Från landsbygden. Mellersta Gotland.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om Rapphönsens skydd af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlande Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan tomtas tillskynda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämtöreleevis tenu löe, eå att de emåttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skalle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det. för do små varelserna svårt, ja baneke omöjligt att genomtränga shaven för ant nå sin föda och stilla hungern.
Att vid boningshusen och ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker handling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkarfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället gvarlemnade snön smälter något af rapphöasens kroppsvärme samt fryser på natten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infirma sig ofta och oroa rapphönsen, men några bönskott ibland tro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och annan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och måsgfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplochandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synen till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förete, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *