Auktion vid Gandarfve i Alfva.

Genom offentlig auktion, som förrättas vid Gandarfve i Alfva måndagen den 23:e dennes kl. XI f. m., låta sterbhusdelägarne efter Olof Nilsson derstädes till den högstbjudande ovilkorligen försälja sterbhuset tillhöriga 5/16-dels mantal Gandartve i Alfva, sådan denna fastighet nu befiones och emot vilkor, som komma att avgifvas före auktionens början. Upplysningsvis meddelas, att fastigheten, som är bevillniogstaxerad till 7,800 kronor och hvars åbygnader ärd brandförsäkrade till 6,000 kronor, är besådd med 2 1/2 taonor bvete samt 4 1/2 tonnor råg och har den under senare åren ordentligt kunnat föda 3 par dragare, 6 st. kor och ungnöt samt 10 å 12 får, hvarjämte finnes skog fullkomligt till husbehof.
Brogårds i Fardhem den 9 Mars 1891.
Efter anmodan,
AND. MAGN:S ENEMAN.

I vaccinationsbelöningar

ha inom länet tilldelats E. Wisselgren i Hogrän ett vaccinationsbestick samt O. Hesselberg i Barlingbo, Kristina Wiberg i Lärbro, O. P. Olofsson i Silte, Olof Landaren i Alfva, N. Lindegren i Fardhem och Oskar Lindgren i Alskog hvardera 20 kr.

Kronoutskylderna

Uppbäras i nora häradet:
Januari 27 kl. 10 f. m, med Vänge pastorat i Bjerges jernvägsstationshus; 28 kl. 9 f. m. med Sjonhem pastorat dersammastädes; 29 kl. 9 t.m. med Östergarn pastorat vid Ganne; 30 kl. 10 med Kräklingbo pastorat och Norrlanda socken vid Kräklinge; 31 kl. 9 med Dalhem pastorat i Dalhem sockenstuga;
Februari 2 kl. 10 f. m. med Visby norra socken och Endre pastorat å kronofogdekonvtoret; 3 kl. 10 med Barlingbo pastorat dersammastädes; 4 kl. 10 med Roma pastorat dersammastädes; 5 kl. 10 med Follingbo pastorat dersammastädes 6 kl. 10 med Fole pastorat dersammastädes; 7 kl. 10 med Veskinde pastorat dersammastädes; 9 kl. 10 med Martebo pastorat dersammastäder; 10-kl. 10:med Stenkyrka socken dersammastädes; 11 kl. 10 med Hörsne pastorat dersammastädes; 18 kl. 10 med Tingstäde socken vid Myrväller; 19 kl. 9 med Rute och Fleringe socknar hos bandlanden J. Nyman vid Fårösund; 20 kl. 9 med Fårö och Bunge socknar dersammastädes; 21 kl. 9 med Lärbro socken bos handl. H. Hägvall Storungs; 23 kl. 9 med Hangvar pastorat hos Osterman Snäckers; 24 kl. 10 med Helvi sockea vid Norrgårda; 25 kl. 9 med Othem pastorat i värdshuset vid Slitehamn; 264kl. 710 med Gothem socken dersammastädes; 27. kl. 9 med Källunge och Hejnum pastorat vid Gute.
Mars 20kl, 11—12 f.m. med arrendatorerne at kronans domäner, i norra kronofogdekontoret.

I södra häradet:
Januari 30 kl. 8 f.m. med Garda pastorat i Etelhema skolhus; samma dag kl. 11 med Alskog pastorat i Etelhems skolhus; 31 kl. 9 När pastorat i Närs skolhus.
Februari kl. 2 kl. 9.med Burs pastorat i Burs skolhus; 3 kl. 9 med Rone pastorat hos konsul L. Cramér; 4 kl. 9 med Hafdhems socken i Hafdhems skolhus; samma dag kl. 12 med Habblingbo socken i Hafdhems skolhus; 5 kl. 9 med Öjapastoran och Fide socken i Öja skolhus vid kyrkan; 6 kl. 9 med Vamlingbo pastorat i Vamlingbo skolhus; 7 kl. 9 med Grötlingbo socken i Grötlingbo skolhus; samma dag kl 12 Näs socken i Grötlingboskolhus; 9 kl. 8 med Lefvide och Fardhems; pastorat; (10 kl. 9 med Ejsta pastorat och Silte socken; 11 kl. 9 med Alfva pastorat, alla å Burge gästgifvaregård i Lefvide socken; 16 kl. 8 med Klinte pastorat i skolhuset å hamnen; 17 kl. 8 med Sanda pastorat i Sanda skolkus; 18 kl. 9 med Hejde pastorat i Hejde skolhus; 19 kl. 9 med Eskelhems pastorat i Eskelhems. skolhus; 23 kl. 9 med Stenkumla pastorat i Stenkumla skolhus; 24 kl. 1/2 10 med Vall och Atlingbo pastorater i Vall skolhus; 25 kl. 5 e. m. med Visby södra landsförsamling å häradsskrifvarekontoret.

Tillstyrkt

har domkapitlet kyrkoherde Langes ansökan att få utsyna vrakek å Alfva pastorsboställe och Hemse annexhemman samt kyrkoherde Reusers anhållan att ur Kyrkebyäng i Stenkyrka få borttaga 21 setycken för odlingen hinderliga ekar.

Folkmängdsförhållanden

på Gollands landsbygd 31 December 1890: (Fort.)
Alfva: födde 16 (11 mk. och 5 qvk.), döde 2 (2 qvk.), inflyttade 86 (15 mk. och 21 qvk.), utfyttade 29 (15 mk, och 14 qvk.), vigde 3 par, ökning 21 personer; folkmängd 521 (245 mk. och 276 qvk.
Hemse: födde 16 (10 mk. och 6 qvk.), döde 4 (2 mk. och 2 qvk.), inflyttade 75 (32 mk.
och 48 qvk.), utflyttade 57 (22 mk. och 35 qvk.), vigde 2 par; ökning 30 personer, folkmängd 665 (315 mk. och 350 qvk.)

Från landsbygden.

Alfva, 4 Jan.
Sorgligt sjukdomsfall. Skolläraren Kristian August Olofsson från Alfva afreste med Polhem sistlidne lördag för att begifva sig till Upsala. Hans hustru åtföljde honom dit. Det var ett sorgetåg. Hade den fromme, rättrådige mannen, kommen till 56 1/2 års ålder, afgått utan pension? Ja. Sinnets ljus hade blifvit omtöcknadt alltsedan höstterminens början. Han var utsliten till kropp och själ, led, att börja med, af stilla melankoli, deraf han äfven tidigare varit besvärad. Hans lif har mer än vanligt varit ödesdigert. Brefskrifvaren kände honom. alltsedan skoltiden. Bättre kamrat träffar man sällan. Jag träffade honom under November månad. Hur annorlunda då än förr!
Många vänner, inga ovänner hade han. Hans rena, genomträngande bastoner ljuda ännu i mina öron. Men under hösten dogo de bort. Hafva de dött för alltid?
Alfva skoldistrikt bar vid ordinarie kyrkostämma i December enhälligt höjt sin folkskolelärares pension efter 700 kr. lön.

Till brandstodsstyrelseledamot för Hemse ting efter landtbr. J. Vestberg, Kruse i Alfva, valde utsedda deputerade i Alfva skolhus folkskollärare J. Stengård i Rone.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Bokströmska menedsmålet har i dag åter förevarit å länsfängelset. Sedan protokollet för föregående rättegångstillfälle justerats, företogs först förhör med drängen Alfred Norberg ensam, På grund at frågor från åklagaren vidhöll Norberg nu, att han första gången vittnat sanning och hade han återtagit sitt vittnesmål på grund af att ban hotats med stämning af Karl Jakobsson, om han inför häradsrätten 2 Sept. vågade säga ett enda ord till förmån för Stenqvist, som då påkallat honom som vittne. Hvarför han vid återtagandet af sin vittnesberättelse 2 Sept. gråtande påstått att anledningen härtill varit hans samveteqval, kunde Norberg icke redogöra. Ej heller kunde han påminna sig att han vid samma tillfälle 2 Sept. blifvit flere gånger genom bud kallad till Bokström. Norberg förklarade att den uppfattning han fått af Karl Jakobssons yttrande att han hade Eneman och Lindström bakom sig var den att om han återtog, skulle han slippa ifrån alltsamman. Vidhöll enständigt att han åsett hela det uppträde, hvarom fråga ursprungligen varit.
Härpå infördes de båda andra svarandena, Bokström och Stenqvist. På gifven anledning erkände Bokström att han 2 Sept. vid Burge sökt efter Norberg för att bjuda honom på kaffe, men ej träflat honom. Åklagaren anhöll, att hr Stenmark som sakförare måtte ekiljas från målet såsom numera obehöflig, men fann häradsrätten icke laga skäl ha förekommit att bifalla detta.
Började så vittnesförhör. På åklagarens sida hördes först drängen Alb. Karlsson från Stånga. Denne hade iakttagit uppträdet mellan August Olsson och Bokström på landsvägen 24 April 1888. Han hade dervid hört dem gräla på hvarandra. Mindes ej om Stenqvist varit närvarande. Vittnet hade ej sett, om Olsson våldfört sig på Bokström eller icke, men kunde ej taga på sin ed att Olsson icke gjort det.
Sågverksägaren A. Lundqvist, Alfva, berättade, att då Norberg på väg till Visby för ransakningen å länsfängelset gått förbi vittnets hem, vittnet tillsport honom hvad han skulle vittna. Dervid hade Norberg sagt sig skola säga detsamma som vid Burge 3 Sept.
Vittnet förestälde honom vigten af att säga fulla, rena sanningen, hvarvid Norberg bedyrat, att om det också vore hans sista ord på jorden, vore detsant att han tubbats af Bokström.
Han skulle vittna detta äfven om han för mened blefve dömd till fästningsstraff. Det finge gå hur som helst.
Norberg godkände i hufvudsak detta vittnesmål, äfven om han ej i allt kande minnas, hvad L. nu upprepat, men förklarade att när han kommit till stationen hade Karl Jakobsson varit der och att det var anledningen hvarför han ändrade sitt vittnesmål.
Med anledning af detta Norbergs yttrande, som icke stämde med det öfriga, ansåg åklagaren, att samma yttrande vittnade om en sådan virrighet och motsägelse, att Norberg borde undersökas af läkare för att vinna visshet, om han vore fullt normal.
Drängen Fr. Ekdahl hade en vecka före pingst varit tillsammans med Norberg under arbete i ett grustag, dervid de kommit att tala om detta redan då anhängiggjorda målet.
Norberg hade då på fråga yttrat att han vid tillfället för uppträdet på Bokströms gård väl hållit med sina hästar vid B:s boddörr för att gifva dem bröd, men att han icke sett något.
Stenmark anmärkte häremot att vid samma tid Norberg åt andra personer sagt att han vittnat sant första gången 8 Maj 1883.
Hemmansägaren O. Lingvall hade skjuteat Norberg till Skogs 26 sist. November, dervid denne varit mycket ötver sig gifven och sagt: »Hvad skall jag vid Skogs att göra. Ea dag i Juni efter tingssammanträdet hade Stenqvist och Karl Jakobsson kommit ned på vittnets åker, der han befann sig, och då de börjat tala om det föreliggande målet, hade Jakobsson till S:enqvist yttrat sin förvåning öfver ett 8. kunnat vittna som han gjort.
Dervid hade Stenqvist svarat: «Ja, Bokström måtte parera.»
Selma Lindström från Burge berättade att en af rättegångsdagarne af tinget 1—7 Sept.
hade Bokström bedt henne säga till Norberg att komma upp i rummet der han jämte flere befunno sig. Två gånger hade hon kallat Norberg, men denne hade båda gångerna sagt sig icke vilja komma.
Norberg förklarade nu, att han påminde sig detta.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 6 Nov.
Ett hotande tillbud till olycka yppade sig härom dagen under arbete vid en landtbrukare Lars Nisson Simande i Vamlingbo tillhörig större vädersiktqvarn. Då nämligen byggmästaren Karlsson från Alfva var sysselsatt med något arbete på qvarnens axel, utanför, och en af arbetarne var posterad vid nedersta vingen för att förekomma qvarnens igångsättande, kom plötsligt en väderil susande och arbetaren, som ej förmådde »hålla fast», måste släppa sitt tag för att ej få göra en luftfärd i sällskap med qvarnvingen, och så var qvarnen i full gång. Med en nästan säker död för ögonen, lyckades det byggmästaren dock, tack vare hans ungdom och vighet, att under det qvarnen gick praktisera sig »inombord» och derefter ned på nedre botten utan att erhålla några allvarsammare skador. Med flera arbetares förenade krafter lyckades det omsider att hejda qvarnen i sitt »otillåtna» lopp, derunder dock en dyrbar tross, blef splittrad, hvilken för tillfället var fastgjord i vingarna.

En lustig jagtepisod omtalas från Öja der ett gladt sällskap för en kort tid sedan var ute på jagt efter hare, I sällskapet befann sig nämligen en skomakaregesäll, som kunde sköta sitt yrke tämligen bra; men i jagtgudinnans tjenst var har oförbätterlig. Nog af, väl kommen i jagtifvern önskade han ingenting högre än att få förpassa en vare till de sälla jagtmarkerna, och tillfälle dertill erbjöd sig snart, men vår skomakare — bommade oupphörligt. Under jagtens lopp påträffades af ett par jägare en i förruttnelse stadd, död, bare, hvilken derefter så godt sig göra lät sattes upp uti en buske i sittande ställning, hvarefter skomakaren, helt tyst förstås varskoddes om att »ett lägligt tillfälle» erbjöd sig för honom att få släcka sitt mordbegär på den jössen, som underrättaren fått syn på en buske. Nu var ej vår skytt sen att »lägga bi» och så pang, der låg den vackra haren, till skomakrens stora glädje liflös, och med ett par tre kraftiga hopp var han framme vid villebrådet för att upphämta det; men hvarför slänger vår ole den nyss skjutna haren under ett mustigt utrop, långt ifrån sig? På hvems bekostnad jagtsällskapet fick sig ett godt skratt behöfver ej sägas, och en närvarande skämtare var nog djerf att beledsaga sin munterhet med följande vits: Skomakare blif vid din läst, der skjuter du harar bäst !

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.