Basvägar å ofrusen mark.

Vid de flesta drivningar å fastlandet anläggas s. k. ”basvägar”, d. v. s. skogsvägar, avsedda för vinterkörning. Här på Gotland är ”basvägar” ett okänt begrepp för de flesta. Givetvis beror detta på att vi av gammalt varit vana vid vinter av mycket ovaraktig beskaffenhet. Snötäcket har legat endast en kort tid, det har töat bort och kanske efter några veckors barmark ersatts med ett nytt. Under sådana förhållanden har det givetvis varit otacksamt att iordningställa särskilda vintervägar för skogsprodukternas avforsling.
Det ser nu ut som vi fått ett annat vinterklimat. I år kom snön på ofrusen mark. Upprepade snöfall ha ökat snötäckets tjocklek. Kölden kan inte tränga igenom. I sumpig skogsmark ligger jorden mjuk och otjälad under snön. Hästarna trampa igenom och bilhjulen likaså.
I år är det mer än annars av särskild vikt att utforslingsvägar ordnas, så att timmer och ved kan. transporteras ut ur skogen medan snön ligger Kvar. För den skull böra befintliga skogsvägar iordningställas för vinterkörning och nya vintervägar i mån av behov anläggas. Kostnaden härför är jämförelsevis ringa. För att frosten skall komma åt marken och ett bärlager av snö och is bildas, måste i god tid, innan snötäcket blir’ för djupt, körbanan bearbetas med enkel smal snöplog eller vält. I vissa fall får man även tillgripa skottning och planering. Viktigast är att vägen i god tid blir tilltrampad och tillkörd. På viktigare delar av vägarna måste även vägen vattnas, men i regel kan tillräcklig isbildning ske genom att det under snötäcket jäsande vattnet genom bearbetning bringas att stiga upp till ytan och frysa till.
För att förbättra framkomligheten och släppa fram frosten till vågbanan böra närstående buskar borttagas och framskjutande trädgrenar avsågas.
Framsläpningen av timmer- eller vedstockarna ur skogen till basvägen bör ske med enbetshäst. Det är i regel, åtminstone i tätare bestånd orlirligt och hindersamt med bakkälke. Stockarna fastgöres vid framkälken med kätting och bjönbindving. I vissa fall kunna stockarna framsläpas direkt med timmersax eller särskilt konstruerad gripsax. Körning med parhästar och vanliga arbetshästar i tätare ungbestånd, där gallring skett, är en styggelse, fördärvbringande för ungskog och plantor.
Intet bör underlåtas för att underlätta framforslandet av de väldiga vedkvantiteter, som vi i år måste framforsla ur våra skogar.
Visby den 13 januari 1943.
Ragnar Melin.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 januari 1943
N:r 12

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *