Svalings i Gothem.
I ”Gotlands land och folk” – en gotlandsbok av A. Th. Snöbohm utkommen år 1871 – har författaren förutom så mycket annat även berättat några folksägner om ”bysen”, havsfrun, ”bjäru” o. s. v.
Två av dessa bysesägner äro lokaliserade till Gothem socken och den ena av dessa som förtäljer för oss om ”Svalings-Hans” och hans underliga möte ined bysen borta i Gothemskogarna lyder:
”En bonde vid Svalings i Gothem vid namn Hans, var i skogen för att upphjälpa en tun mellan tvenne hagar eller skogsparker. Han klev över gärdesgården in i en tät skogspark tillhörig Kyrkbjers för att hugga några ”bandar”, men blev helt häpen vid att inne i tjocka skogen se en gammal man sitta på en stubbe med ansiktet nedlutat i sina händer. Förvånad utbrast Svalingar: ”Hvaim jär. I?”
”En vandrande man”, gav den sittande till svar utan att se upp.
”Hur läng har I vandrä da” sporde bonden, och den sittande gav till svar : ”1 tre hundra år”.
Allt mera förvånad sporde bonden åter: ”Jär de int svårt ti laupä så där”.
Svaret blev: ”För mig har det ej fallit sig tungt, ty jag har alltid älskat denna skog”.
”Nå så laup da ”, sägd Svalings-Hans.
I samma ögonblick, som orden hade yttrats, hade hörts ett ljud, som när en fågel flyger upp och i detsamma hade den gamle varit försvunnen, utan att Svalingar kunnat märka om han sjunkit i jorden eller vart den lille underlige mannen tagit vägen. ”Borta var han”, skriver författaren. Det har gått några decennier sedan signaturen ur A. Th. Snöbohms ypperliga gotlandsbok tog del av dessa anteckningar, men när vi en vacker sommardag i förra veckan, via Fånnbro, Spennarve och Fjärdingegårdarna, reste den lilla avtagsvägen ned till Svalings drog vi oss plötsligt åter till minnes berättelsen om Svalings-Hans och hans ovan omtalade äventyr.
Svalings gård, som numera är uppdelad på några parter, ligger som nämnts i Gothem socken, ehuru något avsides från de allmänna huvudvägarna därstädes. Själva huvudparterna, som möjligen långt tillbaka i tiden kan ha utgjort en enda gård, ligger sålunda omkring två kilometer från allmänna landsvägen, som går genom Gothem bort mot ”Hangreby ”, ungefär lika långt från allmänna landsvägen vid Nygårds i Vallstena men själva trakten, där gårdarna äro belägna, föreföll oss visst icke oäven.. Mörkgröna barrskogar runtomkring öppna åkerfält. Den idylliska Gothemsån korsande landskapet strax sydost om gårdarna och utmed kviorna bortåt, Vallstena en härlig lövskog, som stod som en mur på båda sidorna utmed den vackert buktande skogsvägen.
Det var ett strålande ”semesterväder” den eftermiddag vi cyklade’ bort mot Svalingsgårdarna, men det måste erkännas, att det på sina håll såg ganska betänkligt ut med årsväxten på de av torkan redan svårt härjade åkerfälten. Borta i Gothem syntes man dock i motsats till vad fallet varit i andra och mera bördiga jordbrukstrakter, haft bättre tur med själva vårsådden. Vårsäden var här i allmänhet ganska bra uppkommen. Vid Svalings hade man redan tagit itu med betgallringen, men här liksom på så många andra platser hade köld och torka härjat. Vårsädesfälten voro gula. Vallarna törstade stade och voro glesvuxna och detta syntes även i viss mån vara fallet med de höstsädesfält vi passerade innan vi nådde fram till gården.
Lantbrukare Karl Petterssons gård vid Svalings, den part, som ligger längst åt öster, utgöres enligt gammal mantalsräkning av fem sextondels hemman och är förövrigt den gård, som på sina marker hyser en av Gotlands hittills äldst daterade stenåldersboplatser.
Ägorna, som hör till egendomen, ligga till större delen samlade intill gården. Fastmarksåkern, som utgöres av 30 tunnland täckdikad, styv ehuru god lerjord, gränsar sålunda intill gårdsplanen. Alltsammans låg så gott som i ett skifte och hölls synbarligen i en mycket god kultur. Förutom denna åkerjord fanns dessutom sex tunnland myr ute i den lilla Mästarmyr, som ligger i skogsområdet ute vid gränsen mellan Gothem, Boge och Vallstena socknar. Denna myr dikades enligt uppgift på slutet av 1800-talet. Och myrmarken, som är belägen därstädes är odlad och dränerad samt användes i huvudsak för höproduktion, men även för odling av säd och rotfrukter.
Av ängsmarken som finnes vid Svalings, hävdas ännu två tunnland med fagning och slåtter. Av betesvall fanns därjämte cirka fyra tunnland beläget i två skift, alltsammans liksom åkerjorden tillfinnandes alldeles i närheten av gården.
Vad beträffar skogsmarken var denna belägen i ett skifte. Arealen var omkring 112 tunnland. Skogstillgången synnerligen riklig och det kan nämnas att ägaren här, liksom när det gällt jordbruksfastigheten i övrigt nedlagt ett stort arbete på dikning som säkerligen kommer att, även i fortsättningen, visa sig fruktbar.
Men en jordbruksfastighet består vanligen icke vara av skog-, myr och åkermarker. Till Karl Petterssons gård vid Svalings hör även för en gård nödvändiga åbyggnader och främst bland dessa må då nämnas den i vacker gotländsk 1800-talsstil uppförda manbyggnaden. Den är alltså uppförd av sten och försedd med tegeltak. Byggnadsåret skulle enligt ägarens uppgift ligga så långt fram i tiden som 1903.. Inredningen syntes vara trivsam och praktisk. Och vad det yttre beträffar syntes inga särskilt störande tillbyggnader ha förekommit. Även flygelbyggnaden var uppförd av sten och försedd med tegeltak. Dess byggnadsår var enligt uppgift 1889. Ladugårdsbyggnaden, som tillkommit år 1888, var däremot byggd av trä och försedd med spåntak.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 juni 1940
N:r 142