Från gamla Katthamra och fiskarnas sommarting

fastställda minimipriserna. I vad mån fiskaren kan erhålla ett högre pris än minimipriset beror på konkurrensen och marknadsläget.
Förutom handels- och prisreglering har vi så exportreglering på fisk. Det har skapats särskilda organ med vilka jordbruksnämnden samråder i exportfrågorna nämligen exportnämnderna på syd- och västkusten samt det s.k. fiskexportområdet. I dessa organ är både fiskhar deln och fiskarna representerade, även från ostkusten.
Jag har nu i all korthet redogjort för de statliga regleringar, som genomförts med stöd av särskilda beslut av kmt och riksdag. Det finns emellertid även importreglering på fisk, som grundar sig på en särskild förordning och som tillkommit av valutaskäl. Alla dessa regleringar syfta till att var och en på sitt sätt skydda fiskarnas intressen och att med deras hjälp skapa förutsättningar för fiskarna att uppnå en bättre inkomst.
Hur bedömer män nu avsättningsmöjligheterna på fisk i stort? Ett försök till analys av hithörande frågor har gjorts i en i slutet av 1951 publicerad – utredning, som utarbetats av särskilda. sakkunniga. De slutsatser till vilka de sakkunniga kommit vid karaktäriseringen av de europeiska marknadsförhållandena är inte optimistiska. Man framhåller, att fiskeflottorna i olika länder efter krigets slut återuppbyggts och moderniserats i olika avseenden och att den europeiska fiskeflottan nu. har en kapacitet, som överstiger den, som fanns vid krigets utbrott. Bortsett från ersättning och modernisering av äldre båtar, har de sakkunniga ansett ett fortsatt byggnadsprogram i större skala inte vara välbetänkt. Det betraktas som ett felgrepp att öka fiskets kapacitet, förrän distributionsfrågorna i olika hänseenden lösts. Man finner det tydligt, att produktionsökningen i fråga om fisk inte haft sin motsvarighet när det gällt att planera avsättningen hemma och i främmande länder.
De nu nämnda synpunkterna, avseende de europeiska förhållandena i stort, utgör onekligen en tankeställare även för oss.
Det gäller alltså att inte bara investera kapital i dyra båtar, redskap o. hamnanläggningar för att öka produktionen. Inte minst gäller det också att ägna omsorg åt fiskvaliteten och distributionsförhållanden, att få balans mellan produktion och avsättning.
Som ett led att skapa garantier för bättre kvalitet och förutsättningar för en ökad avsättning har jordbruksnämnden genomfört obligatorisk kvalitetskontroll på viss fisk vid export.
Med det är hemska fiskets avsättningsmöjligheter inom landet sammanhänger frågan om import av fisk. För de fiskslag, som är av större vikt för Gotlands fiskare, nämligen lax, torsk och torskfils samt sill, är importen för närvarande beroende av särskilt tillstånd från jordbruksnämnden.
Importregleringen användes för att skydda fiskets intressen genom att importen i viss utsträckning hindras av myndigheternas licensgivning. I stort sett kan sägas att import av lax, torsk och torskfils samt sill medgives endast i den utsträckning behov, dvs. brist på svensk vara, föreligger, dock med visst hänsynstagande till traditionell import.
Genom det nu snart färdiga fryshuset, Gotlands-Frys, torde väl förutsättningar ha skapats att på ett mera rationellt sätt tillvarata fisköverskottet här på Gotland. Det torde nu bero på fiskarna själva och de-as organisation om man genom riktig behandling av fisken — råvaran, på fångstplatsen och vid beredningen, skall kunna hävda de lokala intressena såväl på hemmamarknaden som på export.
Vad angår exporten så har under de gångna åren förelegat gynnsamma exportmöjligheter. Så är fallet även i år och av allt att döma för det kommande året. Alltså på kort sikt, är exportutsikterna goda.
Allmänt kan sägas, att torskfiléer av god kvalitet f. n. utan större svårighet, kan vinna avsättning i flera länder.

Gotlänningen
Torsdagen 17 Juli 1952
Nr 162