Kriget.

Godt hopp om fred innan krigets utbrott.
Inom diplomatiska kretsar såväl i Berlin som i London hoppas man ännu -på att det skall lyckas makterna att åstadkomma en fredlig lösning af Balkanfrågan innan de båda parterna på nytt drabba samman. Som ett godt tecken anses det, att Balkan-staterna hvardera kvarlämnat minst en delegerad i London, hvilket ju tyderpå att de äro beredda att när som helst åtgrupp taga fredsunderhandlingarna. A ömse sidor söker man bluffa, men lika säkert som att ett fortsatt krig är ovälkommet äfven för Balkanstaterna, lika visst torde Turkiet i nödfall vilja göra ännu större medgifvanden än hittills för att undvika en katastrof. I Paris till exempel hoppas man bestämdt, att Turkiet skall öfverlåta åt makterna icke blott frågan om de egeiska öarna utan äfven gränsregleringen vid Adrianopel. Det ställes äfven i utsikt att sändebudens reunion i London skall få en officiell karaktär och förvandlas till en fullständig konferens, hvilken skall behandla samtliga med Balkanfrågan sammanhängande problem.

Förberedelse till hela Adrianopels afträdande.
Tidningen Isham lyckönskar Mahmud Schevket pascha till den politiska klokhet, han låtit komma till synes i svarsnoten till makterna. Denna not skiljer sig från den af den förutvarande regeringen förberedda blott därigenom, att den endast af-står från hälften af Adrianopel, under det att det förutvarande kabinettet ville öfverlämna hela staden. Skulle det lyckas det nuvarande kabinettet att genom en klok politik förhindra krigets återupptagande skulle det därigenom uppfylla sin patriotiska plikt.

Nu vill till och med Serbien ha Saloniki!
Serbiska tidningen Stampa uppmanar regeringen att före fientligheternas återupptagande komma till en uppgörelse med Bulgarien, så att denna stat i ersättning för den tjänst, Serbien gör Bulgarien genom att låta sin armé stödja den bulgariska vid Adrianopel och Tsjataldsja, gör sitt till, för att Serbiens gräns i söder utvidgas till Saloniki.

Skärmytslingarna och Hamidijes segrar voro osanning?
Ryktena om skärmytslingar vid Tsjataldsja och G-allipoli betecknas såsom oriktiga. Tidningen Tanin dementerar att kryssaren Hamidije skulle öfverfallit grekiska fartyg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 februari 1913
N:r 27

Ett stipendium

å 900 kr. från den s. k. Noréenska fonden har k. m:t tilldelat underlöjtnanten vid Gotlands infanteriregemente E. H. Möller.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 februari 1913
N:r 27

Ekiperingshjälp

med 600 kr. har tillerkänts underlöjtnanten vid Gotlands infanteriregemente E. Råberg, som ifjol utexaminerades med vackra betyg från krigsskolan å Karlberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 februari 1913
N:r 27

Skyttemärke till uniform.

K. m:t har tillåtit, att värnpliktig, som genom företeende af skyttekort styrker sig vara berättigad att bära skyttemärke af faststäld modell, må bära detsamma på bröstet jämväl till uniform.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 februari 1913
N:r 26

Kriget.

Fientligheterna återupptagas på måndag afton.
Neue Freie Presse meddelar: Bulgariska legationen i Wien har från Sofia mottagit telegram om att fientligheterna återuptagas om måndag kl. 7 e. m. Bulgariska högkvarteret har utfärdat en order om att hvarken främmande militärattacheer eller krigskorrespondenter få tillträde till krigsskådeplatsen.

Stormaktskrigets fantom aflägsnare.
Fremdenblatt skrilver, att älven om kriget utbryter på nytt komma stormakterna icke att företaga något utan, helt lugnt alvakta händelsernas gång. Fruktan för ett europeiskt krig ger allt mer och mer vika för hoppet om att makterna skola kunna bevara freden.

Janina är ej inneslutet.
Till Berliner Tageblatt telegraferas från Atén: Enligt underrättelser från grekiska högkvarter är Janina ännu icke inneslutet utan angripes fortfarande endast från sydfronten.

Ungturkarnes ställning stärkt.
Den ungturkiska regeringen har betydligt stärkt sin ställning genom en försonlig hållning till öfriga partier. Alla häktade utom Nazims broder ha frigifvits, och man förbereder en koncentrationsministär med medlemmar ur olika partier.
Uppgifterna iden europeiska pressen om bladiga strider och myteri vid turkiska fronten dementeras på ?????? ???? ?????? ???ringen, som till och med erbjuder europeiska korrespondenter att med egna ögon öfvertyga sig om truppernagfutmärkta hållning. Det anses att Balkanstateirna icke ämna försöka stormning af den befästade Tsjataldsjalinjen utan i stället koncentrera sig på Gallipoli för att genom dess eröfring få fri genomfart i Dardanellerna, hvarpå grekiska flottan kan visa sig framför Konstantinopel.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 februari 1913
N:r 26

Årets inskrifningsförrättningar.

Till ordföande i inskrifningsnämden har af militärbefälhafvaren beordrats major G. V. Horn samt till biträde åt nämden bataljonsläkaren O. Brodin.
Till biträde åt insikritningsrevisionen har regementsläkaren Karl Bolin beordrats.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 februari 1913
N:r 26

Legning af hästar

för armén. K. m:t har, beträffande legning af hästar innevarande år vid artiller ingeniörtrupperna och trängen, befalt, att vid Gotlands artillerikår hästar skola legas under inalles 2,520 dagar, vederbörande dock obetaget att lega hästar under större antal dagar under vilkor att legningskostnaderna icke öfverstiga i faststäld stat anvisadt belopp.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 januari 1913
N:r 23

Vid årets inskrifningsförrättningar

inom Gotlands inskrifningsområdes samtliga rullföringsamråden skall kaptenen vid kustartilleriet N. G. H. Wennerström närvara för dat i värnpliktslagen par. 18 mom. 1 omnämna ändamålet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 januari 1913
N:r 22

Vid Fårösund under Krimkriget.

En skildring i Svensk Tidskrift efter muntlig tradition och otryckta källor.
I första numret af den omväxlande och välredigerade Svensk Tidskrifts tredje årgång har löjtnanten vid kustartilleriet, frih. C. O. von Rosen i en rikt illustrerad artikel lämnat några synnerligen intressanta skildringar från lifvet vid Fårösunds hamn å norra Gotland, när den under Krimkriget användes som tillfällig flottstation och stödjepunkt under England—Frankrikes krig mot Ryssland 1854-56. Skildringarna äro huf vudsakligen grundade på samstämmiga utsagor från kända män på platsen — några äfven där kvarlefvande och kvarboende — och på lokala uppteckningar; de lämnas i konstlös enkelhet, men äro alltigenom intresseväckande och ge anledning till hvarjehanda betraktelser om det lättvindiga sätt, hvarpå dåtida svenska myndigheter tolkade neutralitetsbegreppet.
Vid Fårösund hade 1712 några enkla befästningar — ett batteri och ett blockhus — anlagts för att dock efter Nystadsfreden 1721 åter få förfalla. När det 1853 utbrutna Krimkriget följande år nalkades våra kuster, så sammandrogs visserligen Gotlands nationalbeväring och förstärktes äfven med åtskilliga tusen man från fastlandet, så att de på ön samlade svenska trupperna uppgingo till mer än 12,000 man, men af politiska skäl gjordes inga försök att på allvar hälla vår neutralitet gent emot västmakterna.
Fårösunds samhälle räknade på den tiden omkring 300 invånare, och dess hamn plägade af gammalt angöras af segelfartyg, som väntade på bättre vindar. Den 1 april 1854 visade sig där den första engelska örlogs mannen, ett ångfartyg med två skorstenar, och 14 dagar senare anlände 5 stora kofferdifartyg, lastade med kol. Med ortsbefolkningens hjälp lossades kolet, som upplades i ett stort upplag, omkr. 200 meter utefter stranden. Handlanden Liljevalch blef engelsk vice-konsul på platsen. En mindre svensk infanteristyrka anlände äfven, och dess uppgift blef först i ordningens upprätthållande bland de allierade flottornas landpermitterade matroser, sedermera äfven sanitetsbevakning mot koleran.
I maj anlände de allierades fartyg och ungefär samtidigt den svenska vaktbriggen »Nordensköld», Fårösunds eljes rätt ödsliga hamn företedde nu en liflig anblick. Regelbundet plägade ett dussin krigsfartyg ligga där förutom kol- och proviantfartyg och tagna priser. Ibland kunde man räkna ända till 50 å 70 krigsfartyg i hamnen.
Koleran utbröt på hösten, enligt den sannolikaste versionen ditförd med ryska fångar från Östersjöprovinsernas kuster. Dessa smittade fartygsbesättningarna, och från dem öfverfördes sjukdomen i land. Frih. von Rosen skildrar utförligt vakthållningen, sjukdomens spridning uppåt bygden och anläggandet af sjukbaracker, som dock ej behöfde tagas i anspråk. Vid vinterns inbrott var den hemska sjukdomens spridning hejdad, och den återkom ej de följande åren.
Helt kort erinras om de allierades sjöbedrifter, hvilka ju som bekant ej voro alltför lysande, och det omtalas bl. a., huru på de ryska kusterna röfvad boskap ilandsläpptes på arrenderad mark för kommande proviantbehof samt vaktades af legda gotländingar. De uppbringad• fartygen förstördes eller bogserades till England och Frankrike. Kolt förede allierades ankomst hade ett ryskt handelsfartyg angjort hamnen och fick sedan ligga kvar ända till december, då fiendefartygen hemseglat och ryssen omsider kunde lämna Sveriges skyddande neutrala område.
1855 återkomma de allierades fartyg, det första red in i början af mars, då det måste såga sig in i hamnen. Den misslyckade attacken på Sveaborg var årets stora händelse liksom Bomarsunds förstöring det föregånde årets; omkring den 1 december afseglade flottan jämte svenska vakskeppet »Najaden», och 1856 gästades Fårösund blott af ett enda örlogsfartyg, en stor engelsk tredäckare, som låg på yttre redden något öfver en vecka.
Trafiken var liflig, som man kan förstå, när t ex öfveramiralsfartyget, »Duke of Wellington», en 4-däckad ångfullriggare, ensamt den hade mer än 1,000 mans besättning, och tid, als lågo 10,000 man på en gång på fartygen i hamnen. Provianteringen skedde dels med fartyg från Danmark och Tyskland, dels genom uppköp af lifsförnödenheter i Fårösund och Visby. Uppe i gårdarna handlades höns, ägg, smör, Mjölk, grönsaker; fintvätten utlämnades till bondkvinnorna. Vatten togs från en insjö vid Holmerefvet, hvarifrån slangar drogos ned till vattenbåtarna. För slangarnas uppdragning anlades t. o. m. en särskild stenbrosättning, som ännu finnes kvar och kallas »engelska bron», Svenska lotsar anlitades vid inlotsningen, besök af befolkningen ute på »de flytande städerna» voro vanliga, och vid en eldsvåda i Broa gåfvo främlingarna verksam släckningshjälp.
Författaren berör äfven bränvinsutminuteringen, dansgillena, utflykterna inåt land, då en tolfårig ciceron kunde förtjäna 6 shillings på ett bräde, samt i allmänhet den för befolkningen vinstgifvande köpenskapen. Ordningen var i allmänhet mönstergill, särskildt bland fransm ännen medan det svenska bränvinet ibland gjorde Albions söner någöt bråkiga. En stor murad kvarn tjänstgjorde som arresthus.
Till sist berör författaren de ogynsamma följderna för vårt framtida goda förhållande till Ryssland af dessa neutralitetskränkningar, hvarjämte han med några rader omnämner Fårösunds förvandling till krigshamn vid krigsfaran 1885, då man därmed ville antyda sitt syfte att för framtiden med större allvar upprätthålla neutraliteten ärt hvad som val fallet de i ortens historia så minnesrika åren 1854 och 1855.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 januari 1913
N:r 21