och äfven regeringens uppmärksamhet anhålla vi få fästa på en fråga, som närmare berördes af en insändare i denna tidnings senaste fredagsnummer, den nämligen om den beslutade indragningen af Fårösnnda telegrafstation.
Vi gifva insändaren till fullo rätt uti de der uttalade åsigterna rörande olämpligheten af ett besluts iverksättande, som väl kan antagas halva tillkommit utan annan hänsyn än att söka i vise mån hjelpa telegrafverkets finanser.
En öfveregt öfver denna stations inkomster och utgifter under de senaste 10 åren visar, att den vissa är lemnat förlust, andra åter öfverskott, det senare ett år uppgå ende till närmare 800 kronor. I medeltal har staten för stationens upprätthållande under dessa 10 år offrat 200 kronor, årligen.
Alltså, säger telegrafverket till regeringen, när förlust uppstår, oaktadt vi halva lokal kostnadsfritt applåten, kunna vi icke längre fortsätta med rörelsen. Nej, det är klart, svarar regeringen, slå igen butiken med det första.
Men regeringen har dervid icke tagit i betraktande, att Fårösund numera är en befäst plats, som under oroliga tider kan komma att spela en roll i Sveriges historia, och med kvilken möjlighet till direkt förbindelse från centralpunkten för rikets försvar bör anses som ett oundgängligt behof.
En alldeles särskild omständighet, som torde böra göra regeringen betänksam i föreliggande fall, är att genom gåfvobref af 3 Juli 1880 handlanden E. J. Grubb skänkt en bygnad och jordtomt till kommunen, »som icke må begagnas för annat ändamäl än telegrafstation». Skulle nu telegrafstationen indragas, men om ett eller annat är behofvet för staten af dess återupprättande varda oafvisligt, sa kan ju vara möjligt, att denna lägenhet så införlifvats med den fastighet, hvarifrån den är afsöndrad, att den icke vidare är ät komlig för detta ändamål. Vi väga i detta fall icke uttala någon bestämd me ning, men inom möjlighetens gräns ligger nog en sådan eventualitet.
Horet som helst synes oas denna sak vara förtjent af en något grundligare ompröfning frän vederbörandes sida, än den som hittills kommit den till del.
En utväg finnes alltid för att åtminstone tillsvidare behålla stationen, den nämligen att lata sysslan bestridas af extra ordinarie tjensteman.
Gotlands Allehanda
Fredagen 20 April 1888
N:r 32