1.
Om ändrad lydelse af § 1 mom. 2 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. 29 Maj 1885.
Enngl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m, den 29 Maj 1886 innehåller uti § 26 mom. 3 följande:
Under sön- och helgdager vare i allmänhet utskänkning af bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.
Äfvan den, som icke äger minsta kännedom om de förhandlingar, som dels i konungens råd con dels i riksdagen föregingo antagandet af detta stadgande, lärer näppeligen föreställa sig annat, än att meningen med detsamma varit att i allmänhet inskränka utakänkningsrättigheten å sön- och helgdagar till s. k. aptitsup åt spisande gäster; och hos en hvar, som tagit kännedom om berörda förhandlingar, kan ingen tvekan i nämda hänseende uppstå.
Då emellertid enligt åberopade förordningens § 1 mom. 2 allt hvad i förordningen stadgats om försäljning af bränvin skall, med endast ett undantag, rörande bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla äfven för sprit samt andra brända eller destillerade spirituösa drycker äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent, så följer af sistberörda stadgande, jämfördt med ofvan återgifna bestämmelsen i § 26 mom. 3, att innehafvare af utskänkningsrättighet strafflöst kan å sön- och helgdagar vid måltider åt spisande gäster utskänka icke blott bränvin utan äfven alla andra slag af spirituösa drycker.
Under förhandlingarna vid riksdagen saknades icke röster, hvilka uttalade farhågor för, att stadgandet angående söndagsutskänkningen skulle i nyss antydda riktning kringgås, sa att man på utskänkningsställena skulle, såsom en talare uttryckte sig, få höra spisande gäster beställa kalfstek med punsch o. s. v., samt att svenska folket då komme att skratta åt lagen.
De, som försvarads densamma, förnekade icke, att lagen kunde på angifna sättet kringgås, men ansågo, att man ej borde afstå från försöket att hjelpa ett ondt derför, att man förutsåge, att en och annan skulle gäcka dessa försök, samt att svenska folket icke kunde antagas vilja skratta åt bemödanden, som i ärtigt syfte gjordes att hejda fylleriet och göra dess verkningar mindre förödande.
Lika visst som det är alt lagbudet gäckats, icke af en och annan utan af många, kanske flertalet af dem, som på sön- och helgdagar besöka utskänkningsställen, lika visst är, att men skrattat, väl icke åt det ärliga bemödandet att hejda fylleriet, men åt lagbudets form, som med den mest sällsporda lätthet lemnar rum för gäckeri. Svårt är ock att förstå, hvarför denna form, oaktadt dess otillfredsställande beskaffenhet påpekats, blifvit använd, då det uppenbarligen icke kunnat vara förenadt med minsta svärighet att klart och tydligt uttrycka, att å sön- och helgdag bränvin och ingen annan spritdryck än bränvin, må vid måltid åt spisande gäst utskänkas, i hvilket fall lagbudet näppeligen kunnat kringgås. En lag, som gifver anledning till gäckeri, verkar alltid förderfligt, och mer än andra den lag, hvilken såsom förhållandet är med lagstiftningen angående vilkoren för försäljning af bränvin, ingriper reglementerande i den stora allmänhetens fria bestämningsrätt på områden, der ett dylikt ingrepp påkallas, icke från rättens, utan från den allmänna ordningens och sedlighetens synpunkt. Dylika lagar mottagas af mänga med ovilja, oviljan föder retelse till lagens kringgående, och ju lättare detta kan ske, desto talrikare blifva öfverträdelserna. Möjligheten att utan besvär och obehag gäcka lagen frestar äfven dem, som mottaga lagen utan ovilja, och få äro ej de, som falla för frestelsen.
Från ofvan angifna synpunkt anser jag en lagförändring uti ifrågavarande hänseende af behofvet påkallad och tillåter mig derför vördsamt föreslå, att riksdagen ville för sin del besluta, att § 1 mom. 2 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. skall erhålla följande förändrade lydelse:
Hvad i denna förordning är stadgadt om försäljning af bränvin skall, med undantag af dels den försäljning, som i § 26 mom. 3 omförmäles, dels ock föreskriften i § 33 om bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla älven för sprit samt andra brända eller distillerade in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent.
Stockholm den 28 Januari 1888.
Alfred Waldenström.
2.
Om ändrade bestämmelser ang. aföning åt lärare och lärarinnor vid folkskolorna.
Då detta år antagligen är det sista, markegångstaxorna upptaga priset å kubikfot spanmål, derefter priset endast upptagen å hektoliter, emedan metersystemet sedan öfverallt är det enda gångbara; och kungl. maj:ts nådige kungörelse af 20 Januari 1882, angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor, innehåller uti § 1, dels punkt 1, att ordinarie lärare eller lärarinna, som blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i ärlig lön, dela 50 kubikfot 4 kannor (13 hektoliter 18,968 liter) spanmäl in nature; och dels uti punkten 3, att åt sedan lärare eller lärarinna skall såsom ersättning för kofoder lemnas minst 31 kubikfot 5 kannor (8 hektoliter 24,366 liter) spanmål, om icke kofoder in natura lemnas; anser jag det vara fördel såväl för leverantörer som mottagaren af nämde spanmål, om siffertalet utjemnas, hvarigenom man årligen vunna en enklare uträkning å nämda spanmålsposter, såväl efter markegångstaxan som vid rustning af spanmål, då den lemnades in natura.
För att icke rubba nu varande förhållanden emellan den kontanta lönen och spaumålslönen något nämvärdt, upptager det här aflemnade förslaget visserligen bråkdel af hektolitern, nämligen 25 liter, men då detta bråktal utgör jämt 1/4 af hektolitern, går ju uträkningen lätt och beqvämt.
På grund af det anförda får jag föreslå, ett § 1, punkten 1 och punkten 3 uti kungl. maj:te nådiga kungörelse angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor af 20 Januari 1882 må få följande lydelse.
§ 1.
- Ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i årlig lön dela 13 hektoliter 25 litar spanmål in natura, halften i råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, dela och penningar till så stort belopp, att hela lönen, inräknadt spanmålens värde efter länets markegång för året (litt. A.), uppgår till minut femhundra kronor,
- Har ——:– belopp.
- Man lärare eller lärarinna skall och af skoldistriktet förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle. Äfvenledes bör åt honom eller henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, der eller ock lokala eller andra förhållanden sådant förhindra, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål af förenämda sädesslag i ersättning lemnas.
Stockholm 28 Januari 1888.
P. Larsson,
från Gotlands län.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11