Nygårdsmyr.

Herr Redaktör!
Har något sent uppmärksammat, att i Eder tidning för en vecka sedan stått en artikel om Nygårdsmyr, skriven av hr M. Wiman, Tings i Kräklingbo. Då artikeln även vänder sig mot mig, ber jag om plats för nedanstående genmäle.
Jag finner med förvåning, att hr Wiman anser, att jag och andra, som önska rädda Nygårdsmyr, vilja komma åt jordbrukarna och deras näring. Det är likväl alldeles tvärtom; vi vilja rädda gotländskt jordbruk. Icke blott hr W: och hans fyra meningsfränder äro jordbrukare utan de flesta av de många opponenterna, som få lida skada av hr W:s företag. Det är ju då hr W., som i själviskt intresse fördärvar för en mängd jordbrukare.
För övrigt är det många, som beröras av företaget, då det gäller en vattenfråga.
Det bryr sig hr W. inte om. Ingen lag, menar hr W., kan tvinga honom att förse de andra med vatten och själv därvid lida förfång. Vilja de ha vatten, få de skaffa sig det, bäst de kunna. Här är det. fråga om utdikning av egen, vattensjuk mark och ingenting annat. Ja, man känner till den där tankegången. Men den är knappast kristlig.
Herr W. säger vidare, att jag felaktigt uppgivit antalet av dem, som förra sommaren hämtade vatten från prästgårdsbrunnen. Jag svarar, att jag icke räknat dem utan angav efter uppgift. Har i år fått veta, att antalet noga räknat var 62 personer förra sommaren och 184 nu i somras (militär var förlagd där). Men tänk, om det var 61 i fjol och 167 i år! Då göres väl ett nummer av det också.
Icke heller har jag påstått, att nämnda brunn ligger nära myren. Hade den så gjort, skulle den icke behövt att så hårt anlitas, enär brunnarna där ha väl med vatten. Jag ville blott framhålla, att det är ont om vatten i Kräklingbo om somrarna, och att man därför måste vara rädd om de vattentillgångar, som finnas. Prästgårdsfamiljen måste ju ock i somras taga vara på allt regnvatten, då brunnen var så hårt anlitad. Likaså skulle ingen fått saltvatten i sin brunn vid fördjupning, säger hr W. Det hörde jag dock bestämt i fjol och nu återigen i år. Det förvånade mig, men det visar, att man måste gå varsamt fram med utdikningarna i socknen. Varför säger hr W., att jag påstått, att Nygårdsmyr var en vattenreservoar för hela östra Gotland? Hr Wiman måste ha mycket livlig fantasi. Man bör icke på det sättet förvända saker och ting.
Jag förstår likväl gott hr W:s bitterhet, då han röner motstånd i sina planer.
Det är dock så i livet, att man måste taga hänsyn även till andra. Så blir det mothugg. ’Hr W. skall visa, att han förmår driva igenom den här saken. Säkert är det dock icke att han lyckas, men det är möjligt. Dock skulle jag nu till slut vilja rikta en allvarlig vädjan till honom att avstå från sin föresats, som väckt så mycket bekymmer i orten. Det är minsann bekymmersamt nog ändå i dessa tider.
Adrian Kronqvist.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 31 Oktober 1940
N:r 253

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *