Gabriel Jakobssons sista färd.

En högtidlig begravning förrättades på söndagen i Vamlingbo, då stoftet efter f. landstingsmannen och nämndemannen Gabriel Jakobsson vigdes till gravens ro. Före avfärden till kyrkan hölls vid Bilds en andaktsstund av pastor Thure Åberg, som i varmhjärtade minnesord erinrade om den bortgångnes långa och plikttrogna livsgärning i sin hembygd. Andaktsstunden slöts av ps. 66 och 345: 9-11. I procession fördes så kistan till Vamlingbo kyrka, där den under tonerna av en sorgmarsch, spelad av kantor Esklund, inbars och nedsattes på katafalken i koret. Fröken Gertrud Hejdenberg, en dotterdotter till den hänsovne, sjöng med varm känsla ”Den store hvide Flok” av Grieg. Därefter sjöngs unisont ps. 575: 1-4, och därpå framträdde pastor Åberg till båren och höll en betraktelse utgående från orden i Ebr. br. 4: 9 ”Således står en sabbatsro åter för Guds folk”. Vårt liv är arbete och möda, sade officianten bl. a., och fyllt av mångahanda bekymmer. Men arbetet är också en glädje och en Guds gåva. Välsignelsen av vår gärnig skall icke dö med oss, den skall leva kvar när vi själva äro gömda och glömda. Men vår gärning skall också föra oss närmare Gud, som ger oss kraften i vårt kall.
En lång och gagnande livsgärning har med Gabriel Jakobssons bortgång ändats. Och det är som om också en gången tid följer med i graven, när dessa gamla gå bort. Rättfram och rätlinjig gick han fram sin väg, redbar och rättvis i sitt väsen, ordhållig och vänfast i sin karaktär. Sin hembygd älskade han på det vackraste sätt och var till hela sitt väsen en varm fosterlandsvän. Att räkna upp alla de uppdrag och förtroendeposter han innehade är ingalunda behövligt, sade officianten, men ett vill jag bringa i tacksam åtanke — hans tjänst som församlingens kyrkovärd, ett uppdrag vars stora förtroende och högtidlighet han kände. För kyrkan ägde han en livstrogen kärlek. I yngre dagar var han en god sångare och var då med i Vamlingbo gamla sångförening. Med sin psalmbok var han väl förtrogen och sjöng med kärlek de gamla psalmerna, av vilka ps. 66 var en av hans älsklingspsalmer. Nu är han borta, den gamle hedersmannen, men hedrat skall hans minne leva kvar.
Så följde jordfästningen samt orden om dödens allvar och evighetens hopp. Därefter sjöngs ps. 144: 4-7. Fröken Gertrud Hejdenberg utförde sedan till orgelackompanjemang av kantor Esklund ”Vila ljuvt i Herrens gårdar” av R. Schumann. Under sorgemusik utbars kisstan ur kyrkan för att sänkas i familjegraven på Vamlingbo gamla kyrkogård. Sedan de närmaste bragt den bortgångne sin sista hälsning, framträdde nämndeman Arvid Berggren till graven och bringade den gamle vännen en sista hälsning samt nedlade en vacker krans från Gotlands södra häradsrätt. Därefter talade f. riksdagsman Th. Hansen och erinrade om den förtjänstfulla insats den bortgångne gjort i hembygden och för dess fromma och hans stora och varma intresse för sparbank, mejeri och andra rörelser samt nedlade kransar från dessa företag. Hr Robert Segergren framförde ett tack från skolrådet, där den bortgångne under så många år varit en aktad ledamot och nedlade skolrådets krans. Dessutom nedlades en mängd kransar och blommor från enskilda och sammanslningar. Till sist sjöngs en psalm och pastor Åberg lyste frid över griften. Efter begravningen hölls hemma vid Bilds en minnesstund.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 september 1943
N:r 205

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *