General Motors lancerar fiffig idé.
Naturligtvis är det en smula förargligt att se en och annan lycklig medmänniska susa förbi i dess ’ägandes eldvagn, mot vilken högsommarsolen liksom på pin kiv slår extra festliga reflexer i lack, nickel och förkromning, allt medan ens egen kanske lika fina kärra lömskt vegeterande i garagemörkret mediterar över tidens allmänna ondska inklusive bensinbristen. Men denna bilistiska förargelse är förståelig och ack — så mänsklig. Vägarna ligga ju där inbjudande och söndagsfina, som golv faktiskt, men nästan oanvända. Nog vore det en upplevelse att åter få sätta sig vid ratten, låta hjul och motor och hela alltet åter leva upp alldeles som förr i världen när det ännu fanns bensin så mycket som helst. Och så kanske vända kylaren mot en fjärran hägrande badstrand eller vart som helst annars till det klassiskt vordna ”Någonstans”… För att nu inte tala om dem som för sin dagliga gärning är i hög grad beroende av motorfordonet för uppnåendet av mera ”matnyttiga” destinationer.
Javisst skulle det…
Nå, men då är det ju bara att sätta i gång. Gengas heter trollmedlet — det visste ni förut. Vad ni måhända inte hade reda på var tillvaion av den splitter nya praktiska anordningen, den som gör ”eftertanken” obehövlig om man så vill — koffertaggregatet med andra ord. Det förefaller också som om detta General Motors gengasverk i koffertformat skulle vara den lösning på motorbränsleproblemet som under nuvarande förhållanden kommer idealet närmast.
Några korta sakliga uppgifter kunna måhända vara av intresse i sammanhanget, nu när härvarande General Motors Chevroletförsäljare, Gotländska bilförsäljningsaktiebolaget, är i full färd med att för intresserade demonstrera aggregatet, som kom hit i går monterat i bakkofferten på en Chevrolet 1940 Special de Luxe Touring Sedan.
Koffertaggregatet är sålunda en synnerligen kompakt och koncentrerad enhet som inrymmer såväl själva generatorn och ugnen som även kylare, behändigt placerad under bakvagnen, renare och bränslebehållare rymmande i runt tal 1,8 hl. träkol eller nog för drygt 10 mils körning utan påfyllning, förutsatt att kolkvaliteten är någorlunda acceptabel. Fördelen med detta aggregat är att ingen som helst åverkan gjorts å vagnen; inga koffertbottnar ha bortskurits, inga hål öppnats eller andra radikala förändringar vidtagits. Man har helt enkelt ställt in aggregatet som det går och står i bakkofferten, placerat kylare och gasledning under vagnen och anbringat ett nytt insugningsrör på, motorn. Någon annan förändring av motorns kompression har icke förekommit och till och med förgasaren är densamma som på den bensindrivna originalvagnen. Resultatet härav är, att i den stund en bilägare kan återgå till bensin, vagnen till en minimikostnad kan göras om till bensindriven på en tid av maximum 4 å 5 timmar.
General Motors koffertaggregat för gengasdrift (system Svedlund) är utomordentligt lättskött. Ingen må tro att han vid startandet eller under körning på landsväg behöver frukta för att vid framkomsten se ut som en sotare. Start av kall vagn, om den sker i enlighet med bruksanvisningen, kan utföras på 6 å 7 minuter och har vagnen stått stilla endast 1 timme eller 1 ½, så kan den startas på nytt utan nämnvärda ceremonier inom loppet av 60-90 sekunder.
Bilen med aggregatet demonstrerades i går för pressen och vår medarbetare intygar gärna att man åker minst lika fint och fort och jämnt och behändigt med gengaskoffert som med bensintank. Men pröva själv för säkerhets skull!
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 30 Juli 1940
N:r 173