Vem vinner mästartröjan?

DET BÖRJAR DRA IHOP sig till slutstrid om Gotlänningens mästartröja. Kvar av de sju tävbingama är Altklubbars den 12 okt. I damtävlingen återstår också en tävling och det är VM och LM den 19 okt.
Skall tröjan gå till stan i år undrar man? Ja, osannolikt är det inte, då VOK:s John-Erik Pettersson »VOK-Pelle», varit synnerligen framgångsrik i år o. toppat de flesta prislistorna. Efter de fyra första tävlingarna ledde han klart, men så sprang han bort sig i dag-DM, och han själv trodde att chanserna var borta. Han kom emellertid igen i natt-DM där han placerade sig som tolva och nu blir det spännande värre mellan honom och tidigare tröjmästaren Folke Nyberg, Nisse Löfgren och Anders Dahlin. Om man räknar deras fyra bästa får de resp. 2, 4, 1 och 8 (15), 1, 2, 6, 3 (12), 6, 4, 4, 2 (16) samt 3, 5, 7, 8 (23). Det blir alltså i Allklubbars tävlingen avgörs.

Nisse Löfgren

Ställningen är följande:

 Romal.Vårtr.BysenKMdag-DMnatt-DM
Nyberg, Bro12625320
Pettersson, VOK24184212
Löfgren, Bro02013442
Dahlin, VOK35bröt78

I DAMTÄVLINGEN som omfattar de sex tävl. Romalunken, Vårträffen, Klosterloppet, KM, dag-DM och ViM och LM leder Edith Blad, Roma IF, som har plac. 4, 8, 4, 3 och 2. En fin serie alltså. Trots detta kommer troligen Maj-Britt Bendelin, Bro, att vinna. Hon har på tre tävlingar 2, 1, 1 (4), och går hon klokt i LM kan ingen slå henne. I. B. Larsson, Roma IF, har på tre som bäst 9, 4, 5 (18) och denna poängsumma har hon väl ingen chans på?
ELLDE

Gotlänningen
Måndagen 22 september 1952
Nr 219

Födelsedagar

SJUTTIOFEM ÅR fyller på måndag f. hemmansäg. Jakob Olofsson, Sallmunds i Hamra. Han är född i Hamra och ingick äktenskap 1899 med Anna Pettersson. I över trettio år har han varit kyrkvärd, en befattning som han skött på ett troget sätt, då han sällan varit borta från kyrkan någon söndag. Sonen, Arvid, har nu övertagit gården och har även övertagit kyrkvärdsbefattningen.

På söndag fyller änkefru Hulda Kristoffersson, Liffride i Stånga, sjuttiofem år.

SEXTIO ÅR fyller den 17 dennes fru Ellen Ahlqvist, maka till lantbr. Arthur Ahlqvist, Nyhamn i Lärbro. Fru Ahlqvist är född vid Skymnings i Fleringe men kom till Lärbro för ett fyrtiotal år sedan. Hon har gjort sig känd för vänlighet och hjälpsamhet och är en stor barnavän. Med stort hushåll har hon också alltid varit en god husmor.

FEMTIO ÅR fyller på söndag fru Ester Lundin, Kauparve i Rute. Hon är maka till lantbr. Melker Lundin. I många år har hon tillhört kyrkliga syföreningen, SLKF och lottakåren. Hon har gjort sig känd som en duktig hemmets kvinna och snäll och präktig har hon fått många vänner.

På söndag fyller hem.-äg. Ragnar Ryström, Hägelsarve i Ekeby, femtio år. Han är född ivd Tollby i Fole, där han brukat fädernegården. Vid giftermål 1928 köpte han en gård vid Rystes i Fole som han hade till 1937, då han köpte en gård i Ekeby. I yngre dagar var han en intresserad utövare av vanpasporten. Inom jordbruket är han särskilt intreseserad av djur. Han är medlem i RLF-avdelningen.

Gotlänningen
Torsdagen 14 augusti 1952
Nr 186

Det segslitna målet

om bränsleersättning som pågått åtskilliga år mellan å ena sidan byggmästare Eric Nyberg och å andra sidan hyresgästerna i kvarteret Laken Bror Fritz, Sune Erlandsson och Thorsten Wallin, har nu avgjorts av rådhusrätten. Rådhusrätten har förpliktat de tre hyresgästerna att erlägga bristande hyresersättning till Nyberg med för Fritz 115 kr 02 öre, Erlandsson 61 kr 53 öre samt Wallin 70 kr 87 öre.
Envar av svarandena skall dessutom ersätta motparten med 518 kr för hans kostnader i målet, varav 400 kr för ombudsarvode och 60 kr för Nybergs eget arbete i målet.
Rättens t.f. ordförande har varit hovrättsfiskal Tomas Cramér, käranden har biträtts av advokat Sven Dufvenmark och svarandena av advokat Lars Grönlund, Hässleholm.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Genom offentlig auktion,

som förrättas vid Bossarfve i Fröjel måndagen den 14 innevarande april kl. 12 på dagen; låta ägarne till Johan Olssons förut tillhöriga fastighet 1. mtl. Bossarfve försälja densamma antingen i sin helhet eller i mindre lotter samt på fördelaktiga vilkor, som före utropet angifvas.
Skulle antagliga anbud ej erhållas, kommer fastigheten att styckvis utarrenderas å tid som då angifves.
Fastigheten, som är bebygd, har omkring 50 tul. åker, besådd med råg, hvete och gräs, 5 á 6 tld. äng samt 115 tnl. skogsmark.
Hemse den 3 april 1913.
EMIL ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1913
N:r 80

Idrottsföreningen Kamraternas terränglöpning

i går gynnades af ett ganska vackert väder.
Banan, som gick från startplatsen vid föreningens paviljong å Östra byrummet rakt fram förbi artillerikasärnen till Follingboväg, därifrån till Bingerskvarn och kalkugnen Galgberget samt tillbaka till startplatsen (c:a 7,5 km.), var dock eft lördagens regn mycket uppblös. Ganska mycket folk hade samlats och de inkommande löparna mottgos med starka applåder. De uppnådda tiderna måste anses synnerligen fina. I täflingen deltogo 16 seniorer och 3 juniorer. Starten ägde rum i grupper om 2 man med 2 min, mellanrum.
Prisutdelningen förrättades omedelbart efter löpningens slut af ordf. i Gotlands idrottsförbund kapten L. Runeborg efter följande prislista:
Seniorer: 1:sta pris. hederspris och silfvermedalj E. Arvidsson I. F. K. 26 min. 24 sek.; 2:dra pr, silfverm vol. Engberg I 27,26 m. 35 8.; 3:dje pr. bronsm. vol. S. Karlsson I. 27, 27 m. 7 8.; 4:de pr. löjtn. EB. Råberg 28 m. 16 s.; .5:te pr. bronsm, vol. Persson I. 27, 28 m. 45 sek.; 6:te pr. d:o O. Gustafsson I. F. K. 29 m. 40 s.
Juniorer: 1:sta pr. silfverm, I. Ling-Vannerus I. F. G. 80 m. 18 s.; 2:dra pr. bronsm, Norrby I. F. G. 32 m, 20 s.; extra pris Richard Andersson (13 år) I. F. K. 32 m. 25 s.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Mars 1913
N:r 63

Offentlig auktion i Gothem.

Lördagen den 15 innevarande mars klockan 10 förmiddagen kommer genom offentlig auktion, som förrättas vid Suderbys i Gothem, till den högstbjudande att försäljas all såväl fast som lös egendom efter därstädes aflidne skräddaren Magnus Wahlström.
Gothem den 6 mars 1913.
O. N. SÖDERSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Mars 1913
N:r 55

ROYAL

Maria.
George Fant, Maj-Britt Nilsson, Elof Ahrle och Stig Järrel

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 September 1947
N:r 209

Gotlands Konstförening har utlottat årets vinster.

Gotlands Konstförening utlottade i går de under året för detta ändamål inköpta konstverken. Dragningen av vinstnumren verkställdes av notarius publicus, rådman H. Ullman, och vinnare blevo i nummerföljd:

1) Målarmästare Einar Lundgren, 2) häradshövding K. F. Pfeiffer, 3) kammarskrivare G. Winbladh, 4) fältläkare Vitalis Roosmark, 5) stadsarkitekt K. Schollin, 6) bildhuggare E. Frisk, 7) ingenjör Hj. Rydén, 8) arkitekt Arne Pettersson, 9) fru Inez Löfgren, 10) bokbindare Stig Samuelsson, 11) fröken Marg. Smitterberg, 12) artisten Erik Skårman, 13) kapten Rolf Löfgren, 14) stud. Staffan Rosvall, 15) socialvårdsassistent G. Pettersson, 16) fotograf Ivar Tyrsén, 17) yrkeslärare A. Rydberg, 18) konstnären C. Wiberg.

Enligt föreningens stadgar få nu vinnarna i tur och ordning utvälja sin vinst bland de 18. Denna vinstuttagning kommer att äga rum på Gotlands Fornsal på söndag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 December 1946
N:r 294

Var inte orolig för en efterundersökning!

En liten avskedsintervju med ”skärmbildaren” dr Thune.
Skärmbildsundersökningarna med röntgenhussen äro som förut nämnts nu avslutade och bussen skall gå tillbaka till fastlandet för att vila sig till dess man i sinom tid – det kommer att dröja något – tar itu med ett annat län, vilket det nu blir. Det blir för övrigt ganska spännande att se om något län mäktar knäcka det gotländska anslutningsrekordet på väl 99 procent – gotlänningarna ha, som landshövding Nylander framhöll i sitt uttalande för Gotlands Allehanda härom dagen, hedrat både sig och Gotland genom den talrika anslutningen, som gjort dem till ett efterföljansvärt föredöme vid kommande aktioner på fastlandet.
Det har förut påpekats, hurusom efterundersökningarna i samband med granskningen av det vid undersökningarna på Gotland sammanbragta materialet, nu pågår och kommer att fortsätta en tid framåt. Den av Nationalföreningen hitsända expeditionen har som förut nämnts lämnat Gotland, så när som på dr Ragnar Thune, som kvarstannat efter de övriga och biträtt med efterundersök, ringarna på dispensären i Visby. Dr Thune lämnar emellertid Gotland i morgon efter ett par månaders ihärdigt arbete för att återvända till sitt ordinarie arbete som underläkare på Västeråsens sanatorium i Borås. Gotlands Allehanda har i avskedets stund underkastat dr Thune en liten avskedsintervju.
Det finns en del personer som nu bli ganska oroliga när de få kallelse till efterundersökning på dispensären — men det är väl icke med en sådan kallelse fastslaget att vederbörande ha tbc ?
Nej visst icke, men man kan ju icke lämna något åt slumpen utan är det något misstänkt vill man titta närmare på vederbörande. Det är inget att vara orolig för. Varje människa kan förete något misstänkt, vare, sig det är läkt tbc eller av något annat, det är därför icke sagt att det är något aktuellt. Men det skall man konstatera. Å andra sidan – poängterar dr Thune – bör man icke taga en kallelse till efterbesiktning alltför lätt, så att man inte bryr sig om att gå till dispensären. Man. bör icke försumma en påkallad efterbesiktning, efter en sådan är man säker.
Hur är det nu med granskningen av materialet och efterundersökningarna, kommer arbetet att dröja länge till?
Ja, ett par månader tar det nog. Ungefär hälften är avverkat nu. Och här på dispensären arbetas det för fullt. Dr Larsen torde väl nu bli ensam en tid men förmodligen måste det bli läkarförstärkning. Någon åttatimmarsdag förekommer inte alls på dispensären, där också systrarna ha ett ansträngande arbete just nu.
Men om man inte blir kallad till efterbesikning, hur skall man veta om man är frisk?
Jo, sedan efterbesiktningarna avslutats, alltså om kanske ett par månader, kommer detta att meddelas genom tidningarna och de som då icke varit kallade till efterbesiktning kunna betrakta sig som friska vid tiden för undersökningen.
Hur har det varit att arbeta här på Gotland, fråga vi.
Det har varit mycket intressant, säger dr Thune. Samarbetet har gått utmärkt och varit bra på alla håll. Man hade ju här en stor fördel i att folk känner varandra så bra på Gotland, man har påverkat varandra och det har också bidragit till den goda anslutningen, som verkligen varit oväntat bra. Aldrig har man hört, något knorr eller. trassel – krångel med aggregatet har ju ett par gånger orsakat väntan och ändrade direktiv, men man har snällt fogat sig i förhållandena. Och detsamma är det här på dispensären, där man nu infinner sig på kallelse till efterundersökningar – och det bör man ju också göra.
Vad är doktorns omdöme om resultatet hittills?
Mycket bra. Vi ha upptäckt en hel del fall av tbc; särskilt hos äldre och ätt detta är av betydelse är ju klart, man kan låta dessa fall komma till behandling och man kan skydda omgivningen.
Tror doktorn att man kan vänta lika goda resultat på fastlandet?
Det är svårt att säga, men det är väl knappast troligt. I många trakter på fastlandet är ju bebyggelsen betydligt mera gles, än här och det blir svårt att på samma sätt samla befolkningen, särskilt då åldringar och barn. Man har ju gjort försök Västernorrland och gjorde ganska stor reklam för saken, men jag vill minnas att man kom inte upp till mer än omkring 50 proc. av befolkningen som undersöktes. Så blir, det säkert på många andra ställen, där man har långt till samlingsplatserna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 september 1943
N:r 224

De gotländska landsvägarnas gåta. III.

Nog kan en sådan anordning synas alldeles omöjlig att främja vänväsendet, men verkligheten visar motsatsen, så att ännu just inom sådana flank ligga gamla ofta ännu präktiga färdevägar, som länge fyllt ett livsbehov och alltjämt kunna ha en uppgift. Låt oss blott peka på vägen från Buttle förbi Gurfiles i Ala inöver myrlandet till nyssnämnda hed och från Lavase i Ala över stora bron i dithörande myr in i samma digra skogsområde, därifrån vägar för övrigt utbreda sin i flera riktningar mot Anna, Norrlanda och Ganthem. Man kan också tänka på vägarna i Kapellskogar t. ex. förbi ”Munkstenarna” (ett par sammanställda skeppssättningar) så ock gamla vägsträckningar från Havdhems kyrka t. ex. förbi Lejsunns och fram till Kruse i Alva och vidare.
Måhända kom från första stund ’”gamla prästvägen” från Brinnsarve i Ardre förbi Millklintar till Glose i Gammelgarn till stånd i ett sådant Sandhamn och likaså vägen från Gaustäde i Bunge till Skymnings i Flerinne – båda förenade olika delar av var sin fjärding. Exemplen kunna mångfaldigas. Till och med genom själva Mästermyr har man spårat en gammal vän – från Sallmunds i Levide (ligger efter allt att döma i själva huvudbygden av socknen) i riktning mot Silte kyrka.
Men jämte tingsindelningen måste nog man räkna med en annan faktor av största betydelse – den begynnande lagstiftningen, lanstadnandena, sedermera sammanfattade i Guta lag, som tvivelsutan i vissa partier har sina rötter i denna tid, men, visserligen i sin nuvarande skriftlina avfattning föreligger som en avgjort kristen produkt och sträcker sitt inflytande långt framåt. Här möter en hel del kloka bestämmelser av vänrättsnatur, t. ex. om allmänningar och enskild jordägare, som vill stänga, där, och hur biväg från huvudvän får tagas in över åkerfält till enen odling och om stängsel kring ägor och gårdar – om farwenum manns – ja t. o. m. stadgas om visst årligt underhåll av vägar – om broa gierth – allt av största betydelse flera hundra år framåt. Det är’ rentav så att man tycker sig redan här få en skymt av alla de olika åkerlapparna lapparna om vartannat som storskiftena på 1700-talet sökte ordna om och alla sockenallmänningar eller ohägnade öppna fält, som 1700-talskartan framvisar, korsade av ett otal färdevägar. Med kännedom om detta löser sig mycket av landsvägarnas gåta, t. ex. den till formen enastående Libbenarvekviar i Havdhem! Men – kristendomen har kommit. Liksom den forna dyrkan av vattengudomligheter och soldyrkan fått vika för asakulten, så får nu denna rymma fältet för Vite Krist, blotplatser övergivas, stubbgardar brännas eller rivas, nya tempel byggas och deras klocKeklang strömmar bittida och sent ut över skog och myr. En ny ordning i landet gör sig gällande – sockenindelningen, som vänder bygdens ansikte mot kyrkan, bryter sönder vad som icke kan enas omkring denna som centralpunkt och låter skog, alvar eller myr få till uppgift att vara gränsvakt kring sitt så slutna område. Så får Gotlands vägväsen ett nytt tillskott, vars inflytande ligger i öppen dag allt intill detta nu.
Det skulle föra för långt att här gå i detalj, området är för vidlyftigt. Må ”stenarna tala”! Det må vara nog att erinra om några minnesstenar, stenkorsen, som markera de gamla landsvägarna genom Medeltiden och de flesta bära vittnesbörd ännu i nutida vägnät t. ex. stenen vid Gunilde i Sanda, vid Burs kyrka, vid Tjengvide i Kräklingbo, vid Dalhems kyrka, vid gamla Endrevägen 1/2 mil från Visby, där sockenprästen Jörgen år 1336 blev ihjälslagen av en örn, vid Boge kyrka ävensom stenen vid Rute kyrka ni. fl. Vägarna tycks vara något av det mest konservativa som människorna befatta sig med.
Ännu en faktor till vägväsendets utveckling måste tagas i sikte, enligt mångas mening den viktigaste och väsentligaste, och därtill i hög grad kulturfrämjande, alltså även starkare verksam ju längre det skrider framåt. Det är handelsutbytet, köpenskapen. I den mån som den grå forntidens självhushåll, där varje familj var sig själv nog, löstes till vidgad företagsamhet med stamfränder och andra, måste handelsutbyte komma till stånd, kanske först i avseende på nya och bättre vapen och prydnader, men sedan så småningom rörande förnödenheter av alla slag. Men det dröjde nog länge innan affärsverksamheten tog sådan omfattning att den påverkade vägväsendet. Om de gotländska Kaupe, Kaupare och Kaupungs markera platser för köpenskap, vilket ligger nära till hands, åtminstone vad det sistnämnda angår, är oklart och än mer om handeln i så fall mäktat inverka på vägnätet. Den första handeln var väl icke stationär utan mobil, rörlig, och det är nog i alla tider så att affärsverksamheten lika mycket utnyttjat de förut banade vägarna som den skapat nya färdevägar och farleder. Handelsmannen liksom den enskilde sökte sig dit där han kunde räkna på kunder och marknader – i första hand de sjöfarandes, vikingarnas utfartslägen, båthamnar, fångstplatser m. m., kanske också till större kultplatser. Har väl någon ens gjort ett försök att utforska våra lanthamnars och våra fiskelägens historia t. ex. hamnen vid gamla Akergarn, där helge Olof byggde kyrka och döpte gutar eller Lickershamn, som säkerligen bär sitt namn efter Lickair Snelli i Gutasagan (Kap. 4)? Där inne i Lauterhornsviken på Fårö ligger namnlösa ”Gamla hamn” med resterna av S:t Äulas körka och på aurburgen där går väg förbi.
K. Örg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223