Gotländska klädgåvorna på väg till kontinenten.

Insamlingen överträffade allas förhoppningar.

2,400 barnplagg, 1,200 par skor, 1,000 handdukar, närmare 600 lakan, över 100 kostymer, över 350 damkappor, 170 överrockar, allt i förstklassigt och rentvättat skick, nedpackat i 168 trälårar, vägande tillsammans cirka to ton — det. ar det; preliminära resultatet av den klädinsamling, som Gotlands folk nyligen genomfört för att hjälpa Europas nödlidande folk. På fredagen gick som bekant den stora sändningen från Visby med Gotlandsbåten f. v. b. till Nynäshamn och Trelleborg. Därifrån går 57 kolli till Hannover, där konsul Ludvig Wilkening skall ta emot och fördela de gotländska gåvorna, medan resten går till Amstetten utanför Wien, så när som på de speciella sändningar, som går till andra av givarna särskilt önskade länder.
I fredags förmiddag kunde man se en kortége på nio lastbilar åka genom stan med de stora packlårarna, som då fördes från inpackningscentralen på I 18 till hamnen. Sedan klädsändningen förts ombord och lossats i Nynäshamn var gotlänningarnas medverkan i insamlingen slut för – denna gång och lite var kunde, dra en liten lättnadens suck, när nu det intensiva packningsarbetet var avslutat, men givetvis var man också glad och tacksam över att arbetet givit ett så strålande resultat.
— Givmildheten har varit över förväntan, framhåller klädinsamlingens länsombud, möbelhandlare Knut Ahlér, vid ett samtal med Allehanda.
Det fanns en del skeptiker som trodde, att resultatet skulle bli lika med noll, men trots den korta och bråda tid som nu stått oss till buds och med hänsyn till de många insamlingar som tidigare skett, blev det i alla fall det största krafttag som Gotland hittills gjort i den vägen.
— Den 20 november började insamlingen i Visby i och med att den lilla ”Europavagnen” på Torget började ta emot klädpaket och den blev snart en populär samlingspunkt för de många givarna, varför vi snart övergav den förutvärande tanken att vagnen skulle ambulera till olika stadsdelar.
Tack vare den blev insamlingsresultatet bättre än väntat. I den följande veckan tog vi i tu med att bilda centraler för insamlingen på landsbygden. Också här fanns det pessimister, och man framhöll att landsborna i regel sliter ut sina kläder så grundligt att det inte finns mycket att exportera. Men när det hela väl kom i gång gick det bra i alla fall, ty när man inte hade kläder att ge så fick man ofta prima linnesaker i stället och det var ju minst lika välkommet bland gåvorna. Som helhetsomdöme gäller att kvaliteten varit synnerligen god på alla gåvor. Till stor del beror nog detta på att ett särskilt kvittensförfarande ordnades för första gången i samband med en sådan insamling. Varje plagg bokfördes på kvittot, som utväxlades vid gåvans avlämnande, och detta kvitto har bidragit till att skapa förtroende, varjämte man samtidigt fått veta varifrån gåvan kommit, påpekar hr Ahlér.

Också pengar, lådor, bensin och transporter ha skänkts.
— Allt möjligt har skänkts till insamlingen och allt kommer säkert till nytta och blir till välsignelse i de av kriget hemsökta trakterna. Och den som inte haft några kläder till hands har ofta givit en slant för inköp av varma plagg i stället. Vidare har vi fått penningbidrag för oundvikliga kostnader som uppstått, varigenom insamlingen blivit självförsörjande och ändå lämnat ett ståtligt överskott.
— Överallt har vi fått hjälpande händer — ordet ”Europahjälpen”” har varit ett ”Sesam öppna dig” och det har gjort att allt kunnat gå i lås.
I staden och ute i bygderna har frivilliga krafter skött om mottagning och inpackning, transporterna till Visby har ombesörjts gratis av lasttrafikbilägareföreningens medlemmar, många privatbilister ha ställt sina bilar till förfogande när så behövts och bensinfirmorna ha bidragit med drivmedel till dessa bilar liksom till Motorcykelexpressen, som styrt om kostnadsfria hämtningar och transporter inom stan. . Under den tid packningsarbetet pågick på I 18 reste alla medhjälpare fritt på Hellgrens och Hesselstens bussar. Sist men inte minst när det gäller transporterna har vi att tacka Järnvägen och Ångbåtsbolaget, som givit ovärderligt stöd utan ett öres kostnad för insamlingen.
Att skaffa: trälådor till hela sändningen var också ett väldigt ”snickeri” — men det lyckades också här tack vare välvilligt inställda affärsmän och företagsledare. Bland donatorer av de värdefulla lådorna har vi Tempo, Eltjänst, Andelsslakteriet, Lindblads bosättning, Hägg & Johanssons bosättningsmagasin, Gotlands Järnhandel, Maria Bergströms och Stengårds beklädnadsaffär jämte flera privata givare från stad och landsbygd.

En kort men intensiv insamlingsverksamhet.
— Insamlingen i Visby pågick endast 20 dagar och avslöts i hela länet den 10 december — längre fram vågade vi inte sträcka oss med tanke på den allmänna julbrådskan utan vi ville hellre då skapa möjligheter att komma igen en annan gång. I insamlingsvagnen var det mestadels den energiska lottan fru Sigrid Westberg, som hjälpte till, o. lottorna med fru Ingrid Löwenberg i spetsen ha vidare haft det omfattande bestyret med nedpackningen om hand.
— Röda Korspersonalen har också arbetat energiskt och den fick till uppgift att ta de inkommande paketen om hand och sortera alltsammans. Röda Kors-löjtnanten Fred Holmgren tog helt resolut och satte sina sjukvårdarkollegor i en buss en kväll och åkte ut till I 18, där de bildade ett stadigt arbetslag bland de väldiga klädstaplarna. Överfurir Lansgard har varit en annan arbetsmyra i lokalerna på I 18, dit insamlingen tack vare regementschefens välvilja fått ta sin tillflykt, när lokalerna vid hamnen inte på långa vägar räckte till. Kapten Sjögren har sedan hjälpt oss till rätta på alla sätt, när något behövt ordnas.
— När alla papper kommer in från insamlingscentralerna och allting blir sammanställt kommer en mera preciserad redovisning att lämnas om insamlingen, slutar hr Ahlér.
Som synes har en lång rad personer lämnat sin medverkan till det goda resultatet som gotlänningarna presterat i denna insamling, där såväl givare som hjälpkrafter skött sig med verklig heder och offrat dyrbar tid i den bråda julmånaden. Ingen torde väl emellertid misstycka om hr Ahlér slutligen får ett erkännande för den möda han lagt ned på att entusiasmera folk för insamlingen och att organisera alla de detaljer som hör till en sådan uppgift. Hans telefon har sällan varit ledig och han har fått sätta till massor av tid, för att kunna ordna allting planenligt. Ett led i gotländsk hjälpverksamhet har avslutats — tro bara inte att det är det sista! Hjälpbehoven äro orimligt stora och det tar lång tid innan världen åter tillfrisknar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 31 December 1946
N:r 303