Från Fårö

innehåller senast hitkomna nummer af »Ny Illustrerad tidning» en serie skisser, utförda af artisten K. E. Lönngren.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890: (Forts.)
Lärbro: födda 24, döda 17, inflyttade 79, utflyttade 106, vigda 3 par; minskning 20; folkmängd 1,273.
Hellvi: födda 14, döda 9, inflyttade 27, utflyttade 40, vigda 1 par; minskning 8; folkmängd 457.
Hörsne med Bara: födda 10, döda 9, inflyttade 33, utflyttade 28, vigda 10 par; ökning 6; folkmängd 372.
Klinte: födda 34, döda 32, inflyttade 128, utflyttade 109, vigda 3 par; ökning 20; folkmängd 1,199.
Fröjel: födda 6, döda 5, inflyttade 29, utflyttade 33; minskning 5; folkmängd 589.
Burs: födda 14, döda 13, inflyttade 38, utflyttade 55, vigda 10 par; minskning 16; folkmängd 820.
Stånga: födda 16, döda 11, inflyttade 37, utflyttade 45, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 655.
Dalhem: födda 5, döda 9, inflyttade 38, utflyttade 45, vigda 6 par; minskning 11; folkmängd 492.
Ganthem: födda 9, döda 5, inflyttade 13, utflyttade 12, vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 288.
Halla: födda 2, död 1, inflyttade 18, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 211.
Stenkyrka: födda 13, döda 20, inflyttade 0 utflyttade 28; minskning 1; folkmängd Tingstäde: födda 9, döda 6, inflyttade 44, utflyttade 48; minskning 1; folkmängd 499.
Ejsta: födda 9, döda 4, inflyttade 39, utflyttade 48, vigda 2 par; minskning 4; folkmängd 611.
Sproge: födda 6, döda 3, inflyttade 12, utflyttade 7, vigda 1 par; ökning 8; folkmängd 366.
Martebo: födda 8, döda 2, inflyttade 41, utflyttade 38, vigda 2 par; ökning 9; folkmängd 307.
Lummelunda: födda 9, döda 3, inflyttade 36, utflyttade 44, vigda 1 par; minskning 2; folkmängd 887.
Hejde: födda 12, döda 7, inflyttade 34, utflyttade 58, vigda 9 par; minskning 19; folkmängd 615.
Väte: födda 8, döda 5, inflyttade 28, utflyttade 32; vigda 3 par; minskning 1; folkmängd 578.
Fårö: födda 23 (8 m. 15 qv.), döda 18 (10 m. 8 qv.), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 37 (21 m. 16 qv.), vigda 9 par; ökning 1; folkmängd 1,175 (560 m. 615 qv.).
Hangvar: födda 21 (7 m. 14 qv.), döda 22 (9 m. 13 qv.), inflyttade 53 (26 m. 27 qv.), utflyttade 55 (25 m. 30 qv.); minskning 3; folkmängd 915.
Hall: födda 2, döda 5, inflyttade 20, utflyttade 34; minskning 17; folkmängd 241.
Öja: födda 18 (8 m. 10 qv.), döda 12 (5 m. 7 qv.), ioflyttade 39 (21 m, 18 qv.), utflyttade 40 (17 m. 23 qv.), vigda 3 par; ökning 5; folkmängd 875 (402 m. 473 qv.).
Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 4 (2 m. 2 qv.), utflyttade 13 (6 m. 7 qv.); minskning 12; folkmängd 332 (155 m. 177 qv.).
Levide: födda 7 (8 m. 4 qv.), döda 7 4) m. 3 qv.), inflyttade 26 (11 m. 15 qv.), utflyttade 38 (20 m. 18 qv.), vigda 3 par; minskning 12; folkmängd 562.
Gerum: födda 1 m., döda 2 m., inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 29 (14 m. 15 qv.), vigda 2 par; minskning 13; folkmängd 169.
Hejnum: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), ioflyttade 24 (14 m. 10 qv.), ut: flyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 1.par; ökning 6: folkmängd 312 (151 m, 161 qv.).
Bäl: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 (1 m, 2 qv,), inflyttade 22 (10 m. 12 qv.), utflyttade 24 (9 m. 15 qv.), vigda 1 par; ökning 0; folkmängd 203 (95 m. 108 qv.) Vall: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 22 (14 m. 8 qv.) utflyttade 26 (17 m. 9 qv.), vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 290 (134 m. 166 qv.).
Hogrän: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), ioflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 318 (147 m. 171 qv.) Barlingbo: födda 8 (5 m, 3 qv.), döda 9 (6 m. 3 qv.), inflyttade 56 (26 m. 30 qv.), utflyttade 66 (29 m. 37 qv.), vigda 2 par; minskning 11: folkmängd 315.
Ekeby: födda 5 (3 m. 2 qv.) döda 1 (qv), inflyttade 14 (10 m. 4 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 17; folkmängd 268.
Källunge: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 29 (16 m, 13 qv.), vigda 2 par; ökning 4; folkmängd 245 (123 m. 122 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 2 dag.
Vallstena: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), inflyttade 15 (8 m. 7 qv.), utflyttade 27 (15 m, 12 qv.), vigda 6 par; minskning 9; folkmängd 352 (165 m. 187 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 18 d.
Veskinde: födda 12 (8 m. 4 qv.), döda 7 (5 m. 2 qv.), inflyttade 55 (25 m. 30 qv.), utflyttade 45 (25 m. 20 qv.); ökning 15; folkmängd 554 (250 m. 304 qv.).
Bro: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 28 (14 m. 14 qv.), utflyttade 27 (13 m. 14 qv.); minskning 2; folkmängd 273 (134 m. 139 qv.).
Hablingbo: födda 6 (4 m. 2 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 24 (15 m. 9 qv.), utflyttade 21 (10 m. 11 qv.), vigda 4 par; ökning 1; folkmängd 647 (312 m. 335 qv.).
Silte: tödda 6 (4 m, 2 qv.), döda 6 (5 m. 1 qv.), inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 7 (3 m. 4 qv.), vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 365 (185 m. 180 qv.).
Stenkumla: födda 12, döda 5, inflyttade 37, utflyttade 61, vigda 2 par; minskning 17; folkmängd 467.
Träkumla: födda 5, död 1, inflyttade 21; utflyttade 29, vigda 1 par; minskning 4; folkmängd 221.
Vesterhejde: födda 8, döda 7, inflyttade 65, utflyttade 65, vigda 3 par; ökning 1; folkmängd 467.
Vänge: födda 13, döda 6, inflyttade 21, utflyttade 49, vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 568 (276 m. 292 qv.).
Buttle: födda 6, döda 3, ioflyttade 17, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 362 (168 m. 194 qv,).
Guldrupe: födda 4, döda 0, inflyttade 15, utflyttade 8, vigda O par; ökning 11; folkmängd 283 (130 m. 153 qv.).

Från skeppet Hilda,

som nylign strandade på Salvoren, har man nu till Fårösund Jyckats inberga 8 fat spanskt vin.

En Gotländsk bondgård för 1500 år sedan.

För Gotlands Allehanda
af Nn.

På Gotland fins ett slags fornlemningar, som gå under benämningen »kämpagrafvar». Hur namnet uppkommit, vet man icke. Det är emellertid ett af exemplen på, att folktraditionen ej alltid är trogen, ty fornlemningarna i fråga äro alls inga grafvar, Det har visserligon ej saknats forskare, som ansett det sannolikt, att dessa s. k. »kämpagrafvar» skulle kunnat vara verkliga grafvar, men de flesta hafva, innan ännu någon sådan undersökts, förklarat, att de måste hafva tjenat något annat ändamål. Hvad detta varit, har man ej nied säkerhet vetat. En har gissat, att de varit forntida tempel; en annan att de äro. lemningar efter vanliga bostäder. Under de senare. åren hafva några sådana fornlemningar blifvit undersökta, och om dem vet man nu, att de en gång varit grundvalar till boningshus.
Från hela det öfriga Sverige, med undantag af Öland, äro fornlemningar af detta slag okända, och det torde derför ej vara öfverflödigt, att här lemna en beskrifning på deras utseende. Den är ock lätt gifven« Man tänke sig blott en stenblandad jordvall, som bildar en rektangelformig figur, stundom med raka, stundom med något böjda långsidor, och planen är färdig, Någon gång kan den vara nästan qvadratisk. Vallarnas höjd går vanligen ej öfver 3 till 4 fot. Deras längd och bredd kan deremot växla rätt betydligt. Vanligen uppgår den förra till 70 till 80 fot, men stundom till öfver 100, den senare vanligen till inemot 40 fot. Oftast är längden dubbelt så stor som bredden, men någon gång tre gånger så stor.
Sällan träffar man en sådan fornlemning ensam. Merendels ligga de i grupper på 3 till 4. Öfver 4 i en grupp torde ej finnas.
Öfver hela ön ligga de spridda, och nästan i hvarje socken skall man träffa på en grupp sådana gamla grundvalar.
Egendomligt är, att de allra flesta äro belägna i ängsmark. Är det nu så, att dessa fornlemningar visa sig hafva varit grundvalar till hus, då hafva ock en stor del af dessa sköna ängar, de nämligen, som ligga närmast omkring de gamla grundvalarna, en gång varit odlad åker. Man kan då med skäl fråga sig: hvad är det, som lagt dessa hundratals hus och åkertegar öde? Digerdöden, som enligt Snöbohm kom till Gotland 1348 och endast i Visby lär hafva skördat 8,000 offer, är det icke. De fynd, som gjorts i »kämpagrafvarna», visa, att dessa äro ett helt årtusen äldre.
Man kommer då lätt att tänka på en tilldragelse, som på ett lifligt sätt skildras i den på forngutniska skrifna gutasagan.
Sagans innehåll i denna del är i korthet följande:
Öns befolkning tillväxte så hastigt, att landet ej förmådde föda alla. Man utlottade då hvar 3:dje person för att flytta bort till främmande land. De, på hvilken lotten föll, skulle dock hafva rätt att taga med sig allt sitt lösöre. Lottning skedde, men de utlottade ville -ej godvilligt begifva sig i väg. De förskansade sig på en bergplatå, som kallas Torsborg, och uppförde der en mur så stor, att, enligt tillförlitliga beräkningar, det skulle kräfts 3,000 män under ett helt år att bygga densamma. De blefvo emellertid fördrifna derifrån, foro till den norr om Gotland belägna Fårön; uppförde äfven der en borg, men kunde ej heller der hålla stånd. De drogo nu öfver hafvet, befästade sig på Dagö, men blefvo fördrifna äfven härifrån. Då seglade de uppför Dina upp genom Ryssland. »Så långt drogo de», säger sagan, »att de kommo till Grekland. Der bådo de den grekiske konungen — hvarmed menas östromerske kejsaren — att få stanna mellan ny och nedan. Konungen lofvade det och tänkte icke, att det var fråga om mer än en månad. Sedan en månad gått, ville han derför visa bort dem. Men de svarade, att ny och nedan räckte alltjämt och sade, att så var dem lofvadt — nämligen att stanna alltid. Detta samtal kom för drottningens öron omsider. Då sade hon: »Min herre konung! Du lofvade dem bygga och bo under ny och nedan. Men det varar beständigt. Så må du ej återtaga ditt löfte» »Så bodde de qvar och bo der ännu och hafva ännu qvar en del af vårt språk.»
Efter denna lilla utflykt, under hvilken vi fått göra bekantskap med ett hos forntidens folk ej ovanligt drag att lägga in en dubbelmening i ett aftal — ett annat sådant känna vi från den på många ställen lokaliserade berättelsen om förvärfvandet af ett så stort stycke land, som kunde täckas med en hud — må vi återgå till våra »kämpagrafvar». Den händelse, som gjort alla dessa öde och öfvergifna, må nu hafva varit den i sagan omnämde utvandringen eller någon annan för oss obekant, visst är, att den måste varit mycket genomgripande. I våra dagar ligga »kämpagrafvarna» som märkliga minnen från gångna tider. Intet påminner nu om split och ofred. Man träder in i dem och befinner sig i de skönaste löfsälar af jättedimensioner, der man ser sig omgifven af lummiga väggar af buskar och ståtliga träd. En viss andaktsfull stämning kommer helt ofrivilligt öfver bosökaren, och man må ej undra, att en och annan, i den tanken att den yppiga vegetationen i alla tider utmärkt dessa platser, tagit dem för tempellundar, der förfädren samlats till religiösa sammankomster.
Men låtom oss nu närmare granska en sådan gammal boplats och se hvad den kan hafva att omtala, om vi söka reda på allt hvad der ligger gömdt Vi få dock ingalunda lita på, att lyckan genast är oss bevågen. Vi få ej heller göra oss räkning på att i allmänhet finna andra föremål än sådana, som man tappat eller rent af kastat bort såsom öfverflödiga eller obrukbara. En ointresserad skulle draga på munnén åt alla dessa små obetydligheter, för att icke säga skräp, såsom han skulle kalla dem; men ”icke så en intresserad. Ty han vet, att det är med tillhjelp af dylika småsaker, som man kan konstruera gångna tiders kulturhistoria, en historia, som för de äldsta tiderna eljest aldrig skulle kunnat skrifvas, emedan skriftliga urkunder från dessa tider fullständigt saknas, och som för ett yngre tidsskede skulle blifvit ofullständig, om man endast skulle hållit sig till sago-literaturen.
Vi göra början med några sådana grundvalar, som äro belägna i Hörsne socken på östra sidan af Gotland.
Här finnes på ett ställe midt inne i en vidsträckt ängstrakt ett antal af fyra kämpagrafvar (fig. 1). Tre af dem ligga ungefär i N—S, den fjerde i NY—SV. Den sistnämda är den längsta af dem och håller ej mindre än 117 fot i yttre längd.

Den minsta är betydligt kortare, men når dock upp till 66 fot. Nära intill dessa kämpagrafvar ligger ett tiotal små rösen och en skeppsformig sättning, troligen upplagda som grafvårdar öfver personer, som en gång bott här i gården. Några af dessa små rösen undersöktes för fyra år sedan på samma gång som två-af grundvalarna, men gåfvo ett mycket ringa utbyte.
Af större intresse voro de fynd, som gjordes i de två grundvalarna. I den ena träffades några delar af lerkärl samt en del ben af husdjur såsom nöt, får och svin. Några af dessa fynd gjordes i fornlemningarnas midt, liggande bland aska och kol. I den andra hittades djurben. Vidare träffades här en fot till ett slags gryta af lera. Det intressantaste fyndet var dock några försvarliga Kolade stockar, af hvilka bitar hittades liggande i kämpagrafvarnas längdriktning. När en åf dessa stockar bars bort, råkade den ene bäraren släppa sitt tag, hvarvid stocken föll till marken och remnade längs efter. I detsamma föll ur den en hel del bränd råg af vårt vanliga rågslag. Vid närmare efterseende befans det, att denna varit inlagd i tvenne djupa skåror i stocken. Öfver dessa hade man lagt näfver för att hindra rågen att falla ut. En smal jernten, som låg ofvanför, hade tjenat till att sammanhålla det hela. Rågen utgjorde åtminstone en kanna. Hvad man haft för afsigt, då man inlade denna råg i stocken, är svårt att med visshet . säga. Sannolikt har det varit något slags offer.
Fullständig kan man emellertid ej kalla denna undersökning af kämpagrafvarna i Hörsne. Man hade kommit i tvist vid ett landtmäteriskifte, om det var fornlemningar detta, och huru de skulle förläggas i skiftet. Det gälde derför här blott att konstatera, att det var verkliga fornlemningar; gräfningsanslaget var ock afpassadt derefter. Till följd häraf gräfdes endast en lång gång inne mellan vallarna samt en och annan tvärgång.
Nästa gång, år 1886, man kom i tillfälle att taga itu med en annan grupp kämpagrafvar, kunde man gå tillväga på annat sätt. Nu lät den, som ledde undersökningen, gräfva igenom och köra bort all ’jord ända in till kärnan af vallen, hvilken var lagd af sten, och det visade sig då, att de flesta fynden gjordes mot väggarna, helt få deremot i mellanrummet.
Denna nya grupp af kämpagrafvar, eller som vi rätt och slätt kunna säga, denna gamla bondgård, låg i öns norra del, i Hejnum socken. Gårdens namn är Rings och troligt är, att den hetat så redan på den tid, då dessa grundvalar tillkommit.
Platsen, der de ligga, befinner sig på gränsen mellan bördig åkermark och en hed, d. v. s. en jämn, ödslig mark, der kalkhällar här och hvar sticka upp och der endast enbuskar och lågväxta tallar kunna trifvas. Stråxt S härom vidtar gårdens gamla graffält, hvilket fortsätter i sydlig riktning, tills det sammanfaller med ett annat dylikt, hvilket tillhört Bjers gård, äfven denna af hög ålder. Ett hundratal grafvar äro här undersökta, och dessa skola blifva till god hjelp vid belysningen af många förhållanden vid det forna Rings, om hvilka fynden från grundvalarna ej kunna aflägga vittnesbörd.
I motsats till de flesta andra kämpagrafvar voro dessa alldeles fria från träd och sålunda lätta att komma åt ända intill muren. De skilde sig från de flesta andra deruti, att deras kärna tydligen var lagd af kalksten, hvilket syntes på några ställen der dels muren ännu stack upp ur vallen dels vallen blifvit skadad.
(Forts)

Obeställbara bref

öppnas som bekant af postverket, sedan de qvarlegat stadgad tid å postanstalterna utan att afhämtas. Befinnas de innehålla saker af värde utfördar postverket en förteckning öfver dessa. Ur denna senaste förteckning, npyss utkommen, anföra vi de försändelser, som på ett eller annat sätt beröra våra orter:
Så flunes ett bref, innehållande ett 10-öres märke, afsändt 29 Juni 1888 af Johan Engström i Karlskrona till Karolina Engström i Visby; ett bref, innehållande 5 kronor, afsändt 30 Januari 1888 från Stockholm af Vilhelm Gardell till hustru Maria Gardell i Visby; ett bref, innehållande ett 10-öres märke, afsändt 14 Jan. 1888 af »Vilhelmina» i Stockholm till enkan Johanna Jansson i Visby; ett bref, innehållande 2 kr., afsändt 4 Nov. 1863(!) från Slite af Fredrika Norgren till sjömannen N. P. Lindbom; Gibraltar; ett bref med inneliggande märke, afsändt 19 Mars 1888 ög M. Magnusson, Vaxholm, tll jungfru Sandra Ljunggren å Fårö; ett bref med inneliggande 10-öres märke, afsändt 4 Aug. 1888 af »Moster» i Stockholm till fröken Elin Lundgren i Visby.
För att utbekomma dessa försändelser bör man skriftligen anmäla sig hos generalpoststyrelsen samt dervid behörigen styrka sin rätt.

Totalt vrak

är nu det på Salvoren strandade finska skeppot Hilda, kapten Hjelt. I lördags slogs akterskeppet loss och en del af lasten spolades bort. »Eol» afgick då ifrån strandningsstället till Fårösund.
Besättningen hitkom i går afton.

Från finska skeppet Hilda,

som strandat på Salvoren, lyckades Eol i går berga en del inventarier, men måste på grund af sydostlig blåst afgå från strandningsstället och har ej heller i dag kunnat arbeta af samma orsak.
Enligt hvad vi erfarit lär föga utsigt finnas för fartygets bergning, utan blir det sannolikt vrak.

Strandning.

I onsdags eftermiddag strandade å Salvoren norr om Fårö fioska skeppet »Hilda», fördt af kapten Hjelt, homma i Borgå, mätande 365 ton och kommande från Cadiz, lastadt med vin och salt; Bergningsångaren Eol fick i går morgse order att afgå til strandningsåtället samt ditkom i morgse.
»Hilda» är ett äldre fartyg, bygdt 1844, men förbygdes för ett par år sedan, så att det ännu är i godt stånd,
Den i dag rådande sydliga blåsten har antagligen försvårat bergningen.

Ur djurens lif.

En person, hvilken i sommar berest norra delen af Gotland har berättat för Norrk. Tidning att på en egendom derstädes en skadeskjuten vildgås, hvars sår blifvit läkt, sällat sig till gårdens gäss och blifvit tam. Då gåsmarschen kommer, bildar vildgåsen arrisdregardet, och då de skola dricka väntar hon äfven till sist, ty de tama kamraterna vilja gerna drifva undan henne. Den vilda gåsen är lätt igenkänlig, ty hon har ett mera smidigt och elegant utseende än de tama kamraterna, som äro mera klumpiga till utseendet. Hon visar ingen håg att följa sina forna kamrater, då de höst och vår passera öfver hennes hufvud, men man har dock, för säkerhets skull, vingklippt heane något.
På Fårön påträffade vår resande en bagge med fyra horn, nämligen de två vanliga och två något mindre, som böja sig ned öfver öronen.

Gotlands hypoteksförenings

uppbörd af årsinbetalningar för innevarande år bar af styrelsen blifvit atsatt att försiggå i dess kontor å nedannämda dagar i November månad från kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m. nväml:
Lördagen den 1 med delägare i Stenkumla, Träkumla, Vesterhejde, Eskelhem, Tofta, Sanda, Mästerby, Vestergarn, Vall, Hogrän, Roma, Björke, Hejde och Väte socknar.
Måndagen den 3 med dito i Atlingbo, Sjonhem, Viklau, Vänge, Buttle, Guldrupe, Halla, Ganthem, Dalhem, Hörsne, Bara, Gothem, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Källunge och Vallstena socknar.
Tisdagen den 4 med dito i Visby, Follingbo, Akebäck, Barlingbo, Ekeby, Fole, Lokrume, Bro, Veskinde, Lummelunda, Martebo, Stenkyrka, Tingstäde, Hejnum och Bäl socknar.
Onsdagen den 5 med dito i Hangvar, Hall, Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Lärbro, Hellvi, Othem, Boge, Kräklingbo, Ala, Anga, Ardre, Gammalgarn och Östergarns socknar.
Torsdagen den 6 med dito i Alskog, Lye, Garda, Etelhem, Lau, När, Burs, Stånga, Klinte, Fröjel, Ejsta, Sproge, Levide och Gerum socknvar.
Fredagen den 7 med dito i Fardhem, Linde, Löjsta, Rone, Eke, Hemse, Alfva, Hafdhem, Näs, Hablingbo, Silte, Grötlingbo, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre socknar.
Afgifterna kunna sändas med posten, då qvitto, om postporto medföljer, efter uppbördens slut och då tid dertill gitves, blir utsändt.
För lån, som af delägare bekommits före år 1871, behöfver ej erläggas förvaltningsbidrag.
För tidg vinnande under uppbörden uppmanas vederbörande betalningsskyldige att uppgifva nummer å sina lån och må hvar och en passa på den dag han är inkallad.
De personer, som blifvit ägare af i Föreningen belånade hemman, men icke skriftligen öfvertagit sina lån, anmanag att pu fallgöra detta, hvartill fordras att ägarena sjelfva skola infinna sig, försedde med vederbörliga åtkomst handlingar.
Visby i Gotlands Hypsateksförenings kontor den 15 Oktober 1890.
Å styrelsens vägnar:
C. W. GARDELL.
J. E. Ihre.