Den nya hemkonsulenten talar om ”Hemmet”.
Hemkonsulenten Karin Knutson.
Det har varit hembygdsfest i Källunge i dagarna två. Denna Källunge JUF:s festlighet har som bekant tradition sedan flera år tillbaka, och då samlas Källunge och kringliggande bygdens ungdom — och äldre med för den delen — till möte vid den trevliga bygdegården, och då årets hembygdsfest kunde försiggå i ett ljuvligt sommarväder så hölls jämväl stämningen på toppunkten hos den talrika skara, som infunit sig.
Ett ”väl mött”.
Källunge JUF :s hedersordförande, agronom Waldemar Ericsson, även förbundets ordförande, inledde söndagens program med ett av varm fosterländsk känsla buret hälsningsanförande, i vilket han bl a. betonade den förmån vi svenskar ha att alltfort, trots det brinner i knutarna runt om oss, få samlas kring vår blågula flagga, frihetens och fosterlandets symbol, och att det höves oss att tacksamt anamma denna nåd. Vi kunna bl. a. visa denna vår tacksamhet genom att var och en i sin stad bidraga till att lämna hjälp åt våra lidande grannfolk genom gåvor o. dyl. Så höjdes ett fyrfaldigt leve för konungen och fäderneslandet och unisont uppstämdes ”Ur svenska hjärtans djup en gång”. Det blev en värdig och stämningsfull upptakt till söndagens fest.
Agronom Ericsson hälsade så alla hjärtligt välkomna och vände sig särskilt till länets nya hemkonsulent, fröken Karin Knutson, som i dagarna anlänt hit och som nu skulle hålla sitt första föredrag inför jordbrukareungdomen här. Han uttalade även ett tack till Gotlands läns hushållningssällskap, som anställt hemkonsulenten.
Bergs kapell underhöll därpå med musik, och så följde allsång. Man sjöng med liv och lust ”Vi gå över daggstänkta berg” och ”Sommarens soliga dagar m. fl., och det behöver väl knappast poängteras, att alla voro med på noterna Och att den gotländske JUF-generalen kan leda allsång lika bra som den riksbekante Sven Lilja är ju ett känt faktum
Hemmet skall hållas i helgd.
Därefter var det tid för dagens föredrag, som hölls av hemkonsulenter Karin Knutson, och ur vilket föredrag vi här göra ett kort utdrag. Hon hade valt som ämne ”Hemmet”, och citerad( inledningsvis Verner von Heidenstam ord att ”ett hem är fästet vi byggt mec murar trygga ..’.” Talarinnan fram. höll hur viktigt det är, att hemmet hålles i helgd. Hemmet får ej hotas får ej förfalla. Men ofta planeras doci ej ett hem nu förtiden som om däi skulle finnas några barn eller utföra: något arbete. Tal:n tänkte därvid närmast på de små stadsvåningar med deras ”primitiva” kök, som inredes. An norlunda är det på en lantgård. Där finns möjligheter att göra något, on man bara vill. Det talas så mycket om landsbygdens husmödrars stora ar betsbörda, men vad göres för att hjäl pa dem i tider, då industrien dragit till sig så mycket kvinnlig arbetskraft. Det kommer emellertid kanske en dag, di de unga kvinnor, som sökt sig till in. dustrien och som där sysselsättas vk maskiner av alla slag inte längre stå ut med detta arbete. Jag tror ej att en kvinna står ut med det slitande an betet i en fabrik. Hur skall det gå då arbetsglädjen försvinner? Det är dock den glädje som varar längst Fröken Knutsson hade själv varit an. ställd vid en fabrik, där 100-tals kvinnor arbetade, och hon visste därför hur det var. Det blir något själlöst : detta arbete, man arbetar mekaniskt för sitt levebröd, endast med tanke på fritiden. Och därmed är arbetsglädjen borta.
Tal.:n kom så in på de ökade krav som ställas på husmödrarna ifråga orr hemmets hygien o. s. v., och hon erinrade om att trångboddheten väl torde vara en av de primära orsakerna till att folksjukdomen tuberkulosen fått sådan stor spridning. Enligt vad hor från läkarhåll upplysts om var Got. land det landskap, där sjukdomen var mest utbredd. Hon uppmanade därför alla och envar att lojalt infinna sig till skärmbildsundersökningarna, där de ännu pågå.
Bostaden är till för familjen först och främst. I regel är det så, sade fröken Knutsson — hur det är på Gotland var henne ännu ej bekant — att ett eller flera rum stå på parad för att taga emot främmande, som eventuellt äro att vänta på besök. Så bör det inte vara, utan bostaden skall utnyttjas av familjen först och främst.
I samband med mathållningen erinrade talen om att jordbrukarna själva ha förmånen att kunna framproducera de livsviktigaste förnödenheterna. Hon ville nu uppmana dem till att odla så. mycket grönsaker som möjligt. Vi få även komma ihåg, sade hon, att inga mediciner i världen kunna ersätta en vällagad kost. Här ställes stora krav på en husmoder. Men hur få kunskap i näringslära o. dyl.? Fröken Knutson besvarade själv frågan genom att rekommendera läsning av skriften ”Lanthushållet”, där en husmoder kan inhämta råd om allt som rör hennes arbete. Fröken Knutson framhöll därjämte med skärpa, att man skall få barnen att inse att det är en helt naturlig sak att hjälpa till i hemmet med både diskning och uppassning m. m. Den arbetsplats, som är köket, är ännu i behov av många förbättringar. Det dagliga vattenbärandet t. ex. — nog vore det bättre att man försökte inrikta sig på att skaffa vatten och slask i köket än att få en fin fåtölj. Ju mera praktiskt ett kök är inrett, ju mera underlättas arbetet. Och fröken Knutson nämnde i detta sammanhang, att då något kök skall repareras eller byggas, så står hon gärna till tjänst med de råd och upplysningar hon har att ge rörande inredningen. Det hör bl. a. till hennes uppgifter.
Fröken Knutson slutade sitt intressanta föredrag med att frammana en tacksamhetens tanke för att våra hem blivit förskonade från skövling.
Teaterpjäs, skämttävlingar m. m.
Sedan agronom Ericsson uttalat ett tack till talarinnan, vilket tack underströks med hjärtliga applåder av åhörarna, fortsatte programmet med sång till luta av hr Åke Thomsson, Källunge, och därnäst blev det en teaterpjäs betitlad ”När Per blir storbonde”. De agerande skötte sig utmärkt, och publiken var hörbarligen mycket road. I fortsättningen bjöds det bl. a. på en dragkampsuppgörelse, som väckte oerhört jubel. Det var nämligen så, att fem karlar fått för sig, att det skulle vara en lätt sak att vinna mot dubbla antalet ”tösar” i en dragkampstävling, men ack… Även när det gäller dragkamp med rep visade sig denna gång ”tösarna” draga det längsta strået, eller rättare, dra till sig det längsta repet. De fem karlarna förlorade och även sedan man reducerat spinnsidan till endast fem damer, så blev resultatet negativt för de manliga representanterna. Damerna vunno och ändock var det inte fråga om någon triumf över några gamla gubbar, utan dragkampslaget bestod av medelålders män. Förutom denna punkt på programmet förekom solosång av hr Berg samt körsång av medlemmar från Kyrkosångens vänner.
Den mera officiella delen av dagens program avslöts med körsång och korum, som hölls av kand. G. Dyren.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 september 1943
N:r 205