På fiske förr och nu.

84-årig fiskare berättar.
Häromdagen hälsade vi på hos en fiskare av den gamla stammen, 84-årige Herman Klingvall, som bor i Herrvik i Östergarn. Han hade en hel del att berätta om fisket förr i tiden, men han kunde även ge besked om dagens fångster. Att han inte bara lever på gamla minnen förstod vi, om inte förr, så när samtalet kom in på bilar. Klingvall berättade då att han en gång i somras försökte att köra en modern bil med rattväxel. — »Men de där, de klard ja int upp de naj …»
Förr fanns det inte motorbåtar utan det var att ro eller segla när det var vind så det gick. Man var i regel tre man i en roddbåt. Så roddeman två nätter och var fri den tredje. Jag fiskade i början tillsamans med Jakobsson, Rodarve, och Petter Hallander, Hammars. Vi rodde på laxfiske med nät om vårarna. Sen var jag och Hallander ensamma. Vi hade 45-50 laxnät tillsammans och det var mycket på den tiden.
— Jag komer ihåg en gång när vi var utanför Sysne och fick inte mindre än 44 laxar. Då hade vi inte tid att ta av laxen av näten efterhand vi fick in dem i båten utan vi måste ta in dem som strömming. När vi sen kom i land fick Hallander ta av laxen av näten och jag gick hem efter häst och vagn. Vår lastvagn blev fullastad. Vi körde upp till Jakobsson vid Rodarve med dem eftersom han köpte upp lax. Men vi fick dåligt betalt för den, bara 1:50 kilot. Sen började vi sunda laxen till en uppköpare i Stockholm. Då fick vi bättre betalt, 3-4 kr kilot.
— En vår var det särskilt dåligt med laxen. Då sade Hallander en morgon att i kväll kommer jag inte till strand för jag skall sätta potatis. Ja, sade jag, det gör ingenting, vi har farit hela våren och nästan inte fått nånting, vi kan lika gärna stanna i land i kväll. På kvällen blev det fint väder och jag tänkte att jag skall i alla fall ta och gå ner och se om det är nån som far ut. Och när jag kom ner for de andra båtarna ut. Vad som då for i mig, vet jag inte, men jag fick för mig att jag också skulle ut. Jag hade min båt nytjärad så den kunde jag inte ta. Då kom Karl Gottberg ner och jag frågade honom om jag kunde få låna hans båt. Han skrattade åt mig och sade att visst kunde jag få det. Saken var den att hans båt hade legat på land en lång tid och var åtskilligt otät. Jag for ut med den i alla fall och satte mina nät.Sen åt jag en bit mat och lade mig att sova ett par timmar. Klockan elva vaknade jag vid att det började blåsa i nordvästen och det var åtskilligt med vatten i båten. Seså, tänkte jag, nu har jag gjort det grant, motsjö till land har jag och allting. Ett par av de andra båtarna drog sina nät och jag funderade på att dra jag också. Men nej, tänkte jag, har jag kommit ut så drar jag väl inte i otid om det inte är värre väder än så här. Så jag länsade båten och lade mig igen. När jag vaknade var klockan tre och det började dagas. Blåsten var det inte så farligt med. Då drog jag näten och fick två stora laxar, som vägde 12 och 17 ½ kg. När jag sen körde ner på Katthammarsvik med laxarna träffade jag Hallander och talade om för honom att jag varit på »laxvak» och fått två stora laxar. Han vinkade bara med handen att jag skulle köra, för han trodde att jag ljög. För de laxarna fick jag 90 kr.
— När motorbåtarna kom till byggde jag och Gunnar Bodin en båt ihop och fiskade sen tillsammans i många år.
Klingvall har också haft bil och kört och sålt fisk både i stan och på den gotländska landsbygden. Den första bilen fick han 1926. Det var en Ford och egentligen var det bara underredet och motorn som Klingvall köpte, resten byggdes hemma av bräder, järnstänger och presenning.
De nya stora båtarna om 35-40 fot tror Klingvall inte riktigt på. Det enda fiske de duger till är laxfiske. Till strömmingsfiske är de otjänliga och de är inte bra till torskfiske heller, för det finns inga torskanglar som håller att dra in i dem. — Häromdagen var det förresten två båtar här i Herrvik som var ute och letade efter sina anglar.
Joe Will.

Gotlänningen
Torsdagen den 18 December 1952
Nr 294

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.