Drog kniv då han jagades.
Pengar och tjuvgods i byte.
Den polske stortjuven Karol Nowak, som i fjol gjorde sensation med sina rymningar från polisen och sist från fångvårdsanstalten i Visby den 14 december, greps i morse efter en dramatisk jakt, varunder han vid två tillfällen drog kniv mot sina förföljare, på en höskulle hos lantbr. E. Rangstedts, Mickels i Silte.
Den som först fick syn på Nowak var lantbrukaren Almor Hansson vid Mickels. Då han vid 5-tiden i, morse kom ut för att se till en grissugga fick han se en främmande man komma cyklande på vägen på grannen Edvin Johanssons cykel. Mannen som hade en del paket bakpå kom cyklande i riktning mot Johanssons gård tydligen i akt och mening att ställa tillbaka cykeln. Då han lyfte cykeln över gärdesgården tyckte Hansson att det hela verkade mystiskt, varför han gick fram och kände på paketen, vilka senare visade sig innehålla tjuvgods, och undrade:
- Vad gör ni här så här tidigt på morron?
Nowak svarade ingenting utan drog upp en anteckningsbok, i vilken han förvarade en del pengar, och vinkade med några sedlar och sade: - Låt mig gå.
Hansson som förstod att inte allt stod rätt till ville inte vara med på detta, men då han försökte få fatt på Nowak lyckades denne att smita i väg.
Hansson sprang in och väckte sin dotter, fru Maj-Britt Thomsson, och sedan började den dramatiska jakten efter stortjuven. Denne hade en axelväska, fylld’ med bl. a. läskedrycker, som han kastade. Nowak fortsatte över Johanssons gård in på Hjalmar Anderssons, och där blev det ringdans kring boningshuset med Nowak före och Hansson efter. Under tiden skrek Hansson på hjälp, och sedan Hjalmar Andersson kommit ut bar det vidare söderut. I förföljandet deltog nu även fru Thomsson med sin bil.
Vid Rudolf Norrbys gärd vid Sigleifs var Hansson nära att lägga beslag på Nowak. Denne drog då upp en kniv och hoppade sedan kvickt över en gärdesgård. Hansson, som är 60 år gammal, orkade inte fortsätta, och då Andersson kom fortsatte Nowak på vägen till Silteby station. I förbifarten tog han en Cykel, tillhörig fröken Ingegerd Rangstedt, och cyklade för brinnande livet mot stationen. Fru Thomsson kom i samma veva med bilen och tog upp Andersson i denna, varpå man körde om Nowak och tvingade denne att vända. Nowak åkte mot Erik Karlssons, Mickels, där han kastade cykeln. Han fastnade sedan i en gärdesgård, och då Andersson hann upp honom och just skulle lägga vantarna på honom drog Nowak på nytt kniv och ropade: - Rör mig inte, i annat fall får du den här kniven i dig!
Nowak lyckades emellertid ta sig loss och försvann sedan in i Rangstedts ladugård. Väl uppkommen på skullen grävde han sig kvickt ned i höet. Fru Thomsson alarmerade polisman Lesley i Hemse, som snabbt kom till platsen och sedan i sin tur begärde polishjälp med spårhund från Visby.
Under tiden hade rätt mycket folk samlats och man sökte med hjälp av gafflar att få fatt på Nowak, men inte förrän spårhunden anlände kröntes ansträngningarna med framgång. Det befanns att Nowak borrat ned sig i höet på ett djup av en gaffellängd eller cirka 2 meter. Efter mycket arbete lyckades Tage Johansson, Erland Lindqvist och Tycho Olofsson gräva fram Nowak och överlämna honom till polismännen som inte var sena att lägga handbojorna på honom. - Bryt inte armarna av mej, var det enda han sade.
Innan Nowak i polisens sällskap lämnade höskullen mönstrade han alla de närvarande med hotfulla blickar.
sågade sig ut
Hette ingenting.
Polisen är mycket tacksam mot befolkningen som genom sitt fasta uppträdande hindrade Nowak att smita sin väg. Utan polishund hade det blivit ett besvärligt jobb att få tag i Nowak och troligen hade man fått ta till metoden att svälta fram honom. I värmen uppe på skullen hade han nog också ganska fort blivit törstig.
Inne i köket vid Mickels dit han fördes frågade landsfiskalsassistent Wikström, Hemse, om vad han hette.
- Ingenting, blev svaret. – Känner ni igen honom? frågade landsfiskalsassistenten och visade Nowak ett utlänningsmeddelande, där Nowaks bild fanns under rubriken efterlyst.
- Ja, det är jag, sade Nowak.
Nowak uppträdde mycket lugnt. Några brott medgav han dock inte. I bilen till Visby pratade han litet grann. Det har varit rätt ensamt ibland, berättade han, och vidare hade han besvärats av tandvärk sedan han i vintras tappat ett par plomber.
II Nowak har varit litet överallt på Gotland, så mycket fick polisen ur honom vid ett första förhör. Han hade »gästat» både södra Gotland och norra och även en gång varit i Visby för att se om han kunde få någon lägenhet över till fastlandet. Nere vid hamnkiosken blev han dock skrämd och stack iväg. Polisen har vissa skäl att tro att han någon tid haft en kumpan.
»Blodig reträtt»
Några inbrott medgav Nowak inte. Han var emellertid mycket välrustad och någon skada hade han inte I lidit. Han var tjockare än förr och hade lagt sig till med en liten mustasch. På cykeln som han hade med sig i morse hade han forslat diverse påsar med livsmedel, tobak, cigarretter, diverse använda klädespersedlar och mycket annat. Ett par deckarromaner ingick också, »Blodig reträtt» hette en av dessa. Äventyrsmagasin hade han i parti och minut, vidare en karta över Gotland. Nowak hade också mycket gott om pengar, ett par hundra kronor i omsorgsfullt ordnade buntar samt 119 dollar. Fönstret genom vilket Nowak sågade sig ut.
Ny rannsakning.
Polisen får nu bråda Nowak-dagar igen med förhör, etc. Det blir en helt ny utredning och ny rannsakning så småningom. Vem som skall fungera som åklagare härvidlag avgöres av landsfogden. Samma hund som jagat Nowaktidigare.
Kl. 6 i morse fick t. f. landsfiskalen i Hemse Mats Wikström en telefonpåringning från polismannen Lesley som meddelade att en mystisk person iakttagits vid Mickels i Silte. Lesley åkte dit och fick då tips om att det möjligen kunde vara Nowak. Han ringde åter upp Wikström som i sällskap med polisman Lundin snart var på platsen. Då hade mannen som senare visade sig vara Nowak försvunnit upp på höskullen o. de båda kunde ingenting göra – på skullen fanns alltför mycket hö. De tillkallade i stället hjälp från statspolisen som kom till Mickels vid 9.30-tiden. Det var överkonstapel E. J. Karlsson och konstapel Gunnar Lundgren samt styckjunkaren Ahlqvist vid A 7 vilken skötte den polishund som tagis med. Det var f. ö. samma hund som jagat Nowak tidigeere. Hunden visade sig mycket intresserad av ett visst hörn av skullen och männen som beväpnat sig med gafflar gick och petade här och där.
Nowak fick gaffelstick i huvudet.
Så småningom kom man på något som rörde sig. Nowak låg emellertid kvar trots att han troligen fick ett stick i huvudet. Han hade lagt sin skinnjacka över huvudet och detta gjorde att han ej skadades. Efter ca en kvart gav Nowak spelet förlorat och kröp fram. Han hade en svart basker på sig och var randig av smuts i ansiktet. Skjortan och slipsen var också i smutsigaste laget. Han gav sig utan motstånd och lät sig villigt föras ner. För säkerhets skull satte man handbojor på honom. Polismännen som visste att Nowak hade en slidkniv var beväpnade och hade också tårgaskapslar med sig i fall Nowak skulle sätta sig till motvärn.
Dollar har försvunnit vid ett inbrott i Roma och det ligger då nära till hands att förmoda att Nowak är den skyldige. Natten till söndag hade. en affär i Kräklingbo påhälsning; där ett par hundra kronor samt varor försvann. Nowak hade som sagt gott om pengar och varor som såg nya ut… I »bagaget» hittade polisen vidare en en halv meter lång smal slang. Troligen har han någonstans en motorcykel gömd, slangen kunde han mycket väl använda till att stjäla bensin med genom att suga upp den. Dessutom hade han en bensindunk.
Nowak borta i 8 månader.
Det var på morgonen den 24 aug. i fjol som polisen grep Nowak. Han lade då en hel rad inbrott på sitt samvete. Den 5 september passade han på att smita från Hansegården där han skulle få mat. Polisen organiserade ett väldigt spaningsuppbåd som dock inte lyckades hitta honom. Han greps emellertid den 21 i samma månad vid Brissund sedan polisen fått tips av ett par flickor i Lummelunda. Han åtalades sedan av stadsfiskal Age och dömdes till 2 1/z års straffarbete. Natten till den 15 december gjorde han sin bekanta rymning från länsfängelset i Visby och sedan var han som uppslukad av jorden i 8 månader. Anda tills i morse.
Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171