Nästan omöjligt att köpa en bil i Staterna, där privat företagsamhet triumferar och inflationen bekymrar.
Direktören för Slite Cement Arendt de Jounge kom i morse tillbaka från sin Amerikafärd, som han startade tillsammans med sin maka för jämnt tre månader sedan, och Allehanda har av honom fått några färska intryck från det stora landet i väster, där man nu ställt om till fredsproduktion och kör för fullt på alla områden. Ännu är det dock mycket svårt för att inte säga omöjligt för en amerikan att skaffa sig en ny bil och sådana typiskt amerikanska produkter, som kameror och filmrullar är också svåra att få tag i. Men allt ordnar sig bara man slipper strejkerna, som de senaste åren har förgiftat hela det amerikanska näringslivet.
— Atlantresorna med Gripsholm bjöd på spännande upplevelser, ty vi hade eld ombord både ut och hem. Det allvarligaste tillbudet var säkerligen det på utresan, då elden bröt ut i ett maskinrum, vilket väl är det vär sta som kan hända på ett oljeeldal fartyg. Maskinerna stoppades och vi låg där och rullade mitt på Atlanten. medan fartygets folk gjorde sitt i del tysta. När vi kom utanför Skottland på hemresan blev det som bekant eld i bagagerummet och den hade vi. som reste i cabinklass, mera känning ay. Den började vid halv 4-tiden på morgonen och många blev givetvis väckta dels av röken dels av en knackning på dörren, åtföljd av uppmaningen att gå upp på däck. Naturligtvis: var det en obehaglig överraskning men någon panik som det talats om i tidningarna, kunde vi inte märka och resenärerna i turistklass visste inte om något förrän på morgonen.
Besök hos cement- och kalkindustrier.
— Resan till Amerika var planerad redan 1939 men det blev då uppskov av känd anledning och har inte kunnat ordnas förrän nu. Mitt ärende var att studera problemen inom cement- och kalkindustrien, särskilt då oljeeldningen, samt övriga tekniska och organisatoriska frågor. Det blev en rundtur över hela den väldiga kontinenten, först en avstickare till Montreal i Kanada, därifrån till Chicago via Niagara, sedan med flyg till Seattle på västkusten, där vi också besäkte San Francisco och LosAngeles, innan vi återvände till New York över Denver. Avstånden därute är fantastiska och man får ingen riktig uppfattning om dem förrän man verkligen befinner sig där. Det tar fyra dagar att resa med tåg tvärs över och längsta flygresan för vår del tog hela 14 timmar.
— Alla var naturligtvis glada över att kriget var ett avslutat kapitel och att produktionen kunnat ställas om för fredsmässiga tillverkningar. Materialsvårigheterna var dock ännu sto-da o. allting var dyrt, varjämte inflationshotet bekymrade många. Priskontrollen var ju i verksamhet och den hade till följd att det rådde stor köttbrist, när vi kom ut till Amerika. Priset hade satts för lågt och det var ingen köttproducent som sålde, förrän det blev ändring igen.
Bostadsbristen var förstås mycket kännbar, när byggnadsproduktionen nu legat nere under kriget, och det stora problemet var att få hotellrum — det hjälpte inte att beställa månader i förväg utan man fick lita till affärsvänner för att få tak över huvudet.
Lewis’ senaste strejk mycket impopulär.
— De mänga strejkerna har förgiftat de amerikanska arbetsförhållandena o. den senaste kolstrejken hade blivit rena katastrofen, om inte lösningen kommit så snabbt. Den var syn. nerligen impopulär hos allmänheten, därför att Lewis riktade sig mot staten, och för övrigt blev ju följden den att en massa tåg drogs in, julhandeln, som börjar redan i november, blev mörklagd o. s. v. Roosevelts ”nya giv” gav fackföreningarna en väldig makt och arbetsgivarna ha inte motsvarande möjligheter att göra sig gällande då de inte få sammansluta sig. När en fackförening säger upp sitt kontrakt blir det alltså ingen påföljd och då kan man hålla på att strejka så länge som helst. Amerikanarna i gemen har dock tröttnat på allt detta strejkande och man struntar helt sonika i strejkvakter och plakat.
Bland blir det också konflikter mellan de stora fackorganisationerna CIO och AFL, vilket kan ha till följd att halva styrkan på en fabrik går i strejk medan andra hälften går kvar i arbetet. Man räknar med att få en ny lagstiftning på arbetsmarknaden och det torde vara en nödvändighet för att få ordnade förhållanden, framhåller dir. de Jounge.
— Men det goda gemytet hos amerikanarna finns kvar som alltid, de är vänliga, artiga och gästfria och allt umgänge är ledigt och glatt utan titlar och sådana där besvärligheter.
Bara posten är statligt storföretagsi U. S. A.
Det var en spännande tid under valet, där ju republikanerna vann en större seger än de ens vågat hoppas, ett kraftigt utslag för amerikanarnas frihetsvilja och ett bevis på, att man inte vill veta av några statsingripanden.
— Jag hittade bara posten som statligt företag, annars drevs allting med stor framgång i privat regi, såväl järnvägar, telegraf, elverk, flyglinjer, spårvägar som industrier och annan företagsamhet.
Vi hann också, med att besöka tre universitet, bl. a. Yale, där professor Kökeritz tog emot oss och sände hälsningar hem till Gotland. I New York träffade vi en kokerska från Visby, som bara varit därute i några månader men som trivdes bra och nu hälsade hem till släkten. På ett ”dinner-party” i New York hörde vi Mrs Roosevelt tala, hon är amerikansk delegat i FN och en mycket populär person. Mindre populära än någonsin är negrerna genom en påtaglig skärpning av raslinjen i nordstaterna och vidare har Amerika fått ett judeproblem genom den stora invandringen av skyddssökande judar under kriget.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 December 1946
N:r 295