Mullvalds i Hemse socken.
Bland Hemse sockens många vackra gårdar är Mullvalds en av de största. Ursprungligen var den kanske inte mer än hälften så stor som nu, ty åtskilliga hektar jord ha under åren inköpts och lagts till den förutvarande arealen. Mullvalds är för övrigt en gård, som man inte kan underlåta att lägga märke till, då man färdas vägen fram från Hem-se mot Visby. Egendomen, som äges av lantbrukaren Albin Melin, är belägen några minuters väg från samhället, och har således ur trafiksynpunkt ett centralt läge, som icke minst nu har sitt stora värde.
Brand ödelade äldre byggnader.
En ladugårdslänga, som på sin tid uppfördes av nuvarande ägarens fader, samt en del andra byggnader vilka samtliga voro byggda av trä, brunno ned till grunden 1914. Det var endast en mindre byggnad, som kunde räddas. Manbyggnaden var även den hotad av den våldsamma branden, men blev helt och hållet oskadd.
Det var naturligtvis ett svårt avbrott i lanthushållningen, ty det gällde att så snart som möjligt skaffa nya byggnader, foder o. s. v. 1915 lät herr Melin bygga en ny ladugård. Och det skulle bli en Jadugård, som inte var så eldfängd.
Därför uppfördes murar av sten till halva byggnadens höjd och över det hela tak av korrugerad plåt. Alla golv cementerades i både stallar och lada. – För avrinning av spillning gjordes ledningar till cementerad gödselstad och brunn, varför ladugårdsbyggnaden gott kan jämföras med andra, som äro senare byggda.
Vi göra först en titt in i kostallet, som nu är tomt — så gott som. En stor grann SRB-tjur står ensam men har det svalt och skönt, så han tycks trivas utan sällskap. Det finns rymlig plats för minst ett 20-tal klav-bundna djur samt boxar för ungnöt och kalvar. Mjölkningsaggregat är också installerat, och drives av en motor som även svarar för vatten-uppfordringen till de automatiska vattenhoarna.
Från ladugården komma vi in i häststallet där sex kraftiga kampar ha sina spiltor. Även hästarna äro ute på bete eller i arbete, så dem få vi inte se skymten av. För utfodringen är arrangerat på bästa sätt och till stallets inredning i övrigt hör en rymlig selkammare.
I den stora ladan och på skullarna är det naturligtvis nästan tomt så här års, i all synnerhet som foderbristen varit kännbar under den gångna inomhussäsongen. Ladan användes nu till förvaring av maskiner och redskap. Hr Melin understryker också:
— Jag vill inte att någon redskap skall stå ute, om den inte strax skall användas på nytt.
När vi framhåller att ladugårdsbyggnaden verkar ovanligt stor, så säger ägaren och upphovet till den pampiga byggnaden:
— Ja det var också en byggmästare här på trakten, som tyckte detsamm. Efter att ha sett stall och lada och andra utrymmen, yttrade han: ”Det här får du aldrig fullt”. Men det var 1915 det. Skulle jag ha byggt nu, så skulle jag gjort ladugården framför allt bredare. Byggmästaren blev således inte sannspådd.
På ömse sidor om den rymliga planen framför ladugårdslängan utgöras flygelbyggnaderna av magasiner, svinhus, hönshus o. s. v. Samtliga utom det lilla hus, som räddades från branden, äro uppförda under nuvarande ägarens tid.
Vi fånga en bild av en ovanligt väl bibehållen kvarn, och fråga om den står kvar som minnesmärke från gamla tider.
— Nej, svarar hr Melin, kvarnen är inte så värst gammal. Det .var en äldre kvarn där förut, men så tyckte min far, att denna började bli lite rankig, och då byggde vi den här. Den fungerar lika bra ännu, och användes också när det behövs. I vintras var det så mycket snö, så
vi kunde inte ta oss dit, men annars
bruka vi mala där när det ”blåser. — Kvarnen är förresten den som räntas sig bäst på hela gården, tilllägger hr Melin med en humoristisk glimt i ögonvrån.
Manbyggnaden,
som är ganska stor, uppfördes under senare hälften av 1800-talet. Den är ’byggd av sten. Under senare tider lades på densamma tak av korrugerad plåt. Hr Melin upplyser om att han under årens lopp restaurerat invändigt vid flera tillfällen. — Men säger han, det här stora rummet är alldeles för stort. Numera bygger man ju inte så. Förr var det ju vanligt att de vävde och spann och höll på med annan hemslöjd i samma rum, och då ville man förstås ha så stora rum som möjligt. Skall man avdela det stora rummet blir det lika tokigt hur man bär sig åt. Så nu får det väl vara som det är i min tid.
Det är svalt och skönt i de stora luftiga rummen, men vi bege oss ut igen för att se på ägorna. Först bör kanske nämnas att manbyggnaden är om given av lummiga träd och en välskött trädgård. Trädgården är förresten så pass väl i ordning, så att hr Melins yttrande: — Trädgårdsarbetet blir inget bevänt med i år, för vi ha för lite folk och hinner inte att göra någonting åt den — får man taga med reservation.
Maskinmjölkning även utomhus.
När vi snedda planen mellan ekonomibyggnaderna, lägga vi märke till en underlig byggnad, som delvis saknar golv och väggar. Vi få följande förklaring:
Det skall bli ett mjölkstall, som kan transporteras ut till betena. den ena ändan — som är inbyggd — skall motorn monteras in. Det är plats för fyra kor åt gången. När korna väl ha kommit in i sina bås, stänger man bakom dem. När de sedan skall ut igen, så är det bara att öppna grinden framför. På så vis slipper man att vända dem i båset.
Arealen.
Till Mullvalds hör ägor av skiftande slag. Åker, äng, skog och myr. Myrmarkerna, som mestadels äro odlade, har hr Melin inköpt under senare år och likaså ett skifte Oxarve. Tillsammans är den brukade åkerjorden cirka 80 tnld och består dels av lermylla och dels lättare mylla.
Strax nedanför ett höstvetefält, som är kålgrön och kraftigt trots torkan, ligger en förtjusande äng, vilken just nu är som fagrast. Denna ängs vegetation blir ett gott tillskott i foder.
Skogsmarkerna omfatta också cirka 80 tnld. De äro delvis bevuxna med kraftig timmerskog och även vacker återväxtskog. För att -spara på egendomens trädbestånd, har vi olika tillfällen köpts virke, säger ägaren, som visserligen är mån om att alla byggnader skola vara i bästa skick, men också ser till att skogen inte skövlas.
— Det vill mycket till att hålla en gård i ordning, menar hr Melin. Det var nog bra i ordning här, när jag övertog gården, men sedan har jag köpt till jord. Och på så sätt blir det mer att göra, så riktigt färdigt blir det väl aldrig på en lantgård.
Vi måste nog ge hr Melin rätt, ty skall en egendom förkovras måste f örbättringarna ske i den mån nya rön göras.
T-a
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 juni 1940
N:r 147