Tillbakagång över hela landet men mest för Gotland.
Vid Gotlands Turistförenings årssammanträde igår föredrog ordföranden konsul Carl E. Ekman som vanligt en redogörelse för årets turistsäsong. Berättelsen gav vid handen att turistlivet i landet i sin helhet gått tillbaka i år men att Gotland bl. a. på grund av restriktioner och utlänningarnas uteblivande drabbats hårdast av kristiden. Antalet civila passagerare på Gotlandsbåtarna har i år varit endast 33 proc. av fjolårets. Uthyrningarna ha också varit ringa, busstrafikens svårigheter har medfört inskränkningar i rundturer och sällskapsresor, och öns ekonomiska utbyte av turisttrafiken har kännbart nedgått. Framtiden ter sig heller icke särskilt ljus för Gotland som turistprovins.
Vid årsmötet den 29 augusti ifjol uttalade jag den farhågan att även ett krig, som komme att försiggå utanför Östersjön, skulle utöva en ofördelaktig inverkan på den gotländska turistverksamheten. Under omnämnande av att 1915 års turisttrafik endast var hälvten emot den under 1913 sade jag mig frukta för att reduktionen denna gång skulle bliva ännu kraftigare. Dessa dystra spådomar hava tyvärr besannats. I förfjol hade vi 9,000 utländska turister och ifjol, då fara för krig redan förelåg, stannade det vid 6,000, men i år ha vi ej haft några alls, då kryssningarna upphört och myndigheterna förbjudit utlänningar att resa till Gotland. Även om ett sådant lokalt förbud ej funnits, skulle vi dock ej fått några utländska turister alldenstund denna rörelse varit lamslagen för hela vårt land. Av de stora utländska turistbåtarna och de talrika större och mindre utländska resesällskap, som begagnat sig av turistföreningens tjänster, ha vi under de senare åren fått goda inkomster, vilka nu helt uteblivit. Vad den inhemska turistrafiken beträffar, så har den, som var och en kunnat finna, minskat betydligt. Då en hel del av de passagerare, som hitlänt med ångbåtsbolagets fartyg, varit anhöriga till hit förlagd militär, kan de egentliga turisternas antal ej så noga uppskattas. Sammanlagda antalet civila passagerare har emellertid uppgått till endast 33 % av fjolårets.
Reserestriktionerna drabbade mest Gotland och Gotlandstrafiken.
Restriktioner, tillkomna på militärt initiativ och endast drabbanie den gotländska trafiken, hava stält oss i ett sämre läge än andra turistorter, t. ex. Öland, dit man kunna resa utan den legitimation och kortroll, som gällt för Gotland. Resorna, från Stockholm och dit hava också obehindrat kunnat gå igenom skärgårdarna, under det att vårt ångbåtsbolag för att kunna ställa sig gällande förbud mot fotografering m. m. till efterrättelse ansett sig nödsakat att vägra föra passagerare genom den lockande Stockholmska skärgården. En ledande artikel till fromma för den gotländska turisttrafiken, som en stor Stockholmstidning var vänlig nog att införa mot säsongens början, väckte myndigheternas miss’ hag och föranledde oss till att beskära reklamen genom minskad annonsering i de stora tidningarna. Det är givet, att en i vissa avseenden sämre ställd provins måste komma i en relativt dålig situation när turisttrafiken i Sverige överhuvud gått tillbaka. De många inkallelserna och deras följder, den allmänna fördyringen, det stigande skattetrycket och vad det nu allt kan vara har gjort att 1940 års turistsäsong med få undantag visar tillbakagång över hela landet. Emellertid torde det vara tvivelaktigt om vi vunnit något nämnvärt genom en kraftigare reklam. Det har nyligen gått en notis genom pressen av vilken det framgick, att Bornholmsbåtarna under juli månad i år endast hade 25 % av fjolårets passagerareantal. Och i ett annat sammanhang har det omnämnts, att man i sommar gjort en kraftig reklam för denna route. Vi hade under juli dock 33 % civila passagerare emot ifjol.
Genom nödvändigheten att inskränka kolförbrukningen så mycket som möjligt har ångbåtsbolaget tyvärr ej kunnat uppehålla mera än en tur i veckan på Kalmar. Om också, som vi erfarit, de billiga rundreseturerna även nedgått på fastlandet, hade dock sannolikt ett bättre resultat nåtts för Gotlands del om det åtminstone kunde gått 2 turer på Kalmar i veckan. Nu har antalet rundresande stannat vid blott 17 %, alltså ett även relativt sett dåligt resultat.
Inskränkningar i turistorganisationen. — Det ekonomiska utbytet betydligt minskat.
Som alla veta har ett stort antal pensionat, logi och vandrarehem under denna sommar ej kunnat användas för sina ändamål, så har blott ett enda vandrarehem stått allmänheten till tjänst. Efter vad vi inhämtat torde dock de ställen, som haft rörelsen igång, ej varit överlupna av resenärer. Vad rumsuthyrningen i Visby genom föreningens försorg beträffar så har den varit obetydlig, men istället har föreståndarinnan kunnat bereda en del värdar uthyrning åt militär under vintern.
Då vi i G. T. F., som jag inledningsvis nämnde, voro beredda på en stark tillbakagång, hava vi också inrättat oss därefter. Så öppnades icke resebyrån och ej heller läsrummen i Gamla Apoteket och personalen har minskats så långt det varit möjligt. Svårigheterna för busstrafiken har tvungit oss till att förenkla stads-rundturerna, och låta dem gå uteslutande till fots, samt att betydligt inskränka sällskapsresorna till landet. Stadsrundturerna ha varit 56 med 510 deltagare och till landsbygden ha vi med gengasbuss gjort 15 resor till Lickershamn och Ihre samt till Dalhem 7 resor med sammanlagt 378 personer. Omsättningen av vykort, handböcker, souvenirer o. dyl. i våra byråer har varit mycket ringa. Som vi även ansett omständigheterna kräva en nedsättning i de större avgifter, som betalts till vår förening, hava våra inkomster gått ned avsevärt och till utgifternas täckande torde vi behöva taga omkring 4,000 kronor av föreningens kapital.
Eftersäsongspropaganda lönlös — visar erfarenheten.
I pressen ha vi klandrats för att vi icke dragit fördel av att eftersommaren och höstens första månader höra till den ”allra tjusigaste” tiden på Gotland och öppnat en extra propagandakampanj med nedsatta priser. Denna avbasning vittnar om att tuktomästaren är okunnig om att vi i tvenne perioder med några år i varje just försökt genomföra ett dylikt program ,upptagande nedsatta priser efter den 10 augusti samt öppethållande av eljest stängda restauranger och pensionat till dels 15 september (Snäckgärdsbaden) och dels till september månads slut (pensionat i Visby och Ljugarn). Resultaten blevo, trots kostbar reklam, dock så dåliga att planen måste uppgivas. I S. T. F:s senaste årsskrift har jag omnämnt en del av de hinder som förelegat. För övrigt har tiden efter den 10 augusti just i år förefallit mig mindre ”tjusig”.
Turistisk lågkonjunktur att vänta även vid snar fred.
Vad det gotländska turistväsendets framtid beträffar, så är det svårare i år att profetera än ifjol. Jag menar då förhållandena sedan världen åter fått fred. Räcker kriget över nästa sommar torde denna bliva minst lika dålig som i år. Men även efter kriget kan man vänta en försämring. I de främmande länder, utom Amerika, som sända oss turister, torde de ekonomiska förhållandena bliva sådana, att resor till utlandet komma att minskas, och i den mån de förekomma gå de helst till de minst avlägsna och de mest attraktiva länderna. Sverige torde knappast komma att höra till något av dessa. De stora kryssningsbåtarnas antal komma av flera skäl att minskas. Våra grannländer, med vilka vi räknat under de senaste åren, komma även i ett dåligt ekonomiskt läge. Vad slutligen vårt eget land angår, så är det knappast troligt, att de fantastiska drömmar, som förekommo i samband med semesterlagens antagande, komma att förverkligas. Dyrtid och betungande skatter komma antagligen att kraftigt beskära resemöjligheterna. Kanske mest för folk av de kategorier, som depenserat mest och som utgjort de mest förstklassiga ställenas underlag. Men man kan befara att även den stora massan får anledning att se på slanten. Det är därför ej uteslutet att det kommer att dröja åtskillig tid innan Gotland får samma ekonomiska utbyte av, turisttrafiken som den haft under de senare åren.
Även turistföreningen måste inskränka sig.
Därmed är naturligtvis ej sagt, att G. T. F. skall lägga sig på latsidan när fredliga förhållanden inträda, men då vi hava en omfattande och därigenom dyrbar organisation måste vi framgå med omtanke och aktgivande på tidens tecken. Säkerligen kunna vi på många år ej påräkna så goda inkomster som hittills. Våra revisorer hava någon gång påpekat, att det kostar oss ganska mycket att hålla dessa läsrum i Gamla Apoteket, och här får kanhända en av de första besparingarna göras. Under de 10 år, söm de hållits tillgängliga för den resande allmänheten, har det skett med en uppoffring för G. T. F. av inalles 16,000 kronor. Frågan blir emellertid föremål för styrelsens beprövande. En ljuspunkt för framtiden se vi däri, att Visby stad beslutat
inrätta ett vandrarehem. Då det uppsving som cykelåkandet nu tagit icke gärna kan bliva utan följder i framtiden, blir ett vandrarehem i vår stad ännu mera behövligt än förut. Det kan för övrigt vara mycket möjligt, att de förändrade förhållanden, som komma att råda efter kriget, komma att kräva nya uppslag av nu okänd beskaffenhet, och jag hoppas att G. T. F. må bliva lyhört för den nya tidens röst.
Ångbåtsbolagets nybyggnadsplaner ha måst skrinläggas.
Ifjol kunde jag nämna att Ångfartygs AB. Gotlands planer på ett nytt motorfartyg tagits fastare form. Tyvärr nödgas jag nu säga att bolagets styrelse sett sig tvungen att helt uppgiva denna plan. Byggnadskostnaderna hava stigit högst väsentligt och komma nog att länge förbliva dryga. Kapitalanskaffningen har blivit svårare på samma gång som räntorna blivit högre. Dessutom kan det hända att förhållandena efter kriget bliva helt andra än de, vilka man tog hänsyn till vid ritningarnas uppgörande 1938-1939. När tanken på ett nybygge kan återupptagas är därför f. n. synnerligen ovisst.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Augusti 1940
N:r 198