strömmade av Nynäsbåten i morse till ett antal av ca 25 personer. Alla kånkade på antingen musikinstrument eller något annat som såg ut att kunna ha med något musikaliskt att göra och efter de 25 kom ett omfångsrikt bagage. »Bagaget» visade sig vid en närmare titt vara teaterkulisser och de 25 agerande i sångspelet »Värmlänningarna» som gotlänningarna nu vid sammanlagt tre föreställningar skall få återuppliva bekantskapen med.
— Vi tillhör scensällskapet Thespis i Örebro, vilket sällskap f. ö. i år lever på sitt 25:e år, berättar Göthe Maxe, som fungerar som den här truppens allt i allo och litet till. Han gör f. ö. också rollen som Erik i pjäsen. Sedan början av juli har vi kuskat omkring i vårt eget län och gett föreställningar med denna pjäs, som är en fri bearbetning av Dahlgrens sångspel, gjord av Vilhelm Moberg.
— Eftersom arrangörerna för Mästerbytinget är godtemplarna på Gotland och vi i sällskapet till största delen också är godtemplare fick vi lätt kontakt med varandra och så gjorde vi upp om ett Gotlandsbesök, som för vår del inte bara är en turnéresa utan också en semesterdato.
— Hoppas nu bara att det här vackra vädret håller i sig, inflikar Gunnar Persson, somär styckets regissör. Inte bara för att det är hopplöst för de agerande på en friluftsscen när det är kallt och grått utan som sagt också för vårt turistande på Gotland.
Turistsnoken.
Gotlänningen
Fredagen 11 Juli 1952
Nr 157