Af de sökande

till lediga organist- klockare- och skollärareplatsen i Dalhem har endast Olof Petter Berglund från Norrland kunnat förklaras kompetent, enär han ensam aflagt organistexamen. Sedan han profvat och gifvits förslagsrum komma de båda andra rummen att ånyo anslås lediga.

Auktion Halfvede i Dalhem.

Fredagen den 17 innevarande April från kl. 10 f. m., låter H. P. Pettersson, Halfvede i Dalhem, genom offentlig auktion, som förrättas å hans förut innehafda handelslägenhet, till den högstbjudande försälja sitt qvarliggande varulager, bestående af: klädningstyger, bomullstyg, domestiker, kattuner, flanell, krafttyg, mollskinn, yllevästar, dukar, bomullsgarn, kragar, knappar, tråd och silke, kryddvaror, glas och porslin, en sirapskran; ett par goda arbetsselar och ett parti granstör m. m. och lemnas anstånd med betalningen åt godkände inropare till den 1:a näst kommande September, andra betala kontant eller vid anfordran.
Dalhem den 8 April 1891.
Efter anmodan,
G. P. HANSÉN.

Till lärjungar

vid den qvinliga kurs vid länets folkhögskola, som börjar tisdagen 14 dennes, äro af styrelsen antagna: A. A. A. Levander fr. Almungs i Hafdhem; L. M. B. Pettersson fr. Petsarfve i Eke; V. F. O. Häglund fr. Ges bjenne i Burs; S. M. D. Nilsson, Härdarfve i Eke; H. M. E. Jakobsson, Tomsarfve i Eksta; A. M. T. Hederstedt, Sigers i Eksta; E. K. Jakobsson, Alskute i Levide; I. A. Pettersson, Stenstu i Hejde; H. M. Vallin, Myre i Mästerby; A. K. O. Jakobsson, Sallmunds i Hamra; E. O. Lingström, Kjärrmans i Kräklingbo; A. O. J. Bolin, Gandarfve i Alfva; M. K. V. Johansson, Sander i Sproge K. O. H. Bolin, Butvier i Sproge; E. A. A. Jakobsson, Rangsarfve i Alfva; L. A. K. Krusell, Bonsarfve i Vamlingbo; J. K. M. Olofsson, Qvarna i Vamlingbo; I. K. F. Stenberg, Stenstu i Fröjel; H. K. A. Larsson, Mickels i Hablingbo; M. E. Lareson, L:a Atlings i Atlingbo; T. M. K. Oskarsson, St. Burge i Hablingbo; A. V. M. Eriksson, Båtels i Mästerby; H. B. K. Andersson, Ansarfve i Fröjel; J. K. Pettersson, Alfveskogs i Eke; E. Lagergren, Hexarfve i Buttle; K. K. A. Mårtensson, Gervalds i Vamlingbo; E. J. M. Åckander, St. Hafvor i Hablingbo; J. D. Martell, Mallgårds i Stånga; S. J. M. Hultgren, Vidunge i Dalhem; samt A. M. Jonasson, Binge i Dalhem.

Som sökande

till förenade folkskollärare, organist och klockaretjensterna i Dalhem församling ha vid ansökningatidens utgång anmält sig: vik. läraren i församlingen Lundell, skollärarne P. F. Hartman i Hamra, Skoglund från Venersborgs län och Berglund från Norrland.

Ett gotländskt försvarsförbund

har i dag bildats vid sammanträde å militärexpeditionen, dervid ett 60-tal personer voro närvarande. Ö:verste von Hohenhausen öppnads mötet med tillkännagifvande att på de utsända listorna hade antecknat sig 412 personer, deraf 43 qvinnor. Till ordförande för dagen utsågs efter votering biskop von Schéele med 31 röster. Landsböfding Poignant erhöll 20.
Föredrogs så komiterades förslag till stadgar. — Första paragrafen ville att Gotlands försvarsförbund, som verkar i samband med allmänna svenska försvaraföreningen skulle ha till ändamål att, utan afseende på någon viss försvarsorganisation, arbeta för utbredande af öfvertygelsen om behofvet att stärka rikets försvar.
Denna paragraf, som utgjorde kärnpunkten i förslaget, antogs sedan först en längre diskussion uppstått om, huruvida mån i densamma borde ge uttryck åt den tanken, att förbundet skulla arbeta för Gotlands likställighet i militäriskt afseende med det öfriga Sverige. För detta tillägg talade direktör Kolmodin, lektor Bergman och kyrkoherde Odin; för antagandet af paragrafen utan tillägg talade landshöfdingen, öfversten, landssskreteraren och borgmästaren m. fl.
Öfriga paragrafer i stadgarne, rörande organisation och förvaltning m. m. antogos.
På förslag af biskopen valdes landshöfding Poignant till ordförande med 46 röster.
Vice ordförande blef major Cronstedt. Till styrelseledamöter valdes auditör Engström, kyrkoherde Olin, Dalhem, handl. J. L. Kahlqvist, skollärara L Mörrby, Boge samt nämdeman O. N. Bolin, Alfva.

En bro

å landsvägen vid Hallvede gård i Dalhem socken kommer att omläggas 24 och 25 i denna månad, till följd hvaraf sagda väg blir ofarbar; i stället kan vägen tagas genom Barlingbo och Roma socknar.

Ifråga om pensionering

af småskolans lärare och lärarinnor har af särskilda komiterade utarbetats ett förslag, hvarötver rikets samtliga folkskoleinspektörer fått att yttra sig.
I ett längre utlåtande har folkskoleinspektören i Gotlands norra distrikt kyrkoherde J. Odin I Dalhem rörande förslaget anfört:
Komitén har endast mellan staten och skoldistrikten fördelat kostnadernas bestridande för berörda understödsanstalt, hvaremot den på uppgifna skäl icke ansett sig kunna ålägga lärarekåren sjelf att bidraga till uoderstödet såsom riksdagen i sin skrifvelse af 14 Maj 1889 hade ifrågasatt. Destia skäl synes inspektören dock mindre tungt vägande. Från principiel synpunkt kan visserligen komitéa hafva rätt, ehuru lärarekårens sjelfbeskattning för berörda ändamål äfven från denna synpunkt torde kunna försvaras med tagen hänsyn till nämda kårs extra ordinära ställning, men säkert är, att i praktiskt afseende inga nämnvärda orättvisor eller svårigheter skulle yppa sig deraf, om här bestämdes, att hvarje lärare eller lärariona, som åtnjoter fall medellön, 300 kr. — med undantag af gifta lärarinnor — skulle årligen bidraga till anstalten med 5 kronor. Ealigt utredningen faonos vid sintet af 1889 ej mindre än 1,345 lärare och lärarinnor hvilkas årliga lön ej uppgick till 300 kronor och insp. förmodar, att alla dessa ej skulle ha något emot att få sin lön ökad till detta belopp mot det att de förpliktigades att årligen erlägga 5 kronor till anstalten i fråga äfven med risk att förlora all förmån af denna lilla årsafgift i fall af förtidig afgång från tjensten.
Hvad nu beträftar kommunernas i förslaget bestämda ärliga bidrag till understödsanstalten i fråga 6 kr. så är insp. viss derom, att före den nu befintliga utredningens tillkomst ej många bade vågat hoppas, att församlingarna skulle slippa ifrån saken med en årsafgift af 15 kronor för hvarje lärare eller lärarinna. Då det tydligen icke är nödvändigt, att dessa afgifter utgå efter samma proportion som lönerna, så vågar insp. föreslå, att skoldistriktens i denna paragraf bestämda kreafgift höjes till 10 kronor för hvarje lärare, som åtnjuter full medellön, och till 15 kronor för hvarje lärarinna, hvars lön ej uppgår till 300 kronor. Äfven med en sådan ökning skall hvarje skol distrikt med skäl kunna anse sig för ett röfvarpris hafva undkommit den plikt som hittills enligt gällande folkskolestadga ålegat detsamma, enär denna afgift i de flesta fall ej medför en ökning af den årliga folkskolebadgeten, uppgående till 1/3 öre per fyrk. Derför vågar insp. hoppas, att ingen riksdagsman i andra kammaren skall hafva mod att säga nej till ett sådant förslag, då härigenom väsentliga fördelar kunna tillskyndas skolan och likväl en större besparing af statskassan äga ram än genom komiterades förslag.
Sistnämda ingalunda outtömliga kassa behöfva vi — säger insp. — med större nödvändighet anlita för andra folkskolans ändamål. Ty vi behöfva ett med öfriga lönetillskott proportionerligt statsbidrag till fortsättaingsskolorna äfven som till den pedagogiska slöjdundervisningen, såväl den qvinliga som den manliga, om dessa läroanstalter skola uppnå en önskad och i rätt spår ledd utveckling.
Rätt till understöd vill inspektören i skolans eget intresse frånkänna lärarinna, som är stadd I äktenskap, enär i de flesta fall skolan icke torde odeladt kunna vid sig fästa dessa lärarinnors hufvudintresse, hvarför dessa lärarinnors antal borde allt mer och mer förminskas.
Har insp. sålunda nu i vissa afseenden velat mindre än komitén gynna lärarkåren, så vill han deremot i andra afseenden gynna den mera och detta företrädesvis I skolans intresse.
Först och främst önpskade han en resl åtskilnad mellan lärare och lärarinnor stipulerad dels så att helunderstödet för 1ärarne, som vanligen hafva familjer, höjdes till 200 kronor, dels sk, att rätt till helunderstödet 150 kronor måtte tillerkännas lärarinna som uppnått 45 års klder och räknar 25 tjensteår.
Afkortadt naderatöd borde i öfverentstämmelse härmed tillerkännas lärare för 50 + 25 (= 75) år och lärarinnor för 40 + 20 (= 60) år hvarvid endast 2 proe. af hvarderas belunderstöd afdrages för hvarje för rätt till helunderstöd bristaude år.
Om nämligen understödsanstalten skall blifva till verkligt gagn ej blott för lärarekåren utan äfven för skolan bör af.
gång från innevarande tjenst underlättas och derigenom en raskare omsättning af lärarekrafter befordras. Detta är af synnerlig vigt, ty — såsom komitéa sanningsfullt yttrar — »det ringa kunskapsmått, som småskolelärarne och med dem jemförliga lärare under några få månaders kurs iobämtat, förkofras ofta alls icke, utan förflyktigas i stället med åren, så att de imånga fall redan efter ett par tiotal år kunna anses för sin uppgift mindre lämpliga, och det är då ej blott för dem, utan änou mer för skolorna önskvärdt, att de kunna utbytas mot yngre och för sitt kall bättre rustade efterträdare». Men med bibebållande af komiténs förslag, som icke motsvarar deras här lemnade motiv, skulle mången redan utsliten lärarinna nödgas släpa sig fram ännu 10—15 år för att komma i besittning af det väl behöfliga understödet. Man invänder väl, att skolrådet har i sin makt att afskeda en mindre lämplig lärare och att inspektören dessutom kan Iinskrida, der skolrådet i sådant afseende försummar sig. Men i verkligheten faller det sig ej så lätt att vidtaga en sådan åtgärd emot fattiga och värnlösa, synnerligen då de derjämte äro stilla, beskedliga eller sympatiska naturer. Alla kunna väl i sådana fall össka att yxan skall gå, men ingen har mod att hålla i skaftet.
Äfven den af insp, föreslagna åtskilnaden mellan lärare och läraringor har komitéa lika vältsligt som sanningsenligt motiverat der det yttras: »komitén har nämligen icke kunnat underlåta att taga i betraktade att nu ifrågavarande lärarepersonal till mer än nio tiondelar utgöres af qvinnor, hvilka i fysiskt hänseende äga mindre motståndskraft än männen och derför blifva tidigare utslitna, så mycket mer som de vanligen med ansträngd itver fullgöra det dem ålagda arbetet.» Det hade dock varit önskligt — säger insp, — att komitén utdragit den konklusion, som följdriktigt måste ntdragas ur en sådan premiss. Det torde väl få anses som ett konstateradt fektum, att en lärarinna, som oafbrutet tjenstgjort i skolan från 20 till 40 års klder, har förtärt sina för skolarbetet erforderliga krafter, såvida hon icke blifvit begåfvad med en ovanligare koustitntion.
Slutligen nödgas insp. i billighetens och rättvisans namn anmärka, act det är alldeles för bjertlöst, att lärare, som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att sin tjenst vidare sköts, och i de flesta fall äfvea torde vara oförmögen att genom annat arbete sig sjelf försörja och derför måste i högre grad än andra vara i behof af understöd, lemnas utan all hjelp, om han icke kan prestera 15 tjenstekr. Minsta pensionsbeloppet borde i sådant fall kunna tillerkännas lärare, som tjenstgjort i 10 år och lärarinaa, som äger minst 8 tjensteår, hvarvid grunderna för öfrigt borde vara analoga med dem, som i dylika fail äro gällande för ordinarie folkskollärare enligt reglemeatet för folkskollärarnes pensionsinrättning.
Då i öfrigt det fullt lämpliga sätt hvarpå statens bidrag föreslagits böra utgå, möjliggörs friare och mera oproportionela bestämmelser och ett större oberoende af i dylika fall vanliga matematiska formler och kalkyleringsserier, borde k. m:t lemnas friare händer att i ömmande fall efterskänka vissa fordringar i reglementet för erhållande af ett nödigt ålderdomsunderstöd.
I alla af insp. oberörda delar af förslaget önskar han detsamma all möjlig framgång.
Inspektören i södra distriktet har helt kort, hufvadsakligen blott med någon betänklighet vid det låga distriktsbidraget af 6 kr., tillstyrkt förslaget.

Auktion vid Halfvede i Dalhem.

Genom offentlig, frivillig auktion, som lördagen den 14 nästk. Mars kl. 2 e. m, förrättas vid Halfvede i Dalhem, låter landtbrukaren herr A. Hederstedt Gullanser i Hangvar till den högstbjudande försälja sitt ägande hemman 3/8 manutsl Haltvede i Dalhem socken, som är försedt med goda åbygnader, att af blifvande köpare genast tillträdas. Hemmanet är laga skiftadt och fritt från s. k. lifstids undantag, bar särdeles goda och bördiga ägor, skog finnes till hosbebof och äfven till afsalv; hemmanet är beläget utmed allmän väg i närheten af socknens kyrka och 5/10 mil från Barlingbo station.
Det utbjudas dels i mindre lotter, dels ock i sin helhet, med förbehållen pröfningsrätt att antaga eller förkasta blifvande anbud.
Betalnings- och öfriga vilkoren bli förmånliga och uppgifvas vid auktionen.
Hörsne den 23 Februari 1891.
L. P. CHRISTENSSON.

Landtbruksingeniören

i länet har under år 1890 haft sammanlagdt 109 förrättningsdagar. Derunder hafva, bland annat, kontrollerats och afsynats åtskilliga med statslån understödda afdikningsföretag, hvilka alla funnits utförda med omsorg.
Bland under året upprättade afdikningsförslag må nämnas:
Plan till afdikning af sank mark inom Källunge, Vallstena och Bara socknar.
Areal 456 hektar; kostnad 25,120 kr.;
förslag till torrläggning af Lunds myr i Hejde, Guldrupe och Väte socknar.
Areal 241 hektar; kostnad 10,900 kr.;
plan till utdikning af s. k. Dalbo starrar i Halls, Sjonhems och Dalhems socknar. Areal 79 hektar; kostnad 1,200 kr.;
plan till torrläggning af Gammalgarns stormyr i Gammalgarns och Östergarns socknar. Areal 170 hektar; kostnad 1,700 kr.
Desentom ha förslag upprättats till sänkning af Ekes träsk å Fårön, till fullständig torrläggning af Kejlungs myr i Lärbro socken till utdikning af sank mark tillhörande prestgården m. fl. hemman i Kräklingbo socken.
Af Gotlands 60—70 tusen tnl myr säger landtbruksingeniören i sin berät telse — tordejomkring en tiondedel vara afdikad, men på grand af bristande företagsamhet och insigter bar blott en del af den utdikade arealen tillgodogjorts som åkerjord. Om också intresset för myrodlingen är i tilltagande, vill man derför icke bringa stora offer.
Sålunda anses ett utdikningsföretag för dyrt, ja nästan ekonomiskt omöjligt, om kostnaden för detsamma uppgår till 50 kr. pr tunnland, under det att man annorstädes icke tvekar att offra det dubbla beloppet för vinnande af odlingsmark, som svårligen torde kunna mäta sig med en stor del af de gotländska myrarna.
Landtbruksingeniören omnämner vidare de till godhetsgrad olika myrar, som här finnas och uttalar som sin mening att grundare afdikning har mycket skäl för sig; då myren är af sämre beskaffenhet eller en fullständig utdikning på grund af stora kostnader vore ekonomiskt oriktig. Dock anser han att vid afdikningsplaners uppgörande fullt utdikningsdjup bör söka åstadkommas för sådana myrar, å hvilka sädesodling i en ej allt för aflägsen framtid kan förekomma. Och detta på grund deraf att gotländingeni en framtid bör skörda sin säd der deasa tiotasentals tunnland ofruktsamma myrar ligga, under det att högmarken, som under mansäldrar, två år af hvarje tre, burit sädesgrödor, genom en förståndig ängskultor med riklig öfvergödning och med iskende af qväfvesamlande leguminorer så småniogom skall lyftas ur det utmattningstillstånd den för närvarande befinner sig i.
En ytterligare anledning att förorda de odlingsbara myrarnas falla afdikning torde äfven ligga i de utmärkt vackra resultat som sistlidna års odlingsförsök på myrjord med sockerbetor hafva visat. Skola stora förhoppningar med något berättigande kunna hämtas härutaf, så är det af vigt att så afdika myrarna att en ofullständig afdikning icke lägger hinder i vägen för ernåendet af ett lyckligt resultat härntinnan.
Tänker man vidare — yttras i berättelsen — å ena sidan på de växter som företrädesvis visat sig trifvas på mossarna, och å andra sidan derpå att hundratals tunnland myrjord på skilda ställen af ön under förlidet år buro en mycket vacker gröda utaf våra ädlare och mera gifvande kulturväxter såsom raps, hvete och korn, så kan man icke ungå att finna, att de, så att säga försökskördar, som aflockats myrarna, gifva löften för framtiden, som om de uppfyllas, och dertill finnes all utsigt, skola gifva Gotland ett af de främsta rummen bland våra spanmålsexporterande provinser, men i så fall är det på myrarna som spanmålen skall skördas, Bättre, än att förflytta de outtömliga qväfvetillgångarne upp på de myllfattiga och qväfvehungriga höglandsåkrarna, för att dymedels göra dem mäktiga af sädesproduktion, är att å myrarna sjelfva skörda säden, och en mera lättskött, en billigare afdikad och en för torka mindre utsatt jord skall på samma gång vinnas.

Auktion vid Halfvede i Dalhem.

Genom offentlig, frivillig auktion, som lördagen den 14 nästk. Mars kl. 2 e..m. förrättas vid Halfvede i Dalhem, låter landtbrukaren herr Å. Hederstedt Gallanser i Hangvar till den högstbjudande föreälja sitt ägande hemman 3/8 mantal Haltvede i Dalbem socken, som är försedt med goda åbygnader, att af blifvande köpare genast tillträdas. Hemmanet är laga skiftadt och fritt från s. k. lifstida undantag, har särdeles goda och bördiga ägor, skog finnes till busbebof och äfven till afsalo; hemmanet är beläget utmed allmän väg i värbeten af socknens kyrka och 5/10 mil från Barlingbo station. Det utbjudas dels i mindre lotter, dels ock i sin helhet, med förbehållen pröfningsrätt att antaga eller förkasta blifvande anbud.
Betalnings- och öfriga vilkoren bli förmånliga och uppgifvas vid auktionen.
Hörsne den 23 Februari 1891.
L. P. CHRISTENSSON.