Stenkyrka, 13 Mars.
Klockan 6 i morgse visade termometern 16 gr. Cels. och syntes ej öppet vatten från fyrtornets altan. Lugnt väder råder. Isen är delvis (till större delen) nybildad under natten, men råder denna stiltje och köld, kommer den otvifvelaktigt att på några dygn bli stark, isynnerhet som den fått fasta anknytningspunkuti i sjön varande gröfre issörja och drifis.
16 Mars.
Väderleken.
Den i mitt förra bref af 13 Mars omnämda hafsisen skingrades delvis af en sista dags eftermiddag uppkommande nordostlig bris, men lade sig åter på natten.
I går afton upphörde fyringen vid Stenkyrka huka fyrstation, då ej öppet vatten syntes från fyrtornets altan. Isen ligger som ett stort vidt fält och består såväl af s. k. blåis som af packad drifts.
Svåra tider.
Svåra tider höras allmänt klagas öfver bland de fattiga, som nu ej kunna få vare sig fisk eller ved — isen har stängt fisksumpen (hafvet) och snön har omöjliggjort forsling af ved. Att de med oro vänta på våren eller åtminstone drägligare väderlek, är klart, men som det ser ut, blir deras väntan lång!
Djurplågeri.
Att med hårda piskelängar misshandla dragare under oket är en råhet, som ju af lagliga myndigheter beifras och bestraffas.
Ett vidare grymmare djurplågeri gifves dock, som i vanligaste fall får fritt passera såväl i staden som på landet — det systematiska.
Ett exempel på det sistnämda och bevis på åklagaremaktens slapphet på landet, bevisar följande:
Vid ett fiskläge här i trakten bor en arbetare, som för skötande af några små obetydliga jordbitar anser sig behöfva ett par hästar. Att de arma djuren höra till sistnämda ädla djurart, dertill får man nästan gissa sig, enär de blott i spridda drag likna sina bättre lottade likar.
På sommaren måste de under hårda lass och hastig framfart med dålig och ringa föda tåla husbondens behandling. Nu i vinter äro de formligen på god väg att ihjälpinas af svält.
Deras föda består af vassrör (!) och några få sådor mjöl. Den ena hästen är derför oförmögen efter hvad man påstår att resa sig sjelf i spillan och måste hållas upprätt med gjordar fastbundna i taket, den andra orkar knappast gå, men ändå så…
Barmhertiga menniskor ha velat köpa de arma djuren för att befria dem från deras grymme husbonde, som dock nekat att sälja dem; och nekar han hvar och en, som vill inträda i stallet, tillträde, troligen rädd att få vittnen till sinuppfostringsmetod! Ehuru saken är känd af hvar och en i socknen har ej fjerdingsmannen, som ock borde ha reda derpå, ingripit, en sak som både förvånar och smärta.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Mars 1888
N:r 22