Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Af de vid detta sammanträde till ett antal af omkring 50 förekommande mål voro endast tvänne brottmål. Omkring 10 af de civila målen anmäldes såsom förlikta.

För felaktig redovisning af förmyndaremedel var husbonden Olof Larsson i Mästerby instämd af sin måg husbonden Karl Johanson i Sjonhem, enär Larsson, som efter sin hustrns död varit förmyndare för sia dottér, sedan gift med kärawnlen, värderat årliga afkastningen af en dottern tillhörig hemmansdel för lågt Hill 10 kronor, då käranden ville hafva 71 kronor) och ej förvaltat medlen på bästa sätt samt upptagit bröllopskostnaderna för högt (till 200 kronor) m.m., m.m. Efter åtskilliga jämkningar parterna emellan öfverlemnades målet till rätten, som meddelar utslag vid Junisammanträdet.

Det märkliga trolofningsmålet anmäldes inför domstolen såsom förlikt, i det att den 23årige ynglingen Olof Niklas Olofson Vislanders, Smiss i Garda, förmyndare hemmansegaren Olof Berggren, Hexarfvei Fardhem, öfverlemnat till svaranden, husbonden Fredrik Jonasson, Bjers i Löjsta, 210 kronor mot vilkor att ynglingens trolofning med Bjersens sextonåriga doiter Kristina Fredrika Laurentia återgår och att ynglingens skuldförbindelse till Bjersen återlemnas. Vi hafva förut meddelat, huru köpmannamessigt Jonasson behandlat sin unga dutter, men för ett ännu sämre beteende, som var afsedt att bestämdt försäkra honom om Vislanders penningar, ryggade han ej tillbaka. Han hembjöd nämligen 6 sistl. Mars den under förmyndare satte ynglingen till sig och lyckades äfven öfvertala honom att qvardröja öfver natten. Han satte då skoningslöst utan att fästa det minsta åfseende vid sin dotters heder sin skändliga plan i verket samt skaffade äfven tvänne vittnen till den skamlösa tillställningen för att hafva allt riktigt väl bestäldt. Till kyrkorådet i Löjsta inkom emellertid en skrifvelse om Jonassons ohyggliga beteende, hvilket hade till följd, att mannen inkallades inför kyrkorådet samt erhöll varning och tillrättavisning, hvarvid ordförande framhöll det ausvar, som drabbar hvar och en, som lägger hyende för sedeslöshet, hvilket ansvar blir så mycket större för föräldrar, som för en lumpen penningvinst sjelfva föra sina barn på orätta vägar.

För ärerörig beskyllning yrkade Karl Johan Andersson, Klintebys i Klinte, ansvar å rättaren Anders Karlson i Klinte. Svaranden, som ej var närvarande, skulle hafva kallat käranden tjaf och påstått, att A. suttit på Långholmen. För uteblifvande fäldes Karlson till böter samt ålades att vid 15 kronors vite komma tillstädes vid sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Norra häradsrätten.

(12 April.)
Ackord i konkurs. Hemmansegaren Johan Stenström Hallgårds i Östergarn hade i sin konkurs gjort sina kreditorer ackordsförslag om 331 proc., hvilket blitvit antaget och nu faststäldt.

Misshandel. Husbonden J. Laurin Gurfiles i Ala hade för en tid sedan medels slag m. m. misshandlat arb. Jakob Bergström. Han dömdes nu derför att böta 25 kr. samt ersätta rättegångskostnaden med 30 kronor.

Djurplågeri. Arbetaren Olof Jakobsson å Fårö hade blifvit ivstämd för djurplågeri, bestående deruti; att han till körslor ochi åkern begagnat en dragoxe, som hade en stor svulst på magen samt, då oxen hade svårt att gå fram, med piska slagit för att drifva fram honom. Då målet till handling påropades hade Jakobsson icke funnit för godt att infinna sig, hvarför han måste hämtas till tinget, till ett följande sammanträde, då han erkände, att han begagnat och behandlat oxen på sätt uppgifvet blifvit, men nekade för att hafva visat »uppenbar grymhet» mot honom. Han dömdes nu för djurplågeri böta 30 kr. samt ersätta hämtningskostnaden till tinget med 22 kr. 50 öre.

Oloflig ölförsäljning. Karolina Pettersson vid. Fårösund hade, utan föregående anmälan idkat ölförsäljmng derstädes samt dömdes att derför böta 30 kronor.

Fylleri, hemfridsbrott m. m. Drängen A. Johansson hade i Sept. 1878, under fylleri, svordom, m. m. inträngt i enkan Katrina Fohlins bostad å Bläsnungs i Veskinde socken, sönderslagit en kammardörr, missshandlat enk. Fohlin och hennes dotter Julia, hvilken sistnämda han fatta om strupen och hotat med döden. Han dömdes nu att böta för misshandeln, sammanlagdt 90 kr., samt för hemfridsbrott 20 kronor.

Olaga bränvinsutskänkning. Klas Klasson Hangre i Gothem, förut dömd för olaga bränvinsutskning, hade för a:dra resan sådan utskänkning blifvit instämd. Sedan Klasson medgifvit, att han utminuterat bränvin äfvensom att han förut blifvit pliktfäld för 1:sta resan sådan handel, dömdes han nu för 2:dra resan olaga bränvinsutskänkning att böta 100 kr. samt erlägga utskänkningsafgift 60 kronor.

Upphäfvande af testamente. Hans Norrby Källstäde i Hangvahr hade år 1875 upprättat ett testamente om lösegendom och pengar, till förmån för makarna Johan och Fredrika Nordin. Hustru Elisaseth Norrby hade likväl icke varit med om eller gifvit sitt bifall till upprättande af detta testamente, hvarför how efter mannens död förklarade sig missnöjd dermed och yrkade upphäfvande af detsamma, hvad hennes, enkan Norrbyss giftorätt i boet beträffade, samt instämde derför makarna Nor din till häradsrätten, der desse icke ville medgifva någon förändring af testamentets innehåll och yrkade att få utbekomma all lösegendom och pengar, som deruti upptagits. Enkan Norrby åter, som icke gifvit sitt bifall till testamentets upprättande, yrkade fortfarande endast, att hennes giftorätt i boet derifrån skulle undantagas. Denna hennes begäran blef af häradsrätten genom nu afkunnadt utslag bifallen och testalnentet således delvis upphäfdt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Fånge hotande öfverfalla rätten.

Ett obehagligt uppträde egde i förgår rum efter ransakningen å länsfängelset inför rådhusrätten med f. straffången Vilhelm Petter Engström, hvilken, sedan rättens ordförande uppläst domen, hvarigenom E. dömdes för femte resan stöld till sex års straffarbete, utfor i grofva tillmälen och beskyllningar mot rätten och särskildt en af dess ledamöter, hvilken han äfven med knutna näfvar hotade att »klämma till», Fängelsevaktmästaren kunde ej få bugt med den vildsinte mannen, som under några minuter spelade herre i domsalen, der endast några få åhörare voro tillstädes. Då stadsfiskalen gick fram till honom för att söka skydda rätten från fångens hotel ser, hvilka såsom man väntade i hvarje ögonblick skulle utföras, blef Engström ännu mer ursinnig samt höjde under svordomar och råa uttryck både hand och fot mot fiskalen, som vek undan. Engång lyckades vaktmästaren få honom till dörren, men der vände Engström åter om och gick fram till rättens bord för att fortsätta med sitt hotfulla beteende. Sedan vaktmästaren slutligen medels goda ord och lämpor förmått föra fången ned mot dörren, uttömde han der sin vrede genom att gifva en bredvid stående stadsbetjent ett våldsamt slag på kindbenet. Tuförd i cellen skrek och rasade han såsom en ursinnig. Han lär sedan hafva yttrat, att han nu, när han icke vardt frikänd, ämnar ställa så, att han blir lifstidsfånge. Särskild ransakning lär inom kort komma att hållas med fången angående detta hans beteende inför rätten.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Rättegångs- och Polissaker.

För misshandel mot hustru A. Claesson dömdes i går ynglingen J. J. Fohlin att böta 20 kronor.

Slagtaren A. J. Pettersson, som låtit sitt slagtarebord qvarstå på torget sedan mörkret inträdt, fäldes att dertör böta 5 kronor.

Fickstöld. Med f. straffången Vilhelm Petter Engström från Othem, förut dömd för 4:de resan stöld, och nu åter 30 Mars häktad för fickstöld at ett silfver-cylinderar med kedja och nyckel af guld från husb. Jakob Fredin Bara i Etelhem, fortsattes i fredags ransakning. Jakob Fredin, nu tillstädes, tillfrågades, med afseende på fångens vid förra ransakningen gjorda uppgift, att vittnet Amanda Clason skulle hafva stulit klockan af Fredin, förklarade, avt han alldeles icke kände Amanda, och icke kunde derom något säga; vidare, avt han sammanträftat med Engström å »panoraman», der E. hälsat honom såsom bekant, under uppgift, att han, E., vore kopparslagar Hallgrens son; att de derefter följts åt till stadshotellet och förtärt kognak m.m.; att sedan de skiljts åt, Fredin saknat sin klocka och misstänkt E. för tillgrepp af densamma; fången, härom nu tillfrågad, nekade så väl för att hafva varit i sällskap med Fredin som för avt rörat hafva sett eller tillgripit hans hlocka, Förra vittnet Amanda Clason, äfven nu närvarande, förklarade, i afseende på fångens uppgift, att Amanda skulle stulit Fredins klocka, att hon »icke kände Fredin och aldrig i sin tid talat med honom», Några vittnen voro icke till i dag inkallade, hvarför det ansågs nödigt att uppskjuta målet. Mälsegaren Fredin anmälde då, att han stod på resande fot till Amerika och skulle begitva sig härifrån antiugenu på lördag eller söndag samt frågade, om han vid nästa ransakning kunde få hatva ombud samt nu genast återfå sitt ur, hvilket förut blitvit ädagalagdt vara hans eget. Detta beviljades, men åklagaren ville dock, att fången törst skulle erkänna, att uret vore Fredins. Derpå svarade dock fången: »på en sådan dum fraga svarar jag icke». Uret återlemnades dérerter till Fredin, och målet uppsköts, för flera vittnens hörande, till onsdagen 14 April kl. 12.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 April 1880
N:r 30

Södra häradsrätten.

(Af Allehandas referent.)
12 April.
Fjerde sammanträdet, som igår tog sin början, var besökt af en talrik menighet. Den nyvalde nämdemannen, Kristoffer Larsson, Isums i Atlingbo, fick aflägga domared och helsades välkommen af rättens ordförande.

För barnamord anklayade pigan Brita Nilsson från Burgsvik, bördig från Öland, frikändes från allt ansvar, enär mot henne icke förekommit någon omständighet, innebärande ens att hon gexom vårdslöshet varit vållande till barnets död. Vittnesersättningar skulle utgå at allmänna medel.

För oloftig bränvinsutskänkning var fjerdingsman Lars Sandström i Fröjel af kronolänsman Smedberg iustämd. Sandström var emellertid ej närvarande, hvadan han fäldes till böter för uteblitvande samt ålades att vid 15 kronors vite komma tillstädes vid målets följande behandling.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 April 1880
N:r 30

Rättegångs- och Polissaker.

Med f. straffängen Vilhelm Petter Engström, som 1874 dömdes för 4:de resan stöld och som 30 sistl. Mars häktades såsom misstänkt för stöld af ett silfvercylinderur med kedja och nyckel af guld från husbonden Jakob Fredin, Bara i Etelhem, hölls i tisdags ransakning å länsfängelset. Ett vittne, frånskilda hustrun Amanda Clason, berättade, att Engström, som erkände sig hafva varit tillsammans med Fredin samma afton på qvällen 30 sistl. Mars inkommit till henne och velat sälja en klocka (som just var den från Fredin stulna), att hon ej ville köpa den, att Engström då ville kasta klockan i väggen och sade till henne. »Gör mig ej olycklig; du förstår väl.» Hustrun C. gaf honom emellertid mat och dryck för att qvarhålla honom, medan hon skyndade ut för att anskaffa polis. Stadsfiskalen ditkom inom kort, då klockan emellertid var försvunnen och Engström bestämdt nekade till stölden. Under uindersökningar efter klockan tilldelade Engström hustrun C. ett par örfilar och upptörde sig vildsint, hvarefter han affördes till häktet. Klockan var fortfarande försvunnen. Morgonen följande dag anstälde tvänne konstaplar undersökning i hustru C:s bostad, der klockan enligt hustru C:s bestämda påstående måste finnas, men förgäfves. Först efter polisens bortgång fick hustrun C. sjelf reda på den i en skänk, då hon inropade en granne och visade den. Engström förnekade detta vittnesmål och sade sig ej haft någon klocka i sina händer, utan påstod, att alltsammans var en intrig af hans hustru och svärmoder, hvilka ville bringa honom på fall, hvarför han trodde, att hustru C. stulit klockan och narrat in honom för att få honom fast. Ett annat vittne, en konstapel, berättade, att Engström, då vittnet i arresten bedt honom omtala sanningen, sagt: Ja, klockan finnes uppe hos Amanda Clason.
Engström fick derefter redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han sade sig vara född 1844 i Othem; hans föräldrar voro döda och hade varit båtsmansfolk; han dömdes för första resan stöld 1860. För att få målsegaren hörd uppsköts målet till fredagen, då Fredin vid 25 kronors och hustru C. vid 5 kronors vite skulle vara tillstädes.

Med sjömannen Karl August Fredrikson, hvilken häktats såsom misstänkt att hafva 19 sistl. Mars med knif skurit arbetaren Liljegren, hölls derefter ransakning. De vittnen, som hördes, hade intet graverande för F. att meddela; tvärtom intygade de, att F. varit fullt nykter, hvaremot Liljegren skulle hafva varit bråksam och upprymd. En trettonårig gosse, den ende som äsett Liljegren falla omkull och blifva sanslös, intygade att Fredrikson på intet sätt våldfört sig å Liljegren. Ettaf vittnena, som upplyftade L. från gatan, der han låg sans-lös, sade sig hafva trampat på glasbitar just der L. hade fallit omkull. Fredriksons eget heteeade att genast springa efter hjelp, som af vittnena styrktes, visade äfven, att han antagligen ej varit skyldig till anklagelsen. Gossen, som åsett tilldragelsen, berättade, att L. sprungit före F. och ramlat framstupa i gatan, då något »skramlande» hade hörts. För att få lasarettsläkarens närmare utlåtande om sårets beskaffenhet uppsköts målet till fredagen och resolverade rätten att på grund af hvad som under rausakningen förekommit intet skäl funnes att hålla Fredrikson fortfarande häktad, hvarför han genast skulle frigifvas, men ålades att vid hämtnings äfventyr infinna sig vid nästa förhör.
Från lasarettsläkaren företeddes intyg, att Liljegrens sår ej är af lifsfarlig beskaffenhet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 April 1880
N:r 29

Rättegångs- och Polissaker.

Vid förnyad ransakning, som hölls idag å länsfängelset, med sjömannen Karl August Fredriksson, hvilken häktats såsom misstänkt föratt hafva med knif skurit arbetaren Liljegren men i tisdags genom domstolens beslut äter försatts på fri fot, företeddes läkarebetyg, af hvilket framgick, att inga menliga följder af såret vore att befara för Liljegren. Fredriksson yrkade ansvar å åklagaren för olaga häktning samt ersättning för den förlust han derigenom lidit, från hvilket yrkande han dock, gjord uppmärksam på att han ännu icke var frikänd, afstod. Efter enskild öfverläggning afkunnade rätten det utslag att, oaktadt besvärande omständigheter mot F. förekommit, Fredriksson likväl på grund af domareregeln att hellre fria än fälla frikändes från allt ansvar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 April 1880
N:r 29

Norra häradsrätten.

(15 Mars.)
Utbetalande för borgen m. m. Kapten K. Lutteman i Stenkyrka, som, jämte Karl Bergström, Niome i samma socken, ingått borgen för af Per Nilsson från Skåne arrenderade länsmansbostället Björkume i Lummelunda, beträffande arrendeskyldigheterna, hade, sedan Per Nilsson för husröta m. m. blifvit lagligen skild från arrendet af Björkume, blifvit lagsökt för beloppet af husröta och ensam utbetalt hela detta belopp, hvarå qvitto erhållits. Lutteman ville likväl, att Bergström, såsom andre löftesmannen, skulle vidkännas och utbetala hälften af detta belopp och framlemnade äfven till rätten ett bref från Bergström till kronolänsman J. A. Smedberg, deri Bergström förklarat sig skyldig och villig att utbetala hälften af beloppet, men erbjudit till qvittning 341 kr. 93 öre, räkning för af Lutteman gjorda, men icke betalda auktionsinrop. Denna räkning företeddes nu och upplästes, och erkände Lutteman allt det deruti upptagna, af obetydligt värde, med undantag af 1 par hästar, som skulle sålts för 300 kr., och hvilka hästar Lutteman påstod varit hans egua och af honom blifvit förda till auktionsstället för försäljning. Ofvannämde Per Nilsson åter, såsom ombnd för Bergström, påstod, att de nämde hästarne, före klubbslaget, voro hans, Per Nilssons, och icke Luttemans. Lutteman anhöll derför om, att vid rätten nu närvarande kronolänsman J. Håkansson måtte höras i saken, och anförde Håkansson, att han, enligt utslag, verkstält utmätning hos Per Nilsson af sagde hästar, af anledning tagit dem i taka händer och låtit insätta i förvar under tiden hos hr H. Landergren å Burge i Lnmmelunda, hvarefter de blitvit offentligen försålda till Lutteman, som kontant betalt dem. Detta oaktadt vidhöll Nilsson sitt påstående, att hästarne voro hans. Målet uppsköts.

Olaga skiljande från tjenst. Inspektor Andersson hade blifvit antagen i tjenst hos löjtnant v. Corswant på Statva i Barlingbo mot en årlig lön af 800 kr. jämte kost m.m. På sommaren 1878 träffades aftal om att A. skulle qvarstanna på samma vilkor äfven 1879. Svaranden hade emellertid i Aug. 1879 skilt A. ur tjenscen med anledning hvaraf A. yrkade ersautning. Genom utslag dömdes v. C. att, då han, så vidt visadt är, icke egt laga skäl att skilja A. urtjensten, till kär. utbetala årslönen jämte ränta trån 24;de Oktober, med afdrag ar hvad han på densamma uppburit, samt i underhåll från den dag, käranden skildes från tjensten till tjensteårets slut erlägga 1 kr. 50 öre, hvarförutom A. tillerkändes rättegångskostnadsersättning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 April 1880
N:r 29

Rättegångs- och Polissaker.

Rosenlundska målen. För fylleri och misshandel hade åklagaren på angifvelse af muraren Jakob Rosenlund yrkat ansvar å f. artilleristerna Johan Henriksson och Karl Johanson samt arbetaren Oskar Stendal Videgren, hvilka 7 sistl. Januari å utskänkningsstället å Adelsgatan skulle hafva våldfört sig å Rosenlund. Under målets föregående behandling hafva af R. inkallade vittnen intygat, att tvärtom R. misshandlat en af svarandena, hvilka för öfrigt ej hade våldfört sig å Rosenlund. Åklagaren öfverlemnade målet till rättens pröfning och yrkade ansvar å Rosenlund för falsk angifvelse, hvarjämte svarandena ville hafva Rosenlund fäld för falsk beskyllning. Genom dom, som föll i förgår, frikändes svarandena från allt ansvar, hvaremot Rosenlund för falsk angifvelse dömdes till 10 kronors böter och vittnesersättning.
— För att vid ofvannämda tillfälle hafva misshandlat hvarandra voro muraren J. Rosenlund och hans hustru samt utskänkningsförestånderskan Ida Frisk instämda. I förgår intygade vittnen, att Ida Frisk tagit Rosenlund i håret och näsan samt ruskat honom i bröstet, äfvensom att hon vridit om näsan på hustrun R. På grund af dessa och föregående vittnesmål yrkade åklagaren ansvar å dem alla tre. Utslag faller en följande rättegångsdag.

Om ansvar för våld hade åklagaren stämt drängen Per Nyberg, som skulle hafva misshandlat fjerdingsman Nyberg från Bäl. Genom vittnen har styrkts, att Per Nyberg slagit fjerdingsman N. iansigte, såatt blodvite följt. Utslag afkunnades i förgår, då svaranden dömdes till 15 kronors böter samt ålades ersätta målsegaren 25 kr, för sveda och värk och 7 kr. för inställelse, hvarjämte han fick utgifva vittnesersättningar med 13 kronor.

För hemfridsbrott m. m. yrkade arbetaren K. A. Marquard ansvar å mätaren Johan Nilsson, enär denne, som var M:s hyresvärd, skulle genom gräfningar under sitt-hus hafva orsakat M. åtskilliga obehag och kostnader, hvarjämte Nilsson utan avt hafva lagligen uppsagt M. befalt honom att atflytta och börjat att rifva huset. Nilsson dömdes nu att böta 10 kronor samt ersätta Marquard med 125 kronor,

Eskelundska testamentsmålet öfverlemnades i förgår af båda parterna till rättens pröfning. Maskinisten Svenson gjorde några mindre väsentliga ändringar och tillägg till sitt förut afgifna vittnesmål. Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, medgaf, att doktor Bollings intyg om Eskelunds sinnestillståud fick anses såsom under edstörpliktelse atgifvet. Svarandeombudet, auditör Engström, atlemnade skriftliga slutpåståenden, hvari han yrkade käromålets ogillande. Derefter anhöll kärandepirten att, i den händelse käromålet ej kunde bifallas, rättegångskostnaderna likväl på grund ar målets beskaffenhet måtte qvittas parterna emellan. Utslag afkunnas 26 dennes.

För oljud och störande af hemfrid yrkade åklagaren ansvar å arbetarne Anders Persson, Vilhelm Ardin och Ernst Hemström samt plåtslagerigesällen Johan Andersson, hvilka 22 sistl. Januari skulle hafva klättrat öfver staketet till hasegaren Håkan Nilssons gård samt sparkat och slagit på dörrar och fönster hos Nilsson. Från åtatet mot Ardin afstod åklagaren, hvadan han skildes från målet. De tilltalade, som äfven denna gång uppförde sig opassande inför rätten, nekade forttarande, Uppskof till 26 dennes.

För idkande af äfventyrligt spel hos enkan Anna Nordström vid Skepparegatan hade åklagaren instämt stenhuggaren Karl Laurin, gjuterigesällen Kristoffer Åberg, smederna M. P. Åkerberg och K. M. Jonsson, magasinstöreståndaren Hans Hogland, stenbrytaren Svante Erikson samt stationskarlarne P. A. Nilsson, K. G. Svenson och J. Magnusson. Åklagaren hade nämligen på natten till 8 sistl. Mars öfverraskat dem i orvannämda bostad, der de, såsom åklagaren sade sig skola bevisa, under de tvänne senaste månaderna haft spelsammankomster en gång i veckan samt spelat om kläder, klockor och möbler. Från svarandena inlemnades en lång skrift, hvari de erkände sig engång hatva spelat om en kamrats från pantlångkontoret utlösta klädespersedlar. Åklagaren yrkade ätven ansvar å dem för oqvädinsord. Målet uppsköts 19 dennes, då svarandena vid 5 kronors vite skulle komma tillstädes.

För våld å skotyaglingen Vallin anklagade färgaregesiillen Nils August Pettersson,*) bryggeridrängen August Nilsson och gartvaregesällen Karl Oskar Fogelmark stodo i förgår åter inför rätta. Ett vittne intygade, att Fogelmark med knuteu hand slagit Vallin i ansigtet; för öfrigt berättade tvänne vittnen, att de sett Vallin liggaude på marken samt att Nilsson och Pecterssou då stodo nedböjda öfver honom. Åklagaren öfverlemnade målet samt yrkade, att Fogelmark måtte, efter att hos sin själasörjare hatva undervisats om edens vigt, åläggas edgång. Utslag 26 dennes.

Med f. straffången Vilhelm Petter Engström, som 1874 dömdes för 4:de resan stöld och som 30 sistl. Mars häktades såsom misstänkt för stöld at ett silfvercylinderur med kedja och nyckel af guld från husbonden Jakob Fredin, Bara i Etelhem, hölls i går ransakning å länstängelset. Ett vittne, frånskilda hustrun Amanda Clason, berättade, att Engström, som erkände sig hatva varit tillsammans med Fredin samma afton på qvällen 30 sistl. Mars inkommit till henne och velat sälja en klocka (som just var den från Fredin stulna), att hon ej ville köpa den, att Engström då ville kasta klockan ivägge och sade till henne. »Gör mig ej olycklig; du förstår väl.» Hustrun C. gaf honom emellertid mat och dryck för att qvarhålla honom, medan hon skyndade ut för att anskaffa polis.
Stadsfiskalen ditkom inom kort, då klockan emellertid var försvunnen och Engström bestämdt nekade till stölden. Under undersökningar efter klockan tilldelade Engström hustrun OC. ett par örfilar och uppförde sig vildsint, hvarefter han affördes till häktet. Kloekan var fortfarande försvunnen. Morgonen följande dag anstälde tvänne konstaplar undersökning i hustru C:s bostad, der klockan enligt hustru C:s bestämda påstående måste finnas, men förgäfves. Först efter polisens bortgång fick hustran C. sjelf reda på den i en skänk, då hon inropade en granne och visade den. Engström förnekade detta vittnesmål och sade sig ej haft någon klocka i sina händer, utan påstod, att alltsammans var en intrig af hans hustru och svärmoder, hvilka ville bringa honom på fall, hvarför han trodde, att hustru C. stulit klockan och narrat in honom för att få honom fast. Ett annat vittne, en konstapel, berättade, att Engström, då vittnet i arresten bedt honom omtala sanningen, sagt: »Ja, klockan finnes uppe hos Amanda Clason.»
Engström fick derefter redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han sade sig vara född 1844 i Othem; hans föräldrar voro döda och hade varit båtsmansfolk; han dömdes för första resan stöld 1860. För att få målsegaren hörd uppsköts målet till fredagen, då Fredin vid 23 kronors och hustru C. vid 5 kronors vite skulle vara tillstädes.

Med sjömannen Karl August Fredrikson, hvilken häktats såsom misstänkt att hafva 19 sistl. Mars med knif skurit arbetaren Liljegren, hölls derefter ransakning. De vittnen, som hördes, hade intet graverande för F. att meddela; tvärtom intygade de, att F. varit fullt nykter, hvaremot Liljegren skulle hafva varit bråksam och upprymd. En trettonårig gosse, den ende som åsett Liljegren falla omkull och blifva sanslös, intygade att Fredrikson på intet sätt våldfört sig å Liljegren. Ettaf vittnena, som upplyftade L. från gatan, der han låg sanslös, sade sig hafva trampat på glasbitar just der L. hade fallit omkull. Fredriksons eget beteeade att genast springa efter hjelp, som af vittnena styrktes, visade äfven, att han antagligen ej varit skyldig till anklagelsen. Gossen, som åsett tilldragelsen, berättade, att L. sprungit före F. och ramlat framstupa i gatan, då något »skramlande» hade hörts. För att få lasarettsläkarens närmare utlåtande om sårets beskaffenhet uppsköts målet till fredagen och resolverade rätten att på grund af hvad som under ransakningen förekommit intet skäl funnes att hålla Fredrikson fortfarande häktad, hvarför han genast skulle frigifvas, men ålades att vid ’hämtnings äfventyr infinna sig vid nästa förhör.
Från lasarettsläkaren företeddes intyg, att Liljegrens sår ej är af lifsfarlig beskaffenhet.

*) Icke att förvexla med färgaregesällen Berndt Emil Pettersson, som i målet hördes såsom vittne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 April 1880
N:r 28

Norra häradsrätten

(15 Mars.)
Skott i ansigtet. Det förut omnämda målet mot Karl Geselius och Karl Osterman i Rute, tilltalade för ett i ansigtet å pigan Sofia Amtman 7 sistl. Sept. aflossadt skott, hvaraf venstra kinden blifvit förstörd och talförmågan skadad, så att hon till en början måst intagas på lasarettet i Visby, der hennes vård m.m. bekostats af Geselius och Osterman, förekom nu åter till behandling, då Sofia Amtman anmäldes vara hindrad från inställelse, emedan hon ånyo var intagen å lasarettet för en till följd af skottet nödig blifven operation. Geselius, som aflossat skottet med Ostermans bössa, infann sig icke nu, men Österman var närvarande och vidhöll sin förra bekännelse att han icke vetat af att bössan varit laddad, när han satt den ifrån sig i farstun. Målet uppsköts.

Djurplågeri. I målet mot för djurplågeri tilltalade husb. J. F. Ekedahl i Boge, hördes nu ytterligare 2:ne vittnen, hvilka intygade, att den misshandlade hästen blifvit oskäligt mycket slagem, varit »ytterligt mager» ja så mager, att sedan den legat och dött af svält i en hage vid Vike i Boge, man kunnat räkna »hvartenda refben i djuret». Ekedahl uppgaf, att hästen varit sjuk i 8 dagar, men åter blifvit frisk, och icke förrän 8 dagar derefter åter begagnats till körslor; att när den sedan blifvit sjuk på vägen till Slite, den blifvit körd hem och lagd under tröskverket, med halm under och ötver sig samt tillsedd och vårdad. Målet uppsköts.

Arrende och förnekande af borgen. Genom arrendekontraktet den 14:de November 1870 ade konungens befallningshafvande och konsistorium i förening, på 20 års tid, räknad från 1 Maj 1871, utarrenderat kaplansbostället 3:dels mantal Liffride i Anga till arbetaren Nils Johansson, mot vissa i arrendekontraktet bestämda vilkor och borgen för alla arrendeskyldigheters fullgörande, hvilken borgen skulle förnyas hvart 5:te år. För deförsta 5 åren hade till vederhäftigheten styrkt borgen blifvit stäld och allt aflupit väl. Förnyad borgen för de följande 5 åren hade 16 November 1875 blifvit tecknad af de förre borgesmännen O. Carlsson Smiss i Hörsne och M. Carlsson Vesterbys i Hall, till underskrifterna bevittnad och till vederhäftigheten styrkt. Nils Johansson brast emellertid i fullgörande af arrendeskyldigheterna för åren 1877, 1878 och 1879. Borgesmännen O. Carlsson och M. Carlsson blefvo hos konungens befallningshafvande lagsökte för 363 kr. 75 öre oguldet arrende för Liffride 1878; men M. Carlsson förklarade der, att han icke tecknat sitt namn under borgensförbindelsen af 16 Nov. 1875, samt yrkade befrielse från krafvet; O. Carlsson inkom icke med någon förklaring. Kronofogden fick derefter förordnande att vid domstol föra talan mot arrendatorn Nils Johansson samt borgesmännen O.
och M. Carlsson. Desse voro nu instämde, under yrkande om fullgörande af arrendeskyldigheterna för den nämda tiden samt förlust för Johansson af vidare arrende på grund deraf att han brustit i fullgörande af de i arrendekontraktet bestämda skyldigheterna. M. Carlsson förnekade äfven nu här bestämdt sin namnteckning under den nämda borgensförbindelsen, och häruti instämde O. Carlsson, som förut icke afgifvit någon förklaring, för sin del, hvad hans namnteckning anginge. Handlanden J. Klintberg och klockaren K. O. Höggren hade bevittnat borgesmännens namnteckning, men J. Klintberg hade sedan under tiden aflidit, och derför kunde nu endast K. O. Höggren höras, såsom vittne, hvilken, efter aflagd ed, intygade, att han endast bevittnat O. Carlssons namn, men icke det andra; att han blifvit bevekt dertill och gjort det i sin dumhet, då O. Carlsson och J. Klintberg i senare hälften af 1875 besökt honom och Carlsson sjelf bedt honom om att bevittna hans namnteckning under den förut skrifna vittnesmeningen. Målet öfverlemnades härefter. Utslag annan dag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 April 1880
N:r 27