Folkskyddet av särskild chef på Gotland.

Civilskyddschef i Stockholm kan icke gärna vara föredragande i Visby.
Länsstyrelsen i Visby framhåller i nu avgivet yttrande över 1941 års hem ortsförsvarssakkunnigas betänkande med förslag till lag om folk-skyddsväsendet m. m., att den delar de sakkunnigas mening att åtgärder äro erforderliga för åvägabringande av större enhetlighet vid organiserandet av det civila lokalförsvaret.

Hemvärnet bör ej sammankopplas med civilskyddet.
Likaledes torde det vara riktigt, att en fastare samverkan bör komma till stånd mellan det civila och det militära lokalförsvaret, men länsstyrelsen ifrågasätter, om så vittgående ändringar i den nu bestående organisationen, som de sakkunniga föreslagit, kunna anses erforderliga. En sammanslagning av det civila lokalförsvaret med hemvärnet under gemensam militär ledning kunde t. o. m. medföra vissa nackdelar, t. ex. att det civila folkskyddet bleve eftersatt genom överbelastningen i de militära myndigheternas arbetsbörda. Länsstyrelsen anser det också innebära en uppenbar svaghet, att polisorganisationen ställts utanför folkskyddet. Över huvud taget förefaller folkskyddet, enligt förslaget bli för komplicerat och, omsatt i praktiken, alltför tungrott och överorganiserat.

Länsstyrelsen sympatiserar med hr Zetterquists linje.
Länsstyrelsen skulle ha önskat en lösning av ifrågavarande problem, som mera byggde på bestående förhållanden, och säger sig närmast böjd för att ansluta till de synpunkter, som polisintendenten A. Zetterquist givit uttryck åt.
Skulle emellertid en omorganisation icke kunna anses lösbar utan att följa de av de sakkunniga förordade grundprinciperna, har länsstyrelsen en del erinringar att göra mot detta förslag från rent
punkt.

Gotland bör få självständig ledning.
Sålunda motsätter sig länsstyrelsen bestämt, att Stockholms stad och län samt Gotlands län skulle utgöra gemensamt verksamhetsområde för en civilskyddschef med tre biträdande civilskyddschefer, bl. a. en för Gotland. Förslaget skulle innebära, att länsstyrelsen i Visby praktiskt taget skulle bli utan sakkunnig hjälp vid handläggning av ärenden rörande folkskyddet m. m. I varje fall är det otänkbart, heter det i yttrandet, att en på fastlandet bosatt civilskyddschef skall vara föredragande hos länsstyrelsen i Visby. Med hänsyn både till arbetsuppgifterna och till de säregna förhållanden, som råda här, är det nödvändigt, att Gotland får en enbart för länet avsedd och där bosatt civilskyddschef, anser länsstyrelsen, som är övertygad om att denne, om med hans befattning förenas de göromål hos länsstyrelsen som motsvara försvarsassistents, kommer att få, full sysselsättning. Skulle kravet på en egen folkskyddschef icke kunna tillgodoses, anser länsstyrelsen det absolut nödvändigt, att försvarsassistentbefattningen måste bibehållas här.

Länsstyrelserna böra få inflytande på dessa frågor.
Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, om icke förslaget i vissa fall går för långt i sin strävan att överflytta ärenden från länsstyrelserna till folkskyddsmyndigheterna. Ärenden ang. bl. a. utrymning böra exempelvis icke få avgöras av försvarsområdesbefälhavaren utan att ha föregåtts av samråd med länsstyrelsen. I varje fall bör det endast i undantagsfall få förekomma att dirigera personal och materiel av civilskyddet utom det folkskyddsdistrikt, för vilket den i första hand är avsedd, detta särskilt med hänsyn till att folkskyddet är en kommunal angelägenhet, för vilken kostnaderna till stor del åvila kommunerna. I anslutning härtill understryker länsstyrelsen önskvärdheten av att sådana av distrikten obundna avdelningar, som avses i 14 § av förslaget till folkskyddslag, inrättas i tillräcklig omfattning och med verksamhetsområden så bestämda, att de olika delarna av riket bli rättvisligen tillgodosedda efter behovet. Som ett oeftergivligt krav framhålles, att Gotlands län erhåller en särskild sådan avdelning, enär Gotland torde tillhöra de delar av landet, där till följd av fientliga anfall bränder eller skador av större omfattning kunna förväntas uppstå.
fortsättningen framhåller länsstyrelsen, att delar av samma kommun icke bör få tillhöra olika folkskyddsdistrikt, och vidare fäster länsstyrelsen uppmärksamheten på att enligt förslaget vissa civilskydds-chefer komma att lyda under två försvarsområdesbefälhavare.

Mera personal bör reserveras för civilskyddet.
Som bekant, har föreslagits, att alla i riket boende svenska medborgare från 15 till 65 år skola vara folkskyddspliktiga, dock att vapentjänst inom folkskyddet inskränkts till åldrarna 17-51 år. Det civila folkskyddet anses sålunda tillgodosett med 15- och 16-åringar samt med årsklasserna 52-65 år, konkluderar länsstyrelsen, som ifrågasätter någon sänkning av maximiåldern för vapentjänst för att det civila folkskyddet skall bli tillförsäkrat lämplig personal i erforderlig utsträckning.
Till sist säger sig länsstyrelsen anse det föga tillrådligt att låta lagstiftningen i sin helhet träda i kraft under nu rådande oroliga utrikespolitiska läge på grund av den genomgripande ändring den skulle medföra i bestående förhållanden. För att i möjligaste mån avhjälpa bristerna i den nu bestående ordningen torde det emellertid vara möjligt att redan nu vidtaga vissa åtgärder till påbyggnad och förbättring av nuvarande organisation, t. ex. införande av folkskyddsplikt och inskrivning, varigenom den nu rådande konkurrensen vid rekryteringen till de olika grenarna av lokalförsvaret skulle kunna undvikas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 September 1943
N:r 220

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *