Fullträffar på ”fientliga” fartyg.
Det dundrade väldeliga någonstans på norra Gotland i går eftermiddag. Granater ven iväg ut mot havet och slog ned bland fientliga landstigningsbåtar och följefartyg. Dessa hade noggrant »ringats in» av radarinstrumenten och med hjälp av dessa kunde man också konstatera gott träffresultat.
Ja, det låter krigiskt det där men så farligt var det inte. Dundret häri rörde nämligen från KA-batterier, där kustartilleriets skjutskola, som f. n. är förlagd till Gotland, övade s g. Chef fur skolan är överstelöjtmilt H. Lange och det var han som delade ut förutsättningarna för sammanlagt två moment enligt vilka det gällde att slå tillbaka fientliga landstigningsföretag. Eldledare utsågs bland kursdeltagarna och sen satte man igång. Det blev intensiva minuter i eldledningsvärnen, radarn avslöjade var fienden befann sig — att regnbyar och dis ute över havet avsevärt nedsatte sikten under målspaningen betydde ingenting, eldledaren kunde göra sina beräkningar ändå. Och så brakade det löst … Marken skalv, luften fylldes av krutrök och mellan salvorna såg man ute till havs hur krevaderna skickade upp kraftiga vattenpelare mot himlen. Moment ett var snart avverkat, granaterna slog ned alltför nära målet för att man skulle kunna fortsätta — man skulle nämligen använda samma mål även i nästa moment. Skjutledaren avbröt det första momentet så snart en fullträff noterats.
Minsveparen Landsort
som tjänstgjorde som målbogserare hade ingen lätt uppgift i den rätt svåra sjön och då den skulle dra ut målgruppen till ett längre avstånd brast wiren. Skadan reparerades dock så fort sig göra lät och så småningom befann sig målet på sin plats igen. Radarn ringade åter in fienden på sin »näthinna» och så gick eldkommandot till pjäserna. Nya väldiga smällar, nya krevader. Även denna gång kunde man konstatera fullgott träffresultat. Skjutskolechefen såg nöjd ut och så gjorde KA 3-chefen överste Haglund som intresserat följde övningarna.
Crick
Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168