Sigulds i Lye.
Har ni någon gång färdats den slingrande vägen från Lye kyrka söderut mot ”Kanaans land”, då har ni säkerligen lagt märke till den välbyggda vackra gården på slätten strax söder om kyrkan. Det är Sigulds gård och ägare till den är hemmansägaren Josef Nilsson.
Den gotländska landsbygden kan uppvisa många vackra bondgårdar och inte minst i denna bygd möter man dem. Nilsson vid Sigulds kan nog med en särskild tillfredsställelse betrakta sin gård: den är inte bara välbyggd och fullt modern efter tidens fordringar, han har också självt byggt och ordnat det hela, och han ser säkerligen tillbaka på de sista 20 årens arbete och skapargärning med glädje och tillfredsställelse.
Det gamla Sigulds var på sitt sätt en vördnadsbjudande gård: ute mot kviorna låg ladugården uppförd av trä, och när man genom porten kommit in på ”storgården” befann man sig rent utav inne på en borggård med ”småhusen” till höger och vänster och där framför ”lillgården” med den numera omkring hundraåriga ståtliga manbyggnaden. Men det gamla var i många avseenden förålrat, och man kan vara ganska säker på, att när hr Nilsson 1928 övertog gården efter sin svärfader Anshelm Hansson, han började fundera på hur det moderna Sigulds borde se ut. Och i dag kan vem som helst se det. 1935 började hr Nilsson det omfattande ombyggnadsarbetet och har fortsatt genom åren för att i år lägga sista hand därvid. De gamla borggårdsliknande uthusen revos och den nya ladugården byggd av kalksten restes vid sidan av trädgården. Med denna sammanbyggdes lada och magasin och intill byggdes svin- och hönshus. Ladugård och stall äro inredda efter tidens fordringar och rymma ledigt den kreatursbesättning som i regel hålles på gården, d. v. s. 12 kor, 6 ungnöt, 2 par draghästar och 3 unghästar. Och i svinhuset rymmes fargalt, 5 suggor och ett tiotal gödsvin, samt i hönshuset cirka 125 höns.
Sedan dessa stall- och ekonomibyggnader färdigställts har hr Nilsson i år tagit itu med ombyggnad och modernisering av manbyggnaden. Detta är inte färdigt än, men det skall väl vara det innan året är slut, och sedan bör väl byggnationen på denna gård vara färdig.
Det är givetvis en glädje för en jordbrukare att få sin gård i ordning, men det är samtidigt i vår tid en synnerligen nödvändig sak. När det inte går att anskaffa hjälp måste allt göras för att underlätta arbetet, ty eljest skulle det bli omöjligt att fortsätta. På denna gård har tidigare två drängar varit anställda, nu får den skötas med den egna familjens arbetskraft och den tillfälligt lejda, som man kan lyckas anskaffa.
Har mycket arbete nedlagts på byggnaderna så har också mycket nedlagts på ägorna. Alla gotländska gårdar ha utvidgats genom nyodlingar, så också denna av såväl hr Nilsson som hans företrädare. Nu till gården 65 tnl. åker och odlad myr varjämte hr Nilsson arrenderar en del åker- och betesmark. Till gården hör också 40 tnl. skogsmark. En del av denna gårdens areal har genom köp lagts till densamma.
”En hel del är dålig jord”, säger hr Nilsson. Ja, det är inte allom givet att få allt i prima, men att han också har en hel del som bär goda skördar, förnekar han inte. Det finns litet av varje, både lerjordar och sandmylla. En nackdel för gården är ju att skiftena ligga ganska spridda. Myrmarken är i Lausmyr, där den ligger invid Lye-landet och liknar mera fastmark än myr. Myren ligger helt i vall och efter första slåttern användes den för beten. Den mesta av åkerjorden är täckdikad.
Nilsson har ännu inte gått in för traktordrift utan här äro fortfarande hästarna till heders. Givetvis borde man ha traktor, medger Nilsson, när det är så svårt att få arbetskraft, men byggena ha krävt stora kostnader och inköp av traktor och redskap kräva mycket pengar. Men, de komma nog, de tvinga sig fram.
Nilsson är inte så modern att han bytt ut brödsäden mot oljeväxterna. Han har ganska obetydlig oljeväxtodling. Inte ens i år, då eljest så myeken brödsädesareal gått till oljeväxtodling, har han fallit offer för frestelsen att lägga om. Och detta må det svenska folkhushållet vara honom tacksam för. Eljest odlar han mycket rotfrukter, såsom det anstår en jordbrukare med stor ladugårdsbesättning, 5 tnl rotfrukter därav 2½ sockerbetor.
Hr Nilsson hade mycket hästar, vilket hänger ihop med att han är en intresserad hästkarl. Det är ardennerhästarna, som här stå i kurs. I stallet finns ston med såväl avelsdiplom som värdebokstäverna AB och B.
Vi sade att gården varit i Nilssons ägo sedan 1928. Epitetet släktgård kan inte tilläggas den, men den har dock varit i släktens ägo i cirka 55 år. Det var 1893 Nilssons hustrus farföräldrar inflyttade från Alskog och då inköpte gården. Emellertid bör den kunna få titeln släktgård, ty med det arbete och intresse, som lagts ned på dessa förbättring, bör den kunna vara trivsam för många släktled framåt.
Peder Gute.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221