Torkan redan skrämmande.

Skall fjolårets missväxt upprepas?
Året 1939 blev som bekant ett ganska mörkt år för det gotländska jordbrukets vidkommande, och man kunde i vissa fall tala om missväxt, vilket främst hade sin grund i den regnfattiga sommaren. Dessvärre tycks 1940 visa tendenser att gå i samma spår, på vissa håll är situationen betydligt sämre än under förra året på denna tid.
Redan nu i mitten på juni börjar torkan bli synnerligen besvärlig på sina håll — regn har under hela våren varit en sällsynt företeelse och framför allt vallarna äro på många håll alldeles avbrända, medan däremot rotfrukterna som vanligt stått sig bättre. Men blir det inte nederbörd snart, så te sig utsikterna även i sistnämnda avseende allt annat än ljusa, trots att man ännu icke kan tala om katastrof. Ett kraftigt regn inom den närmaste veckan kan rädda det mesta, anser man på jordbrukarhåll. Höskörden kan dock redan nu betecknas som dålig, vårsäden har på de flesta platser kommit upp dåligt och även höstsäden är svag.
Vid en förfrågan som Gotlands Allehanda gjort på olika platser blir svaret också genomgående, att regn behövs och det snarast, ty jorden är redan uttorkad trots den stora snömängden i vintras, vilken väl annars borde ha satt myr i jorden. I Vamlingbo har man sålunda redan måst börja köra vatten till ett par gårdar, vilket väl om något är ett dåligt tecken, på en del ängar har man redan måst slå höet i stället för som annars först efter midsommar o. s. v. I Stånga är det också torrt, vilket framgår av att man inte haft regn sedan den 31 maj och 1 juni, då det föll sammanlagt 5,9 mm. I Eksta hade man en regnskur den 6 juni, men annars har det varit vackert väder hela våren, vilket haft till följd, att vattnet redan börjar sjunka i brunnarna, även om man inte ännu kan tala om vattenbrist. Två torkår efter varandra står man dock inte ut med, säger man därute Roma kom det en smula väta i april och maj, men nu har torkan tagit överhanden, och likadant låter det från norra Gotland, där man visserligen har ”semesterväder” men där allt redan är rödbränt och upptorkat.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 juni 1940
N:r 138

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *