Johan Ahlsten fyller femtio år på söndag – men vem kan väl tro det ? Man har ju blivit van att betrakta honom som en representant för ungdomen i vårt offentliga liv, och den föreställningen har man svårt att bli kvitt. Det sammanhänger givetvis därmed, att han var en mycket ung man, när han först trädde fram i offentlighetens ljus, men det kan också förklaras med, att han under åren bevarat ett oförbränneligt gosselynne i sitt personliga framträdande. Å andra sidan har han onekligen hunnit med så mycket, att han med gott samvete kan fylla sina femtio år när han vill. Arbetsuppgifter ha sannerligen icke saknats honom, och där han gjort sina insatser, har han fyllt sin plats med sällspord heder. Det kan redan från början i denna lilla hyllning vid 50-årsdagen sägas, att han utan gensägelse är den bäste och värdigaste talesman som Gotlands jordbrukare just nu kan skicka fram ur sina egna led.
Om man skall gå till grunden, så måste det erinras, att Johan Ahlsten har sina rötter i de ideella rörelserna, frikyrkomiljön och nykterhetsrörelsen, den senare till en början representerad av barntemplet på Ljugarn. Där är han nämligen född den 25 juli 1893 och det var först år 1907 som hans föräldrar flyttade till Alva, där han sedan dess blivit bofast. I dessa ideella rörelser har han också sedan alltjämt varit verksam och varit en förgrundsfigur, trots att de mera ekonomiska och världsliga tingen i stor utsträckning kommit att lägga beslag på hans intresse och hans arbetskraft. Till hans ideella intressen får man för övrigt räkna också politiken, där han sedan den tidigaste ungdomen varit varmt hängiven det frisinnade partiets politiska syften.
År 1919 övertog han Koparve gård i Alva och blev egen jordbrukare. Han hade då bakom sig en genomgången kurs vid folkhögskolan och lantmannaskolan i Hemse samt praktik som lantbrukselev och -bokhållare vid Duvecke gods i Skåne. Men det dröjde icke länge förrän han kastade sig in i det offentliga livet. Det var egentligen förbudsomröstningen år 1922, som gjorde hans namn känt. Oförfärat och i oförblommerade ordslag för fäktade han sin mening vid förbudsmötena – efterhand överfördes också striden till en uppmärksammad presspolemik i Gotlands Allehanda, varunder han både fick och gav hugg. Men när de frisinnade i södra häradet samma höst gick till landstingsval, stod hans namn på valsedeln och han placerades med glans vid 29 års ålder i länets landsting.
Där har han också sedern era blivit kvar – nu vid 50-årsåldern är endast en av tingets ledamöter äldre i gården, än vad han är. I många år har han tillhört förvaltningsutskottet. Om de personliga kvalifikationerna finge vara utslagsgivande, så borde han i höst placeras som landstingets ordförande i vår jordbruksbetonade provins. Men man kan befara, att partisynpunkterna komma att lägga hinder i vägen för en sådan lösning av ordförandefrågan.
På riksdagslistorna har han stått främst för sitt parti i många år. Men hans parti har varit numierärt för svagt kommit att göra sig hörd – vilket varit att beklaga. Han har emellertid i snart ett par decennier varit ordförande för det frisinnade partiet sedermera folkpartiet, på Gotland och deltagit även i partiets rikspolitiska verksamhet.
I de ekonomiska och praktiska jordbruksorganisationerna har han emellertid så mycket mera fått framträda som gotländsk representant. När k m:t år 1932 tillsatte Statens mjölknämnd blev Johan Ahlsten en av de sju ordinarie ledamöterna, och han verkade där, så länge mjölknämnden bestod. Då de jordbruksekonomiska nämnderna sammanslogos till Statens jordbruksnämnd, blev han suppleant i denna samt deltog livligt i dess arbete. Sedan Svenska ägghandelsförbundet bildades år 1932 har han tillhört dess styrelse och är suppleant i dess arbetsutskott. Han är också suppleant i styrelsen för Svenska mejeriernas riksförening.
Inom länet har han varit – och är nu mera än någonsin – en anlitad kraft i den ekonomiska föreningsrörelsen. Han var år 1932 stiftare av Gotlands äggcentral och blev från början dess ordförande. Han nedlade också ett energiskt personligt arbete för organiserandet av äggföreningar på landsbygden, där han under en månads tid höll ett 50-tal föredrag och bildade en förening på varenda plats han besökte. Även i Gotlands fjäderfäavelsförening är han styrelseledamot. I Gotländska lantmännens centralförening har han sedan många år tillhört styrelsen och i Gotlands andelsslakteriförening innehade han under ett år samma befattning. I Mellersta Gotlands andelsmejeriförening tillhör han också styrelsen samt är dessutom ordförande i dess arbetsutskott och i Gotlands mejeriförbund är han sedan ett par år tillbaka ordförande. Han är vidare ordförande i Södra Gotlands kreatursförsäkringsförening, i Gotlands bokföringsförening samt i Gotlands nya tegelbruksaktiebolag. I Gotlands kontrollföreningscentral är han styrelseledamot. Hans insatser som en av länets allra främsta förtroendemän inom den ekonomiska föreningsrörelsen har också gjort honom till en förgrundsgestalt inom ortsförbundet av RLF, där han sedan många år tillhör styrelsen.
Till hans mera officiella uppdrag hör främst, att han är ledamot av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och ledamot i sällskapets täckdikningsnämnd. Han är därjämte ledamot av kristidsstyrelsen i länet och tjänstgör även som dess spannmåls- och bränsleombud. I länsblockmyndigheten är han vice ordförande. Sedan många år är han också styrelseledamot i Gotlands bank liksom även ledamot av styrelsen för Gotlands hypoteksförening.
Inom sin hemkommun är han vice ordförande i kommunalstämman, samt ledamot av skolrådet, fattigvårdsstyrelsen och valnämnden. Likaså tillhör han styrelsen för lokalföreningen av RLF.
Vidare må nämnas, att då han för någon månad sedan lämnade sin post i styrelsen för Gotlands blåbandsförbund, hade han innehaft denna i tjugo år. Han tillhör styrelsen för Gotländska missionsförbundet, kommittén för Gotländska missonsförbundets ungdom samt dessutom även förbundets juniorkommitté. I Svenska missionsförbundets styrelse är han suppleant.
Det har blivit ett långt register över uppdrag. Men det är inte torr statistik. Alla, som kommit i beröring med Johan Ahlsten – och vilken gotlänning har inte det – vet, att han kommer som en frisk fläkt bland de trötta föreningsträlarna, han kan fängsla och entusiasmera och rycka med – hans insatser bli starkt personliga och han har allas öra. Han både syns och hörs när han kommer, och när han lägger sitt ord – det må sedan vara saktmodigt förklarande, en temperamentsfull attack eller kanske en raljerande vidräkning – så har han publiken med sig. Hans goda och hjärtligt skratt avväpnar och smittar. Och som folkmötestalare brukar han skära lagrar, det må sedan gälla ägghandel eller – nu mera sällan – politik eller kanske någon appell till förmån för det lidande finska folket.
Annars har nog även Johan Ahlsten fått veta, att det har sina obehagliga sidor att ställa sig i bräschen för det ena eller det andra. Det kan exempelvis icke vara så roligt att vara ägghandelschef när kanske ett prisfall har medfört en förlust av 20,000 kr. på en vecka. Sådant har hänt. Men det måste givetvis å andra sidan kännas så mycket mera upplyftande, när det varit möjligt att ge Gotland någon chans i den statliga prispolitiken för jordbruket. Med förkärlek brukar hr Ahlsten då erinra om den dag, då det lyckades att få mjölknämnden att lägga Gotland under Stockholms prisutjämningsdistrikt, vilket tillförde Gotlands jordbrukare miljoner i ökade mjölklikvider.
Men de myckna föreningsuppdragen ha icke kommit honom att försumma sin egen gård och sitt eget jordbruk, vilket även det är en omständighet, som sannerligen förtjänar att beaktas som ett gott föredöme. I synnerhet intresset för hästaveln ligger i släkten och själv har han också ägnat denna sida av lanthushållningen ett gott arbete.
På söndag fyller alltså Johan Ahlsten femtio år. Och då kommer man att flagga allmänt i Alva. Ty han hör till de lyckligt människor, som äro profeter även i sin fädernestad. Men förövrigt kommer man nog lite varstans i de gotländska bygderna att skicka varma tankar till 50-åringen vid Koparve. Och då tänker man inte i första rummet på att han är den mångbetrodde och driftige förtroendemannen i jordbrukarnes och den gotländska hembygdens tjänst. För ett otal människor här på ön är ”Johan” framför allt en glad och god människa, en vän och kamrat, som man längtar efter att få träffa och munhuggas med – naturligtvis också lite smått beundrar. Säkert är det också många, som med oss hoppas, att levernets bekymmer aldrig någonsin ska få makt med den sinnets ungdomlighet och livsglädje, som i så hög grad präglat hans väsen och varit en så starkt bidragande orsak även till den stora framgången i hans gärning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 juli 1943
N:r 164