Riksantikvarien vidhåller sitt kvar.
Riksantikvarieämbetet föreslår k. m:t lämna utan avseende de klagomål Slite köpings kommunalnämnd anfört över att ämbetet krävt köpingen på en summa av 302 kr. för undersökning av skelettgravar i Slite i februari i år i samband med nedschaktningen av en väg vid torget.
Enligt lagen om fornminnen skall kostnaden för en sådan särskild undersökning, varom nu är fråga, åvila företaget, såvitt det inte på grund av särskilda förhållanden finnes obilligt, förklarar ämbetet. I detta avseende hänvisar ämbetet till ett uttalande i en proposition till 1942 års riksdag. Däri heter det bl. a., att undersökningskostnad av detta slag bör tagas i beräkning såsom en omkostnad för företaget. Det kan visserligen sägas, att en undersökning kanske i allt fall bör ske vid lämpligt tillfälle. Häremot måste emellertid invändas, heter det i propositionen, att det varken är önskvärt eller möjligt att genom utgrävning eller dyl. genomforska samtliga fornlämningar i landet. Detär ur skilda synpunkter bäst, att huvudparten av dessa få ligga ostörda. Utforskandet av fornlämningar genom utgrävning bör ske endast för att lösa vissa bestämda vetenskapliga problem och måste utföras efter en viss plan. Det är inte rimligt, att denna plan för att tillgängliga anslag inte skola överskridas, skall behöva övergivas, därför att ett visst företag hotar ett fornminne.
I propositionen framhölls emellertid vidare, att förhållandena kunna vara synnerligen skiftande. Det kan sålunda tänkas fall, då undersökning av fornlämning redan varit planerad, liksom då fornlämningen är av så ringa betydelse att det inte synes påkallat att vidtaga någon särskild åtgärd för dess bevarande. Om fornlämningen inte förut varit känd, kan det också verka betungande att ålägga företaget kostnaden ifråga. Man torde därför böra göra undantag från ersättningsskyldgihet, om det på grund av särskilda förhållanden skulle framstå som obilligt att låta företaget betala kostnaden.
Riksantikvarieämbetet anser, att några sådana särskilda förhållanden, som åsyftades i propositionen, inte varit förhanden i detta fall, då vederbörande ortsmyndigheter redan år 1936 kände till förekomsten av fornlämningarna i fråga. De kostnader, som ämbetet debiterat köpingen motsvara de utgifter ämbetet haft att vidkännas för den särskilt anlitade förrättningsmannens rese-och traktamentskostnader jämte vissa smärre utlägg i samband med undersökningen. Det debiterade beloppet är följaktligen i själva verket mycket sparsamt tillmätt. För övrigt anser ämbetet, att en anhållan från dess sida om betalning för havda utgifter inte är att hänföra till sådan åtgärd eller sådant beslut, som kan överklagas. (P)
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 juli 1943
N:r 150