Domen blev 9 mån straffarbete.
Kontorsskrivaren vid TvG Göthe Härde rannsakades i går för andra gången på kronohäktet inför rådhusrätten för de förskingringar han gjort sig skyldig till. Rättens ordförande var även denna gång rådman Thor Ödin, som åklagare tjänstgjorde t f stadsfiskal Paul Önnered och den häktade biträddes av advokat Elis Almqvist.
Svaranden, som vid första rannsakningen bestred, att förskingringarna rörde tjänstemedel, medgav nu att så var fallet utom beträffande sparkassemedlen, vilka ju utgjorde personalens egna besparingar. Till rannsakningen hade därjämte krigspolischefen kapten Bohman inkommit med en tilläggsrapport, vari ersättningsyrkanden från ytterligare ett par medlemmar i sparkassan framställdes. Dessutom hade nu utredning verkställts angående de tidigare omnämnda lapparna, som utlämnats i stället för växelmynt och vilka Härde underlåtit att inlösa. Dessa medel uppgingo till sammanlagt kr. 737:15. Härde godkände samtliga ersättningsanspråk.
Sedan de egentliga rättegångsförhandlingarna därmed voro avslutade fick Härde ordet för ett ”försvarstal”, i vilket han såsom bevis för att han icke var någon brottslig natur bl a berättade, att han vid två tillfällen, då han hämtat större penningsummor på riksbanken, fått 250 kr för mycket. Första gången hade han själv ringt ned och påpekat felräkningen och andra gången hade kassören ringt honom och frågat om det möjligen var han som fått för mycket pengar. Härde, som före påringningen icke räknat igenom summan, hade ögonblickligen gjort det och konstaterat felet. Han framhöll nu särskilt, att det aldrig fallit honom in att behålla dessa medel, vilket ju faktiskt skulle ha låtit sig göra utan större risk. På samma sätt hade han vid förskingringarna egentligen aldrig menat att föröva tillgrepp av andras medel – han hade hela tiden hoppats kunna klara saken, vilket han säkerligen skulle ha lyckats med under sin till juli månad planerade semester. Han hade nämligen redan fått löfte att låna motsvarande summa av en privatperson och det var egentligen endast själva formaliteterna kring lånets upptagande som återstodo. Men så hade häktningen kommit emellan, och då kunde ju lånetransaktionen icke fullföljas.
Härde framdrog vidare som en förmildrande omständighet, att han gjort sitt bästa för att underlätta utredningen och att han mycket väl insett det brottsliga i sitt handlingssätt. Den saken hade han f ö haft tid att noga övertänka under häktningstiden, som för honom varit en bitter men kanske nyttig erfarenhet. Speciellt en sak hade mognat till visshet hos honom, och det var, att detta vore första och sista gången han komme att stå inför domstol, åtalad för egendomsbrott. Han vädjade nu till domstolen att utdöma kortast möjliga straff – icke emedan han fruktade cellens ensamhet utan därför att han önskade komma ut för att med ärligt arbete gottgöra det han förbrutit. Jag vet redan, att jag kommer att lyckas med detta, tillade han.
Den häktades rättegångsbiträde förklarade, att svarandesidan intet hade att erinra mot de av åklagaren vid första rättegångstillfället framställda yrkandena utom beträffande de 200 kr., som Härde uttagit i förskott. Här borde icke ansvaret gälla förskingring utan endast oförstånd i tjänsten. Advokaten framhöll dessutom, att främsta anledningen till förskingringarna varit det faktum, att gamla fordringsägare hårt ansatt Härde så fort de fått reda på hans fasta anställning.
Slutlingen vitsordade kapten Bohman, att Härde så mycket som möjligt hjälpt till vid utredningen – kanske med undantag för de två första dagarna, då han tydligen ännu stod under inflytande av den chock, som anhållandet inneburit.
I sitt utslag konstaterade rätten, att Härde för det första gjort sig skyldig till förskingring av 260 kr ur den handkassa han hade anförtrotts, för det andra, att han av matpengar, som skulle inlevereras till kronan, för egen del behållit kr. 1,433:70, för det tredje, att han av avlöningsmedel tillgripit kr. 737:15, för det fjärde, att han förskingrat personalens sparkassa på 1,375 kr samt för det femte att han beträffande det uttagna förskottet gjort sig skyldig till oförstånd i tjänsten. Brotten rubricerades som grov förskingring och uppsåtlig tjänsteförsummelse. För dessa sina brott dömdes Härde att undergå straffarbete i nio månader, varjämte han förklarades avsatt från sin befattning som kontorsskrivare. Han skall ersätta kronan med kronor 2,630:85 och övriga målsägare med av dem äskade belopp – sammanlagt uppgå förskingringarna till kr. 3,805:85.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Juli 1943
N:r 172