknade och nu åtsrfunne garfvaren G. J. Gustafsson. Polisundersökning har hållits med anledning af olycksfallet, men dervid har ingenting kunnat utrönas, som talar för att Gustafsson ljutit döden för egen hand.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 26 Mars 1891
N:r 47
Biskopsvisitationer
komma under innevarande år att förrättas i Källunge, Stenkyrka, Eskelhem, Östergarn, Kräklingbo, Ejsta, Rone, Levide och Garda pastorat, på de båda sistnämda ställena i förening med installation.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Mars 1891
N:r 45
De mot ecklestastikministern
gjorda anmärkningarna i koustitutionsutskottet gälla: K. m:ts ändringar af löneregleriogskonventionerna för Klara samt för Jakobs och Johannis församlingars presterskap; samt ett mål rörande klockares (genom lag afskaffade) brefbäringsskyldighet.
Detta senare syftar, enligt hvad vi äro i tillfälle meddela, på det här mycket omskrifna målet rörande klockarnes i Östergarn brefbäringsskyldighet. Handlingarne i målet äro telegrafiskt infordrade från domkapitlet härstädes.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Mars 1891
N:r 39
Vid ecklesiastikårets ingång
1 Maj tillträdes Levide pastorat af komminister O. Olofsson i Ardre och komministerstjensten i Östergarn af v. pastor K. Havrén i Levide.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Mars 1891
N:r 38
Dödsfall Anna Elisabeth Wedin
Att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädankalla förre Husbondeenkan Anna Elisabeth Wedin söndagen den 1-Mears 1891, i en ålder af 80 år, 8 mån, och 14 dagar; sörjd och saknad af barn, barnabarn och barnabarns barn, syskon, slägt och många vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Rodarfve i Östergarn.
Anna Jakobsson,
född Wedin.
Es. 55: 8. Sv. ps, 489, v. 4. 1 Kor. 4: 9.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Mars 1891
N:r 37
Från landsbygden.
Vamlingbo, 3 Mars.
»Kreatursförsäkringsföreningen» har af respektive djurägare omfattats med intresse, ty de anmälda kreaturen representerar en summa af omkring fyrtiotusen kronor, och det är ju en lofvande början.
Sjöfarten tyckes nu till en del ha börjat. Så t. ex. har flera ångare synts passera Gotlands södra udde, och i går morgse, under då rådande tjocka med stark sydvestlig blåst observerades en ångbåt tätt under land å vestra kusten utanför Bjerges gård, hvarefter den sedan tjockan skingrat sig styrde kurs norrat.
Apropå sjön kan antecknas att ett särdeles lågt vattenstånd varit rådande de senaste dagarne, hvaraf kustbefolkningen flitigt vetat att begagna sig för att uppforela sin tribut från hafvet af släke som under föregående stormar vräkts till kusterna.
Fjellftsket medels ryssjor har idkats här och hvar, men med klent resultat, Dock var en fiskare från Sundre för kort tid sedan nog lycklig att vid vittjandet en morgon erhålla ej mindre än fyrtio stycken gäddor i en ryssja, men det hörer dock till sällsyntheterna i våra trakter. Häromdagen go en (antagligen) laxfiskebåt här förbi med kurs nordvart.
Norra Gotland, 1 Mars.
Stölder igen. I Lummelunda socken bortstals från en person i tisdags natt en hop potatis — antagl. var föröfvaren af inbrottet en till ligan hörande.
Skott efter sig. Då häromnatten en person i Lummelunda vaknade och tittade ut, fick han se en karl, som oupphörligt gick rundt omkring husen och liksom sökte någonting. Anande, att här var något attentat mot nästans egendom 4 färde, kastar han kläderna på sig, tar en laddad revolver och skyndar ut till den rekognoscerande. Denne upphana och måste redogöra för i hvad ändamål han vore här, men hans utsago befans vara osanning, Som dock säcken han bar ävuu var tom, släptes han, men som personen (hvilken inom parentes sagdt är mycket illa känd) började springa aflossades ett skott efter honom för att påskynda farten. Antagl, kommer han ej strax igen till detta ställe, der man på så vis håller trogen vakt gent emot hrr landsvägsriddare.
Stenkumla, 4 Mars.
En enda stare syntes här i går både på för- och eftermiddagen, och i natt har redan den första »starsnön» fallit.
F. skolläraren Sahlsten har återtagit sin afskedsansökan såsom poststationsföreståndare härstädes.
Östergarn, 1 Mars.
Länge har man härstädes tänkt på åstadkommandet af ett kreatursförsäkringsbolag, som betryggade djurägare mot förlust af både olyckafell i allmänhet och mot brand, och sålunda befriade från premier på två håll (Gotl. kreatursförsäkr.-bolag och Brandstodsföreningen). Ändtligen har nu beslutits att inom Östergarn] bilda en sådan förening (hedern häraf tillkommer i främsta rummet landtbrokaren L. Jacobson Fackla, som nitiskt arbetat för”planens förverkligande) och antogos i hufvodsak de stadgar, som Vamlingbo och Snndre socknars kreatursförstkringsförening antagit.
I nämden, bestående af 5 ledamöter, invaldes skollärare O. Jacobson, ordf., landtbrokarne Lars Jacobson, Fackla, Johan Jacobson, Rodarfve, Oskar Jacobson, Gutenviks, och Johan Qviberg, St. Hammars.
För att något så när veta försäkringssummans storlek, utsågs på ett af de förberedande mötena en tillfällig värderingsnämd, som efter LENE oppdrag kunde meddela att försäkringssumman redan uppgick till 30,000 kr. och antoges för säkert att den med all säkerhet komme att gå till minst 35,000 en rätt vacker samma, då mau besinnar, att socknen består af endast 8 hela mantal.
Hastigt dödsfall. I dag har härstädes hastigt aflidit nämdemannen Johan Vedins Bodarfve efterlemnade maka, Gumman var visserligen gammal (80 år) men ändock till dödsminnten vid full vigör. Hon hade tidigt i dag på morgonen begitvit sig ut på gården, der döden ölverraskade henne i följd af ett slaganfall, som genast ändade hennes lif. Hon utgick frisk, men inbars död.
Burs, 2 Mars.
Staren, denna vårens budbärare, har avländt till våra trakter, Han tyckes dock ha några dystra aningar om att Bore ännu tänker komma med någon snö, ty han sitter tyst på trädens grenar, Ruskväder få vi nog snart, ty norrskenen flamma rätt högt på himlahvalfvet i qväll.
Ett hastigt dödsfall inträffade i lördags vid Stenstu. Kommunalordförandens 57-åriga moder var ute på gården efter ved, men kom aldrig in med densamma, Kommen & halfva vägen med veden i famnen stannade hon och ropade sp tvi gånger och föll så död på stället. Hennes man och son åsågo händelsen och sprungo genast till stället, men då hade redan lifvet flytt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Mars 1891
N:r 36
Landtbruksingeniören
i länet har under år 1890 haft sammanlagdt 109 förrättningsdagar. Derunder hafva, bland annat, kontrollerats och afsynats åtskilliga med statslån understödda afdikningsföretag, hvilka alla funnits utförda med omsorg.
Bland under året upprättade afdikningsförslag må nämnas:
Plan till afdikning af sank mark inom Källunge, Vallstena och Bara socknar.
Areal 456 hektar; kostnad 25,120 kr.;
förslag till torrläggning af Lunds myr i Hejde, Guldrupe och Väte socknar.
Areal 241 hektar; kostnad 10,900 kr.;
plan till utdikning af s. k. Dalbo starrar i Halls, Sjonhems och Dalhems socknar. Areal 79 hektar; kostnad 1,200 kr.;
plan till torrläggning af Gammalgarns stormyr i Gammalgarns och Östergarns socknar. Areal 170 hektar; kostnad 1,700 kr.
Desentom ha förslag upprättats till sänkning af Ekes träsk å Fårön, till fullständig torrläggning af Kejlungs myr i Lärbro socken till utdikning af sank mark tillhörande prestgården m. fl. hemman i Kräklingbo socken.
Af Gotlands 60—70 tusen tnl myr säger landtbruksingeniören i sin berät telse — tordejomkring en tiondedel vara afdikad, men på grand af bristande företagsamhet och insigter bar blott en del af den utdikade arealen tillgodogjorts som åkerjord. Om också intresset för myrodlingen är i tilltagande, vill man derför icke bringa stora offer.
Sålunda anses ett utdikningsföretag för dyrt, ja nästan ekonomiskt omöjligt, om kostnaden för detsamma uppgår till 50 kr. pr tunnland, under det att man annorstädes icke tvekar att offra det dubbla beloppet för vinnande af odlingsmark, som svårligen torde kunna mäta sig med en stor del af de gotländska myrarna.
Landtbruksingeniören omnämner vidare de till godhetsgrad olika myrar, som här finnas och uttalar som sin mening att grundare afdikning har mycket skäl för sig; då myren är af sämre beskaffenhet eller en fullständig utdikning på grund af stora kostnader vore ekonomiskt oriktig. Dock anser han att vid afdikningsplaners uppgörande fullt utdikningsdjup bör söka åstadkommas för sådana myrar, å hvilka sädesodling i en ej allt för aflägsen framtid kan förekomma. Och detta på grund deraf att gotländingeni en framtid bör skörda sin säd der deasa tiotasentals tunnland ofruktsamma myrar ligga, under det att högmarken, som under mansäldrar, två år af hvarje tre, burit sädesgrödor, genom en förståndig ängskultor med riklig öfvergödning och med iskende af qväfvesamlande leguminorer så småniogom skall lyftas ur det utmattningstillstånd den för närvarande befinner sig i.
En ytterligare anledning att förorda de odlingsbara myrarnas falla afdikning torde äfven ligga i de utmärkt vackra resultat som sistlidna års odlingsförsök på myrjord med sockerbetor hafva visat. Skola stora förhoppningar med något berättigande kunna hämtas härutaf, så är det af vigt att så afdika myrarna att en ofullständig afdikning icke lägger hinder i vägen för ernåendet af ett lyckligt resultat härntinnan.
Tänker man vidare — yttras i berättelsen — å ena sidan på de växter som företrädesvis visat sig trifvas på mossarna, och å andra sidan derpå att hundratals tunnland myrjord på skilda ställen af ön under förlidet år buro en mycket vacker gröda utaf våra ädlare och mera gifvande kulturväxter såsom raps, hvete och korn, så kan man icke ungå att finna, att de, så att säga försökskördar, som aflockats myrarna, gifva löften för framtiden, som om de uppfyllas, och dertill finnes all utsigt, skola gifva Gotland ett af de främsta rummen bland våra spanmålsexporterande provinser, men i så fall är det på myrarna som spanmålen skall skördas, Bättre, än att förflytta de outtömliga qväfvetillgångarne upp på de myllfattiga och qväfvehungriga höglandsåkrarna, för att dymedels göra dem mäktiga af sädesproduktion, är att å myrarna sjelfva skörda säden, och en mera lättskött, en billigare afdikad och en för torka mindre utsatt jord skall på samma gång vinnas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33