Det är bråda dagar vid jordbruket just nu. Höet bärgas och betorna skall rensas. Vad gör det sen att det är tryckande varmt och man får visioner av salt, sval strand och kluckande böljor. Arbetet måste skötas.
— Semestern den tillbringar jag här, säger Ester Johansson, Juves i Väte, som vi träffar mitt ute i betåkern. Inte så illa ändå, det är härligt nu även om man får tillbringa »semestern» i betlandet.
Riktig semestear menar sig Ulla Lena Östlund och Lisbeth Johnsson ha. De tillhör ett arbetsläger som tagit Väte hemvärnsgård i besittning. Edvin Johansson, Väte, heter bonden, dvs. den ene. Den andre heter Erik och de har gården gemensamt. Alla tiders bönder, säger flickorna och ser snällt mot kameran medan vi fotograferar. Och jobbet, ja, visst är det knogigt att gallra betor och även hackningen känns i ryggen. Men tänk vad det ändå är skönt med sol och frisk luft när man varit instängd med plugg under många, långa månader. Förtjänsten, ja, den blir kanske inte så stor, hälften går till mat och så vill man ju roa sig dessutom.
Johnsson — Stockholmstöser
som trivs.
Jag skall bli någon slags lärarinna, säger Ulla-Lena. Lisbeth är mera tveksam men tror att det kanske inte är så tokigt som tandläkare. Men först måste man klara studenten och det är ännu ett stycke dit när man går i ring I.
— Bra med den här sommarhjälpen, säger Johansson, I går hjälpte dom till med att sätta ihop hö och faktiskt var de väldigt ihärdiga och stod i. Höskörden blev bra, allt ser lovande ut.
Fin höskörd har man också vid Vikarve i Viklau. Lantbr. Eskil Nygren var sysselsatt med att sätta ihop och han hade lejt Theodor Olofsson, Änge, till hjälp. Väldiga köjslingar stod tätt och man svettades i solgasset. Vårsäden vill ha regn nu när den skall skafta sig, konstaterar hr Nygren. Eljest är nog vädret idealiskt för höbärgningen. Säden står rätt grann i år, ja allt ser tämligen hoppfullt ut.
Riksdagsman Nils Franzén hörde även till dem vi hälsade på under vår rundtur i högsommargranna bygder. En bilvagn skall göras klar för höbärgningen. Riksdagsmannen själv var sysselsatt med att montera ett nytt däck medan tre pojkar tränade ridning. Jo, pappa Nils har skaffat dem ett litet russ och t.o.m. »lilla minsten» satt kavat i sadeln, fast då måste mamma Gerd vara med förstås. Ungar skall lära sig handskas med djur, anser pappan, annars blir det aldrig riktiga bönder av dem.
— Ja, det är så härligt att man just nu inte kan erinra sig någon vackrare sommar men det är bråttom på landet, som det alltid brukar vara när naturen är som grannast.
—obs—
Gotlänningen
Fredagen 4 Juli 1952
Nr 151