kommer med en fläkt från världsstaden vid Seine. Det är I 18-sergeanten Allan Eskelund som med fru i dryga fjorton dagar turistat i Frankrike. Paris och Nizza var huvudmålen
för deras resa som de gjorde tillsammans Med 14 andra svenskar. I Paris stannade man en vecka ungefär och njöt naturligtvis ’ i fulla drag av atmosfären där.
— Allting var dyrare därnere än här hemma, konstaterade sergeanten Allan, så för en valutafattig skandinav kan det inte bli tal om några större »utsvävningar». Men det räcker med att man har ögon att se med, och nog tittade vi alltid. Ingrid i fjorton dagar turistat i man måste se fick vi vår beskärda del av och en kväll på Folies Bergeres var oförglömlig.
Sen blev det »Route Napoleon» till Nizza. De franska tågen är hemska, de går visserligen fort men de är ångtåg med jättestora lokomotiv som puffar ut massor av rök och sot. Öppna ett fönster under gång kan man inte göra. Ändå tränger sotet in överallt. En träningsoverall är absolut det bästa plagget att resa i.
— Och så Nizza! Vajande palmer, blått Medelhav, horder av turister, värmebölja … Den kom dit samtidigt som vi. Värst var det dock när vi var i Grasse, känd parfymstad. 65 grader Celsius i solen. Puh … Nizza är en upplevelse. För ögon, öron, förnuft och åla sinnen. Samt plånboken … En avstickare in i Italien hörde till programmet liksom en busstur genom de franska Alperna på återvägen till Paris. Vilken chaufför! Lugnt visslande körde han på de slingrande alpvägarna som om elden var lös. På nästan alla satt hjärtat i halsgropen fler än en gång.
Ett egendomligt sammanträffande var vi med om. I den ovan omtalade parfymstaden hittade vi som vi först trodde Gotlandsvapnet. Nu var det inte det utan Grasses stadsvapen. Det var nästan exakt lika vårt, enda skillnaden var att lammet på bilden hade huvudet vänt.
Turistsnoken.
Gotlänningen
Torsdagen 10 Juli 1952
Nr 156