Havor gård i Havdhem.
Bland Sudrets många vackra släktgårdar är Havor i Havdhems socken en av de mest remarkabla. Havor gård har’ nämligen varit i samma släkt alltsedan begynnelsen, d. v. s. sedan gårdens uppbyggnad påbörjades. Innan nuvarande ägarens förfäder kommo till Havor för att bygga och odla var detta en ödegård – enligt uppgifter i gamla urkunder.
- Detta är nu mer än tvåhundra år sedan, säger lantbrukaren Anders Hermansson, som är ägare till den förnämliga släktgården och arbetar i fädernas spår med att förkovra densamma. – I åtta generationer har gården övergått från far till son i rätt nedstigande led.
Herr A. Hermansson övertog gården av sin fader H. N. Hermansson – känd av alla Gotlands lantbrukare som intresserad föreningsman i jordbrukets tjänst – numera bosatt i Havdhems samhälle. I sin tur övertog han gården av sin fader, nämndemannen Ferdinand Hermansson, som avled för ett 10-tal år sedan. Under den sistnämndes tid skedde skiftet på gården och strax därefter eller 1881 uppfördes nuvarande manbyggnad i villastil samt ladugården.
När legenden blev sanning.
Innan vi orda något om jordbruket på Havor, bekanta vi oss med två av egendomens tidigare ägare. Herr H. N. Hermansson – nuv. ägarens fader – är på besök på gården, så honom träffa vi personligen, och få nöjet följa med honom på en promenad i den stora fruktträdgården, som han på sin tid anlade. Där finns ett par hundra fruktträd, som just nu digna av Stenkyrke, Grawenstein och andra äpplen. – Herr Hermansson vill’ även visa oss ett par bisamhällen, men eftersom vi sedan gammalt ha en respekt för bin, hålla vi oss på vederbörligt avstånd, då hr Hermansson lyfter på taket till en honungssamlarevilla. Men det var verkligen inte farligt, ty man kunde se bina s. a. s. inom glas och ram. Men tänk om det skyddande glaset icke hade funnits … !
Inomhus presenteras vi för Ferdihand Hermansson – ett porträtt i olja – som till närmaste ”granne” på väggen fått själve ”Kattlundar” (Anders Andersson, Kattlunds) vilken var hans morfar.
Det är givet att en del legender spunnits i en så urgammal bygd som Havor och dess omgivningar. Och en bland dessa lyder: ”Vid Lejsungs fot och Hovar gärde finns en skatt av omätligt gärde ejsarlangt och uke brett.” ”Lejsungs” lär fordom ha legat på en kulle – numera åkerjord – strax i till Havors nuv. manbyggnad. Hr Anders Hermansson berättar därom bl. a.:
- Min farfar sa ibland till mig: När du plöjer eller gräver på kullen, så gräv och plöj djupt, för där finns det en skatt. – Jag tänkte förstås inte så mycket på saken, men så en dag för tio år sedan – strax efter farfars död – då jag plöjde på kullen, hittade jag en ganska aktningsvärd guldskatt. Jag åkte till landsfiskalen i Hemse och visade mitt fynd, varvid det konstaterades att det var fullödigt guld. I några dagar utställdes fyndet i banklokalen i Hemse, men översändes sedan till riksantikvarien. De vackra guldsmyckena inlöstes av staten med 900 kronor.
Den gamla sagan om skatten blev således sann verklighet. Enl. vad hr H. vidare berättar, kan man än i dag se skymten av guldstoft på kullen ifråga, där – också enligt en legend – en guldsmed lär ha bott. Man håller också för troligt, att en småbrukare gjort ett större fynd på ungefär samma plats som nyssnämnda. Småbrukaren hade länge haft det ganska dåligt ställt, men så en vacker dag började han röra sig med en hel del slantar. Han nämnde inte hur han kommit över så mycket pengar, utan rätt vad det var sålde han sitt ställe och flyttade från orten.
Medan nya skatter komma i dagen, se vi oss omkring på gården.
Jordbruket.
Den sammanlagda åkerarealen och betesvallarna omfatta 110 tnld, varav 70 tnld är fastmarksjord bestående av tämligen styv lerjord eller lermylla och 40 tnld myrjord, vilka till största delen äro fodervallar och kulturbeten.
Årets skörd är i de flesta fall ett pinsamt kapitel att beröra. Men hr Hermansson är inte den som ser allt i svart – och vilken lantbrukare får förresten vara pessimist i dessa dagar – utan gör ett överslag av hur stor skörden möjligen kan vara, och säger:
- Halv skörd blir det ungefär, vilket ju inte är så dåligt efter förhållandena i år. Det är dom som har mycket sämre: Grässkörden på myren blev inte så dålig, men något ansenfoder blir det förstås inte trots regnet. Det som nu växer går åt till kreatursbete.
Kulturbetena på Havor ligga ovanligt väl till. Det är ett 10-tal inhägnader vardera om cirka 2,5 á 8 tnld belägna i myrsänkan strax intill ladugården. Vattentillgången är säkrad genom rörledningar, som dragits fram till vattenposter i betet. Vid vårt besök kunde man se det senkomna regnets goda verkningar, ty betesmarkerna grönskade riktigt vackert. Efter vad vår ciceron påstod, hade också mjölkmängden ökats en smula på sistone.
Åkerfälten ligga i en fyrkant kring gården och äro samtliga väl täckdikade. Ett skift om cirka 10 tnld är under odling. För tillfället kan man inte göra någonting åt odlingsarbetet, dels är det för torrt och dels saknas arbetskraft. - Men, säger hr H., om det blir lämpligt fram mot vintern, skall vi nog taga itu med odlingsarbetet, som skall utföras i enlighet med hushållningssällskapets förslag – bara vi får motorbränsle till traktorn.
Brännoljan ett besvärligtproblem.
Motorbränslet till traktorerna är ett problem, som inte låter lösa sig i en handvändning. – Gengas kan nog vara bra, där den kan användas utan större omändringar, menar hr H. men tillägger:
- Gengasaggregat kan inte påmonteras vilka traktorer som helst. Och det är ju klart att de flesta dra sig för att köpa en ny traktor bara för att kunna köra med gengas. För köper man en ny traktor, måste man också köpa en hel del nya redskap. Det finns ju ingen som helst garanti för, att det blir sådana priser på lantmannaprodukter nästa år – om det skulle bli en skaplig skörd – att skulderna för nyuppsättning av gengastraktor och redskap skall kunna betalas. Under sådana förhållanden är det bäst att odla litet mindre, d. v. s. så mycket man kan utan den ordinarie hjälpen av motorkraft.
Brännoljeproblemet är svårt för alla, men särdeles prekär blir situationen nu för lantbrukare, som behöva brännolja för traktorer och belysning.
Skogen till Havor omfattar cirka 30 tnld och ger ved och virke för gårdens behov. Delvis är skogen ängsartad och bevuxen med lövträd.
Byggnaderna.
Som ovan nämnts uppfördes manbyggnad och ladugård på 1880-talet. Dessa ha sedan väl underhållits och äro i mycket gott skick. Ny ladugård har ägaren beräknat bygga, men ett dylikt företag får väl anstå till dess läget på byggnadsmarknaden blir gynnsammare.
På Havor har under senaste år flera slag av ekonomibyggnader uppförts. Svinhuset t. ex. är stort, ljust och luftigt, vilket också fordras för svinaveln, som särskilt omhuldas på gården. Den nyaste byggnaden är en stor lada, som är försedd med hissanordning och skjutbara portar. I den rymliga byggnaden har även spannmålsmagasin i tre bottnar inrymts.
Den vackra manbyggnaden är omgiven av en vacker park – ett stycke gotlandsäng – med alla de trädslag, som trivas på ön. Framför verandan trona ett par ståtliga lindar, vilka tyvärr skymma så att man ej kan taga någon tilltalande bild av boningshuset, som är uppfört av trä.
En solid arbetarebostad uppförd av tegel är belägen mitt emot nyssnämnda park vackra SRB-kossor, vilkas mjölkmängd börjar öka i mån av bättre bete. Ungdjuren och hästarna släppas in i de betesfållor, när mjölkkorna först betat av det bästa gräset.
Eftersom jordbruket är motoriserat har man inte användning för mer än tre hästar.
Den gamla vackra gården ligger en god bit från stora landsvägen, men vägarna till gården äro synnerligen väl hållna, vilket minsann inte alltid är fallet med privatvägar på och till gårdarna.
Välskötta, trevliga gårdar är det gott om på Sudret, så det skall inte dröja länge förrän vi återvända till dessa dejliga nejder.
T-a.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Augusti 1940
N:r 195