Berömvärd rådighet.

Bland alla de fartyg, som under den orkanlika stormen från O.N.O., hvilken natten mellan den 13 och 14 april rasade på Köpenhamns redd, der sökte skydd under Tre Kronors batteri, befanns äfven den lilla slupen ”Två Bröder” om sex nyläster, hemmahörande i Burgsvik på Gotland och tillhörig Gotlands Slipstensbolag samt förd af skepparen Niklas Petter Berggren. Kort efter det den lilla slupen kommit till ankars inseglade jakten ”Primus”, från Malmö, tillhörig Skånska Cementbolaget derstädes samt förd af skepparen O. Gustafsson med åtföljande 2 mans besättning. Jakten, som var destinerad till Ystad, hade vid stormens utbrott varit nära att insegla närmare
till Ystads hamn, men måste länsa undan och blef läck samt kom nu drifvande för endast stagfocken och var svår att styra i den höga sjön, hvarföre han ock tog jagarbommen från ”Två Bröder” då denna passerades, och gick till ankars ett stycke rätt akter om den så ramponerade kamraten. Vid
midnatt hördes från ”Primus” ljudliga nödrop och det befanns att jakten icke kunde hållas läns. Stormen var dock så stark och sjön så svår att, fastän så väl skonertar som briggar lågo i närheten med å under gafflarne hissade lantärnor, man från ingen af dem vågade sätta ut båt för att komma de sjunkande till hjelp. Skepparen och besättningen på ”Två Bröder” befunno sig naturligtvis på däck, och de, liksom andra, hörde de genomträngande nödrop äfvensom de om oförmåga att komma till hjelp vittnande svaren, hvilka från håll afgåfvos. När nu skepparen Berggren såg, att från de större fartygen icke utsattes någon båt, gaf han genast befallning att den lilla, slupen tillhöriga jullen skulle sättas i sjön. ”Herre Gud”, utbrast besättningen, ”inte vill väl kapten gå och dränka sig i denna herrans sjö!” ”Ingen fara”, svarade Berggren, ”men det är vår pligt att göra hvad vi kunna. Stick en tross på jullen och som han går i sjön, fira då vackert etter”. Emellertid hade ”Primus” under tiden sjunkit så Mycket, att i samma ögonblick Berggren gat sin första order om jollens utsättande, närode fartyg gått till botten på tre famnars vatten. Besättningen utgjordes af 2 man och en gosse. De 2:ne förstnämnda lyckades få tag i vanterna och klängde sig upp ur vatnet, men gossen blef borta och återfanns följande dag på stranden vid ”Lauge-linien”. När nu Berggrens lilla julle kommit i sjön, firade han varligt på trossen och passade sig så att det lyckades honom, gynnad af vind och sjö, leda jullera i närheten af den öfver vattnet sig resande masten å ”Primus” vid hvilken de skeppsbrutna hölls sig fast, och på detta sätt kunde dessa nå julfen, med hvilken de varligt halades till slupen, der de hergades och der de undfingo all den vård omständigheterna medgåfvo. Att väder och sjö voro ovanligt våldsamma bevisas deral att under samma natt 2 skonertar och 1 jakt gingo på land, slitna från sina kettingar och ankare. Utan Berggrens rådighet hade således hela den full ”Primus” hörande besättningen fått sätta lifvet till och skepparen Berggrens rasket förtjenar derföre komma till en större allmänhets kännedom.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.