har efter granskning af Visby stifts konsistorii räkenskaper för åren 1876, 1877 och 1878, anmärkt, att nämda år i emeritikassans konto afförts uppbördsprovision för ett sammanlagdt belopp af 3,782 kronor, som utgjorde från bygnadskassan öfverförda räntor för till denna kassa från emeritikassan lemnade lån. Med anledning häraf och då af räkenskaperna framgick, att bygnadskassan i saknad af inkomster icke kunnat godtgöra emeritikassan de upplupna årsräntorna på annat sätt än genom nya lån ur samma kassa, och räntorna således i sjelfva verket icke voro influtna, men kgl. cirkuläret 9 Febr. 1844, angående konsistorienotariernas uppbördsprovision, uttryckligen föreskref, att de räntemedel, & hvilka konsistorienotarien finge beräkna provision, skulle vara till vederbörande kassa influtna, yrkade revisionen, att den med 3 proc, af ifrågavarande räutemedels belopp beräknade och obehörigen afförda uppbördsprovisionen måtte med 113 kronor till gäldande åläggas. I utslag 3 sistlidne Mars eriorade kammarrätten, att enligt det åberopade cirkuläret vederbörande redogörare egde att för sin- möda med uppbörd och bokföring, indrifning m. m. i provision beräkna 3 proc. af de räntemedel å utlånta kapital, som inflöto till bygnadskassorna eller cassae: emeritorum, men att ofvanberörde räntor allenast blifvit från bygnadskassans till emeritikassans konto i konsistorii räkenskaper öfverförda, så att någon uppbörd af kontanta medel dervid icke egt rum. Och som följaktligen vederbörande konsistorienotarie saknat rätt att åtnjuta uppbördsprovision å dessa räntor, förpliktades han att ersätta det anmärkta beloppet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Juli 1881
N:r 52
