Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olofligt tillgrepp
af en kälke, värderad till 4 kr., och tilllhörig ynglingen Olof Vesterberg boende i S:t Hansgatan 32, hade allmänna åklagaren instämt förre sjömannen M. V. Björkroth och artilleristen J. V. Andersson, permitterad och i tjenst hos grosshandlaren Malmros. Enligt Anderssons utsago skulle han endast hafva gett Björkroth anvisning på en som villa köpa kälken, nämligen konstapeln Frendin, hvilken också innehaft den, men ej vetat att den var stulen: B. hade uppgifvit att han tillverkat den sjelf.
Borgmästaren: Nå, hvad säger nu Björkroth om saken.
B. Han ljuger !
Och såeh dukade B. upp en alldeles motsatt historia, som skulle bevisa hans oskuld, men hade det lilla felet att ej riktigt stämma öfverens med hvad B. uppgifvit vid polisförhöret. Dels på grund häraf och då B. förut varit straffad för första resan snatteri, samt mot Andersson inga bevis förelågo och han under sin tjeastetid som artillerist alltid uppfört sig hedrande, afstod åklagaren från att yrka ansvar å Andersson, men yrkade ansvar för andra resan snatteri å Björkroth, som af rätten dömdes till 75 kronors böter för 2 resan snatteri.

För upplag å allmän gata
dömdes jordägaren Johan Pettersson från Österby att böta 10 kronor. Han hade förra måndagen, då åkdonet gått sönder, i Slottsbacken afstjelpt ett lass sten, som hindrat trafiken, och ej borttogs förrän efter ett dygns förlopp.

Åter ett öfverfall å öppen gata.
I lördags afton vid 7-tiden, då löjtnant A. Kolmodin, passerade Mellangatan norrut, möttes han af en obekant person jämte förre artilleristen J. F. Johansson, som tilltalade honom: Vill du ge mig 25 öre? Då löjtnant Kolmodin nekande besvarade detta, gat J. honom utan vidare ett slag. med knutna handen öfver högra ögat så att han föll omkull. Den andre personen som var förre sjömannen J. O. Olsson, började nu klädd i träskor som han vari att sparka den öfverfallne, hvarpå de togo hans uniformsmössa och på hans rop om hjelp begafro sig springande Mellangatan söderut. Mössan bortkastade de under vägan, och togos de sedan af utsände konstaplar vid 3/4 8-tiden uppe på S:t Hanagatan. Efter att först halva nekat, erkände de båda våldsverkarne slutligen att allt tillgått såsom ofvan nämts. En läkareattest intygade att löjtnant Kolmodin till följd af våldet tills vidare är urståndsatt att tjenstgöra.
Johansson, född 1867, har 2 gånger förut straffats för våld och Olsson, likaledes född 1867, en gång dömts till 2 månaders straffarbete för hemfridsbrott, men ännu ej aftjenat detta.
Såsom ombud för löjtnant Kolmodin fordrade i ersättning med 5 kronor för reparation af den skadade uniformsmössan, samt yrkade å tjenstens vägner ansvar å svaranden för våld samt rån, eller om detta ej kunde bifallas för stöld af värde till 17 kronor.
Rätten dömde Johansson och Olsson till 3 månaders fängelse hvardera för vald mot person, hvaremot rådhusrätten icke ansåg dem kunna fällas till ansvar för olofligt tillgrepp.

För bristande redovisning af 388 kr. 54 öre samt obetald hyra för 4 år med 100 kronor om året hade bryggeribolaget instämt ogifta Johanna Vesterlund. Som svaranden ej infunnit sig uppsköte målet. I annat mål hade svaranden Vesterlund stämt konsul G. T. Romdahl for genfordran, men afskrefs detta mål på grund af kärandens frånvaro.

Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *