Närs sparbank.

Styrelsen har afgifvit förklaring och inspektören yttrat sig deröfver.
Beträffande hans anmärkning rörande de oguldna räntorna för 1889 och föregående år, som 3 sistlidne November utgjorde kr. 674: 66, har nu upplysts, att deraf 5 d:s icke återstå oguldna mer än kr. 17: 71, hvaraf, då 1889 års räntor samma dag utgjorde kr. 11: 22, för 1888 och föregående år skulle belöpa sig till kr. 6: 49; sålunda har en högst väsentlig förbättriog i detta hänseende vunnits.
Doe vid inspektionstillfället angifna förbindelser, som voro af beskaffenhet att de ju förr desto hellre böra lagligen indrifvas, såvida icke en mera betryggande säkerhet för dem ställas, uppgingo till ett bokfördt kapitalvärde af kr. 6,535. Deraf synes emellertid nu vara inbetalda tillhopa 2,725: 61 och skall enligt stämmans beslut &å en förbindelse ytterligare, derest säkerheten icke förstärkes, inbetalas kr. 1,239: 39. Dessutom har stämman ansctt, i likhet med inspekförev, att vissa i stämmans yttrande angifne förbindelser till belopp af kr. 1,375 böra till säkerheten förstärkas, men syaes deremot någon meningsskiljaktighet emellan stämman och inspektören förefinnas i det hänseendet, att den förra ansett 5 förbindelser till ett sammanlagdt belopp af 1,195 kr. böra kunna fortfarande godkännas.
Då emellertid Närs kommunalstämma liksom äfven numera bankens styrelse, såsom af det anförda redan framgår, visat sig synnerligen beredvillig att medverka till afhjelpande af de anmärkningsanledningar, som emot Närs sockéas sparbank yppat sig, så hemställer inspektören, att konungens bfhde f. n. ville låta bero vid hvad som sålunda förekommit.

Från landsbygden.

När, 24 November.
Fisket. I föregående vecka, natten mellan 18 och 19, var strömmingsafisket här ganska lofvande vid Djupdy fiskläge. Fångsten var från 40 till 90 valar på man. På 15 båtar och 45 man, som fiskat, bar antecknats i fiskeritillsyningsmannens dagbok för fisket omkr. 3,000 valar för natten, Fisken fångades 8 till 4 min, från land, sanket 1—2 meter.
Riklig fångst har gjorts denna sommar, och hade icke sådana svåra stormar varit rådande på höstev, så kanhända ännu rikligare fångst då gjorts.

I Närs sockens sparbank

är förvaltningen icke sådan, som den i en väl ordnad anstalt af detta slag bör vara och icke heller sådan som sparbankslagstiftningen föreskrifver.
Redan det att en sparbank två gånger under loppet af samma år underkastas inspektion, är egnadt att ådraga sig uppmärksamhet. Så har varit fallet i När, der sparbanksinspektören i år gjorde besök 3 Juli, då han fann, att posten utestående räntor, som 16 Juli 1889 utgjorde 1059 kronor, hade vuxit till 1379, hvilket enligt hans mening tydligt visade, att sparbankens styrelse icke egnat bankens angelägenheter det intresse, som han vid sitt första besök (1889) af då förekommen och delvis afbjelpt anledning för den församlade styrelsen framhållit såsom ett oeftergifligt vilkor för hvarje sådan verksamhet.
Länsstyrelsen, som fann styrelsens förklaring otillfredsställande, förordnade om ny inspektion och sådan ägde rum 3 och 4 November.
Att sparbankens kunder emellertid icke kommit sig för att fullständigt afbörda sig sina räntor är emellertid, anmärker inspektören, mindre att undra på, då man finner, att en af styrelsens ledamöter, tillika kassaförvaltare, som från år 1889 hade 9 lån i sparbanken, icke funnit nödigt att liqvidera derå belöpande räntor för år 1889, hvilket icke hindrat samme styrelseledamot att några dagar före sista inspektionen eller 1 Nov. låta till sig ntanordna ett nytt lån å 520 kronor utan att deraf liqvidera de oguldna räntorna för 1889 och utan att taga hänsyn till förordn. af 5 Sept. 1890, hvilken numera förbjuder utlemnande af borgenslån till styrelseledamot, hvilket senare förbiseende skulle bero derpå, att den nya lagen vore för Närs sparbanks styrelse fullkomligt obekant. Samme styrelseledamot häftar dessutom i borgen å 3 lån med för 1889 obetalda räntor.
En annan styrelseledamot, tillika räkenskapsförare, är ansvarig på grund af borgen & 12 lång obetalda räntor för 1889 och föreg. år.
En tredje styrelseledamot häftar för ogulden ränta & eget lån och såsom borgen för ett par års räntor å ett annat.
Denna slapphet kan föranleda till känbara förluster och inspektören anser derför att årets revisorer och kommunalstämman må gå i författning om de låns indrifvande medels lagsökning, hvilkas räntor äro förfallna och om dervid något brister, ställa de styrelseledamöter, som underlåtit att i rätt tid indrifva räntorna, till ansvar. Dessa lån representera ett kapital af 3,505 kr. med 495 kr. förfallna räntor.
Men dessutom anser inspektören att ytterligare 24 lån & 6,535 kr. böra indrifvas eller till säkerheten förstärkas.
Bland dessa senare förekommer ett märkligt papper på 2,500 kr., för hvilken förbindelse 22 särskilda skuldsedlar äro pantförskrifna, och hvilka förbindelser, som synbarligen tillkommit i följd af konsumtionskreditens bruk eller missbruk icke lämpa sig som sparbankssäkerhet. Dessa förbindelser äro pantförskrifna 21 Jan. 1888, men likväl äro 15 bland dem af senare datum.
Det ofvannämda lånet å 520 kr. anser inspektören, som stridande mot sparbanksförordningen böra indrifvas, såvida icke låntagaren-kassaförvaltaren och ene borgensmannenräkenskapsföraren föredraga att afgå från sparbanken, hvilket ock närmast skulle öfverensstämma med de fordringar, den nyssnämda förordningen ställer på dem, åt hvilka en sparbanks förvaltning får anförtros. Den förre innehar 10 egna lån och häftar i borgen för 5, den senare har 3 egna lån samt står borgen för 17 dylika.
Inspektören uttalar som sitt slutomdöme att det i afsevärd grad kommer att bero på lämpligheten och skickligheten hos de personer, åt hvilka sparbankens styrelse under nästa &r kan varda anförtrodd, huruvida lagens bestämmelser om sparbanks ställande under utredning skall på Närs sparbank behöfva tillämpas eller icke.
Bankens ställning 4 Nov. var följande:

Den fruktansvärda storm

som på annat ställe i dagens nummer mäles ha härjat öfver en stor del af vårt land, har ej heller lemnat våra trakter oberörda. Redan under tisdagen och onsdagen svepte vinden frisk, men hade dock icke efter våra härdade begrepp någon synnerlig styrka.
I går regnade det och blåste under bela förmiddagen och barometern sjönk. Men det var först längre fram mot aftonen, som stormen kom med hela sin väldiga kraft.
Det var mellan kl. 5 och 6 i går qväll. Himlen var molatäckt och den ena regnbyn aflöste den andra. Så förnams plötsligt ett från cyklonen 28 Aug. välbekant ljud: det började hvissla och pipa i knutarne.
Biksten tilltog allt mer. Löf och grenar sopades ntefter gatorna, en och annan tegelpanna fick brådt ner från taken. Nere vid hamnen lågo fartygen gungande och slitande i förtöjningarne. Sjön gick brytande hög.
Så fortsatte stormen att rasa i flere timmar, ja hela natten snart sagdt. Först fram emot morgonen bedarrade den något.
Tjelvar, som skulle ha afgått till Stockholm i går afton, fick, då blåsten var som värst, afbryta lastningsarbetet för att med all kraft förstärka sina förtöjningar. Samma arbete hade naturligtvis ockeå de öfriga i hamnen liggande fartygen. Mudderverket slet sina förtöjoingar och dref på grund på några i vägen liggande kettingar.
Som vanligt voro telegrafen och telefonen illa ute för stormen. Å den förs bar i två dagars tid varit afbrott till fastlandet utom till Kalmar, dit man kunde komma till i går afton kl. 6, då äfven ledningen dit gick sönder, och när detta vid middagstiden skrifves pågår lagningen som bäst. På Gotland blef strax före kl. 6 i går afton afbrott i alia telegrafledningar. De till Rone och Klintebamn ha dock huvnit återställas. — Oredan i telefonnätet är nu häfd, så när som på till Fårösund.
Tjelvar afgick först kl. 10 i morgse till Stockholm. »Gotland» hitkom från Norrköping tidigt på morgonen efter att ha passerat Arkö kl. 1/2 10 e.m., men höll sjön till 5 tiden i morgse, då den gick i hamn. »Klintehamn», som kom från Stockholm hade ej heller låtit afskräcka sig utan inkom hit vid 1/2 6-tiden. Att de båda ångarnes resa varit minst sagdt besvärlig säger sig sjelft.
— Sorgligt, men naturligt nog ha olyckor till sjös inträffat kring våra kuster.
Så meddelas oss att ett fartyg i natt strandat utanför kusten mellan Burs och Rone. Äfven syntes i morgse från en af holmarne utanför nämda kust några man, hvilka satt upp en nödflagg! Man antager att de tillhöra besättningen på någon förlist fiskebåt.
— Från Närs nskiage nar en båt drifvit i land i Hamra.
— Vid Herta fiskläge saknar man ännu fyra fiskebåtar, hvar och en bemannad med 3 man. Stor jämmer och förtviflan råder bland fiskarbefolkningen.
— Vid Burgsvik har en slup, förd af skepparen Toftén (Teodor?) drifvit iland.
— Från öfriga landthamnar ha hittills inga olyckor försports.
— Från Gothem meddelas. att under stormen i tisdags en behaglig händelse inträffat.
Trots varningar för det svåra vädret gingo sagde dag arbetarne Anders Stenström och Jakob Niklas Jakobsson Stille, den senare född 1819 ut i en: båt för att fiska. Blåsten tilltog allt mer, och en väldig våg rullade in och fylde båten.
Stenström, som satt vid årorna, uppmanade Stille att söka länsa densamma. Den gamle tog fatt i ett par öskar och skulle just börja arbetet, då han plötsligt släpper dem, knäpper ihop händerna och utropar: Å, nu tror jag det är slut med mig!, hvarpå han föll tillbaka i båten — död.
Stenström fortsatte att ro mot väder och vind, men mäktade ej styra båten, utan denna åref i land vid St. Olofsholm. Hela natten måste Stenström qvarstanna der genomvåt och med händerna söndersargade af den ansträngande rodden. Först i onsdags middag lyckades han taga sig fram till bebodda trakter.
— Idag är vädret här klart och soligt, men duktigt kallt. Vinden blåser fortfaraude frisk.

Gotlands läns landsting,

det 28:de lagtima, har i dag sammanträdt. Sedan k. m:ts förordnande för häradsh. Waldenström att vara tingets ordförande blifvit uppläst, helsade han tingets ledamöter välkomna till de förhandlingar och avogelägenheter, som tillhöra landstingets uppdrag. Förlidet år mottog han med tvekan, förordnandet att leda tingets förhandlingar, men med hågkomsten af den välvilja, det tillmötesgående och öfverseende, som under fjorårets ting mötte honom, hade han mottagit förnyadt förordnande utan tvekan i hopp att fortfarande få röna uttrycken af samma känslor. I de många frågor, som från länsstyrelsen voro till tinget hänskjatna, hoppades han att tinget skulle från landshöfdingens sida få påräkna all den sak: kunskap och allt det intresse, som han alltid visat för länets angelägenheter.
Vid derefter förrättadt upprop befunnos samtlige ordinarie ledamöter närvarande, hvadan finget utgöres af följande personer:

För Visby stad:
Lektor Bergman.
Fabrikör Hellgren.
Bankdirektör Petterson.
Häradshöfding A. Waldenstöm.
Bankdirektör G. Kolmodin.
Öfverstelöjtnant P. F. Ihre.

För norra häradet:
Kapten Broander.
Nämdem, L. Granberg, Granskogs, Dalhem,
Landtbr. L. N. Eklund, Nygårds, Fole,
Landtbr. O. L. Björkegreo, Angelbos, Läbro,
Nämdem. O. Löfvenberg, Laubage, Stenkyrka,
Direktör Gardell, Stenstugu, Endre,
Riksdagsm. P. Larsson, L:a Fole, Fole
Hemmansäg, L. P. Bodin, Grausne, Lokrume,
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, Veskinde,
Nämdem. L. P. Christensson, Norrbys, Hörsne,

För Södra häradet:
Nämdem. O. N. Bolin, Gandarfve, Alfva,
Husbonden L. Pettersson, Hallbjens, Lau.
Husbonden J. Ohlsson, Kyrkeby, Etelhem,
Husbonden J. Hägg, Hägvalds, Gerum,
Nämdem, F, Hermansson, Hafvor, Hafdhem,
Riksdagem. L. Norrby, Stenstugu, Fardhem,
Nämdem. O. R. Pettersson, Liffride, Stånga,
Hemmansäg. J. Uddiv, Ungbåtels, Stånga,
Nämdem. J. F. Sahlsten, Sallmunds, Mästerby,
Hemmansäg, O. Pettersson, Hallute, När.

Till sin vice ordförande uteåg tinget med 22 röster riksdagsman P. Larsson.
Föredragningslistan genomgicks derefter, hvarvid de ärenden utsöndrades, som ansågos kunna till omedelbart afgörande företagas. För de öfrigas förberedande be handling tillsattes följande 10 utskott, hvarvid till grund för valen lågo af vid föregående landsting utsedde komiterade uppgjorda förslagslistor:
1:a utskottet (sjukvården): hrr Valdenström, Hellgren, L. Granberg, L. N. Eklund, J. Hägg.
2:a utskottet (skogs- och mossodling):hrr M. Larsson, F. Hermansson, L. Norrby.
3:e utskottet (blind- och dötstumundervisning): htr Valdenström, H. Pettersson, P. Larsson.
4:e utskottet (fiskerinäringen): hrr O. L. Björkegren, K. V. Gardell, L. Pettersson.
5:e utskottet (folkhögskolan): hrr G. Kolmodin, Broander, P. Larsson, O. N. Bolin, O. R. Pettersson.
6:e utskottet (Fornsal och slöjd): hrr Bergman, L. P. Bodio, J. Ohlsson.
7:e utskottet (premiering af hästar och nöt): hrr Broander, L. P. Christensson, J. Uddio, J. F. Sahlsten, Olof Pettersson, Hallute.
8:e utskottet (utgiftsstaten): hbrr Bergman, H. Pettersson, P. F. Ihre.
9:e utskottet (protokollsammandraget): hrr Valdenström, Kolmodin, Ihre: 10:e utskottet (valförslagen): hrr Hellgren, O: Löfvenberg, M. Larsson, O. N. Bolin, L. Norrby.
— Riksdagens förslag till ändrivg i landstingsförordningen, hvarigenom = bestämmes, att tjenstgöringstid för landstingsmån skall vara två år, räknade från och med 1 September det år, då valet skett, bifölls af tinget.
— Landshöfding Poignant utvecklade derefter i ett längre anförande motiven till de framställningar, som af länsstyrolsen gjorts till landstinget.
Hvad först anginge den afregeringen understälda frågan om lasarettsläkarnes aflöning och tillsättning m. m., så ville han som ett uppslag nämna den mening som länsstyrelsen sannolikast komme att omfatta. Lättast vore frågan om pensioneringen, ty det vore en gifven fördel för landstinget att fritagas från sin nuvarande skyldighet härutinnan. Staten har gifvit pensionsrätt åt landtmätare och må ock kunna ge sådan åt lasarettsläkare, I fråga om aflöningen hade medicin.-styr. varnat ländstingen för att helt skjuta ifrån sig denna, hvarigenom landstingen förlorade makten att ordna sitt sjukväsende. Bättre vore då att staten lemnade ena hälften och landstingen den andra.
Rörande tillsättningen af dessa platser borde k. m:t utnämna efter förslag af medicinalstyrelsen och: förord inom förslaget af lasarettsdirektionerna.
Till den qvinliga kursen vid folkhögskolan voro 250 kr. begärda, ett anslag som visat sig väl behöfligt. Lärarne uppoffrade 2 månader af sin lediga sommartid för att gratis undervisa.
Beträffande anslaget till en fiskeritillsyningsman påpekades, att just nu vore en gynsam konjunktur att af statsmedel få bidrag till fiskeväsendet, sörskildt till förbättring af fiskehamnar. Sådant kunde naturligtvis endast lemnas åt sådana orter, der fiskeritillsyningsman finnes.
Det begärda anslaget till mosskulturen ar 500 kr. för ett år torde kunna nedsättas till 300, om anslaget finge utgå för 3 år med fria händer för hushållningssällskapet att sjelf ordna saken eller låta mosskulturföreningen anställa rön. Mycket vore ännu outrönt: t. ex. huruvida myrkorn vore lika dugligt maltkorn som korn vuxet på fastmark.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet voro icke opröfvad: sådan hade skett i Östergötland. För framtiden kunde man hoppas bidrag af statsmedel härtill. Det anslag, som nu begärdes af 500 kr., att utgå hvartannat år, kunde då nedsättas till 250 kr.
Äfven i fråga om anslaget till nötpremtering kunde man framdeles vänta nedsättning.
Vederbörande synas ha kommit till insigt af obilligheten att äfven små län finge bidraga till lika belopp med statsbidraget. Gotland borde t. ex. aldrig behöfva lemna mera än hälften mot staten.
Till folkhögsskolan begärdes anslagets förnyande för 9 år för att möjliggöra inköp af eget hus, Hushållningssällskapet hade köpt tomt och tänkte bygga åt skolan, blott man hade visshet för hyresbeloppets utgående under 9 år. Då hunne bygnaden dermed amorteras.
De törenade landtmanna- och folkhögskolornas ekonomi var nu sådan, att från landstinget lemnades till folkhögskolan 2,000 och af staten 2,000 samt dessutom af staten till landtmannaskolan 4,000 kr. Kanske skulle man vid bygnadens uppförande ock kunna räkna på enskildes offörvillighet genom gåfvor ät materialier. Den af artisten Hägg kostnadsfritt lemnade ritningen kunde tjena som ett mönster för ritningar till bostäder från det praktiska Eagland. Hvar enda detaljritning hade han dessutom lofvat utan ersättning lemna. Den nya lokalen skulle för öfrigt äfven inrymma en frökontrollanstalt, der undersökningar liksom f. n. är fallet komme att utföras mot 1/3 af den taxa, som vid sådana annars är vanlig.
Landstingets revisorer hade anmärkt att af 10 landstingsmän 14 resor i landstingets ärenden blifvit debiterade i strid mot reglementet, som bestämmer, att der jernväg finnes sådan skall användas.
I öfverensstämmelse härmed hade revisorerna uträknat att följande landstingsmän fått betalda för höga reseräkningar, nemligen:

Revisorerna hade derför yrkat, att de öfverskjutande beloppen skulle till landstingskassan återbäras.
Det uppstod en stunds tystnad i salen efter berättelsens föredragning. Ordet begärdes af hr Bergman; rom, då det anmärkta förhållandet sannolikt tillkommit af missförstånd af hvad lag stadgar, yrkade bifall till hvad revisorerna hemstält. Sedan ordföranden erinrat, att strängt formelt vore rätta formen att tinget beslöte väcka talan hos vederbörande om åläggande af med!ens återbärande och br Kolmodin instämt med hr Bergman, beslöt tinget att medlen skulle genom tingets kamrer infordras och att om dervid någon vägran förspordes göra frågan derom på framtida pröfning beroende.
— Landstinget åtskildes derefter kl. 1/2 12 för att egoa återstoden af dagen åt utskottsarbeten och qvällen åt supé på länsresidenset.

Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Att med ed fria sig från faderskapet till ett af pigan Emma Larsson, Muntsarfve, framfödt gossebarn hade f. hemmansägaren J. R. O. Ahlin ålagte af såväl härads- som hofrätten. Till följd deraf att svaranden först 15 Aug. fått kännedom om edgången, erhöll han uppskof med densamma till första rättegångsdagen af tredje sammandet.

För barnauppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Berggren instämt Johan Gabrielsson, Vestergarn. Målet förliktes på vilkor att svaranden utgaf till käranden 25 kr. om året, tills barnet ifråga uppnått 15 år.

Med ed friade sig handlanden Öskar Bokström, Hemse, från faderskapet till pigan Johanna Jakobssons år 1883 framfödda flickebarn.

För olofligt tillegnande af karameller jämte glaslådor till ett sammanlagdt värde af 16: 50 hade A. D. Ahlberg, Visby, instämt frå Matilda Berger derstädes. Tillgreppet skulle ha skett på Visborgs slätt 25 och 27 sistlidne Juni och från Ahlbergs minderåriga son Alexander. Härå svarade fru Berger, att hon enligt öfverenskommelse fått åt sig öfverlåten rätten till maltdrycks-utskänkning samt försäljning af mat, cigarrer m. m.å Visborgs slätt under mötestiden, samt och hade hon att härvidlag sjelf skydda sig mot intrång i dessa rättigheter. Ahlbergs son hade flere gånger trots hennes förbud sålt karameller till och med vid ingången till fru Bergers marketenteribygnad. Fru Berger hade då två gånger tagit karamellådorna från pojken, genom honom bedt fadren infinna sig hos henne samt slutligen genom polisens försorg tillstält Ahlberg karamellådorna.
Käranden bestred svaromålet, medgaf att han återfått karamellerna samt yrkade på svarandens personliga inställelse. Härvid fäste häradsrätten icke afseende, men uppsköt målet till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

J. A. Urlander, Kuse i Alfva, hade instämt gästgifvaren Karl J. Andersson Domer arfve i Öja, derför att han 4 Juni i år dels i fru Krokstedts gästgifvaregård i Burgsvik lömskt öfverfallit käranden med ärekränkningstillmälen, knytnäfsslag och boxningar samt dervid hotat honom till lifvet, om käranden icke på hans befallning lemnade Gotland, dels samma afton å allmän landsvägs och å Burgsviks färgeri förnyat sina hotelser, att innan käranden lemnade ön skulle svaranden se hans bjertblod, om det ock skulle kosta honom 1,000 kronor och 10 års fängelse.
Svaranden genmälde, att käranden, som bott hos hans föräldrar, sagt sig der ha fått erlägga betalning två gånger, öfver hvilket yttrande svaranden hos fru Krokstedt velat ha en förklaring af Urlander samt dervid blifvit het. Hans hotelser hade afsett endast stämning å käranden.
Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för bevisnings förebringande.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, Domerarfve. Käranden påstod, att svaranden sagt, det käranden köpt en skinka af en person som stulit den från svaranden samt dervid gifvit käranden ett tillmäle som ej i tryck kan återgifvas. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Angående barnaföda hade Josefina Vallin Hablinge, instämt drängen Johan Mattsson å Vastäde grund. Han nekade. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Oguldet arrende, 82 kr., ville August Norrby, Mattsarfve i Gammalgarn, ha ut af husbonden K. Björkqvist, Lunda i Väte.
Käranden bestred krafvet. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Edgång hade af såväl härads- som hofrätt ålagts husbondesonen Karl Niklas Felix Jakobsson, Gläfves i Burs, hvarigenom han skulle fria sig från faderskapet’ till ett af ogifta Karolina Maria Jakobsson, Sigdes i Burs framfödt barn. Svaranden var ock beredd att gå eden.

Emellertid hade nu ett vittne, August Johansson, hvilket ej förut kunnat anträffas, infunnit sig, och hade sådant att berätta, som gjorde att målet uppsköts till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För beskyllning att ha förorsakat den eldsvåda, som midsommarnatten ödelade deras ladugård hade Johan Bolin, Siffride i Öja, och T. Vestberg, instämt Hans Jacobsson, Sandqvie. Käranden återtog emellertid sitt ansvarsyrkande och förlikning ingicks mot det att svarandena ersatte käranden hans omkostnader i målet.

Angående bättre rätt till jord med derå befintlig släkatägt hade hemmansägaren Olof Bodin, Hemmor i När, instämt sin gårdsman Fritjof Jakobsson. Käranden grundade sina anspråk på den s. k. Nygårdsdyen derpå, att i köpebrefvet å hans hemmansdel var inbegripen äfven ifrågavarande släkedya. Svaranden genmälde derå, att han genom sitt köpebref, som var af äldre datum, förvärfvat sin hemmansdel med allt hvad dertill af ålder hört, d. v. s. äfven släkedyav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag afkunnar första dagen af tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade hustra Josefina Larsson, Rikvide i Slite, instämt förra pigan Anna Kristina Olsson, Silte, enär den senare skulle ha beskylt käranden för att ha från en vind stulit ett halft pund ull.
Vittnena Båtel Tomasson och Petter Larsson, Rosarfve i Silte, hade en dag i Maj månad i år åtföljt käranden till svaranden, hvarvid denna, efter något nekande, erkänt att hon haft ofvanstående äreröriga yttrande om käranden, hvarpå Kristina Olsson, på knä bedt Josefina Larsson om förlåtelse hvilket käranden dock ej ansett nog. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Om utbekommande af lön hade drängen Ferdinand Jakobsson, Telleby, instämt nämdeman Johan Larsson Smiss i Alskog. Käranden påstod, att han för tjensteåret 1887—88 af svaranden betingat sig i lön 40 kronor med 5 kronors afprutning, om han, som var sjuklig, blef inkallad till värneplikt. För det andra året hade lönevilkoren varit 75 kronor utom beväringstiden, samt ett par grå vadmalsbyxor. Nu hade käranden erhållit för första året blott 85 kronor, oaktadt han ej beböft göra krigstjenst, samt för andra året icke bekommit de grå byxorna, hvarförutom han fordrade dagspenning för den tid han arbetet under beväringstiderna samma år.
Svaranden påstod att öfverenskommelsen under första året varit, i stället för respektive 40 och 85 kronor, 35 och 30 kronor, hvarjämte de grå vadmalsbyxorna lofvats käranden vilkorligt, ifall han ej blefva alltför mycket sjuk; och hvad ersättning för öfverarbete beträffar bestred svaranden densamma.
Båda parterna öfverlemnade målet och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredjo eammanträdet.

Om utbekommande af arronde jämte ersättning med 200 kronor för åtskillig skadegörelse hade Mattias Pettersson, Smiss i Hemse instämt Axel Brun, Lillrone i Lye. Svaranden infann sig ej, hvarför han dömdes att vöta 5 kronor, samt ålades vid 25 kronors vite att inställa sig andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

»Klubbekriget i Hemse», d. v. s. slagsmålet mellan Johan Bokström och skräddaren Nils Persson äfvensom tvärtom förevar vid detta sammanträde ånyo. I slutligt svaromål yrkade Bokström å Persson ansvar för våld samt å hans hustru för oqvädinsord. Åklagaren vidhöll gent emot Bokström hvad han förut anfört. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För olaga ölförsäljning var instämd värdshnusidkaren Louis Mührer i Hemse, hvilken erkände. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För djurplågeri var i ett uppskjutet mål instämd ft. handlanden Johan Bokatröm. Fjerdingsman Vilhelm Vahlberg intygade, att såväl Bokström sjelf som hans dräng under sommaren 1889 flerfaldiga gåvger i arbete användt dels en, dels två hästar, selbrutna, behäftade med sår. Särskildt vid ett tillfälle hade vittnet tillsagt Bokströms dräng, som med ifrågavarande hästar harfvat i en åker i Alfva, att köra hem med hästarne enär den ena af dem var så sårig i lokstaden, att blodet rann ända ned på hofvarne. På denna häst användes bringsele. På denna tillsägelse hade drängen först svarat, att det tjenade till ingenting att köra hem, men sedan likväl gjort det. Dagen derpå hade hästarne likväl gått med skjuts till Burgsvik. — Skomakaren J. Lundqvist intygade äfven att ifrågavarande hästar varit selbrutna, och på fråga upplyste han att de vid ofvannämda tillfälle gått för harfven på en Anton Pettersson tillhörig åker.
— Såväl vid föregående tillfällen som nu aflagda vittnesmål bestred Bokström och svarade på alltsammans endast, att hästarne icke vid ifrågavarande tillfälle varit hans, utan tillhört Bröderna Bokströms administration, i hvilken han visserligen deltagit, men hästarne »hade ej hört till hans afdelning», han hade aldrig kört dem, aldrig heller gifvit drängen befallning om att köra dem. Häremot invändes från åklagaren och bestyrktes af Vahlberg, att hästarne tre gånger, deribland äfven sommaren 1889, utmätts fören Bröderna Bokströms skuld och då uppgifvits tillhöra J. Bokström. För att styrka att djuren varit J. Bokströms egendom och i hans vård erhöll åklagaren uppskof OR rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet mellan hemmansägaren J. T. Levänder, Sixarfve i Näs, kärande, och Bröderna Bokström, svarande, angående den förut mycket omskrifna växeln, för hvilken kärande ville ha betalning, dömde häradsrättev, att Johan Bokström, såsom varande uuder konkurs, finge svara endast för sig sjelf. Häremot anmälde Bokström missnöje samt bestred allt hvad som från kärandesidan anförts. Käranden yrkade bifall till sina påståenden, och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I våldsmålet mellan Johan Bokström, kärande och O. Nilsson Ringome i Alfva, svarande, hvilken, bland annat, skulle ba slagit B. med en lykta, hördes vid detta tillfälle lumpsamlaren A. Böklund, för hvars hörande målsägaren erhållit ytterligare uppskof till detta sammanträde.
— Nå, vet vittnet något om den här saken?
— Ingenting alls.
— Hvad vet vittnet om, att svaranden misshandlat käranden ?
— Ingenting alls, — Har vittnet sagt till någop, att svaranden erkänt, att han slagit Bokström.
— Inte! Det får Bokström ekaffa vittnen på, om han kan.
— Ni vet således ingenting.
— Ingenting alls. Men jag vill ha 15 kronor för inställelsen.
Under dessa förhållanden nedlade Bokström målet »tillsvidare».

Angående barnaföda hade ogifta Maria Eriksson, Mästerby, instämt Petter Jonas Danielsson från Länglöte på Öland. Förlikniog ingicks parterna emellan på vilkor, att svaranden i ett för allt betalade käranden 150 kronor.
Nämdeman Ahlin frånträdde med innevarande tingssammanträde sitt uppdrag vid häradsrätten. Nytt val kommer att förrättas inför kommunalstämmans ordförande i Klinte

Fader som förgiftar sitt barn. Stenhuggaren Johan Wilhelm Erlandson, som i afsigt att skada gifvit sitt 8 nästlidne Maj födda flickebarn en så stark dosis morfin att det afled, dömdes 8 Juli jämlikt 14 kap. 9 § strafflagen till 1 år och 6 månaders straffarbete.
Svea hofrätt har på E:s besvär nedsatt strafftiden till 6 månader.
Hofrätten har tillika förordnat om B:s försättande på fri fot.

Vildsint landsman.

26 Juli afled å hospitalet i Manistee, Mach. Nordamerika, Martin Erickson i följd af skador, som han erhållit i slagsmål med Peter Hawley uti dennes krog i Maxwelltowa, Hawley blef arresterad. Han lär vara gotländing, född i När socken, och hette der Peter Hallgren.

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Till skjutskicklighetens befrämjande

ha tilldelats: Bro skyttegille 6 kr., Bäls 3, Dalhems 15, Endre 2, Fardhems 8, Klinte 15, Lina 10, Lummelunda 25, Närs 10, Rute 2, Sanda 34, Stemkumla 6, Stånga 9, Visby stad 13. Till målskjutningspremier ha anordnats 158 kronor samt till länstäfliagens ordnande 75 kronor.