Det är mycket arbete nedlagt på att göra I 18:s museum så omväxlande och intressant som möjligt. I de fall man inte lyckats skaffa en riktig uniform har man låtit måla en efter gamla urkunder. På bilden ovan till vänster syns just ett par sådana exempel. Närmast en gammal gotländsk soldat och därintill en bild, som visar hur Gotlands första krigarumform såg ut. Omgiven av gamla äkta flintlåsgevär hänger där vidare en fana. Till höger en bild, tillägnad beredskapsåren med något modernare soldater och utrustning. I bakgrunden en tavla, som kallats ”Kriget och, freden” och som man sågat ur en barackvägg på Fårö, där en beredskapsman målat den direkt på väggen.
Förnämligt arbete på fritid med tiggeri och fornforskning.
Ett stycke levande historia och samtidigt en hyllning till fäderna, de fäder som ofta ägnat ett helt liv åt försvaret av fosterön och fosterlandet. Det är vad I 18-majoren Nils Wadner, som i dagarna själv slutar sin militära bana, på jämförelsevis kort tid och med små medel åstadkommit såsom avskedspresent till sitt regemente. Ett helt museum, där gamla vapen, uniformer, skrifter och mycket annat samlats, har under hans ledning skapats i en f. d. underbefälsmäss och på fredagen visades verket för landshövding Nylander, general Åkerhielm och andra representanter för militära institutioner, staden och gotländsk fornvård.
Tanken på ett museum vid I 18 är gammal, berättar majoren, som fick intresse för idén under sin tid som bildningsrådets ordförande, Bristen på lokaler gjorde att man drog sig för att sätta igång och så fattades pengar förstås. Det ansåg majoren emellertid vara av underordnad betydelse — åtminstone lokalfrågan, och resonerade som så, att först bör man samla föremål och sedan skaffa lokal. Till regementets deg 1942 togs frågan upp och tillsammans med numera avlidne – musikfanjunkaren Fr. Kuhlau gjorde han en liten utställning av blygsammare slag i gymnastiksalen.
Gamla uniformer försvann — maldes till lump.
Det var mest lånegods, gamla uniformer och vapen, men föremålen bevarades och när regementet firade sin högtidsdag 1945 slog man på litet större och började redan se fram emot ett mera permanent museum. En del föremål hade nog försvunnit medan man samlade och en del hade på grund av materialbristen infordrat av intendenturdepartementet för att malas till lump vid en fabrik i Arboga eller beträffande vapen smältas ned för att användas på nytt, men museet lekte de intresserade i hågen och en kommitté med major Wadner som ordf. samt kaptenen Charpentier och fanjunkarna Hammarström och Jakobsson tillsattes. De letade igenom alla skrymslen och vrår på regementet och for ut på landet till gamla kamratföreningsmedlemmar, som blev intresserade de med. Man pratade sig varm om museitanken och lyckades för det mesta bli universalarvingar till de gamla soldaternas — oftast underofficerare eller andra f. d. stamanställda — ”militära kvarlåtenskap”? Man hittade gamla uniformer och sablar, foton och svärdstecken och fick anvisningar på forna exercisplatser, som visade sig vara verkliga guldgruvor, när det gällde sådana föremål, man här var ute efter. Största kapet — som hen själv uttrycker det gjorde major Wadner vid Gumbalde i Stånga, som varit både kompani- och bataljonsexpedition. BL. a. hittade han hos numera avlidne ”Gumbalde-Olle” en kompaniorder för Burs kompani från 1825, krigsartiklarna från 1798, ett unikt exercisreglemente med påskriften ”kapten John Dryssén, Stralsund 1813”, vilket visar att reglementet följt. kaptenen i Karl XIV Johans strid mot Napoleon i Tyskland. Vidare fann man exercisreglementen från åren 1868 och 1919 och ett exemplar av Sveriges första soldatinstruktion.
Man begärde ända till 300 kr. för ett flintlåsgevär.
Man lyckades komma över en hel del saker genom tiggeri. En och annan begärde ersättning — ända upp till 300 kr. för ett flintlåsgevär, men i sådana fall blev det aldrig någon affär av. I stället vände sig majoren till Gotlands fornsal och armémuseet och fick övertaga eller låna en hel del föremål — lån, som han f. ö. hoppas blott skall vara förskott. Landsantikvarie Greta Arwidsson och amanuens Cajmats hjälpte honom t. o. m. med uppställningar och andra arbeten i museet, som efter ett hektiskt arbete de senaste månaderna nu är färdigt.
Snickare och målare har snyggat upp lokalen — en så gott som nybyggd barack, som ligger intill marketenteriet och under kriget tjänade som underbefälsmäss — och tillverkat upphängningsanordningarna. I de fall man inte kunnat få teg på uniformer för att ge en helbild av forna soldaters klädsel och utrustning har man målat figurerna i naturlig storlek efter förebilder i gamla skrifter och instruktioner. Som medhjälpare till detta arbete har major Wadner bl. a. haft hrr Wolfgang Mehler, Törnell och Kiessling under deras tid som värnpliktiga vid regementet och i ett par fall har I 18:s snickare och tyghantverkare tillverkat vapen — nu omöjliga att få tag i som fornminnen — efter förebilder, bl. a. ett armborst och en bardisan.
Målning på Fårö-barack sågades ur och fraktades till Visby.
Utan tvivel är det ett förnämligt arbete som nedlagts, vilket också vitsordats från sakkunnigt håll. Museet är modernt upplagt i lättillgänglig historisk följd och med föremålen placerade intressant och omväxlande, vilket dess skapare också haft för ögonen.
— En hyllning och ett tack till våra fäder samt en historisk följd, som kan öka intresset och underlätta undervisningen i de värnpliktigas utbildning har jag ansett vara det mest väsentliga, säger major Wadner — en tanke, som också genomförts konsekvent.
Det är ett stycke intressant krigshistoria ända från vikingatiden och fram till våra – dagar. Illustrativa kartor, bl. a.
en där alla fornborgar, kastell och vårdkasar på Gotland är inprickade, avlöser bilderna av soldater, uppstoppade uniformer och restaurerade vapen kring väggarna och i och omkring montrer mitt på golvet finns bilder av forntida soldatliv, både tecknade och fotograferade, gamle paradföremål och medaljer. En modell av Gotlands första uniform kan man hitta där, bland handvapnen en huggare, som togs. från ryssarna 1808. En allmogetröja som en rysk soldat burit under -uniformsrocken är. ett annat krigsbyte från samma tid, bland flintåsgevär och flintlåspistoler en pistol Med tillsatt löskolv, kartor över organisationen av Gotlands försvar genom tiderna och en generalorder från 1813. En unik unt form, som varit förebilden till. ”modell 10” hör till rariteterna, liksom en gam mal cykel från 1905, då Gotlands infanteriregemente var det enda regemente, som utbildade cykeltrupper, en samling bilder, som hyllar vapenbröder från fastlandet, vilka deltagit i strider på Gotland, ett helt litet bibliotek med praktiskt taget all litteratur, som genom tiderna behandlat Gotlands försvar och hela fotoalbum från olika tider. En originell sak är också en väldig tavla, illustrerande krig och fred, som en beredskapsman, konstnären Sven Jakobsson, Stockholm, f. n. bosatt i Paris, målat direkt på en barackvägg på Fårön och vilken tavla man efter åtskilliga besvär lyckats såga ur väggen och frakta till Visby.
Överste Lagerloef främst bland donatorer.
— Alltsammans är gjort på fritid, med frivilliga krafter och med frivilliga medel, berättar major Wadner. Vi har haft många donatorer och främst bland dessa är regementets välgörare, amerikanske hedersöversten Hans Lagerloef, som ekonomiskt möjliggjort det hela. Han har också skänkt en del föremål och för sin medverkan hedrats med ett foto i museet. Bland andra givare är öng förre militärbefälhavare, general Törngren, vilken bl. a. skänkt en hel del uniformer av olika slag och åldrar, förutom raden av officerare, underofficerare och andra, som bidragit till museets tillkomst.
Något annat regementsmuseum som förebild har Nils Wadner inte haft att gå efter. Om det över huvud taget finns några av samma storlek som detta är obekant. Det kan därför betraktas som ett särskilt förnämligt arbete och ett omsorgsfullt och kärleksfullt åstadkommet monument över fädernas gärningar. En och annan kanske anser att man inte bör avskilja ett dylikt specialmuseum från ett större, när ett sådant finns på platsen. Men å andra sidan skulle en dylik skapelse drunkna i ett större sammanhang och f! ö. inte lämnag så stort utrymme, man kunnat bereda den här. Först i den avskilda utformning det har nu, kan ett Tegementsmuseum komma till sin rätt.
Svedje.
Foto: Gotlands Allehanda.
Major Nils Wadner, som på fredagen utnämndes till överstelöjtnant, har efter ett träget arbete åstadkommit museet. På bilden står majoren med pekpinnen framför en av de många illustrativa kartorna, som visar försvarets tidigare organisation på Gotland. I bakgrunden skymtar ett par gamla paraduniformer, som stoppats upp. Därunder en exteriör av museet, med ett par äldre kanoner framför.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221